Smittor
Det som attackerar och bombaderar våra svenska kennlar just nu är ofta en mix av massor av olika konstellationer av smittor komna från utländet.
Här i Sverige är det numera vanligare med smittor som förekommer och har förekommit mer eller mindre ofta i många andra länder genom tiderna, vi måste lära oss leva med nya smittor och därmed också ökning av gamla smittor.
Symtom
Angående "kennelproblematik".
Tikar som går tomma. Hög dödlighet på valpar. Små kullar. Sterila tikar och hanhundar. Absorberade valpar. För tidiga födslar eller rent av missfall. Valpar som växer upp till miniatyrhundar av sin ras. Störda löpcyklar. Dessa är några exempel på växande problem i våra kennlar.
Det har blivit vanligare att hundar går tomma (inte tar sig med valpar). Det blir vanligare med sterila hundar. Vanligare med valpar som dör i kullarna, även en bit upp i åldern.
Valpar med "känsliga magar". Valpar som är svåra att få hull på. Det är en vardag som både kennelinnehavare och privatpersoner har fått se under senare år.
Avföring har en stickig, sjuk doft. Tidigare luktade det illa, nu luktar det illa och SJUKT! Avföringen är inte lika fast längre. Förr pratade man om att man kunde ta upp avföring med fingrarna, utan att bli kladdig, och då hela tiden, inte bara under vissa perioder i hundens liv. Sådan avföring ansågs förr som prima magar på hundarna.
Ställa diagnos
Vi är många som gått vägen via alla gamla problem som kunde dyka upp förr. Herpes, e-koli o s v. Det är sådant som uppfödare och veterinärer känner till sedan gammalt, och utbildningen i dessa nya smittor går sakta, den tar upp ett problem i taget. Det är bra MEN jag tror de största problemen idag ligger i en mix av flera av dessa för oss nya smittor. En cocktail som ofta består av flera smittor tillsammans ger mer diffusa symtom som aldrig helt stämmer på en av smittorna, samtidigt för att flera av smittorna är snarlika, allt gör det hela mycket förvirrande för att ställa diagnos.
Varför har Sverige drabbats?
Orsaken till att vi har fått flera smittor här i Sverige på senare år (skrivet 2013) är troligen av flera olika orsaker. Nägra orsaker som kan ha bidragit är: Varmare och fuktigare klimat. Mer resande med hundar. Mer importering. Flera som har storkennel eller många hundar utan tidigare erfarenhet (d v s okunskap). Kennlar som poppat upp på nolltid, med bara en romatisk önskan att klä hundar i rosa och bära runt på dem och ha valpar (d v s okunskap). Dålig kännedom i starten av alla nya smittor av våra svenska veterinärer som inte visste vad dessa symtom var, då de inte fanns här tidigare (d v s okunskap). Därmed också en dålig start bland kennlar som inte visste vad det var frågan om (d v s okunskap). En allmän acceptans av att hundar inte ska vara helt friska, att det är ok att hundar är dåliga i magen, tappar päls, kliar sig, åker på ändan, äter avföring, spyr lite nu och då o s v.
Dessa gatuhundar och smuggelhundar som tagits in till Sverige är med största säkerhet en stor källa av smittspridare, som helt enkelt tagit hit mycket av dessa problem till oss, denna spridning startade med hundexplosionen i Sverige och har sedan utifrån spridda områden spritt sjukdomar som "ringar på vattnet", sedan har "ringarna" börjat gå i varandra, och det blir få ställen som är friska. Där är vi troligen redan nu! Det är helt enkelt för sent att stoppa spridningen. Nu gäller det att lära sig att leva med det.
Första gången jag kom i kontakt om medvetandet av dessa smittor, var en valp jag sålde. Efter ca 3 veckor insjuknade hunden i nya hemmet, den blev döende i flera omgångar, ägaren fick sätta igång och springa till veterinärer, den fick en väldigt besvärlig uppväxt med ständigt återkommande magproblem. Ägaren hade också ett antal hundar från utlandet, speciellt från Spanien, flera av hundarna från härbergen där de varit tillsammans med gatuhundar.
Kennelhundar (i utlandet där dessa smittor är vanliga) är i regel är så "dyrbara" för kennelinnehavarna att de skyddar sina hundar från smittor och absolut inte vill ha rykte om sig att sprida sjukdom. I andra länder där problematiken är känd så förstår man allvaret av dessa sjukdomar. Kennelhundar har därför troligen stått för en ringa liten del av spridning av smittor till Sverige.
P g a vårat klimat, vår märkning och ägarregistrering av våra hundar och senare års inställning till hund så borde inte problemet med gatuhundar löst springande på våra gator uppstå i vårt land, men de gatuhundar (och hundar som kommit i kontakt med gatuhundar direkt eller indirekt) som kommer från utlandet är i regel smittade med lite av varje som oftast är vardag där de kommer ifrån, ofta gator i tropiska eller subtropiska klimatzooner.
Varför är det svårt att få bukt med detta i Sverige nu?
Många har 2 - 3 tikar de tar valpar på och anser att de bara har det som en liten hobby (som en som jag skulle ha det som annat än hobby). De anser att de behöver inte kunna så mycket. Sedan kan katastrofen vara framme när de sprider sin smitta till oskyldiga människor som kan drabbas något ohyggligt.
Ett stort problem är helt klart att det finns allt för många som inte känner igen symtomen, så kennlar som år efter år har smitta i sin kennel utan att någon ser problemet, många gånger vet inte ens hundägare och kennelinnehavare att de har smitta, att deras hundar bär på sjukdom då symptomen på dessa skumma smittor allt för ofta är små eller inte ens förekommer på hundar i hyfsad kondition. Dessa valpar som flyttar från sådana kennlar insjuknar ofta under de första två veckorna i nya hemmet p g a stressen av flytten som utlöser smittan och accelererar sjukdomsförloppet. Även vuxna hundar kan detta hända, men är inte lika vanligt på vuxna. De han vara till synes friska under hela sitt liv och sprida sjukdomen vida kring.
De parar sina tikar i kennlar som sedan har smittan på sina hundar, då många av dessa smittor överförs av parning eller av den närkontakt som parning innebär. De kanske har en hanhund som andra kommer och parar med. De kanske säljer en hund till en som har flera hundar som drabbas, de sprider smitta på t ex hundutställningar, hundklubbar o s v, år ut och år in.
Ett exempel för att klargöra allvaret är en hund med t ex en smitta som överlever vår kyla kan bajsa i samband med ett hundklubbs besök, då kanske på det normala rastområdet i anslutning till klubben, man tar noga upp efter hunden, men då den kanske är lite lös så får man inte med allt. Denna bit mark som på detta vis smittats av en viss parasit har man undersökningar på att denna smitta sitter kvar i 3 år, troligen längre, och de överlever våra vintrar! Hur många hundar hinner under denna tid (och troligen under många fler år) gå på denna mark? Hur många av hundarna går sedan därifrån och tvättar sig om tassarna? Där är då smittan i full rullning igen till icke ont anande människor. De kommer hem och ca 3 veckor efter detta får de ofta en reaktion i form av magproblem, har man då bara en hund så blir det inte mycket mer än så, en del kan få kroniska mag / tarm problem och en del får en reaktion som sedan går över. En del får ingen reaktion alls. Hunden är i vilket fall smittspridare för resten av sitt liv om man inte botar den och sanerar all dess omgivning.
Ett annat senario är allmänna vattenskålar på en klubb. Hunden tvättar sig, får smitta i munnen, dricker, och sedan är vattnet smittspridare till alla kommande hundar som dricker i skålen, och fylls sedan bara vatten på utan en mycket noggran diskning och rätt typ av skål, så fortsätter smittspridningen. Vid t ex plastskålar kan man skura nog så noga och ändå ligger smittan kvar i springor och repor i plasten, därmed fortsätter att sprida smittan, ibland ända till skålen slängs. Smittor kan överleva i sådana plastsprickor även om de maskindiskas.
Hundar som hamnar i städer och rastas på hundtäta områden, t ex hundrastgårdar, de kan smitta enorma mängder hundar år efter år.
Hundar som förvaras på hunddagis, hundinackordering o s v kan smitta sådana inrättningar som aldrig blir av med det hela, utan det fortgår och sprids vidare år efter år, som ringar på vattnet.
Ju färre hundar i en grupp, ju större risk att smittorna fortgår utan att man märker av dem. De som har många hundar, 10 - 20 stycken och fler, de kan knappt undgå att få synliga symtom, i alla fall på några av valparna när det hela bryter ut. Sedan kan de ha diffusa symtom på hundvalpar eller friska, nyhemkomna hundar när de efter ca 3 veckor smittats ordentligt, så kan man som kennelinnehavare / hundägare skyffla dessa symtom under mattan, och skylla på annat. Jag har hört många ursäkter genom åren.
En hanhund som ställdes ut ganska ofta sa ägaren att han fick dålig mage efter varje utställning, för han blev smittad på nästan varenda utställning. Fast det i själva verket var så att hunden troligen var smittad och smittspridare genom åren och fick mindre utbrott av symtom vid stress som utställningar utgör.
För att nämna en smittkälla, vatten. T ex en älv kan få i sig en smula smittad avföring och kan efter det bli smittspridare till alla hundar som går i vattnet, dricker av vattnet eller liknande för evigt. Vissa smittor dör vid frysning, där har vi oftast hjälp av vårt klimat i Norden, men det finns faktiskt smittor som överlevar frysning också, år efter år.
Hundar med smitta får smittan att överleva i våra (och därmed deras) livsmiljöer och återsmittar markerna år efter år.
Lavineffekt
Man måste förstå att med varje ny sjukdom som kommer hit blir vanliga problem i Sverige, som t ex vanlig spolmask, ett större problem. Vid annat parasit angrepp blir plötsligt vanlig spolmask överväldigande svårt, det är som andra parasiter ökar tillväxten av vanlig spolmask också. Detta är i och för sig inte ett nytt begrepp här i Sverige heller, det vet man t ex att hundar som drabbas av bl a helt vanliga hundlöss, plötsligt kan få kraftiga angrepp av spolmask!
Alltså, ju fler parasiter, ju sämre allmäntillstånd, ju fler mediciner, ju större risk för biverkningar och kanske resistens. Det påverkar då, som sagt, allmäntillståndet. En hund som inte är i absolut bästa kondidion riskerar att lättare få alla möjliga rubbningar. Först och främst ökar risken för andra parasiter. Men också t ex dåliga löp. Små eller inga kullar. Kastade valpar. Tidigare hjärtfel eller andra organfel, kortare liv. Ständiga medicineringar ökar också risken för i slutänden tidigare död.
I andra länder bekämpas dessa smittor på rutin
I andra länder har man oftast fått hålla kennelhundar annorlunda än vad vi gör i Sverige, för att hålla dem friska. I varmare områden mer åtgärder än i kallare områden. I hundtäta områden mer åtgärder än i områden med glesare hundbestånd. T ex kennelhundar på allmän plats är sällan lösa. Nya hundar i en kennel hålls i hemkarantän och genomgår ett gäng behandlingar "ifall att" innan de tas in i kenneln fullt ut. Kennelanläggningar består av cement, kakel o s v för att garantera fullständig sanering. Hundar förvaras ofta i bur (obs, olagligt i Sverige) t ex när de sover, bl a för att hunden inte ska få möjlighet att utveckla koprofagi (äter sin egen avföring eller andra kennelkamraters avföring) och på det viset bli sjuka av olika smittor. Hundarna skyddas med avmaskningar, vacciner och dyligt, minitiös hygien, karantän-sluss med skobyten m m inför inträdandet i kenneln, ett program som startar redan innan födseln med den dräktiga tiken.
Hundar hålls ofta en och en eller två och två. Stora flockar undviks för att inte riskera rundgång av smittor. Vissa väljer enbart handrastning för att undvika sjukdomar. Vissa hunderier har inomhustoaletter (obs, olagligt i Sverige att inte ta ut hund)!
Vissa kennlar har enbart koppelrastning av sin kennels hundar, dels för att inte riskera ätande av avföring, dels för att kunna hålla markerna mer rena, då allt plockas upp omedelbart och rastningsrundorna kan varieras dagligen i olika riktningar. Dels för att garantera att hundar rör på sig och inte bara ligger still för att de ska hålla sig i bra kondition. Dels för att kunna upptäcka och begränsa smitta så fort det bara är möjligt.
Bekämpning i Sverige
Vissa hundar från vissa kennlar här i Sverige idag får mycket tryck på sig av olika smittor, dessa hundar som växer upp så kan få en så dålig start att deras hela liv påverkas för all framtid. Idag tror man också att hundens genuppsättning förändras till det sämre av en dålig start, något som den sedan nedärver till sin eventuella avkomma. Det är alltså bäst att inte använda hundar i avel som haft för dålig start här i livet, och det gäller då både hanhundar och tikar.
Jag har sett åtskilliga hundar här i Sverige under senare år som fått en dålig start p g a olika parasitangrepp, som drabbats så hårt att de inte kunnat leva ett fullt och friskt liv. Jag har också både sett och hört talas om åtskilliga fall av död p g a olika parasitangrepp på framför allt små valpar och unga hundar, då oftast bland unga valpar, ju yngre, ju vanligare.
Hundar som är i extremt god kondition har naturligtvis lättare att stå emot smittor, t ex hundar som får bra mat, hålls allmänt friska och i bra hull och får bra motion! Idag är det allt för många hundar som har överhull och inga muskler, ingen kondition, detta är särskilt vanligt i Sverige, verkar det som utifrån min erfarenhet. Både övervikt och avsaknad av motion gör hunden mer mottaglig för smittor. Både ock, kan vara förödande.
Vår kultur att ha hundar på jordbacke är något som kanske måste upphöra om vi ska hålla våra hundar friska i framtiden. Vår parasitbekämpning, för både utvändiga och invändiga parasiter, och vaccinationsprogram måste troligen också ändras.
Till viss del kan man få hundar att till synes fungera med dessa parasiter, om man ger hundarna en optimal levnadsnivå i andra fall, allt i syfte att ge hundar en kraftig motståndskraft mot sjukdom och i syfte av att hålla nere smittspridningen till ett minimum, som betyder att få undan avföring omedelbart från hunden, tvätta bort avföring från hunden som fastnat i pälsen och hålla hundarnas miljö så sanerad som möjligt från allt vad framför allt avföring heter eller produkter som inte går att hålla sanerade, plast, obehandlat trä, tyger, stoppningar o s v.
Läs på mer om var och en av de olika smittorna, efter att ha satt sig in i dessa smittor ser man att de som redan finns här är nästan alla överföringsbara med/via avföring.
Ett annan smitt stopp man kan praktisera är att ha karantän för nyanlända hundar med rutinåtgärder för sanering av hunden i den mån det går att göra. Man kan också testa nyanlända hundar, men de flesta parasiter finns det en viss felmarginal på i testerna, så det är inte säkert att testresultat säger så mycket, läs igen på om vardera smitta så förstår ni bättre vad jag menar.
Inte låna ut hundar för parning. Att inte åka och para hos andra, semin går i regel bra då de flesta smittor inte överförs med sperma, och vissa smittor kan man t o m testa sperman för. Läs på om de olika smittorna.
Se till att hundarna får bra mat, är i lagom hull, att de får bra motion dagligen. De ska hållas vaccinerade och avmaskade regelbundet.
Se till att hundarna INTE lever under stress! Stress är fullkomligt livsfarligt i samband med de flesta av dessa parasiter. Hundar ska leva i en lugn miljö, aldrig bli mobbade, aldrig mobbas. Inte skällig miljö. En harmonisk hund har alla förutsättningar att leva ett allmänt friskare liv och även längre liv och deffenitivt ett trevligare liv än en hund som lever under ständig stress.
Se till att hundarnas avföring hanteras som smitta! Alltså rena hundar och rena omgivningar, rena skålar, rena borstar o s v. De flesta av smittorna överlever inte att bli eldade, men vissa kan t o m överleva det!
Min erfarenhet under de senaste fem - sex åren i Sverige (skrivet 2013) är att de flesta jag har hört har fått skumma, nya sjukdomar av svenska uppfödare men inte från uppfödare utanför Sverige! En enda av de jag hört om har troligen fått smitta via importerade gatuhundar från Spanien. Som jag förstår det är Sverige i en stor kris angående detta.
Man ser väldigt fort om en hund man ska importera kommer från en bra eller en dålig kennel. Begär bara scannade bilder på veterinära åtgärder / behandlingar. Blir en normal svensk förskräckt över alla behandlingar, vaccineringar + avmaskningar på en helt frisk hund, så kan man tro den hunden har en seriös uppfödare. Ska man ta in en hund som knappt fått en behandling i hela sitt liv så man kan nog tro den hunden kan innebära större risker att ta hem, d v s kommer från en mindre nogräknad uppfödare.
Det kommer visa sig det samma här i Sverige också med tiden. De seriösa hundägarna och uppfödarna kommer ha regelbundna program för vaccinering och avmaskning som sköts minituöst för hundarnas bästa och sedan de som skiter i det. Klasskillnaden kommer att visa sig ganska fort när rigorösa program kommer fodras av oss uppfödare och hundägare i Sverige, d v s den dagen när alla berörda parter inser att det måste tas fram bättre riktlinjer för vår nya situation i Sverige för att se till våra hundarns, våra uppfödare och vårt samhälles bästa. Vi får inte glömma att några av dessa smittor är zoonoser, d v s smittar från hund till människa! Detta skapar ytterligare ett alvarligt problem som borde få folk att tänka till, för de som bryr sig.
Karantän har fått en egen sida.
Smittor
Exempel på smittor som normalt inte testats för, eller endast sällan testas för på frivillig basis (före 2012), i samband med införsel till Sverige är bl a: Babesia Canis, Cryptosporidiosis, Ehrlichia Canis, Fransk hjärtmask, Giardia, Hakmask, Hepatozoonos, Isospora = Coccidiosis, Leishmania, Neospora caninum, Piskmask, Tritrichomonas, Toxoplasma, Tropisk hjärtmask, Tryanosoma brucei = Chagas sjukdom, flera olika parasiter och andra problem på kommande i Sverige idag.
De olika smittor som enbart jag har hört om i Sverige, alltså där det konstaterats med provtagning är: Giardia, Isospora (Coccidiosis), Leishmania, Neospora, Tritrichomonas, Toxoplasma, Dvärgbandmask.
Dvärgbandmasken var det avmaskning för tidigare för att få föra in hundar till Sverige från de flesta andra länder, men det hjälpte inte, då de idag i alla fall fått fästa på flera håll i Sverige. Kanske beroende på att allt för mycket hundar har smugglats?
Dvärgbandmasken är intressant att studera smittspridningen på för att vi ska förstå lite mer om detta. Dvärgbandmasken har kommit in i Sverige några gånger, högst upp i norr, och varje gång har man kunnat bli av med den igen ifrån Sverige! Detta p g a noga åtgärder i norr, med stort bidrag av Samerna och deras noggranhet med renar. När sedan masken upptäcktes i södra Sverige så visade det sig att en fanns lite överallt i sprida skurar kring södra och västra men även uppemot mellersta Sverige. Varför? Så klart, det är någon eller några hundar som sprungit i skog och mark och inte tagit bort avföring efter hundarna tillräckligt noga, sedan har smittan spritts därifrån med vilt, t ex rävar.
Läs om alla dessa smittor noga och försök ta in vad vi jobbar mot nu och vad som kan komma.
Ett snabbschema för er som har multipla smittor med mer eller mindre kroniskt återkommande dålig mage på era hundar, har ni många hundar (10 - 20 hundar eller fler) och varje vecka hundar där det fastnat skit i baken är något fel.
Många har alltså liknande symtom, har man mer än en smitta så är risken stor att man har många symtom som förstärker varandra, ju fler smittor, ju fler och mer symtom.
Friskare förr, varför?
Förr fanns det nära på inga dödsfall i kullar födda i Sverige. Numera är det vanligare med dödsfall i kullar än inte dödsfall i kullar. Utan tvekan är det så att vi har fått hit nya sjukdomar med alla dessa förändringar och försämringar i hundars hälsa som följer. Utan tvekan är det så att vi har det VIDRIGT i jämfört med länder som levt med dessa sjukdomar i hundra år. Varför har vi det sämre? För mig är det solklart, det beror på att rätt hjälp inte fås överallt i Sverige mot dessa sjukdomar. Det finns inte ens tillräckligt med medicinsorter mot dem! Sådana frågor är jordbruksverkets ansvar.
Ska man förstå trappstegen av smittor så kan vi sätta giardia främst. P g a giardia så följer coccidiosis, kraftigt förhöjd förekomst av spolmask, hepatit m m. P g a giardia ökar känsligheten och förekomsten av maskar, som t ex vanlig spolmask. Det ökar med hepatit. Följderna gör att man måste flytta fram vaccineringar till tidigare, så som de har gjort i massvis av årtionden i länder som levt med dessa sjukdomar och dess följder i hundra år.
Några vanliga biverkningar av dessa nya smittor i Sverige: Hög andel tikar som inte löper som de ska. Hanar och tikar som inte vill para/bli parade. Valpar som växer långsamt. Tikar som "går tomma". Sterila hundar av båda könen.
Det lönar sig inte att sticka huvudet i sanden, sanningen springer ikapp oss förr eller senare i alla fall. Dessa problem kan vi inte backa oss ur nu, det är för sent. Det enda sättet att helt slippa problemen är 1/ sluta med hundar 2/ flytta till ett land som ännu inte är drabbat, Sibirien kanske? Ta då för allt i världen inte dit en smittad hund!
Läs mer om vad smuggelhundar kan föra med sig.
Uppdaterad 2022-04-10
© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström