Leishmania

 

 

Leishmania donovani infantum är en encellig blodparasitsjukdom.

Ofta pratas det om Leishmania med skräck. Har man i dagens läge Leishmania på en hund och upptäcker det i tid, är det i regel ingen katastrof för den hunden.

Det är viktigt att ha så mycket information som möjligt för att förstå vari problemen ligger.

Sjukdomen kan smitta människor, men för människor är den dock inte kronisk.

Hunden är huvudvärd till Leishmania. Det är en för hund oftast kronisk sjukdom orsakad av en bakterie som sprids via sandmyggor.

Sandmyggan finns för närvarande inte i Sverige, detta gör att Leishmania inte kan föröka sig i Sverige, vilket gör att smittan som tas hit är begränsad till de sjuka hundarna (än så länge).

De individer som finns i Sverige och bär på Leishmania har det i blodet. Därmed kan deras blod smitta andra hundar så de får Leishmania, men det kan också smittas till människor via blodet!

Vid operation, sårvård, tandstensskrapning o d, t o m något så oskyldigt som kloklippning ifall man klipper för långt, är det oerhört viktigt att bära handskar för att skydda sig från smitta.

En dag, med den globala uppvärmningen, får vi hit sandmyggan eller en annan art som anpassar sig till att bli mellanvärd åt Leishmania parasiten, den dagen vill ingen av oss vara med om!

Jag känner till flertalet kennlar som bor i trakter där Leishmania finns, de har ett helvete med att hela tiden hålla denna och andra parasiter och sjukdomar ifrån sig.

När man importerar en hund från oseriös kennel eller så kallad gatuhund eller hundar som varit i kontakt med gatuhundar, från länder där Leishmania finns bör man begära test innan man tar hem hunden, om man ska ta hem hunden.

Risken att seriösa kennlar har Leishmania är försvinnande liten. Jag känner ett antal kennlar i tropiskt klimat, de använder spot on eller lopphalsband på sina hundar så fort de går utanför huset, de vet också var sandmyggan huserar och undviker de ställena / miljöerna. Deras hundar är alldeles för dyrbara för att vara oaktsamma med.

Testen kan visa frisk från Leishmania , men djuret kan fortfarande ha smittan.

Det finns generellt sett två test, ett som görs omedelbart, ett som skickas in för analys. Det som skickas in är lite säkrare, men även om djuret visas frisk kan den bära på sjukdomen.

Det finns ytterligare ett test kallas PCR test. Det är dyrare och besvärligare, men något exaktare. Felmarginal finns fortfarande.

Testet mäter antal parasiter i blodet. < 1:32 = negativt. >1,64 = positivt.

Om man begär test innan hunden kommer finns fortfarande risken att hunden smittas efter provtagningen och innan den kommer till Sverige.

Testar man om en frisk och tidigare Leishmania fri hund två år efter att den kom till Sverige kan den plötsligt visa sig ha Leishmania. Sjukdomen kan ligga latent och dyker upp senare. Det kan också bero på att hunden blivit testad innan den smittades, före den kom till Sverige. Detta kan också bero på att smittan flyttar runt + i några ytterst ovanliga fall på fel avläsning av provet.

Om då hunden kommer och visar sig ha Leishmania så behöver man inte bli hysterisk för det.

 

 

Symtom

En hund kan vara smittat i flera år innan det märks. En del hundar bekämpar parasiten själv.

Infektionen kan i förstadium sitta i huden för att senare angripa inre organ, bl a lever, njurar och lungor.

Vilken symtom hunden får beror på vilket organ som angrips.

Immunförsvaret blir nedsatt, vilket kan ge en massa diffusa symtom som kommer och går. Symtomen är därför oftast diffusa och kan variera mycket. En del får inga symtom. Vissa hundar får en eller flera symtom.

Småsår som startar vid öronen är det absolut vanligaste tecknet, om hunden får symtom över huvud taget.

När symtomen visar sig har oftast redan parasiten spritt sig i många inre organ.

Misstänker man att man fått Leishmania på sin hund måste kan gå till veterinär snarast, så måste man upplysa veterinären om att hunden är importerar eller varit utomlands.

Här är en av orsakerna till att man ska hålla sina hundar strängt kopplade när man är utomlands och inte rasta dem, eller ens ta ut dem, där det finns gatuhundar.

Om du får diagnosen Leishmania på din hund så behöver du inte bli totalt förtvivlad. Visst är prognosen dålig, men upptäcks sjukdomen i tid kan det finnas hopp om livet. Sjukdomen kommer trots allt att leva kvar i hunden resten av livet så det gäller att veta så mycket som möjligt om sjukdomen om man ska leva med den, eller riskera att ta in mer av denna sjukdom till Sverige.

Får man fel diagnos i början och behandlar hunden med t ex antibiotika, kan hunden tillfälligt bli bättre, för att sedan bli sjukare igen när medicineringen är avslutat.

Medicinens aktiva substans är allopurinol. Det är egentligen en giktmedicin för människor som vi ger hundar i Sverige med Leishmania. Medicinen är oftast livslång. Medicinen bromsar upp sjukdomsutvecklingen och ger viss lindring, hundar som behandlas kan i många fall leva ut sina liv till hög ålder. Den lever dock med parasiten resten av sitt liv.

Vissa hundar kan, efter att de blivit symptomfria, lägga av med medicinen och är ändå friska livet ut. En del får fortsätta ta medicinen livet ut, slutar man med medicinen bryter det ut igen. Man vet aldrig i förväg hur en hund reagerar på medicinen.

Biverkningar på medicinen kan förekomma, men är oftast lindriga.

Man blir inte av med parasiten när man medicinerar, men hunden kan för det mesta leva symptomfri med hjälp av medicinen.

Utan medicin, och om hunden inte behandlas i tid kommer hunden i de flesta fall att dö av sjukdomen.

Väljer man ändå, trots riskerna att ta hit en hund som kan ha en sjukdom vi inte har här, som på sikt kan ge oss samma sjukdom, så kanske man ska tänka på de 100000-tals hundar (och fler) som föds i framtiden och riskerar att plågas för att ni ska vara "snälla" en eller ett par gånger nu!

 

 

Uppdaterad 2021-04-24

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström