Vaccin

 

Denna text är skriven på den tiden som det fanns både avdödat och levande vaccin mot parvo o s v i Sverige. Idag har vi endast levande vaccin till våra hundar.

 

Bakgrund till vaccinering

På 400-talet efter Kristus beskrev man att en människa inte kunde få pesten två gånger, eller om den ändå fick det var andra gången oftast lindrigare och aldrig dödligt. Alltså människor som haft pesten och överlevt den var "vaccinerade".

I slutet av 1700-talet uppmärksammades att mjölkkor som blivit smittade med kokoppor inte blev smittade av smittkoppor senare. Detta testades på människan och i början av 1800-talet kom första vaccinet på människor mot smittkoppor som följd av detta.

Levande vaccin ansågs länge vara mer riskfyllda än vaccin med avdödat vaccin. Man blev varse att så var inte alltid fallet, t ex så spreds mul- och klövsjukan med avdödat vaccin under efterkrigsåren. Efter att man fått klart för sig att levande vaccin dessutom är effektivare så har man mer och mer övergått till levande vaccin.

 

 

Varför vaccinerar vi?

Vi vill naturligtvis skydda våra älskade hundar! Det är naturligtvis självklart att vi inte vill se våra hundar bli sjuka, kanske bli handikappade för livet eller t o m dö.

Vaccinering har t ex utrotat smittkoppor.

När någon kan vara smittbärare utan att bli sjuk (som inte förekom vid smittkoppor) så blir det naturligtvis svårare, men om alla höll djuren vaccinerade vore det möjligt att utrota de flesta sjukdomar med tiden som man kan vaccinera mot, under förutsättning att alla är vaccinerade.

Generellt skyddar vaccin mot sjukdom, men inte nödvändigtvis mot smitta. Detta innebär att vissa smittor kan överföras av vaccinerad hund till andra hundar. Det vanligaste är dock att det är sjuka djur som är största smittspridarna.

Nej till vaccin innebär i förlängningen ja till sjukdom. Det är allt för lätt att glömma bort att före massvaccineringens dagar insjuknade och dog många hundar av bl a valpsjuka, HCC och parvovirus. Det är lätt att tro att sjukdomarna är utrotade men så är det inte. Utbrott av valpsjuka, smittsam leverinflammation och parvovirus är sällsynt i Sverige men förekommer tyvärr fortfarande. Innan vaccinerna fanns dog många hundar av dessa sjukdomar, speciellt valpar och unga hundar.

En hund som är sjuk och inte har vaccinerats kan vissa djursjukhus vägra att lägga in för behandling p g a att hunden är ovaccinerad. Att vaccinera en hund som är sjuk är inte alla gånger lämpligt heller.

Först och främst ska vi ju bespara hundarna från onödigt lidande, och som jag ser det måste det vara onödigt att hundar ska bli sjuka mot något som de hade kunnat skyddas mot med vaccin. Man ska alltid försöka förhindra sjukdom i första hand och bota i andra hand.

 

 

Vaccinationsrutiner

Rutiner för vaccin kan variera beroende på hundens situation. En hund som bor mitt i skogen, aldrig träffad andra hundar och lite folk behöver kanske inte vaccineras lika ofta och mot lika många olika saker som en tävlingshund som far kors och tvärs runt om i världen.

Vissa sjukdomstillstånd hos hund kan orsaka nedsatt immunförsvar och då kan effekten av vaccinationen försämras eller utebli, risken kan även öka för biverkningar, då framför allt vid levande vaccin. Vaccinera när hunden är frisk!

Vill man vara helt säker på att vaccinet tagit går det att ta en blodprov och skicka på analys, där mäter de antikroppsnivån för att se ifall vaccinationen har gett önskad effekt.

Hundar som lämnas till hundpensionat skall alltid vara minst fullvaccinerade med basvaccin. Likaså hundar på tävling, är på utställning, hundklubbar, kurser o s v.

Det är generellt inga problem att växla mellan avdödade och levande vaccin sorter eller olika märken av vaccin. Vid vissa kombinationer kan det dock bli försämrad immunitet eller krävas extra vaccinationer för att uppnå full immunitet. Oftast uppstår inte problemet ifall man går till en och samma veterinär, de har oftast bra koll på vilka sorter som ska ges och har getts till din hund sedan tidigare.

Det vi vanligast vaccinerar mot i Sverige är valpsjuka, hepatit, parvo och ibland kennelhosta.

Hundvalpar som lever i en miljö med högt smittryck bör kanske få full vaccinering mot parvo, valpsjuka och hepatit redan vid ca 7-8 veckors ålder. Alltså hundar som träffar andra främmande hundar mycket eller som har hundkamrater som vistas mycket bland främmande hundar. Hundar som endast har begränsade kontakter med främmande hundar bör kanske vaccineras mot parvo vid 7-8 veckors ålder, innan de flyttar till sina nya hem. Under den tid hunden är nyvaccineras bör inte hundvalpen utsättas för högt smittryck och valpen bör också ta det lite lugnt första tiden efter vaccineringen.

Fullt skydd från vaccinering uppnås ca 2 veckor efter första vaccin. Före 2 veckor har vaccinet inte hunnit arbeta i djurens kropp för att skapa antikroppar mot vaccinet ännu. Läs på varje enskild sjukdom om hur lång tid det tar tills varje vaccinsort ger fullt skydd.

Vid ett års ålder omvaccinerar man oftast hunden, detta p g a att våra Svenska bestämmelser för införsel på de flesta officiella hundställen (dressyrklubbar, hundutställningar, tävlingar m m) säger så. Egentligen bör denna booster ges ca 1 år efter den föregående vaccinen, men det går också bra att ge den lite tidigare så som vi oftast gör i Sverige.

Vid eventuella utbrott av någon allvarlig smittsam sjukdom i grannskapet bör man se över sina vacciner extra noga. Om t ex utbrott av valpsjka, parvo eller HCC konstaterats bör man ge extra vaccin till de vuxna djur som har vaccinationer äldre än två år. Vid utbrott av kennelhosta bör man ge extra vaccin till de hundar som är vaccinerade mot kennelhosta för mer än ½-1 år sedan.

Om du har en hund som insjuknat i t ex valpsjuka eller parvovirusinfektion bör den vaccineras omedelbart, men då endast med avdödat vaccin. Vaccinerar man med levande vaccin på insjuknad hund kan man döda den.

Om man tar hand om en vuxen hund som man inte vet om den är vaccinerad eller inte eller om hunden vaccinerats för många år sedan så bör man låta vaccinera om hunden. Ifall man använder avdödad vaccin bör man upprepa vaccineringen med en månads mellanrum, men levande vaccin räcker det i regel med en vaccinering.

Vaccinationstillverkarna provar ut vilken mängd vaccin en hund behöver ha (1 ml), antingen det är en stor eller liten hund. Vill man inte ge sin lilla hund så stor mängd går det att lösa vaccinet i mindre mängd av den medföljande lösningsvätskan, vilket inte påverkar vaccindosen. Lösningsvätskan får dock inte vara ett vaccin, vilket är vanligt i multikomponentvaccin som består av både levande och avdödade komponenter. Troligen påverkas inte halveringen av den rekommenderade dosen men man måste dock vara väldigt noggrann vid upplösningen av det frystorkade vaccinet.

Man bör inte överdosera vaccin utan anledning. Vid utprovning av vaccin testas vanligen på avdödade vaccin dubbla doser och ska inte medföra problem, vid levande vaccin testas vanligen 10 gånger så hög dos utan biverkningar. Trots det bör man inte övervaccinera om inte behov föreligger.

Vid den första grundvaccineringen på valpar med avdödat vaccin stimuleras bara delar av immunförsvaret, så som är normalt vid avdödat vaccin. Om andra vaccinationen en månad senare ges med levande vaccin så gör det inget, tvärt om, det är att föredra! Då får valpen ett mer fullständigt immunförsvar som brukligt vid levande vaccin.

Ibland gör inte ens en första vaccin så speciellt mycket nytta, den tas ut av sin egen immunitet som medföljer valpar. länge valpen diar så får den i sig förlängd immunitet av mamman, när mammans mjölk blir mer utspädd, vilket sker ju äldre valparna bli, ju sämre skydd får valparna. Så andra vaccinet är den viktiga. Tar man andra valpsprutan med avdödat vaccin kan däremot hunden få problem, det kan innebära att valpen inte har fullgott skydd förrän efter 1-års sprutan om man inte upprepar andra spruten med en tredje spruta en månad efter i sin tur.

Använder man avdödat vaccin bör man använda samma märke vid de upprepade vaccineringarna.

En dräktig tik kan vaccineras men det rekommenderar jag inte, även om just det vaccin man använder säger att det går bra, det är bättre att planera sin vaccinering på en avelstik så det inte behöver sammanfalla med parningar och dräktighet eller digivning.

 

Utställningar

Ska ni utomlands och ställa ut hundar, läs utställningsbestämmelserna från det landet, det varierar från land till land.

T ex 2012 gäller på utställningar i Sverige, DHPPI tidigast vid 10 veckors ålder. En till vid 1 års ålder. Sedan var 4:e år.

Ska ni till Norge (2012) och ställa ut hundar ska de vaccineras första gången tidigast vid 10 veckors ålder. En till vid 1 års ålder. Sedan var annat år.

Ska ni till Finland (2012) och ställa ut hundar ska hundar vaccineras med DHPPI första gången tidigast vid 12 veckors ålder, detta ska sedan upprepas efter 4 veckor, det får heller inte gå så mycket längre än 4 veckor emellan. En till DHPPI vid 1 års ålder. Sedan var tredje år. Sedan är det Rabies vaccin tidigast vid 4 månaders ålder och sedan efter tillverkarens rekomendationer.

 

 

Eventuella biverkningar av vaccination

Först måste man fastslå att det är extremt ovanligt att hundar får dödliga reaktioner på vaccineringar, dock får man räkna med ett visst mörkertal. Man ska alltid prova att vaccinera sin hund, skydda före bota. Sjukdomarna vi vaccinerar mot är ingen barnlek! De är helt enkelt ohyggliga.

Det finns en undersökning från England under 1995 - 1999, där var det 0,21 biverkningar av vaccin på 10,000 vaccineringar. Liknande undersökning gjordes i Australien, där var biverkningarna 0,2-0,4 biverkningar på 10,000 vaccineringar. Motsvarande siffror i Sverige under år 2000 visar på 67 rapporter på 568,800 vaccin (det motsvarar 1,18/10,000).

Mörkertalet är dock stort p g a att uppföljningen oftast är svår och någon säker koppling till det aktuella vaccinet inte alltid kan göras. För enskilda vaccinmärken blir det ännu svårare eftersom intresset för att rapportera biverkningar är olika hos olika veterinärer. Om sedan veterinären använder olika vaccinfabrikat påverkar också biverkningsrapporten.

Om en hundvalp får överkänslighets reaktion på vaccin kan man ta ett antikroppstest på hunden för att därifrån se ifall hunden kanske i alla fall kan prova att vaccinera om senare, man ska samråda noga med sin veterinär och överväga risker mot nyttan av vaccineringen. En hund som har överkänslighets reaktion vid 1-års vaccineringen men dock inte vid valpvaccineringen bör man överväga att inte låta vaccinera sin hund igen och istället låta den leva i stor utsträckning isolerad från främmande hundar eller hundar som vistas bland främmande hundar.

Även om man byter sort av vaccin kan reaktioner uppstå, det är omöjligt att helt förespå hur hunden ska reagera nästa gång efter att ha haft en överkänslighets reaktion.

Väljer man att omvaccinera en hund som tidigare haft överkänslighets reaktion bör man kanske göra det på morgonen och hålla sig i eller kring veterinären under de närmaste 8 timmarna.

Man kan i samråd med veterinär eventuellt prova att behandla hunden med antihistamin innan omvaccinering efter överkänslighets reaktion. Det finns också homeopatiska preparat att ge innan vaccineringen som kan dämpa eventuella reaktioner.

 

Icke-specifika systemiska reaktioner

Efter vaccination är det inte helt ovanligt med feber, trötthet och aptitförlust. Symtomen noteras några timmar efter vaccination och kan kvarstå i 1 - 1½ dygn. Oftast är reaktionerna milda och snabbt övergående. I enstaka fall blir reaktionerna kraftigare och understödjande behandling kan behövas. Reaktionen kan betraktas som normal. Reaktionen är vanligare då flera vacciner ges samtidigt.

Överkänslighetsreaktioner typ 1 (anafylaxi)

Reaktionen är snabb, inom 3 timmar efter vaccination. Symtom är hudsymtom, främst urtikaria (=nässelutslag) och därefter kräkningar, diarré och andningssvårigheter. Symtomen kan kvarstå i 1-2 dygn. Noga observation och eventuell upprepad behandling med kortison, antihistamin och noradrenalin kan behövas.

Överkänslighetsreaktioner typ 2 (cytotoxisk)

Det innebär att hundens celler reagerar på vaccinet som främmande och försöker förstöra dem. Det är samma reaktion som kan ske vid blodtransfusion om det främmande blodet inte har samma blodgrupp som mottagarens. Denna reaktion är extra ovanlig och har endast setts efter levande vacciner.

Överkänslighetsreaktioner typ 3 (immunkomplexmedierad)

Denna sorts överkänslighet ses inte mera när de vacciner som framkallade detta inte används längre.

Vaccinvirulens

Levande vaccin ska inte ge allvarliga kliniska symtom hos en vuxen hund men kan orsaka problem hos yngre hundar både när individen själv blir vaccinerad eller via spridning från en annan nyvaccinerad hund. Detta kan bero på att vaccinet varit bristande eller att det vaccinerade djuret varit nedsatt i immunförsvaret.

En tillverkningsomgång av levande valpsjukevaccin orsakade encephalit (= hjärnhinneinflammation) hos ett tjugotal friska valpar som vaccinerats vid 12-14 veckors ålder i början av åttiotalet.

Valpsjukevaccin har också angetts som orsak till encephalit hos en kull valpar till en tik som vaccinerades när valparna endast var tre dagar gamla. Smittan tros då har överförts till valparna via att vaccin läckt ut på vaccinationsstället och/eller via mjölken.

Hundar med nedsatt immunförsvar har rapporterats kunna utveckla encephalit efter vaccination med levande valpsjukevaccin. Vissa forskare avråder generellt från vaccination med levande vaccin till dräktiga djur eftersom immunförsvaret är förändrat under dräktigheten.

Orsak till sjukdom efter vaccination kan också vara att djuret redan blivit smittat före vaccinationen.

Fel administrationssätt kan leda till problem.

Vaccin kan kontamineras av virus, bakterier, svampar eller mykoplasmer. Det kan ske till exempel i produktionen eller vid injektionstillfället. I samband med tillverkningen kontaminerades ett levande multikomponentvaccin för hund med bluetonguevirus vilket ledde till abort och dödsfall hos vaccinerade dräktiga tikar.

Lokala reaktioner

Smärta och/eller obehag kan uppstå vid vaccination t ex för att injektionen ges nära en nerv eller för att vaccinationsvätskan är för kall. Lokal smärta runt injektionsstället kan vara en lätt inflammation där p g a att kroppen svarar på vaccinationen.

Svullnad kan uppstå p g a att vätskan som sprutas in tar plats. En lokal inflammation kan även uppkomma som följd. Vissa veterinärer räknar detta som normalt, inte en följdsjukdom. Svullnaderna försvinner dock i regel förr eller senare. Det har funnit att ett antal svar från undersökningar visat att insända tumörbiopsi är att betrakta som ett troligen vaccinassocierat sarkom (tumör).

Alopeci (= hårlöshet) på platsen för vaccination förekommer, det har i huvudsak rapporterats efter rabiesvaccination.

Abscesser (= varböld) kan orsakas av kontamination av vaccinet med bakterier eller svampar vid tillverkningstillfället. Det kan också ske en infektion på grund av föroreningar i samband med själva injektionen.

Lokala reaktioner associerade med intranasala vacciner hos hund mot parainfluensa respektive Bordetella bronchiseptica kan förekomma och ses främst som hosta och/eller seröst näsflöde 2-5 dagar efter vaccinationen.

Inget vaccin kan under normala förhållanden förväntas skydda 100% av de vaccinerade individerna. Enstaka sjukdomsfall trots vaccination kan därför förväntas, endera till följd av att det vaccinerade djuret får kliniska symtom av ett levande vaccin eller till följd av att fullgott immunologiskt skydd inte utvecklats och djuret därför smittas av det cirkulerande smittämnet. Orsaken till utebliven effekt kan ligga på tre nivåer: egenskaper hos den vaccinerade individen, egenskaper hos vaccinet eller "den mänskliga faktorn". Vid flera fall av sjukdom hos vaccinerade djur bör en epidemiologisk utredning göras. Det har stor betydelse att snabbt ta reda på om problemet är kopplat till en enskild användare, en speciell klinik, en specifik vaccinbatch eller till ett vaccinmärke.

Den vanligaste orsaken till utebliven effekt av vaccination hos unga djur är interferens blandad med maternella antikroppar vid vaccinationstillfället (alltså att valpens egna antikroppar, ofta då från mamman via modersmjölken, blandas med vaccinet). Åldern spelar också roll eftersom nyfödda djur har ett omoget, men delvis fungerande, immunsystem.

I en studie av levande parvovirusvaccin observerades en direkt koppling mellan antikroppstiter av maternella antikroppar och andelen 6-veckors valpar som svarade på vaccinet (alltså ju mer antikroppar valpen har i sin egen kropp, ju sämre fungerar vaccineringen).

Behandling med glukokortikoider (en slags steroidhormon) kan leda till uteblivet eller nedsatt immunsvar hos individen. Effekten är dock beroende av såväl dos som behandlingstid och varannandagsbehandling anses ge mindre påverkan på immunsvaret än daglig långtidsbehandling.

Likaså påverkas vaccineffekten ibland av djurets allmäntillstånd och kroppstemperatur. Förhöjd kroppstemperatur (>39.8°C) hos 8-12 veckors valpar, experimentellt skapad genom hög omgivningstemperatur, medförde att vaccination mot valpsjuka inte gav skydd mot sjukdom, medan skyddet mot HCC inte påverkades.

I vissa fall kan en eller flera batcher av vaccinet ha varit bristfälligt redan vid tillverkning.

Felaktig lagring av vacciner under transporten eller hos användaren kan också bidra till nedsatt effekt, liksom användning av vaccin efter utgångsdatum. Såväl hög temperatur som frysning kan förstöra eller nedsätta effekten hos ett vaccin, liksom för lång tid mellan vaccinadministrationen och blandningen av frystorkat vaccin med lösningsvätska.

Vaccination i anslutning till anestesi (bedövning) och operation har inte haft negativ påverkan på vare sig immunsvar eller allmän hälsa hos hund i en mindre studie.

Vid tidpunkten för vaccination bör individen vara "frisk". Det vill säga djuret ska inte ha en pågående infektionssjukdom, vara undernärd, stå på immun supprimerande behandling eller utsättas för stress såsom att bo i en undermålig miljö med alltför många djur på ett begränsat utrymme.

Vaccination av djur som har sjukdomar som sätter ned immunförsvaret kan medföra att ett levande attenuerat vaccin orsakar allvarliga symtom.

Hos ett djur som haft en överkänslighetsreaktion mot vaccin bör alltid nödvändigheten av revaccination vägas mot risken för förnyad överkänslighetsreaktion.

Vaccination av dräktiga individer bör i första hand undvikas och i andra hand begränsas till sådana vacciner där tillverkaren uttryckligen anger att vaccinet är oskadligt för dräktiga djur. Ett undantag är vaccin mot hundens herpesvirus-1 som enbart ska användas till dräktiga tikar. Även om ett vaccin är godkänt och oskadligt för såväl foster som moder bör man betänka att den behandling som är indicerad vid en akut överkänslighetsreaktion kan framkalla kastning. Vissa forskare anser att attenuerade levande vacciner inte bör användas till dräktiga djur på grund av att vaccinstammen kan överföras till foster och orsaka sjukdom. Andra forskare avråder generellt från vaccination med levande vaccin till dräktiga djur eftersom immunförsvaret är förändrat under dräktigheten vilket innebär både en ökad risk för sjukdom och en påverkan på det normala svaret på en vaccination. Man kan läsa om varje läkemedelstillverkares rekommendationer i fass.

Veterinärer bör, men gör tyvärr inte alltid, rapportera misstänkta biverkningar till läkemedelsverket.

Man kan inte bekräfta eller dementera några rasbundna kontraindikationer, men till följd av bristen på vetenskaplig dokumentation kan de heller inte säkert avfärdas.

Men till sist bör noteras, biverkningar som är allvarliga är ytterst ovanliga, sjukdomarna vi vaccinerar hunden emot är däremot ytterst farliga, i många fall kan de orsaka massdöd.

 

 

Förhöjd risk

Kennelmiljö är definitivt en miljö som ökar risken för smittsamma sjukdomar.

Parvovirus överlever mycket länge utanför värddjuret och smittan kan på så sätt lätt överföras successivt till nya kullar.

För många vanliga infektioner är unga hundar mer känsliga än äldre. Speciellt då valpar som börjar bli utan det naturliga skyddet från mamman och ännu inte har fått det nya skyddet från vaccin.

Vissa infektionsämnen (leptospiros, calicivirus, coronavirus) kan utsöndras lång tid från friska smittbärare. Om en sådan hund finns i en kennel kan den lätt smitta framför allt valpar som föds i kenneln eller hundar som kommer in i kenneln utifrån.

Vissa vacciner ger skydd från att hunden blir sjuk, men hunden kan trots det få smittan och därmed bli smittbärare.

Även om man är aldrig så noga med att vaccinera sina hundar så kan en flöde av andras hundar som passerar i kenneln, t ex inköp av nya hundar, hundar som kommer på parning, hundar som kommer för inackordering, öka risken för att introducera smittämnen i din grupp. Risken ökar vid ett högt antal hundar i gruppen, speciellt om de är hopträngda på en liten yta, men naturligtvis även om hygienen inte sköts bra i gruppen.

Den viktigaste smittvägen till en kennel är introduktionen av smittande individer. Hälsokontroll av inköpta hundar är ett måste men även att man granskar det allmänna hälsoläget i gruppen som hunden kommer från.

Stressen (både den fysiska och psykiska stressen) som följer av introduktion kan orsaka att latenta smittor i både den nya hunden och i den egna gruppen kommer upp till ytan igen. Det kan t ex fungera så vad gäller herpesvirus. Båda gruppernas hundar kan för den skull till synes vara friska hundar innan stressen utlöser problemet. På samma vis kan det vara med hundutställningar.

Nya hundar bör därför inte introduceras i en kennel medan det finns dräktiga, digivande eller unga valpar i kenneln, de dräktiga och unga valparna är extra mottagliga för sjukdomar.

Man måste försöka få en lösning i sin kennel så allt blir optimalt vad gäller besöksregler, vaccinationer, rengöring, desinfektion och eventuella införandet av nya hundar i kenneln.

En sluten grupp där det sällan kommer in hundar utifrån är en mindre risk för smitta än t ex hundpensionat, tävlingar, kurser, hunddagis, hundtäta rastplatser och veterinärers väntrum där det kommer och går olika hundar mer eller mindre hela tiden.

Smittor från sjukdomar som lever kort tid utanför värddjuret som t ex kennelhosta, är vanligare att få med sig hem från t ex hundutställningar eller liknande miljöer.

Smittor som kan ligga levande en längre tid utanför värddjuret som t ex parvovirus eller smitta som utsöndras under en längre tid som t ex Bordetella bronchiseptica är det svårare att direkt skydda sig från, de kan finnas på t ex en plats där smittat djur har varit och du sedan går med din hund.

Hundar med varierad hälsostatus, som t ex omhändertagna, dåligt skötta djur, ökar riskerna för smittspridning. Vaccinationer, avmaskningar och behandling mot övriga externa parasiter är ett måste för att kunna hålla en sådan anläggning. En extrem noggrannhet och renlighet. En stor fördel är om alla hundar kan vistas, åtminstone första tiden (minst två veckor till vaccinet gjort verkan eller två veckor efter att hunden verkar vara till synes helt frisk), en och en. Sjuka hundar ska alltid hållas isolerad.

Felaktigt skött kan kennlar, pensionat o d rent försämra hundars hälsa. Valpar ska alltid hållas åtskilda från främmande djur (eller egna kennelns djur som träffat främmande djur) då valpar är extra mottagliga mot allt, framför allt före de två veckorna har gått sedan hunden fick fullt vaccinationsskydd.

Om kennelns hundar har bristfälliga vaccinationer kan det sluta i en katastrof ifall smittan kommer in i kenneln och får fäste.

En studie av rabiesvaccinerade hundar där 70 % av hundpopulationen var vaccinerade mot rabies förhindrades 96,5 % av potentiella rabiesutbrott.

En studie på människor och mässlingsvaccin (morbillivirus, liksom valpsjuka) har man sett att om färre än 90 % av barnen i en population är skyddade uppstår utbrott av mässling. Om flera än 93 % av barnen är vaccinerade så skyddas barnen till 95 % mot mässling.

I Finland uppkom ett omfattande utbrott av valpsjuka 1994-95 som omfattade ca 5,000 hundar. Före det hade sjukdomen endast förekommit sporadiskt under 16 år i Finland. Orsaken var ett bristande vaccin (det var fel på vaccinet) av ett marknadsledande märke som gav bristfällig immunitet.

En omfattande epidemi av valpsjuka i Danmark 1991 visade sig bero på att ett alltför liten antal av hundarna var vaccinerade över huvud taget.

En genomgång av riskfaktorer i samband med ett utbrott av valpsjuka i USA visade att 94 % av alla sjuka hundar var ovaccinerade och att ovaccinerade hundar löpte 350 gånger så hög risk att insjukna än vaccinerade.

Det har rapporterats under de senare 15-20 åren om omfattande epidemier av valpsjuka från Frankrike, Grönland och Canada.

En hög andel korrekt vaccinerade individer innebär alltså att ett befintligt smittämne fortfarande kan orsaka sporadiska sjukdomsfall, men att förutsättningarna för sådan smittspridning som krävs för ett sjukdomsutbrott kraftigt begränsas. Ett bra grundskydd i populationen innebär också ett skydd för de enstaka individer som inte svarat på vaccinet, inte ännu vaccinerats eller av andra orsaker är oskyddade genom att risken för allvarliga utbrott minskar.

I Nordamerika mätte man titrar mot parvo och valpsjuka på ca 1,400 hundar under åren 1996-1999. 95,1 % av hundarna hade skyddande titrar mot parvo och 97,6 % mot valpsjuka. I en mindre undersökning omfattande 122 hundar i Missouri fann man att endast 73 % av hundarna hade skyddande antikroppar mot parvo och 79 % mot valpsjuka. I de undersökningarna är prov tagna på de hundar som sökte veterinär i något ärende, det framgår alltså inte vaccinationsstatus för hundarna.

En studie i Sverige omfattande 700 slumpmässigt utvalda hushåll med hund visade att hundarna oftast var vaccinerade regelbundet och att ca 87 % vaccinerades mot parvo och 96 % mot valpsjuka + smittsam leverinflammation (HCC).

I Sverige mättes antikroppar (titrar) på 176 hundar med känd vaccinationsstatus. Hos 71 % påvisades skyddande immunitet mot parvo och 86 % mot valpsjuka och 92 % mot HCC.

En intressant studie gjordes 1996 på 30 hundar som tidigare importerats från Island. Hundar som bor på Island får inte vaccineras mot valpsjuka, på Island förekom inte valpsjuka. Tiden från vaccinering till undersökning på hundarna var 5,5 år i snitt. Av de 10 hundar som endast vaccinerats en gång hade 70 % skydd mot valpsjuka, vilket antyder att vaccinering mot valpsjuka hjälper längre tid än man trott.

 

 

HCC = Hepatit 170901 Kennelhosta Leptospiros

Parvovirus

Rabies 170929 Ringorm Valpsjuka

 

 

Mina personliga reflektioner är att men helst inte bör vaccinera hundar förrän de uppnått 1 kg och naturligtvis är helt frisk vid vaccinationstillfället. Inte heller vaccinera dräktig eller digivande tik med små valpar. Man kan planera avel och vaccinationer så det inte behöver krocka. Dock ska man se till att avelstikar har fullgott skydd av sina vaccineringar eftersom det skyddar även valparna under första, kritiska tiden.

Man kan ta som vana att vid varje planerad parning kolla att tiken är fullvaccinerad och att vaccinet inte löpt ut. Om vaccintillfället är gammalt så omvaccinera senast någon vecka innan parning.

Vid alla sorters vaccinationer finns det en liten risk för allvarliga biverkningar. Då jag har mycket kontakt med hundmänniskor får jag tragiskt nog in rapporter oftast årligen om svårt insjuknade hundar eller hundar som t o m dör i samband med vaccinering. Det synes mig som om det är oftast hundar som är under 1 kg eller hundar som är väldigt små, oftast hundar runt 1 år eller yngre och så verkar det som vissa raser har lättare att få biverkningar än andra men även hundar som är i dålig kondition tycks kunna ha lättare att få reaktioner på vaccin. Det finns mig veterligen ingen forskning som stödjer detta påstående, ännu...

 

 

DHPPi

Idag finns utmärkta combi-vaccin som innehåller parvo, valp, HCC och kennelhosta i ett. Det är ju de vanligaste vaccinen vi ger våra hundar i Sverige. Hunden behöver alltså inte få en massa olika sprutor för detta, utan allt är i ett och samma.

I våra stämplar från veterinärerna som vi får i samband med vaccin står det en massa konstiga bokstäver som jag ska försöka förklara här. DHPPI är det jag t ex ger mina hundar.

Första D(HPPI) står för Distemper = valpsjuka.

Andra (D)H(PPI) står för HCC = den smittsamma leversjukdomen.

Tredje (DH)P(PI) står för parvo

Fjärde kombinationen (DHP)PI  står för parainflensa = kennelhosta

Så har ni t ex bokstavskombinationen DHP har hunden vaccinerats mot valpsjuka, HCC och parvo.

Ska hunden vaccineras mot massor av olika saker (rabies, leptospiros eller annat utöver det vanliga) bör man kanske dela upp sprutorna med någon tids mellanrum (minst 2 veckor, anser jag) så kroppen slipper stressas av för mycket gifter att ta hand om på en gång.

Ska hundar införas på utställning i Sverige eller utlandet gå till respektive kennelklubbs hemsida och läs på. Det är olika bestämmelser i olika länder. Bestämmelserna ändras dessutom regelbundet.

För att införa hundar till Sverige från olika länder ska man noga läsa på jordbrukverkets regler. Bestämmelserna ändras regelbundet.

Ska ni flytta utomlands med er hund eller exportera en hund till annat land så kan ni ta kontakt med det landets ambassad och få samtliga regler för införsel till det landet vad gäller vaccin etc.

Tänk på att regler kan ändras lite nu och då, så kontrollera ånyo före varje resa för att vara på säkra sidan. Det är din skyldighet som djurägare att se till att du följer alla bestämmelser även om de är nya.

 

 

Jag undviker att ge mina hundar vaccin av ett visst märke eftersom jag ibland för besked om skador av vaccin och det alltid är av en viss sort de blivit vaccinerade med som jag får rapporterade till mig.

Jag har t ex en bekant som har ungefär lika många hundar som jag, så det blir ett antal vaccin varje år på hundar där med liksom här, den bekanta har ej tillgång till annat vaccin via sin veterinär än det som jag själv föredrar att inte använda. Ungefär varannan av de hundar som är unga och vaccineras på det stället blir lite trötta, slöa eller allmänt hängiga efter vaccineringen, dessutom är det inte ovanligt att de spyr och mister matlusten någon dag.

Mina hundar som normalt inte får vaccin av det märket får aldrig en enda gång en reaktion efter vaccinering av något slag. De är vid sitt vanliga, glada och pigga humör och lika matglada som vanligt.

Vid ett tillfälle som jag fick gå till en annan veterinär än den jag brukar anlita p g a att min ordinarie veterinär hade semesterstängt, tyvärr hade de endast det vaccin jag inte gillar, så vi fick ju ta det vaccinet då, det var inte något att välja på. Hundvalpen, som var ovanligt stor och kraftig för sin sort och fullständigt frisk, blev väldigt sjuk, trött, hängig, apatisk, ville inte äta och kräktes, han fick t o m feber, jag fick ringa valpköparna och skjuta upp utlämningen av valpen, man kan ju inte lämna ut en hund som är sjuk även fast den var besiktigad u a dagen innan... Mycket tragiskt att se det lilla livet må så dåligt. Dessbättre repade den sig på 48 timmar och var sedan åter sitt vanliga glada jag igen.

 

 

Det närmar sig vaccinering av våra minsta (skrivet feb. 2016). Jag oroar mig så himla mycket då det inte går att få tag i en veterinär som kan ge något annat märke av vaccin än Nobivac. Jag undrar om någon av mina valpar ska dö av Nobivac.

Vaccinen av båda märkena beställs från samma ställe. De kostar lika mycket i inköp för veterinären. De har samma hållbarhet. Minimi måste de beställa hem 10 docer, något som jag ensam gör av med till mina hundar i mycket god tid innan vaccinens hållbarhet löper ut. Att ha en extra förpackning som står i kylen verkar vara allt för besvärligt för veterinärer, så de skiter i om någon hund dör på kuppen.

Tänk att veterinärer ska skydda hundar, men de har INGEN som helst respekt för mitt raskunnande.

 

 

Då jag importerat flera hundar från seriösa kennlar i utlandet så var jag i början förskräckt över alla vacciner och veterinära avmaskningar som hundarna genomgått. Jag förstod med tiden att detta var nödvändigt för att hålla kennlarna friska i länder där det fanns ett större smittryck på hundarna än det var här.

Idag har de sjukdomarna/smittorna kommit hit. Vi bör alltså lära av andra länders erfarenhet.

Läs mer om de nya smittorna.

Exempel på normala vaccineringar och avmaskningsrutiner på hundar från andra länder. Vaccinationsexempel.

 

 

Mina personliga vaccinationsrutiner är:

På de hundar jag sparar själv i min kennel vaccinerar jag med levande vaccin mot DHPPI med ett slags levande vaccin vid tidigast 10 veckor eller när hunden uppnått en vikt av ca 1 kg. Vissa få av mina valpar kan vara långt över 10 veckor innan de blir stora nog (börjar uppnå en vikt på 1 kg) så jag vågar vaccinera dem.

Jag upprepar samma vaccin vid ca 1 års ålder i samband med övriga 1-års kontroller.

Därefter vaccinerar jag hundarna med 2 - 4 års mellanrum.

P g a nya vaccinationsregler är det nya vaccinations rutiner här hos oss.

Mina hundar umgås sällan med okända, främmande hundar, vid de få tävlingstillfällen (hundutställning) per år som jag åker till är det nästan uteslutande utomhus och då mest i norr där det oftast är stora ytor, färre hundar totalt per utställning och heller inte onödigt trångt till hundarna och jag låter inte mina hundar nosa på andras hundar eller rastar dem där alla andra rastar sina hundar. Smittrisken finns där i större omfattning, men är tydligen liten jämfört med vad många av mina kollegor som ställer ut på större orter utsätts för, mina kollegor får smittor från utställningar i form av noskvalster, löss, loppor, kennelhosta, diarréer o s v årligen eller ofta flera gånger per år med sig hem från utställningar. Jag minns aldrig att jag fått med mig smittor hem från utställningar hittills. Jag undviker inomhusutställningar och jag undviker utställningar med trånga utrymmen. Jag låter inte mina hundar hälsa och nosa på varje glad och fin hund vi möter.

Jag har endast några få hundar rabiesvaccinerade och i ordning för att resa till vissa andra länder, men det är väldigt sällan jag pallrar mig iväg utomlands. Alltså extremt sällan. Det kan gå många år mellan att mina hundar är utomlands.

Jag importerar ibland hundar, där är jag extremt försiktig med mina nya importhundar, det känns väldigt oroligt när jag importerar trots att jag endast tagit hundar från extremt välskötta kennlar och endast fullvaccinerade individer. Jag tar inte hem importhundar när jag har småvalpar hemma. De nya hundarna får leva väldigt avskilt första tiden från mina andra hundar, de får också ett antal avmaskningar m m. Trots det tar man ju en risk, jag har ju inte direkt någon regelrätt karantän i mitt hem, även om jag försöker sköta dem så separat som möjligt från min vanliga hundflock.

Eftersom jag bl a har raser som är numerärt få i Sverige så måste man nästan importera ibland för att inte få inavel. Risken med smitta måste vägas upp mot de negativa effekterna på hälsan hos hundar som är inavlade eller risken att avla in hundar som är behäftade med  genetiska sjukdomar som inte är önskvärda.

Ironiskt nog har jag aldrig fått någon smitta till min kennel av hundar från utlandet. De hundar som haft något några anmärkningar har inte haft smittor. Däremot har jag flera gånger fått smitta från svenska kennlar, tragiskt nog. De omfattande smittorna jag fått till min kennel har uteslutande kommit från små kennlar i Sverige. Mycket tragiskt.

Jag har en gång fått diarrésmitta från en tik som var hos oss på parning, jag har också fått mina hundar smittade med öronskabb vid parning (två gånger), det och risken för fler smittor är en av anledningarna till att jag har ändrat mina villkor för att få para här, följden har blivit att nu kommer inte många hit och parar, de köper hellre en hanhund av mig eller parar någon annanstans, vilket skyddar mina hundar från oönskad smitta och det är vad jag helst vill, att mina hundar är skyddade från onödig sjukdom.

 

 

Mina personliga vaccinationsrutiner är nya från 2016:

Jag anammar helt och hållet mina utlänska seriösa kennlar som vet hur man måste vaccinera för att skydda hundarna när dessa för oss nya smittor finns runt hörnet och hotar våra hundars hälsa hela tiden. För att ge hundarna en optimal start och har största chans att få vara friska och sunda rakt igenom så behöver vi anpassa våra vaccineringar enligt de nya livet våra hundar lever under.

 

 

En vän till mig drabbades för några år sedan av ett otäckt utbrott av parvo som de fick med sig hem från en hundutställning. 17 av hundarna dog i dennes kennel inom loppet av 1 ½ månad, de flesta hundarna som dog var unga. Det blev mindre än hälften av hundarna kvar, trots att de sjuka hundarna las in på ett erkänt djursjukhus direkt när de insjuknade.

Vaccinationsrutinerna mot parvo, som brukligt var i USA där detta hände, vaccin var egenhändigt inköpt men det var transporterat och förvarat felaktigt innan vaccinet gavs åt hundarna så i princip kan man säga att hundarna lika som ovaccinerade fast de trodde att hundarna hade skydd mot parvo.

En fruktansvärd tragedi.

 

 

Denna text kommer sig av att en veterinär som ville vaccinera DHPPi till en liten Japanese valp upprepat efter 2 veckor (skrivet april 2016), trots ägarens protester med flera felbedömningar och felhanteringar som samma veterinär utsatte denna lilla valp för, för att inte tala om extra utgifter och onödig medicinering.

Veterinärer kan ljuga och bedra nästan obehindrat. Veterinärer har makten i sin hand att svänga sig som de vill för att få det att låta som de är duktiga. Vissa veterinärer drar sig heller inte för att skada hundar. Att ha fel veterinär kan vara farligt för djurägare och djur. Var aktsam till vilken veterinär som du sätter din tilltro till.

Tyvärr var det ett sådant fall som drabbade oss idag. Mycket tragiskt. Tyvärr svårt att bevisa också. Om jag bara kunde bevisa...

1/ Kom ihåg att vaccinera hundar med 2 veckors mellanrum med samma vaccinsort/er kan vara skadligt för din hund.

2/ Kom ihåg att vissa instanser kan ha olika riktlinjer men både Jordbruksverket-Jbv och Svenska kennelklubben-SKK är överrens om att en vaccin på hundar från 10 veckor räcker idag med de effektiva levande vaccin vi idag använder. Efter det ska hunden vaccineras vi 1 års ålder enligt SKK och efter 1 år från föregående vaccin enligt Jbv.

3/ Om hundar konstateras efter test ha ett eller flera fel ska man be om att få se papper eller testresultat, speciellt om resultatet låter otroligt (d v s inte troligt).

5/ Om en veterinär gör din hund illa utan att det behövs, protestera!

6/ Om en hund har en smittsam sjukdom så MÅSTE man behandla alla hundar som den hunden umgås med. Att t ex inte ge alla familjens hundar medicin i sådana fall är ett grovt tjänstefel av en veterinär.

4/ Om en veterinär inte verkar pålitlig, är okunnig, elak med ditt djur eller liknande, se till att aldrig mer gå till den veterinären.

Ta er i akt, alla veterinärer är inte kunniga om hundars fysik, sjukdomar, behandlingar och liknande. Alla veterinärer har inte empati med djur och behandlar djur med respekt. Få veterinärer har kunskap om att skydda djuren psykiskt från behandlingar som inte alltid är så trevliga men ändå måste göras. Det finns mycket i övrigt att önska hos somliga veterinärer.

Våga protestera! Våga gå därifrån!!!

När det gäller Japanese chins så vet vi att de dog ut i Europa under första vågen hit p g a valpsjukeepedimi. Normalt överlever de flesta hundar valpsjuka som får snabb vård. Några dör och några överlever med livslånga handikapp. Japaneserna dog, allihopa, utan undantag. T o m med omedelbar expertvård. Detta är välkänt sedan mitten av förre seklet, för de med raskunskap. Alltså inget nytt under stjärnorna. Rasen är alltså extra känslig mot valpsjuka. Då raskunskap i detta fall saknas hos nära alla veterinärer i Sverige så måste vi uppfödare sprida detta till våra kollegor och valpköpare så vi Japanese ägare kan skydda våra hundar mot okunniga veterinärer när så behövs.

Sedan vet vi ytterligare ett faktum. Hundar under 1 års ålder får många gånger en reaktion, som nära alltid är ganska oskyldig, på Nobivacc DHP och DHPPi. Vanligt är lite feber, trötthet, orkeslöshet. Dålig aptit. Ofta går det över på en halv till en dag. Denna reaktion är vanligare på Japanese chins mot andra raser. Dessutom är det vanligare att det blir starkare bivärkningar på Japanese chin. Vaccineringar med dödlig utgång händer just på Japanese chin vid enstaka tillfällen.

Vi ger levande vaccin idag, levande vaccin består av en bit valpsjuka. D v s vi smittar våra hundar i lindrig grad.

Vacciner är viktiga! Vi MÅSTE vaccinera för att hålla våra, och andras, hundar friska. Men vi måste inte övervaccinera hundar som är extra känsliga för det. Att vaccinera en Japanese tätare än 4 veckor är farligt. Man kan riskera valpens liv.

Vi behöver inte heller vaccinera med Nobivac, då det finns t ex Eurocan som INTE ger kända biverkningar vid vaccinering.

Jag har själv använt alternativa vaccineringsmärken till Nobivac på alla mina raser sedan mitten av 1990-talet med ytterst få undantag. Undantagen har varit när min veterinär haft stängt så jag tvingats gå till andra veterinärer. När jag använt Nobivac till hundar under 1 år har ca 30-40 % reagerat på vaccinet i varierande grad. På Japaneserna har reaktionen varit kring 60-70 % av hundarna. Japaneser har i regel dessutom fått starkare reaktion än andra raser. Jag har åtskilliga gånger genom åren fått rapporterat om döende valpar och valpar som rent dött av vaccinet. Uteslutande av Nobivac. Att det är Nobivac som dödar eller gör valpar allvarligt sjuka skyller veterinärer på att det är det vanligaste vaccinet.

När jag givit Eurican eller andra märken som inte varit Nobivac, som jag vaccineret 100-tals valpar med, så har jag aldrig sett en enda reaktion på vaccinet på en enda valp, oavsett ras. Jag får hem samma lyckliga och glada och friska hund som jag åkte till vaccinering med, utan ett enda undantag.

Jag har kollegor som också haft förmånen att ha veterinärer som bryr sig och uppfödarna har på det viset kunnat ge det bästa för sina hundar. De har samma erfarenhet som mig. Om de dessutom har Japaneser så har de dessutom samma erfarenhet av skillnaderna på den rasen från andra raser som jag.

Övervaccinering är onödigt, det kan vara farligt, dessutom kan för täta vaccineringar ta ut varandra.

Mer om veterinärer och deras ageranden.

 

 

Japanesens känslighet mot valpsjuka vs Kolera

Vi pratar fortfarande om kolera som något förskräckligt. Vilket det var för över 150 år sedan. 60 % av de obehandlade kolerasmittade dog. Det är en oerhörd hög siffra.

När det gäller Japanese chin och valpsjuka dog 100 % av de smittade, trots att de fick vård! Det var då alla Japaneser som fanns i Europa i första vågen när de kom hit som alla dog, inte en enda individ kvar.

Det är oerhört viktigt att vaccinera, men gör det med ansvar och kunskap om rasen.

 

Uppdaterad 2017-09-29