Kennelhosta

Kennelhosta (parainfluensa)

Normalt smittas hund som har kennelhosta av en kombination av olika smittämnen som t ex parainfluensavirus typ 2, CAV-2 och Bordetella bronchiseptica.

Vaccination  mot kennelhosta ges till hundar som vistas på ställen med mycket främmande hundar. Första vaccinet ges vid ca 10 - 12 veckors ålder, sedan vid 1 år, därefter oftast samtidigt med övriga vacciner, d v s vart 2 - 4 år. Vaccinet sitter dock endast kvar ca 1 år, så har man risk för epidemi av kennelhosta kan man ge vaccinet 1 gång om året, men dock helst inte tätare. Om man vaccinerar varje år mot kennelhosta bör man inte ge combi - vaccin (som innehåller mer än kennelhosta), upprepade vaccineringar till hundar som redan har full immunitet är inte bra.

Valpar kan, vid uttalad risk för smitta, ges vaccin mot kennelhosta redan vid 7-8 veckors ålder, men då måste det upprepar igen 1 månad senare, så tidigt vaccin kan eventuellt inte ha full effekt eftersom hundvalpen fortfarande kan ha immunitet från sin mamma som tar ut effekten av vaccinet.

Adenovirus typ 2 = CAV-2

CAV-2 tros vara en orsaken till kennelhosta. CAV-2 kan överleva i +4 grader C och i +20 grader C, det tår eter, alkohol och kloroform, men förstörs snabbt av värme (56 grader C i 20 minuter), det tål heller inte PH mindre än 5 eller PH över 9.

Virus kan finnas kvar i celler i lungor och tonsiller hos en infekterar hund i flera veckor men utsöndras endast under 8 - 9 dagar eftersom de senare neutraliseras av bildade antikroppar. Unga hundar, särskilt nyfödda, är mest mottagliga. Smittspridning sker mycket snabbt bland ovaccinerade djur.

Vaccination mot HCC tror även den ha en viss effekt på kennelhosta.

Herpesvirus typ 1 (CHV-1)

CHV-1 orsakas oftast en mild luftvägsinfektion. Hos nyfödda valpar, under 2 - 3 veckors ålder, ger infektion med CHV-1 däremot en allvarlig, ofta dödlig, infektion (del i "fading puppy syndrome"). Infektion under dräktigheten kan orsaka resorption av embryon, abort eller dödfödsel. CHV-1 kan också ge genital infektion hos vuxna hundar. CHV-1 har mycket begränsad överlevnad i miljön och är känsligt för vanliga desinfektionsmedel och fettlösande medel.

CHV-1 smittar framför allt via övre luftvägarna vid direktkontakt men smittöverföring via könsorgan kan förekomma.

Det finns ett EU-godkänt vaccin mot CHV-1 som är avsett att användas till tikar i samband med dräktighet för att via maternella antikroppar skydda valparna under de riskfyllda första tre veckorna. Vaccinet är främst avsett för problemkennlar. Vaccinet skyddar inte tiken mot infektion och förhindrar inte att valparna blir smittade senare i livet. Vaccinet har funnits en tid i exempelvis Frankrike och Tyskland men tycks inte användas i någon större omfattning.

Infektion med herpesvirus är vanligt bland hundar i Europa och förefaller vara lika vanligt förekommande i Sverige. Valpdödlighet orsakad av CHV-1 förekommer sporadiskt i kennelmiljöer både i Sverige och i övriga Europa.

Vaccin mot CHV-1 fyller ingen funktion hos icke dräktiga vuxna hundar eller hos valpar.

Läs mer om Herpes.

Parainfluensavirus typ 2 (CPiV-2)

CPiV-2 är en av orsakerna till kennelhosta. Om hunden endast drabbas av CPiV-2 uppstår lindriga symtom i övre luftvägarna. Om hunden är ovaccinerad (mot kennelhosta) kan symtomen bli lite kraftigare, speciellt om det är en större grupp hundar. Viruset är känsligt för vanliga fettlösande medel som t ex eter och kloroform.

CPiV-2 smittas under första veckan efter infektion, smittan sker via direktkontakt, många hundar innebär alltid en ökad risk.

Vaccin skyddar inte mot infektion men minskar symtom vid uppkommen smitta.

Om hund drabbas av CPiV-2 påvisas immunitet minst 2 år efter utbrott.

Vaccination mot kennelhosta ger skydd i högst 1 år.

Normalt ger kennelhosta inte särskilt allvarliga problem. För mycket unga eller svaga hundar kan sjukdomen dock vara farlig.

Antikroppar mot CPiV-2 förekommer hos ca en tredjedel av vuxna hundar som inte vaccinerats.

Bordetella bronchiseptica

Bordetella bronchiseptica är en bakterie som är en av de viktigaste orsakerna till kennelhosta framför allt hos valpar. Bakterien är spridd över hela världen. Den kan ofta påvisas i övre luftvägarna hos friska hundar. Sjukdomsfall kan vara svårbehandlade.

Sjukdomen kan överleva länge under varierande förhållanden men är känslig för UV-strålning, höga och låga PH-värden samt de flesta desinfektionsmedel.

Bordetella bronchiseptica smittas huvudsakligen genom direktkontakt. Smittade hundar utsöndrar mest bakterier ca en vecka efter infektion, men de fortsätter att utsöndra relativt stora mängder bakterier så länge de har symtom.

Bordetella bronchiseptica kan i undantagsfall eventuellt smitta människor med immunbristsjukdomar och nära kontakt med hund eller katt som är sjuka. Dock har bakterien påvisats hos två barn med normalt immunförsvar och utan djurkontakt.

Vaccinerna skyddar inte mot infektion men ger såväl kortare sjukdomstid som lindrigare symtom hos vaccinerade valpar.

Efter genomgången infektion med Bordetella bronchiseptica kvarstår skydd mot reinfektion i upp till 14 månader om hundarna hålls isolerad. Om hundarna däremot, efter genomgången sjukdom, utsätts för smitta regelbundet förefaller de bibehålla sitt skydd mot infektionen.

Vid en studie av Svenska vuxna hundar visades 22 % ha antikroppar mot Bordetella bronchiseptica och infektionen föreföll spridas separat från CPiV-2.

Kronisk hosta kan dämpas, lindras eller t o m  botas med Drosera. Drosera är framtaget från växten silkeshår, en växt som kallas köttätare, de lever på flugor m m.

Kamomill och krokus ska också ha effekt, då gärna i kombination med Drosera.

Kennelhosta drabbar hundar ibland. Det orsakas av ett virus eller bakterier. Det påminner om kikhosta. Hundar kan vaccineras mot kennelhosta, det är alltid bäst att förebygga än att bota. Trots vaccin kan de drabbas, men för det mesta drabbas de i alla fall lite lindrigare, ifall de drabbas, än den ovaccinerade hunden.

Sjukdomen är extremt smittsam. Hundar smittar varandra genom direktkontakt (luktar på varandra nos till nos) eller via hostningar / nysningar som hunden kommer i direktkontakt med, vattenskålar, matskålar, apportbockar eller annat som hunden tar i sin mun efter att en sjuk / smittad hund burit den eller t ex vid tandinspektion kan smittan följa med till nästa hund som inspekteras.

Det går nästan inte ett år mellan rapporterna jag får att någon av mina bekanta fått kennelhosta på sina hundar via hundutställningar och / eller hundklubbar / kurser.

Många tror att kennelhosta främst drabbar kennelhundar. Det är fel. Ett virus eller bakterie gör inte skillnad på var hunden bor! Däremot så är det alltid jobbigare att bli av med smittan när man har många djur, så det varar i regel en längre tid innan smittan klingar av när man har många hundar och smittan kan bli att går runt, runt om och om igen.

Valpar och yngre hundar + t ex tikar med valpar eller hundar med på annat sätt nedsatt immunförsvar drabbas lättare och kan ha svårare hosta och då även längre tid än "normala" vuxna hundar. Hundar kan även drabbas av lunginflammation som följd av kennelhosta.

Hundar kan naturligtvis också drabbas av vanlig förkylning, vanlig förkylning är däremot väldigt ovanligt på hund. Läs mer här om förkylning.

Det man ska titta efter när man tror hunden har kennelhosta är harklande, torr och skrällande hosta, oftast värre på natten, den varar ibland endast 4-5 dagar, men ibland kan det vara i veckor, speciellt när man har många hundar. På de hundar som drabbas värsta kan det se ut som de ska spy, ibland får de upp vitt slem, får svårt att äta och svårt att få luft mellan hostattackerna. De kan få feber, dragningar och bli allmänt trötta och hängiga.

Man ska försöka få i hunden bra och näringsrik mat + mycket vätska.

Kontakta veterinären vid svåra fall, speciellt om det rör sig om en ung hund eller hund med nedsatt kondition.

Naturligtvis ska du inte låta hunden träffa andra hundar under den tid som hunden är sjuk!

Jag fick en gång kennelhosta på mina hundar via en uppfödare som sålde mig två hundar. Det var riktigt hemskt. Alltihop varade totalt nästan 5 veckor. Jag sov inte en enda natt mer än 15 - 20 minuter åt gången. Oftast inte ens det. En hund av mina fick det tre gånger innan det klingade av, vissa fick det två gånger, vissa hundar fick det endast en gång, och vissa drabbades aldrig. Det knepiga som jag än idag ibland funderar över är att tiken som drabbades tre gånger låg i mitt sovrum med 7 valpar, ingen av de 7 valparna drabbades! Ibland kanske man bara ska ha tur i oturen.

Uppdaterad 2018-06-06