HCC - Hepatit

 

HCC - hepatit - smittsam leverinflammation

 

HCC är en förkortning av hepatitis contagiosa canis, kallas i dagligt tal i Sverige för infektiös hepatit.

HCC är en virus.

Den hepatit som hundar drabbas av är: Adenovirus typ 1 som förkortas CAV-1.

CAV-1 orsakar infektiös hepatit (ICO eller HCC) och ses vanligen hos unga hundar.

Viruset angriper celler i lever och njure.

HCC ger hög dödlighet speciellt bland små valpar och unga, ovaccinerade hundar.

Sjukdomsförloppet påminner om förgiftning. Hundar som överlever den akuta fasen får oftast buksmärtor, kräkningar, faryngit (inflammation av något slag i svalget, ses som rodnad och ibland blir skinnet grovkornigt att se med blotta ögat) och ökad blödningstendens.

Viruset från hund smittar inte människor. Det smittar heller inte mellan hund och katt.

Sjukdomen är anmälningspliktig.

 

 

Sjukdomsbild

Korrekt vaccinerade hundar är väl skyddade mot smitta.

En hund som överlevt HCC infektion tros ha livslångt skydd.

Valpar som föds av en tik som har vaccinationsskydd har ett skydd från mamman under de första veckorna i livet. Skyddet avtar successivt, hur snabbt varierar.

Från hunden smittas till eventuella sympom uppträder brukar variera mellan 4-7 dygn.

Symtomen varierar beroende på hundens immunförsvar.

Vissa smittade hundar blir inte sjuka men sprider ändå smittan.

Hundar som drabbas av smittan och inte har skydd (vaccin eller tidigare immunitet p g a tidigare smitta) kan få allvarliga skador på framförallt lever, blodkärl och njurar.

Sjukdomsförloppet kan vara mycket snabbt. Oftast är det unga hundar som drabbas värst. Ju yngre, ju värre. Vanligt symtom är att de inte vill äta duktigt längre efter de blivit smittade. Små valpar kan avlida bara några timmar efter symtomen uppkommit. Valpen kan bara hittas död innan man hunnit se några symtom alls. Det är vanligt att man tror att hunden blivit förgiftad.

 

 

Vanliga symtom

Diarré, illamående och buksmärtor. Hög feber och krafrig trötthet. Slemhinnor i mun och ögon kan vara bleka och/eller gula. Synliga blödningar och svullnader i nacke, huvud och kropp är också vanligt.

P g a diarré, illamående och buksmärtor så blir ofta hunden håglös vid maten. De äter inte alls eller endast så mycket så de överlever. Valpar växer därför ofta inte så bra som de borde.

En allvarlig ögoninflammation utvecklas ofta. Symtom på ögonbesvär kan komma omedelbart eller först en tid efter att en hund har tillfrisknat från de andra besvären uppkomna av smittan.

Om en dräktig tik infekteras kan valparna födas döda eller infekteras och dör då oftast snart efter födseln. Tiken behöver inte själv ha eller haft symtom på sjukdom.

En infektion leder alltså inte alltid till sjukdom, speciellt inte på vuxna hundar och ännu mindre på äldre hundar.

Vissa hundar får milda symtom som kan likna de som ses vid kennelhosta men oftast i en betydligt mildare grad.

 

 

Smittspridning

Viruset finns i flera olika kroppsvätskor till att börja med och sedan när sjukdomen är kronisk är det urinen som är smittspridaren.

Första 10-14 dagarna efter att en hund smittats sprider den smittan genom olika kroppsvätskor. Efter det övergår smittspridningen till urinen. Det kan pågå i 6-9 månader, kanske t o m längre.

Ovaccinerade hundar kan sprida smitta utan att själva ha eller ha haft några som helst tecken på sjukdom.

Det finns inga tester som fastställer om en hund sprider smitta via urinen eller inte.

Viruset finns både inomhus och utomhus. Utomhus kan viruset leva i flera veckor. Vanliga smittplatser utomhus är parker, villaområden, skog och mark. Där många främmande hundar vandrar och pinkar på samma mark.

Hundar behöver inte träffa varandra för att smittan ska spridas.

En hund som blivit smittad behöver inte ha varit i närheten av en sjuk hund för att få HCC.

Viruset kan t ex smitta genom människans händer, kläder, skor, vattenskålar, filtar och hur mycket som helst till.

 

 

Smittsanering

CAV-1 kan överleva flera veckor i + 4 grader C och i 20 grader C men förstörs på 3-5 minuter i + 60 grader C. CAV-1 tål inte ultraviolett ljus och PH 9. Det kan också dödas med ånga, jod, fenoler och natriumhydroxid (bl a kaustiksoda = E 524, kan t ex finnas i tvål och tvättmedel). CAV-1 tål dock alkohol och eter.

Viruset kan utsöndras med alla kroppsvätskor under de första 14 dagarna, men återfinns endast i njurarna senare och utsöndras då med urin. Efter infektion kan hundar utsöndra virus med urinen i minst 6 - 9 månader. Virus kan smitta genom indirekt kontakt via exempelvis matskålar och händer men är inte luftburet.

Noggrann rengöring och därefter desinficering behövs för att rena en infekterad omgivning.

Vid val av rengöringsmedel så finns det många sorter som har avdödande effekt på CAV-1. Läs innehåll och verksamhet. Var noga med att använda rätta doceringarna.

I utomhusmiljöer kan det vara svårt eller ibland t o m omöjligt att sanera. Att elda gräs är ett sätt att sanera utomhus.

Kan man inte göra en total sanering så gäller det att försöka byta rastplats. Är det egen tomt så bör man låta den marken vila ett år innan man tar den i bruk igen efter sanering.

Är det en allmän plats så måste alla sanera och vaccinera, om man kan vara säker på att så sker så kan man låta marken vila ett år och sedan återvända med enbart vaccinerade hundar, t ex uppvisande av vaccinationsintyg för att få tillträde. Vaccinationstvång är ett vanligt krav i hundhagar i storstadsområden i USA.

 

 

Diagnos

Obduktion av en hund som dött p g a HCC är ett bra sätt att i efterhand få en säker diagnos.

Hos levande hundar kan det vara svårt att fastställa en säker diagnos.

Har man en akut sjuk hund så kan man göra en virusodling från hundens svalg.

Via blodprov kan man ibland se om hundens immunförsvar har bildat antikroppar mot viruset. Problemet är om hunden är vaccinerad eller inte, då en vaccinerad också får antikroppar.

Då diagnosen är svår att fastställa är vaccinering önskvärd vid misstanke. Likaså att se till att alla våra hundar är vaccinerade innan man drabbas.

 

 

Vaccin

Vaccin mot HCC ingår i det vanliga vaccinet hundar får i Sverige. Man rekommenderar att ge det första gången vid ca 7-8 veckors ålder och igen vid 12 veckors ålder. Omvaccinering vid ca 1 års ålder och sedan efter vart 3 år (jordbruksverket i Sverige).

Om hunden vaccineras före 10 veckors ålder är det risk att vaccinet inte tar som det ska eftersom då valpen fortfarande kan ha immunitet från sin mamma som tar ut effekten av vaccineringen. Man ska då alltid ge en till vaccin, bäst är med ca 4-5 veckors mellan.

Levande vaccin tros ge fullt skydd mot hepatit 5-6 dagar efter vaccinationen, hur ofta en hund ska vaccineras mot HCC är oklart, man gissar på vart 2-3 år.

När man blodtestat HCC vaccinerade hundar 36 månader efter vaccination har 65 % av hundarna fortfarande immunitet mot HCC, vid denna undersökning har man dock inte redovisat för vilken typ av vaccin som används på viken individ, det framgår endast att det är hundar som är vaccinerade på tre olika sätt.

P g a effektiva vacciner mot HCC och att stora delar av Sveriges hundar är vaccinerade enligt behov så ses sjukdomen sällan idag på svenska hundar. Läs mer längre ner på denna sida om denna "sanning".

Vaccinskyddet anses vara allt från 3-5 år på hundar som vaccinerats efter 1 års ålder och totalt erhålligt minst 2 vaccin. Källor från både USA och Europa har båda olika ordinationer, men håller man 2-3 år mellan de vuxna vaccinerna så bör hunden alltså ha ett bra skydd.

Hundar som är korrekt vaccinerade och därför är immuna mot HCC blir inte sjuka/de får inte synliga symptom om de kommer i kontakt med smitta. Vaccinet ger alltså ett effektivt skydd.

 

 

Flera vaccineringar kan behövas på smittad hund

Om hundvalpar har hepatit och därmed bl a dålig aptit, så kan man börja vacciera dem redan när de är 5-6 veckor första gången. Dessa hundar behöver i alla fall vaccineras igen efter ca 4 veckor.

Inom ca 1-5 dagar bör man börja se resultat på att valparna bör bli duktigare att äta.

Vaccinskyddet kan fungera kortare tid då de är så unga.

Om effekterna av vaccineringen avtar sedan så kan man vaccinera en gång till, oavsett ålder på hunden, och oavsett antalet tidigare vaccineringar.

Oftare vaccineringsintervaller än 4 veckor tror jag däremot inte på.

Anledningen till att vaccinets effekt kan försvagas kraftigt på kort tid är p g a att hunden är ung och vaccinet motverkas av det skydd mammans mjölk ger valparna eller att hunden inte är frisk vid vaccineringstillfället och därför tar inte vaccinet fullt ut som det ska.

Ju kraftigare hepatit, ju segare att få bukt med.

Man får alltså inte vara rädd att vaccinera om och om och om igen, om så behövs.

 

 

Förekomst

HCC förekommer på hundar över hela världen, även i Sverige. Det är ovanligare i Sverige då svenska hundar oftast är vaccinerade.

Från 1997 till 2003 har 0 - 6 fall i Sverige inrapporteras årligen, totalt 17 fall.

Risken att HCC ökar i Sverige finns. Läs nedan.

 

 

Immunitet

Om en hund har haft HCC tros den ha full immunitet mot sjukdomen för resten av sitt liv efter det.

 

 

Ökning av HCC

HCC finns det risk att det ökar. Giardia och Coccidiosis är på frammars i gigantiska proportioner i Sverige. Med Giardia och Coccidiosis har man sätt tydliga kopplingar av ökade fall av HCC. Det är gammalt välkänt fakta nerifrån Europa.

Sista undersökningarna i Sverige som jag kommit åt är avslutade 2003. De är inte intressanta i dagens Sverige, då så mycket hänt på åren därefter som är kopplat till kraftig ökning av HCC. Ny statestik i Sverige för att belysa problemet och få veterinärer att agera korrekt vid sjukdom är ett MÅSTE för att få bukt med detta.

I Finland har man ökat vaccineringarna (av bl a HCC) på unga hundar, i Sverige har rekomendationerna på täta intervaller minskat. Vi måste följa Finland i detta fall om vi ska ha en chans i dagens nya Sverige med dagens sjukdomshot mot våra älskade hundar.

MINST 2 vacciner med en månad emellan när de är små (om de är friska), och uppföljning vid 1 års ålder. Sedan som vanligt.

 

 

I Sverige är HCC ovanligt (på 1990-talet och tidigare fram till 2003), men sjukdomen påvisas sporadiskt hos ovaccinerade vuxna hundar och ibland hos hos ovaccinerade valpar.

 

Uppdaterad 2018-07-13