FÄRG

 

Vi ska först som sist inte glömma att typ och temperament tillsammans med sundhet är mycket viktigare än vilken färg eller vilket mönster som helst, kloka hundägare, domare, uppfödare m m bör notera detta. 

 

 

Egentligen finns det inte så många färger som vi tror.

FÄRG: I botten finns rött (Feomelanin) och svart (Eumelanin), och ofärgat (opigmenterat = vitt), därifrån kommer alla färger.

MÖNSTER: Sedan finns olika mönster. Viltfärgat mönster och sobel. Black/tan med alla sina undervarianter. En mer utsuddad black/tan där det röda brett ut sig lite mer så det endast återstår en svart sadel. Så har vi brindle. Sedan är det merle. Sist men inte minst bland mönstren är det med eller utan mask eller omvänd mask.

Där under finns alla färger och mönster.

 

 

Feomelanin och Eumelanin

Det finns två pigment i pälsen på hundar. Svart och rött. Dessa finns i olika styrkor och mönster. Ibland saknas pigment, vitt. Alla hundar är "målade" i en otal variationer av svart och rött, med eller utan vitt. Så enkel är grunden till hundars färger. Detta råder det ingen som helst tvekan om.

Frånvaro av pigment finns i två varianter, vit "färg" eller opigmenterad (=albino).

För att förtydliga, alla områden som är färgade på din hund har antingen svart eller rött pigment i olika styrkor och varianter. Andra alternativ finns inte.

Olika gener och alleler styr vilka varianter som kommer ur dessa pigment, eller frånvaro av pigment. Varianter som kan ges som exempel är olika avblekningar som ger bl a gul (kommer från rött), brun (kommer från svart), och massor av andra avblekningar i olika grader, mönster som t ex tigre, merle o s v. Placering av färger som t ex black & tan, trefärgad o s v. Det finns så mycket så det är en EMORM variation som uppkommer från endast dessa två grundpigment.

Grundpigmenten råder det alltså inte minsta lilla tvekan om, d v s svart eller rött. Däremot alla dessa gener och alleler som styr styrkor, nyanser och mönster är inte till fullo kartlagd, man hittar nya varianter regelbundet. Det finns även befintliga kartlagda gener och alleler med allt för många undantag så man vet att vi inte vet hela sanningen om ännu. Man jobbar ständigt i ämnet.

Feomelanin eller phaeomelanin är röd och vid mindre koncentration av feomelanin i pälsen blir den t ex gul.

Eumelanin är svart, beroende på hur koncentrerat det är så kan svart blekna till t ex brun.

Med andra ord är inte Eumelanin och Feomelanin några gener över huvud taget, utan färgernas pigment. Hur mycket och hur starkt färgerna framträder beror på gener och alleler.

Man kan säga att Eumelanin och Feomelanin är färgerna, medan gener och alleler är dina händer som applicerar Eumelanin och Feomelanin i olika styrka och olika mönster.

 

Alla färger grundar sig alltså på två färgen, svart och gul/röd.

Grundfärgen räknades som gul, sa man förr och röd säger man idag.

Förr tyckte man gul var grundfärgen och att andra gener påverkade hur stark eller svag den var.

Idag räknar man grundfärgen till röd med olika avblekningsgener.

En avblekt svart kan bli röd. De blir ofta brunaktiga eller roströda i färgen.

Huruvida gul eller röd är den ena grundfärgen vet jag inte, men jag känner att när jag skriver så halkar jag tillbaka på gul om och om igen, så jag tenderar att skriva gul när den korrekta benämningen idag är röd. Antagligen ett utslag av att det var gul jag lärde mig först och lärde mig tänka i termen gul.

Podengo har i sin rasbeskrivning den gamla benämningen gul, vilket glädjer mig. De får förekomma i alla nyanser av gul, från mörkaste sobel-röd till avblekta creme och sand-nyanser. Ingen är mer önskvärd än den andra, liksom utbredningen på färgen som också är egalt, så länge den finns där någonstans, viktigast är att de jagar, och det gör de inte med färgen.

 

 

221129 Pälsstråna opigmenterade vs pigmenterade

Färgade/pigmenterade pälsar har solida strån. De hårstråna är tyngre.

Vita hårstrån/opigmenterade hårstrån saknar pigment, de är ihåliga. Därför är de stråna lättare och varmare.

Pigmenterade hårstrån blir tyngre och lägger sig därför tätare, alltså skyddar de bättre mot väta och fukt men också ifrån värme.

Vita hårstrån blir flygigare.

Mina funderingar: Är det därför som människor från norr anses oftare ha ljust hår? De behöver varmare hår eftersom det är kallare i norr.

Isbjörnar, fjällräv, polarvarg o s v lever i kyliga områden och har vita pälsar (i vissa fall när det är kallt). Det ihåliga vita håret blir uppvärmt och håller hunden/djuret varmt längre.

Ett pigmenterat hårstrå blir kallt fort då den saknar det ihåliga området inuti.

Själv är jag allergisk mot vita pälsar, speciellt vit underull, men inte för pigmenterade pälsar. Jag har alltid upplevt att vit päls flyger runt och sätter sig i näsan på mig. De vita stråna som är lättare p g a att de är ihåliga är antagligen orsaken.

Mer om pälsar.

 

 

Allmänt om färger:

Att färgbestämma en hund är inte alltid lätt, speciellt inte valpars färger.

Vissa raser är svårare, vissa är lättare.

Siberian Husky och några andra draghundar kan t ex byta färg under hela livet men framför allt under de första 2 åren. Dessutom är det tillåtet för rasen att ha alla färger, vilket gör att det finns åtskilliga blandade färger i härstamningen i regel.

Stamtavlans färgbestämning stämmer inte alltid helt på raser som får ha alla färger, ibland är färgen t o m en helt annan än vad registreringen säger, detta alltså p g a att hunden såg helt anorlunda ut vi registreringstillfället, eller på att uppfödaren inte förstått sig på färgen / färger. Jag har på senare år, alla i senaste milleniet, fått hundar ändrade vad gäller bl a färg vid registreringen på SKK. Jag sänder alltså in en registreringsansökan där färger är angivna, och när registreringsbevisen kommer tillbaka har de "döpt om" färger på vissa av mina valpar.

Många raser kan ändra sig enormt under de första 3 månaderna, t ex Chihuahua och röda Japaneser.

Vissa raser har endast en färg, vilket naturligtvis är betydligt enklare när det kommer till problematiken att färgbestämma valpar.

 

Svart Blå Silver

 

Till viss del måste man förstå att "samma" färg till synes kan nedärvas olika på olika raser, då vissa färgen florerar i vissa raser, vissa andra färger i andra raser. En färg kan vara dominant men ändå domineras av en annan färg som lägger sig över den andra färgen.

Färg är en egenskap som nedärvs, mönster en annan egenskap som nedärvs. Vitfläck har en egen gen. Renheten i vitfärg är en annan gen, o s v.

Grundfärgen är själva basen i hundens färg. På det kommer ibland tilläggsfärger och sedan möster. Färgerna av alla olika slag kan sedan vara avblekta mer eller mindre, eller inte alls. Sedan pratar man om pälsens kvalitet, hårlag (strävhår, långhår, korthår, semilånghår), själva pälsens längd, avsaknad av någon päls, eller avsaknad av päls.

T ex kan en och samma färg på pälsen vara resultat av olika gener.

Olika raser tilldelas en färg för att rasen ska ha den färgen, fast de egentligen är en annan färg. Som exempel kan nämnas Italiensk vinthund, de finns hos fler än de tre registrerade färgerna. Bl a röd, choklad o s v. Rasen registreras i tre färger, Isabell eller fawn, blå eller som vissa kallar rasen helt felaktigt grå, och till sist i svart.

Yorkshire Terrier kallas med automatik alltid stålblå, men vad är det för färg eller färger egentligen? Silver pudlar, är de silver?

Nedan en fundering värd att tänka på, speciellt om man är Yorkshire Terrier uppfödare, domare, ägare, utställare eller enbart intressent. Vi ser 4 olika nyanser av silver. 4 olika nyanser av stål. Tre typiska färger på York. Rasen ska vara mörkt stålblå och får ej vara silverblå. Vilken / vilka är korrekt?

 

Silver

 

Yorkshire Terrier

 

Stål

 

Förutom färgnyansen är Yorkshire Terrier i färghänseende en intressant ras av annan orsak också, då de föds black/tan och sakta men säkert blir svarta (och stårfärgade) med röda tecken, så kallad sadel, när de är vuxna.

 

Hundar kan ha nästan vilken färg som helst.

Ett axplock av variationen: Först är det rödbrun och svart. Sedan kommer: vitt. Så ett antal avblekningar: cream (grädde), creme, isabell, blå, leverbrunt. Sedan är det lite mönster: sobel, brindle, blåbrindle, fläckigt, Merle, Harlequin, black/tan, choklad/tan, black/creme, silver/tan, fawn, blå/tan och viltfärgad o s v.

Uppräkningen kan pågå i det oändliga.

Vissa färger kallas en sak på en ras och något annat på en annan ras, för att göra det hela mer komplicerat. Det kan alltså vara samma gen men olika namn. T o m inom samma ras kallar olika uppfödare / ägare samma färg för olika namn. Jag önskar SKK skulle göra ett slag för saken här, utbilda folk, kanske i små artiklar om olika färger, en i varje tidning Hundsport eller i "specialen" i alla fall. Få folk att registrera korrekt. Vi har inte en chans att komma tillrätta med våra hundarns härstamings färger utan hjälp av korrekt registrering och därmed benämning av färger. SKK är ju annars så snabb att stoppa registreringar för något skitfel, så de kunde likabra stoppa av vettig anledning.

För att lära mer om förvirringen av färger, har jag gjort en egen sida om alla färgnamn jag hittat.

 

Svart Choklad Brun Röd Creme

 

 

Alla färger på alla raser

Jag har en dröm, alla färger på alla raser. Detta är alltså endast en dröm jag har.

Vissa hundraser får ha i stort sett alla färger, Gud välsigne dem som bestämde detta! Är det då rätt att enbart prioritera en färg före alla andra färger? Att göra det begränsar ju avelsunderlaget och generna. Det är ju inte alls sunt.

Hundmänniskor kunde lära lite av kattmänniskor. Även om en ras avlas mellan färger så kan de tävla i sin färg. Då kan ju en domare få dömma den färg som den prioriterar.

Jag minns en gång när en domare om och om igen under hela bedömingen bara tjatade om att - "Men hunden är ju så förfärligt mörk". Detta på en ras som får ha alla färger. Många gånger har jag fått utslag på flera hundar att mina varit för ljusa, annars hade de kunnat vinna. Helt sjukt på en ras som får vara ljus och där det inte alls finns tillägg på att rasen helst ska vara mörk eller ljus. Jag har t o m pratat med rasexpert från rasens hemland och där anses det extra bra med de som är ljusare! Detta trots att det inte står i rasstandarden, kanske i sin tur fler problem...

I vissa fall anses det vara olika raser, om bara en färg skiljer fast de i övrigt ska vara exakt lika. Alltså skulle vi förlora några raser på kuppen om vi lät alla raser ha alla färger, något som jag inte kan se att hundar skulle förlora på. Tvärs om!

I vissa fall ska inte vissa färger blandas för att det kan ge "fel" färg. Nonsens igen, då det inte gör ont att ha "fel" färg.

Genpoolen skulle öppnas betydligt om man slutade med sådant nonsens. En färg är ju bara en färg. Inget som hindrar hunden fysiskt eller psykiskt.

Jag tycker att vi ibland gör livet svårare än vad det är.

Detta är bara några funderingar jag själv har tänkt på i ett 20-tal år.

 

 

Benämning av färgkombinationer

När man skriver färger på en hund så skriver man den färgen det är mest av först, nästmest som andra färg o s v.

Om man t ex har ett mönster (t ex brindle) eller tilläggsgen (t ex maskfärg) så kommer mönstret efter färgen och tillägsgenen sist.

 

 

Färger

Choklad är en avblekt svart. Lever är en choklad eller avblekt choklad. En annan avblekt färg är lila, den kommer från blå som kommer från svart. Röd - gul - lemon. Isabell är avblekt choklad. Creme är avblekt röd. Cream är en avblekt röd.

Färgen är det en gen som styr. Avblekningen är det en annan gen som styr. Sedan finns det genetiskt gula, genetiskt röda, genetiskt lever o s v.

I ögat på oss människor ser man inte skillnaden mellan en gul eller en avblekt röd t ex.

Äkta svarta och äkta vita hundar kan vara bärare på alla möjliga arvsanlag av färger eftersom det är dominanta färger, vad de bär på för anlag beror på vad som (slumpvis) följt med från tidigare generationer.

Parar man däremot enbart vitt med vitt eller enbart svart med svart kan man till sist få enbart homozygota svarta respektive vita. Detta gör att deras barn kan bara bli svarta respektive vita avkommor oavsett vad de paras med, alltså i första generation, direkt nedstigande led.

 

 

 

Röd

Röd kan variera från ljust gyllene till brunaktig och ända till djup mahogny och alla nyanser däremellan. Röd har tidigare i gamla tider oftast kallas gul med olika styrkor.

Röda hundar ska ha mörka ögon, svarta pigment på nos, ögonränder, läppränder, klor och trampdynor.

Röda hundar kan vara rent röda eller med svarta strån i det röda varvat under hela pälsen, de kan också ha toppar i svart eller mörkare färg, däremot får man inte förväxla det med äkta sobel. Svarta eller mörkare inslag är speciellt vanligt på valpar och kan växa bort mer eller mindre på hunden vartefter den växer.

Äkta sobel är mer sällsynt än man kan tro, dessa "sobels" är ofta felregistrerade, en äkta sobel håller kvar sina mörka / svarta toppar hela livet och är inte enbart ett arv från viltfärger som sedan växer bort mer eller mindre. För övrigt är sobel troligen inte en färg, utan ett mönster, men därom tvistar de lärda. Se mer under sobel.

Ibland har röda hundar dålig pigmentation, detta beror på en avblekningsgen på pigmentet. Alltså någon man ska akta sig för.

Att para röda hundar med choklad färgade hundar är inte så lyckat då det ofta blir enbart röda hundar med dåligt pigment. Chokad är en avblekningsgen (dilution) från svart. Läs mer under choklad.

Parar man en röd hund med choklad/tan hund, så kommer inte avkomman att bära på tan-anlaget.

 

 

Cinnamon

Cinnamon är oftast cream. Cinnamon är ingen egen gen/allel. Det är bara olika namn för samma sak.

 

 

Citron

Citron är oftast cream. Citron är ingen egen gen/allel. Det är bara olika namn för samma sak.

 

Creme eller?

 

 

Cream

I denna färg finns det mycket felaktiga uppfattningar.

Äkta cream kallas också engelsk kräm (fast det egentligen betyder grädde).

Äkta cream har ingen rödaktig nyans över huvud taget i sin päls. Som vuxna ska de ha en blek krämig buff färg med mörka ögon, svart näsa, svarta ögonränder och läppränder, klor som är antingen svarta eller bruna.

Cream kan vara en avblekt brun eller en dilutionsfärg (avblekning) till röd.

Lika som de röda kan cream hundar ibland ha mer eller mindre av en mörkare skuggning i sin päls som vuxen. Det gäller framför allt de som kommer från rött. D v s en del av de cream färgade hundarna.

Äkta cream brukar födas i en musgrå till brunaktig färg. De ljusnar till en blek cream med eller utan skuggning när de växer.

En valp som föds i nyansen ljus creme, nästan till vit i färgen är vanligen en utspädd röd och kommer mörkna i nyansen när den växer.

Cream är en dilution (avblekning) till choklad - brun - röd. Det finns också en annan typ nämnd creme som är en dilution till blå och lila.

 

 

Creme

Creme är en "svår" färg.

Creme är en dilution till blå - till lila.

Finns det antydan till rött i pälsen är det sannolikt en avblekt röd, inte en creme. Äkta cream ska heller inte ha rött i sin pälsfärg.

 

 

Cream / creme

I dessa färger finns det alltså flera varianter rent genetiskt, även om färgen i ögat för oss människor brukar vara i det närmaste den samma.

Vissa raser har andra namn för dessa färger. Färgen kallas ibland Kanel (Cinnamon), citron (lemon) och så vidare. Dessa färger är vad de är och inget annat. Det andra är bara olika namn för samma sak.

Läs mera om cream, creme och liknande färger här.

 

 

Kanel

Kanel är oftast cream eller creme. Kanel är ingen egen gen/allel. Det är bara olika namn för samma sak.

 

 

Lemon

Lemon är oftast cream eller creme. Lemon är ingen egen gen/allel. Det är bara olika namn för samma sak.

 

 

Sand

Sand benämns en speciell färger ibland på vissa raser. Sand, med skiftningar i, kan vara wheaten (se nedan). Sand med olika mönster på kropp och lemmar kan vara Agouti (se nedan). Sand med mer jämn färg kan vara Isabell (se nedan) o s v. Sand är genetiskt ingen egen färg.

 

 

Silver

Silver saknar värme i färgen som äkta cream har, då cream kan komma från rött eller brun och silver kommer alltid från blått.

En valp som föds i nyansen ljus creme, nästan till vit i färgen kan det vara en silver.

I USA kallas silver för isabell på vissa raser.

 

 

Lila

En dubbel avblekta blå-lever är vad vi kallar för lila. Lila är en dubbel dillutions färg, alltså från två håll, två färger.

Genetiskt skrivs lila bb dd. bb är avblekt svart som ger blått. dd är avblekt svart som ger lever/choklad.

Den färgen kallas ibland också för rådjursgrå.

Den får ljus nos och ljusa ögon. Den får en märkligt silverskimrande gråbrun färg i sin päls.

Färgen är vanlig hos Weimaraner.

Denna färg annonseras ofta som unik, sällsynt och därför värdefull. Men man ska se upp, denna färg kan vara kopplad till sjukdom. Denna färg är känd för CDA på vissa raser, att ha en lila är ofta förknippad med livslånga hälsoproblem på vissa raser och blir ofta inte gamla. Se mer under blue/tan nedan.

 

Lila/tan

 

 

Isabell

Isabell kallas ibland för fawn, äkta isabell är en dillutionsfärg till choklad. Isabell är, liksom choklad och blå, ren i färgen, inga skiftningar till skillnad från Agouti / fawn, läs mer om Agouti / fawn nedan.

Det som i Sverige ofta kallas isabell är i nyansen ibland lik Agouti. Isabell är däremot mer jämn i färgen, till motsats till Agouti.

 

 

Blå

Blå är en typisk framavlad färg. Förädlad. En färg som inte finns i vilda hunddjur, med undantag för hundstammar som är förvildade tamhundar, vilket inte är vildhundar, utan bara förvildade tamhundar.

Det som många kallar grå är egentligen alltså den framavlade blå, den förädlade färgen.

Blå hundar är jämt färgad, som t ex en blå Tai Ridgeback, eller en blå Italiensk vinthund.

 

Tai Ridgeback Italiensk vinthund

 

En blå hund är inte fawn. Däremot kan en fawn hund vara blåfawn. D v s en fawn hund som har blå/blyertsgrå toppar och blå/blyertsgrå mask, om mask finns. Hunden är då INTE blå, utan fawn. Blå är en tilläggsfärg som är kopplad till fawn. En vanlig fawn är en med svarta toppar, alltså en svartfawn. Den hunden benämns fawn. En blå hund är blå. Den kan också vara blå och tan. Den kan vara blå vitfläck, det benämns blå och vit på en hund som har mer blått än vitt, och vit och blå på en hund som har mer vitt än blått. Den kan vara blåbrindle. Då är vi tillbaka på samma som på fawn. Den kan alltså inte vara Blå som är brindle. Den är i så fall blåbrindle. En normal brindle är svartbrindle. Då behöver man bara skriva brindle. Men är brindle med annan färg än svart, så är det en brindle i den färgen.

 

 

Grå

Grå är en slags viltfärg, färgad som en Varg, om t ex grå Schäfer, Gråhund, Jämthund o s v. Det är typiska grå hundar. Varje enskilt hårtrå har minst tre olika fäger, se bilden.

 

Gråhund

 

 

Vita hundar

En vit är en svart med en blockering av pigmentet, inget pälspigment bildas p g a denna blockering.

Vanlig vit är en rent vit hund med svarta pigment på nos, ögonränder och läpptänder. Kan ha både svarta eller vita klor eller både ock. Denna färg kan bära på alla recessiva färganlag, parar man däremot bara vitt med vitt får man till sist homozygot korthår. D v s dessa föräldrar kan enbart ge vita avkommor, oavsett vad de parar.

Albinism hos hundar är ännu inte påvåsad på hund. Albinism är total avsaknad av pigment, köttfägad nos, läppränder, hud o s v, röda ögon. Totalt vit färg i pälsen. Detta ska vi vara glada åt då det är kopplad till deffenter, då främst ögon och hörselproblem.

Det finns en vit färg som genetiskt egentligen är en enda stor, utbredd vit fläck, man tycker för ögat att det är ett vitt djur, medan det egentligen är en vitfläck som utbreder sig över hela djuret. Dessa hundar av en normalt flerfärgad hundras som paras med varandra kan ibland ge samma defekter som albinism.

Hos Merle (och dessa av-arter). Homozygota Merle kan bli till synes vita men de behöver inte bli helvita, de kan till synes vara helvita, men ha en pytteliten fläck någonstans som avbleknar med tiden. De kan också vara vita med så mycket färg kvar att det gör det svårt att veta om de är homozygoter eller heterozygoter. Defekterna som följer med Merle är därmed vanligt. Läs om Merle.

Vitfläckiga hundar kan komma i olika varianter. En gen styr om det blir vitfläck. En annan gen om det vitas utbredningsområde. Det finns hundar med vitt som INTE har genen för vitfläck, och därför inte räknas till vitfläck. Då skriver man först färgen sedan "med vita tecken". Om en hund ska räknas som vitfläck måste den ha minst vitt på hals, bröst, alla fyra ben, underrede och svanstipp. En hund med mindre vitt än detta är inte en vitfläck och ska inte registreras som sådan. Om hunden inte har vitt på bröst, krage, fötter och svanstipp är det ingen vitfläck.

Se mer om vitfläck längre ner på sidan.

 

 

Black/tan

Black = svart.

Tan = solbränd, uttrycket tan används för en nyans av varmt röd - brunt.

Däremot i denna färgbestämning kan tan vara andra färger, läs nedan.

Black/tan är en blanksvart päls med rikt rödbruna tecken exakt placerade.

Black & tan är alltså svart med röd - brunt. Själva tanteckningen är extremt precis på en korrekt black & tan mönstrad hund.

Tanfärgen återfinns som runda ringar runt morrhåren på kinderna, insidan av örat, runda ringar runt ögonbrynen över ögonen, rött kring munnen och runt annalöppningen. Tan på fötter och en bit upp på benen.

Dessa tan teckningar i sin tur ska vara väldigt exakt placerade. T ex på bakbenet ska tan vara runt om hela tassen och upp till hasen (en liten bit ovanför hasen är också ok), men i framkanten av benet ska tan teckningen fortsätta upp till knäet (ibland ända till ljumsken). Insidan av bakbenen kan också vara mer eller mindre tanfärgade. På frambenen ska tan färgen vara runt om till handloven eller sträcka sig också en bit ovanför handloven, efter handloven ska tanfärgen sträcka sig högre i bakkant och insidan av frambenet, men aldrig över armbågen på benet. Det tanfärgade på frambenens insida kan sträcka sig till ett par fält med tanfärg upp i armhålan mot fronten.

 

 

Hundar som får ha alla färger, t ex Chihuahua, där kvittar det väl om tan färgen är "korrekt" eller inte. På vissa raser är tanfärgen och placeringen OTROLIGT viktig.

Vi har t ex Yorkshire Terrier, rasen föds mer eller mindre black & tan. Den svarta färgen övergår sedan under första 1 - 2 åren i stålblå färg, om allt går som det ska. På den rasen blir dock tanteckningen mer utbredd på skallen med tiden än på en "äkta" black & tan, den ska breda ut sig över hela huvudet och sluta vid nackknölen, men får aldrig gå nedanför nackknölen när Yorkshire Terrier är klara.

P g a att man på Yorkshire Terrier avlat för att ha mer tanfärg i ansiktet än som är det ursprungliga black & tan teckningen kan rasen ibland få inblandning av andra färger i sin tanfärg eller sin svarta - stålblå färg. Färgen blir då vad man kallar "oren". Ibland får också de tanfärgade stråna rökfärgade eller svarta toppar. Så kallad "sotig" färg. Det är alltså en sort av sobelanlag som i sin tur är en form av viltteckning.

Ibland föds det Yorkshire Terrier som har normal mängd svart i huvudet än vad som är önskvärt för rasen, fast däremot rätt tecknad för en black & tan färgad hund.

En black/tan Brindle vitfläck visar brindle mönstret endast i tan-markeringarna, inte i vita (eller svarta) områden.

Ibland är teckningen black & tan i andra färger än svart och tan. Bottenfärgen är då normalt alltid mörkare och tantecknade områden ljusare än kroppsfärgen. T ex Blå & lila. Choklad & tan, röd & tan.

Ibland kan tanfärgen vara mönstrad i t ex brindle.

 

 

Hos hundar som är black/creme istället för black/tan är de "röda" tecknen vara creme i samma placering som på en black/tan. Black/creme är identisk med en black/brun + en avblekningsgen på det bruna.

 

Black & tan teckning = själva placeringen av färgerna = en gen

Tanfärgens färg = en annan gen

Färgen på kroppen = en annan gen

Frånvaro av vitt eller närvaro av vitt = ytterligare en annan gen

 

 

 

Choklad/tan

Choklad & tan är ju egentligen leverfärgad i kroppspälsen och tan - färgen en nyans ljusare.

Choklad/tan har sina tan tecken placerad lika som black/tan. Choklad färgen ska vara rikt choklad-brun. Ögonen föredras mörka, men nötbruna är accaptabelt. Det är dock vanligt med ljusa ögon på leverfärgade hundar. Har de däremot tan-markeringar är det vanligare att ögonen kan bli lite mörkare i färgen.

Choklad färgade hundar kan bli blekta i färgen av solen, då blir ibland pälsen på nacken och ryggen ibland att tendera en rödaktig nyans.

Choklad/creme är identiskt med choklad/tan förutom nyansen på tan-tecknen som istället går i en creme nyans.

Leverfärgad (och choklad) är genkopplad till bruna pigment. En äkta leverfärgad hund kan därför inte få svart pigmentation (trots att brunt är en avblekt svart). Detta ska inte blandas ihop med dålig pigmentation, där oftast tryffeln är ojämn i färgen. Mörkare i kantena och ljusare i mitten är det vanligaste.

På den långhåriga hunden blir övergångarna mellan choklad/lever och tan-markeringarna, mer utsuddade, men de har närmast kroppen samma färgställning som en korthårig hund.

Somliga påstår att en hund måste vara choklad/tan för att vara en sann choklad, en choklad hund utan tan-markeringar är egentligen bara en skugga av Ay eller ee (röd), anser vissa. Detta tror jag inte är.

Det finns hundar med omvänd färgställning, alltså ljusare kroppsfärg och mörkare markeringar. Detta är extremt ovanligt men riktigt kul på de raser som får se ut så.

 

Denna kull ser intressant nog ut att innehåller både svart, choklad,
isabell (fawn), blå, brun och silver med eller utan "tan"-teckning.
Lägg märke till att brun har en kallare färg än choklad, lite mer matt, nästan lite "smutsig".

 

 

Blue/tan

Blå/tan kallas av somliga för grå/tan, läs mer om blå vs grå ovan. Korrekta färgen heter alltså blå/tan. Blå/tan är en dillutionsfärg (avblekt färg) till black/tan, det blå är en avblekt svart.

Färgen i det blå ska vara jämnt stålgrå, med tan i samma områden som på black/tan. 

Varianten finns också i blue/creme, som endast är ljusare i tan-områdena än vad blue/tan är.

Blue/tan hundar kan ha koppling till Colour Dilution Alopecia (CDA). Hundar med CDA kommer ha mycket tunna pälsar, inte ovanligt luddiga, med glesa områden i det blå, i områden eller över hela kroppen. Oftast utvecklas inte de yttre tecknen för CDA förrän hunden är 2 år eller äldre. Dessa blå hundar är i risksonen för att utveckla hudinfektioner och allergier. De hundarna är ofta extra känsliga för både värme och kyla. De har också större risk att få hudcancer och nedsatt immunförsvar. I denna grupp hundar (alltså bland de som utvecklar sjukdom) är det inte ovanligt med förkortad livslängd.

 

Silver Silver pudlar

 

 

Lila/tan

Lila, är en avblekt blå. Huvudfärgen är en lila-aktig silvernyans. De kan också beskrivas som silverblå. På en lila/tan är tan-färgen ofta så utspädda i denna färgkombination att de kan vara svåra att se.

 

Sand

 

 

Isabell/tan

Isabell/tan kallas ibland för fawn/tan, äkta isabell/tan är en dillutionsfärg till choklad/tan, eller så kan man uttrycka det som en avblekning av en avblekning.

 

 

Agouti

Agouti (kallas ibland fawn) är en slags viltfärg - viltteckning. Korrekta namnet på detta är Agouti. Den förekommer vanligast i någon form av gul grundfärg (i nyans från ljusaste gul till mörkaste mahognybrun) men kan vara i vilken färg som helst. Den hunden har liknande tan anlag fast med mer utsuddade utbredningsområden, det är ljusare färg längst ner på benen, kinderna, strupen, halsens främre del, under magen, bröstkorgens nedre del. Benens inre sida. Den är mörkare i en rand efter ryggraden från nacken ner till svansfästet och ofta i fettknölen på svansen, och mörkare i öronkanterna. Den kan ha mörkare eyeliners. Inte ovanligt med mörkare toppar, som ofta minskar med åren (inte att förväxla med sobel som är en egen gen). En grundfärg med ljusare partier strategiskt placerade och mörkare partier längs ryggraden o s v.

Agouti "mönstret" och svarta inslagen behöver alltså inte finnas där, men det gör vanligast det i en eller annan form och utbredning.

Agouti är den absolut vanligte färgen på Chihuahua, men de registreras som alla möjliga och omöjliga färger utom Agouti. Agouti kan i sällsynta fall vara i kombination med bl a sobel.

En agouti röd (t ex som en Räv) ska registreras röd. En agouti grå (t ex som en Varg) ska registreras grå.

 

 

 

 

Augoti/Fawn och sobel

Sobel och fawn. Det är olika färger och är beroende på olika gener. De kan vara förvillade lika varandra när de föds för den oinvigda. Båda är i standard röd i en eller annan nyans. Topparna är däremot mörkare än bottenfärgen på hårstråna. En fawn ser ut som en sobel som valp men sedan bleknar de ganska fort.  Vissa fawn spar vissa mörkare toppar i pälsen som vuxna, vissa har knappt kvar några mörka toppar som vuxna. En sobel är som en fawn men som bibehåller färgen över åren. När den sobel föds ser den oftast helt mörk ut på kroppen, sedan när pälslängden växer till sig ser man att det är ljusare i botten. Snabbast att se det är genom att dra valpen mothårs. Fawn är ofta mörkare i rand efter ryggen, öronens toppar o s v. Alltså huvuddelen av var de mörka topparna är fördelade är också ett kännetecken på vilken färg som är vilken. I fawn har vi också t ex blåfawn. Det är en fawn som har blå toppar, istället för svarta toppar på en rödaktig bottenfärg. Bottenfärgen på en blåfawn är ofta ljusare i den röda färgen. En blå hund kan inte vara fawn. Skulle den blå hunden vara fawn skulle topparna vara blå, alltså en solid blå hund, ingen fawn. En hund kan vara chokladfawn. Då är topparna chokladfärgade, istället för som på standard, svart. En sobel är röd med svarta toppar. Ryggen är alltid väldigt svart, som om hunden nästan är svart, tills man tittar närmare. Huvud och öron t ex, är inte svart i pälsens toppar.

 

 

Viltteckning

Viltteckning är olika markeringar i en enfärgad eller flerfärgad hund.

När hunden är vilttecknad har den minimun 3 olika band i olika färgnyanser på varje hårstrå. Vanligt är någon nyans av gul-röd-brunt i botten. Läs mer om det under viltfärg.

Ta t ex en Varg, se hur den har mörkare färg på topparna av pälsen som liten valp, pälsen är mer matt grå än på en vuxen Varg. Dessa eyeliners som är vanligt på Varg är också vanligt på viltfärgade hundar. En rand efter ryggen är ofta mörkare, översidan på svansen är ofta mörkare. Öronkanterna är ofta mörkare. Öronkanterna är oftast samma färg som grundfärgen fast mörkare. Det är inte ovanligt att man kan se hundens vuxna färgstyrka i öronkanten först. Byxan bak är oftast ljusare i färgen.

Färgernas teckning kan alltså mer eller mindre försvinna, och styrkan i färgen kan tillta. Detta gäller även t ex Schakal, Dingo o s v, men även våra viltfärgade hundar.

Dessa vilt teckningen kan växa bort mer eller mindre med tiden. Kvar blir då den färgen som man önskar ha registrerat hunden som, alltså den färg den ska leva med största delen av sitt liv, som beskriver den korrekt som den är / blir som vuxen.

 

 

 

Viltfärgad

AKC (Amerikanska kennelklubben) erkänner viltfärgad som färg. Många menar att viltfärgad är ett mönster.

Man är ännu inte ense om viltfärgad är en färg eller ett mönster. Det är oftast strävhåriga eller korthåriga hundar som benämns viltfärgad.

Färgen är vanligast i strävhår, men kommer ibland i korthår, sällan (eller aldrig hävdar andra) i långhår. Jag har personligen sett långhår med viltfärg, t ex ganska nyligen en långhårig Chihuahua.

Kroppshåren på en viltfärgad är till övervägande del i tre färger eller nyanser på samma hårstrå. Röd är den vanligate grundfärgen på viltfärgade hundar. Avblekt viltfärgad är oftast fawn eller t o m silver. Man tror att sobel är en viltfärgad med långhårig päls. Läs mer om sobel under sobel.

De tre eller flera färgerna som varje enskilt hårstrå brukar ha på de vanligaste viltfärgade är varierande skuggningar (olika nyanser) av creme, röd, grå till svart (grundfärger). Dessa är uppdelat i band på det enskilda hårstrået. En färg i botten, en i mitten och en i toppen, ibland ytterligare något band i annan nyans. Ofta är det en ljusare färg med mörkare färgband. Toppen är ofta mörk.

Det är alltså inte enskilda enfärgade strån som växer tillsammans.

Det är möjligt med flera mönster i en och samma hund, men det är inte speciellt önsvärt, får däremot rasen ha alla färger, så ska inget hindra en sådan hund från att ha fler mönster på en och samma gång.

Man bör veta att det råder förvirring angående viltfärg. I somliga kretsar menar man att viltfärg är en färg och i andra kretsar menar man att viltfärg är ett mönster.

 

 

 

Wheaten

Wheaten färgen accepteras av somliga som egen färg. Somliga andra menar att wheaten är en viltfärgad som går i annan färgskala. Istället för creme-röd-grå-svart skala har wheaten vete-halm-cream-gul-gyllene färgskala.

 

Agouti

Augoti är egentligen ingen bestämd färg, utan det hänvisar till vildformens ursprungsfärg av det djuret. Trots det är tamformens variant ofta mer kolorerad ("färgglad") än viltformens färg.

Hos katt räknas tigré, tabby och spotted till augoti mönster. Detta på hund motsvaras av hundens tigré / brindle (beroende på vilken ras man talar om), läs om det nedan. Detta räknas som viltteckning på hund men inte agouti.

Trots det är beskrivningen av augoti att varje hårstrå har tre eller fler färger, d v s är viltfärgad, läs om det ovan.

Augoti får man anta är en beskrivning av de mönster och färger som kan förekomma i naturen på djur till skillnad från framavlade mönster och färger som inte existerar i naturen.

Agouti är också namnet på A seriens färg gen. Det är på hund genetiskt en hund som är lite grovt sagt kan ha som en utsuddan black/tan fast i röd/svart istället, ofta med svarta toppar som ofta växer bort mer eller mindre med åren. Läs mer om genetik och seriernas färger, länk nederst.

Agouti misstas ofta för sobel. Se längre ner på denna sida om sobel.

 

 

221124 Pia´s Nino Carlos.

Nyfödd. 5 veckor. 3 år.

Blåbrindle.

 

 

Brindle

Tigrerad är det svenska namnet på den inlåndade engelska ordet brindle. Kallas också tigré på vissa raser. Orden betyder alltså exakt samma sak. Somliga använder dock olika benämningar på olika randiga beroende på bredd o s v av ränderna, som på katt. Detta är dock inte det brukligt på hund.

Brindle är mörka ränder som på en zebra som läggs över hundens huvudfärg. Ränderna är alltid mörkare än grundfärgen. Är "ränderna" ljusare så är det bra att jämföra med Merle och dess underfärger. Brindles ränder är alltid mörkare än huvudfärgen.

Brindle är också en slags viltteckning, det är en kamouflage färg. Grundfärgen är då röd botten och svarta ränder, d v s brindle eller också kan man kalla det svartbrindle.

Brindle finns t ex också i blå - brindle och röd - brindle.

 

221124 Pia´s Chica Alejandra.

Nyfödd. 6 veckor. 20 månader.

Brindle.

 

Det är alltså en slags ränder (eller ibland någon avbrutna ränder liknande prickar) med svart / rött. Alternativ t ex blå / gul, alternativ röd / gul o s v. Ränderna är alltid mörkare än bottenfärgen som ränderna ligger på.

Brindle mönstret kan vara mer eller mindre uttalad, avlar man enbart korrekt stripade (= ränder) brindle med varandra så får man till sist bara korrekt stripade brindle. Men på Chihuahua t ex är det inte nödvändigt att sträva efter då rasen får ha alla färger och nyanser (utom merle som detta inte handlar om).

På katt delar man upp dessa "randiga" mönster, avbrutna ränder t ex heter där spotted, då det blir prickar i pälsen i utsökta ränder. Tabby är det motsatta, väldigt tjocka ränder med medföljade mönstrade atribut, bl a bred ryggrand. Tigré är mittemellan spotted och tabby. Det finns andra attribut som ska till, bl a ränderna i ansiktet, men här nämner vi det hela lite grovt, då det är hundar som vi konsenterar oss på.

En korthårig brindle ser man ränderna tydligare på, en långhårig brindle är ränderna svårare att se.

 

Långhåig Brindle, i det kortare behårade
bogpartiet syns ränderna mer än i de längre stråna.

 

En rödbrindle är en röd hund som har mörkare ränder, dessa ränder är då mindre framträdande än på den klassiska brindle. Dessa valpar som nyfödda kan se spräckliga ut redan vid födsel, medan vanliga brindle ser svarta ut som nyfödda.

En black/tan brindle får bara brindle ränderna i sina tantecken eftersom de mörka ränderna inte syns i hundens svarta färg.

En choklad/tan kan inte producera svart pigment, så ränderna på en choklad/tan blir choklad. Därför visas ränderna även här endast upp i tan-teckningen.

En Brindle vitfläck visar bara brindle i de färgade områdena, inte i de vita.

Minst en förälder måste vara brindle för att det ska bli brindle valpar.

 

Norton´s Leonardo

Brindle (vanlig) med svart mask, som med åren blivit grå.

 

Jag har ynnesten att ha tre varianter (skrivet 2015) av brindle, som jag tagit bild på så man kan jämföra.

Se hur blåbrindle pälsen är blå i ränderna (ränderna är alltid de mörkare partierna) och det gula har en lätt skuggning av blått. Se hur rödbrindle har bruna ränder med det gula i en lätt röd ton. Brindle är införstått svartbrindle, ränderna är svarta och det gula är svagt mot svart/röd ton, mer brun än gul/röd. Grundfärgen räknas som gul (sa man förr) och röd (säger man idag).

 

Blåbrindle.

Blåbrindle (bilderna är på samma blåbrindle). Brindle. Rödbrindle.

 

221124 När Brindle-hundar är valpar är sträcken tjocka (den mörkare färgen), och mellanrummet (den ljusare färgen) små. Ju äldre de blir så blir sträcken tunnare och mellanrummen större. Detta är speciellt synligt på mycket små valpar. Färgmönstret framträder väldigt fort när de är små/unga, och utvecklingen går långsammare med åren.

På nyfödda kan de se enfärgade ut, alltså utan mönster. Speciellt när de är blöta.

Brindling syns mycket lättare på korthågiga än på långhåriga.

 

221124 Pia´s Chicka Pepita. Långhårig. Norton´s Leonardo. Korthårig.
Nyfödd. 8 dagar. 5 månader. 13 månader. 3 ½ år. 3 år och 12 år. Jämför helbild på samma hund ovan.

 

Vissa raser ska ha brindle-mönster eller ett mindre antal färger, som t ex Boxer. Då är mönstret i brindlingen viktig. Vissa raser får ha alla färger, t ex Chihuahua (som får ha alla färger utom Merle), där blir inte brindlingens mönster viktig på samma vis eftersom de raserna också får ha ofullständig brindling, då det ingår i "alla färger".

 

 

Brindle mönstret på katt i korthet

Brindel, eller brindle, är ett randigt mönster på en grundfärg i någon form av rött. Ränderna är normalt svarta, men sedan finns det t ex blåbrindle, där är ränderna blå, det finns chokladbrindle, där är ränderna chokladfärgade o s v. Ränderna är alltid mörkare än grundfärgen/nyansen. Grundfärgen är ändock alltid röd i någon färg. Det röda kan t ex vara blekt till ljusgul.

På hund pratar vi om brindle eller inte brindle, ibland kallas det tigrerad o s v, allt beroende på vilken ras man pratar om, men genen som styr anlaget är alltid det samma.

Brindle kan vi dela upp i två olika "mönster". Ofullständigt och korrekt. Ofullständigt menas att det saknas ett och annat "sträck" i grundfärgen. Korrekt behöver väl ingen förklaring, där finns alla sträck där de ska vara.

På katt finns också brindlestreck i en röd grundfärg. På katt delas det upp i "tabby", "tigré" och "spotted". Enkelt förklarat är tabby den med tjockast streck. Tigré är mittemellan tjocka streck. Spotted är brutna streck så katten får prickar istället för streck.

 

 

Dapple

Dapple på Taxar är en under-gen till Merle, läs mer under Merle.

 

 

Fantom Merle

Fantom Merle, som också kallas "kryptisk Merle" eller "gömd Merle", läs mer under Merle.

 

 

Harlekin

Harlekin färgen är en underart till Merle, läs mer under Merle.

 

 

Solid

Solid kallas en hund med bara färg i vilken färg som helst eller färger, med eller utan vilket mönster som helst, men inget som helst vitt eller endast obetydligt vitt.

En hund som bär en S allel (enfärgad) är inte vitfläck, trots det kan de ha lite vitt på sig beroende på vilken annan S allel den bär på.

För att en hund ska anses vara vitfläckig måste en hund visa vitt på hals, bröst, alla fyra ben, underrede och svanstipp. En hund med mindre vitt än detta är inte en vitfläck och ska inte registreras som sådan. Den är solid.

 

 

Vitfläck

Vitfläckigt, alltså en vit hund med fläckar i någon färg.

Äkta vitfläckiga hundar har aldrig blå ögon. Vit hund eller övervägande vit hund med blå antydan kan antyda Merle, läs mer om Merle.

Mängden vitt kan variera från en krage mer eller mindre, vitt bröst, vit mage och fötter, och en vit svanstipp till en nästan helt vit hund med en lapp av vitt i ansiktet eller på huvudet och ibland vid svansroten.

För att en hund ska anses vara vitfläckig måste en hund visa vitt på hals, bröst, alla fyra ben, underrede och svanstipp. En hund med mindre vitt än detta är inte en vitfläck och ska inte registreras som sådan. Den är solid. Man kan däremot registrera dem med ett tillägg att de är "med vita tecken".

Det finns hundar som är till synes vita, men egentligen är vitfläck, ofta är fläcken då mer eller mindre dold, detta är inte ett helt okänt problem hos Merle mönstrade hundar.

Om hunden inte har vitt på bröst/front, underrede, hals/krage, alla fyra fötter och svanstipp är det ingen vitfläck.

De raser där det finns färger att välja på bör man undvika för mycket vitt, speciellt om det vita är placerat på huvudet och öronen, då ökar risken för nedsatt hörsel eller dövhet.

Vitfläck bör undvika att paras med Merle, då risken finns att valparna ser ut som vitfläck men i själva verket är Merle, risk för felregistrering ligger och om hunden används i framtida avel kan skadorna bli stora på nästa generation då Merle är genkopplat till sjukdomar. Läs mer under Merle.

Ticksiga vitfläck misstas ibland för Merle eller dubble Merle. Om ingen förälder är Merle så är det ticks, inte Merle. En Merle vitfläck kommer ha Merle i de färgade fläckarna, inte de vita. En ticksig vitfläck visar ticks i vita områden, inte i de färgade.

Röda hundar som är vitfläck har fasta röda fläckar, ibland med blandade svarta hår eller toppar, på en vit bakgrund.

Vita färgen önskas på de flesta raser oftast så ren som möjlig, inga prickar eller skuggningar, utan rent vit. Läs mer under ticks.

Vitfläck är en äkta recessiv gen, det innebär att båda föräldrarna måste vara eller bära på genen för att ge vitfläckiga avkommor.

När man parar vitfläck med en som har väldigt lite vitt eller inget vitt alls, så brukar det bli mindre vitt på de flesta av avkommorna. Det vanligaste då är att de är färgade med (i fallande skala) vitt i bröst, ibland tår eller fötter, mage, hals, ansikte och / eller svanstipp. Det är vad man då kallar en "felfärgad" solid. T ex Cavalier drabbas vanligen av detta i kullar med en förälder solid och en förälder vitfläck. Man bör registrera dessa som solida, utan angivelse av det vita, då det inte är genetiskt samma vitfläck som normala vitfläck har. Detta vita anlag kallas minus - faktor.

De genetiskt brukliga namnen på vitfläck är:

Solid = inget vitt eller endast lite vitt på ibland tår, svanstopp, front, enstaka gånger någon vit fläck i ansiktet.

Irish white = Irländskt vit = vit krage, vitt i ansiktet, bröst, buk, tassar, ben, svanstipp, inget vitt mellan manken och svansroten utan så kallad solid sadel.

Piebald = Minst 50 % vitt, hunden förefaller ha större fläckar färg på vit botten.

Extreme white = extremt vit = antingen helt vit eller färg bara på huvudet eller kring ögon/öron. Ibland en färgfläck vid svansroten.

Läs mer om vitt.

 

Anledningen till de engelska betäckningarna är helt enkelt att det inte finns svenska ord för dessa färgvarianter.

 

 

Trefärgad - tricolour

Trefärgad är brunt (av någon nyans, från ljusaste gul till mörkaste mahogny - färg) - svart - vitt, placerat mer eller mindre "slumpvis". Trefärgad är en hund där fläckarna kommer "slumpvis" på vit botten, färgerna ska då alltid vara svart och röd.

Black/tan vitfläck är en vit hund med svarta fläckar och där tan ska vara placerade är den typiskt röd-brun i fläckarna, om det finns färg där. Detta är vad man typiskt kallar trocolour, inte att förväxla med trefärgad. Tricolour är en black & tan med vit bottenfärg / grundfärg. Där är det alltså extremt noga exakt var de bruna fälten finns, se black & tan ovan.

Tänk dig en black & tan hund med vitt lite "här och där", då blir det en tricolour.

Tänk dig en hund som påminner om en black & tan med väldigt utbredda tan-placeringar, där liksom tan-fälten har flytit ut utanför de extremt avgränsade tan-fält som är på en äkta black & tan. Och så målar du dit mer eller mindre vitt (läs om vitfläck ovan) på den hunden, då blir det en trefärgad.

Jag registrerade en gång en hund som var svart, vit, grå, första färgen var den som det fanns mest av, sista färgen det som det fanns minst av. Det är normalt att man anger färgerna på det viset. När jag fick tillbaka registreringsbeviset från SKK hade de skrivit att hunden var trefärgad. Detta är alltså totalt uppåt väggarna.

 

 

Sobel

Vad är sobel? Vad är utmärkande för en hund som är sobel? Hur identifierar man färgen? Enkelt! Minst en tredjedel av hårstrået är svart i toppen eller i vilket fall avvikande mörkare i färgen än grundfärgen/bottenfärgen. Detta är ett tillstånd som varar livet ut, inte ett kortvarit övergående stadie i några få veckor eller månader av hundens barndom. Färgen ska vara på alla hårstrån på övervägande delen av hundens kropp (minst som en utbredd sadel), den ska täcka i stort sätt hela kroppen.

Läs mer om sobel.

 

 

 

Sobel eller agouti?

Skillnaden mellan sobel/sable med röd som bas och augoti/vildfärgad med röd som bas är inte så svår att lära sig, efter att man följt några växande valpar med färgen augoti. Att få förmånen att följa några växande valpar av sobel är dess värre mycket ofta extremt ovanligt. På nästan alla raser är sobel, som sagt, extremt ovanlig. Skillnaden är enkel. Valpar som till synes är enfärgade när de föds och efter dagarna lider och pälsen växer så ser man en svag grå ton (som kommer bli röd vartefter valpen växer) i botten av hårstråna, de kan bli sobel. Om man fortfarande vid 6-8 veckors ålder har svårt att se underfärgen utan att bläddra i hundvalpens päls, kanske ni har den stora lyckan att ha fått en sobel! På de augoti-färgade valparna försvinner de svarta topparna allt eftersom. Det är inte ens säkert att det finns kvar minsta lilla mörk topp när den hunden är vuxen. Sedan kan man byta ut sobel (som alltid är röd i botten och svart i topparna) mot blåsobel = en röd hund med blå/blyertsgrå toppar. Eller varför inte en så ytterst ovanlig chokladsobel (röd botten och chokladfärgade toppar). Toppen på strået är ALLTID mörkare än botten när hunden är vuxen. Augoti är alltid röd i botten och svart i topparna.

 

 

Ticks

Ticks är fläckigt i vit päls. Ticks är små fläckar av färg insprängd i den vita pälsen, finns enbart på vitfläck. Alltså inte i helvita hundar. Det påstås heller inte finnas i solida som har lite vitt, jag har inte heller sett det ännu, men jag är inte helt övertygad i detta.

En ticksig vitfläck visar ticks enbart i den vita färgen, aldrig i färgade områden.

Vita färgen önskas på de flesta raser oftast så ren som möjlig, inga prickar eller skuggningar, utan rent vit. Även där så inte anges på rasstandarden är det vanligt att domare så önskar i vilket fall som helst. Dessa prickar kallas ofta ticks. De kan förekomma i allt från enstaka fläckar till överflöd av prickar som går samman och bildar en roan effekt, liknande det som ses på t ex Cocker spaniel. Renheten i den vita färgen bestäms av en aldeles egen gen som inte är att koppla samman med de andra färganlagen och mönster anlagen. De kan alltså komma i vilken färgkombination som helst.

 

 

Mask

Med eller utan "mask" är frågan. Det är också ett slags viltanlag, det innebär att nospartiet är i en avvikande färg. Mask kan finnas på nyfödda valpar för att sedan växa bort (på Agouti), eller kvarhållas livet ut. Masken kan också döljas med åren då den kan hamna under gråa hår på nosen. Äkta mask är kvar när hunden är vuxen (eller dold under grå nos). Mask som sedan växer bort är i regel ett viltanlag (agouti) som lever vidare, alltså ingen äkta mask, då rätt gen saknas.

Läs mer om mask.

 

 

Bläsar

Bläs är när färgen i ansiktet är delat med en vit rand i mitten, mer eller mindre bred och lång.

Bläsar är ett knepigt fenomen.

När hundar gick från vildhund till tamhund, och när hästar gick från vilda till tama, så kom det plötsligt fram bläsar på djuren. De tamaste hade oftast bläsar, de vildare hade oftast inte bläs.

Utbredningen av bläsen tycks stå i proportion till "fromheten" hos individen.

På vildhundar existerar inte bläsar.

Förvildade tamdjur är inte vildhundar...

 

 

Nospigment

Detta har en egen sida, länk nedan.

 

 

Pälskvalitet

Strävhår

Strävhår är helt enkelt mer eller mindre sträva hår, halvlånga. Med eller utan underpäls. Utan underpäls är alltså som en gris. Många strävhåriga med underpäls trimmas, de är så kallade trimraser, man rycker deras långa, sträva päls regelbundet.

 

Långhår

Långhår kallas felaktigt många semilånghårs hundar. Långhår är en hund som har lång päls mer eller mindre överallt. Långhårshundar har mer eller mindre lång päls t ex på skallen och på nosen, på benens framsida o s v. Vissa långhåriga hundar blir väldigt lång i stråna, men får de bara gå "a naturell" så slits i regel pälsen så den inte blir så lång så den är ivägen när hunden ska röra sig och leva ett normalt liv. Denna hund kräver trots det en ägare med stor intresse för hår och att bosta och kamma, bada, vårda. Utan detta kan hunden bli att lida i sin päls. Vissa raser ska inte ha underull, utan enbart den långa pälsen. Vissa ska ha både undet och överpäls.

 

Korthår

Korthår finns i mjuka pälsar, sträva pälsar, silkiga pälsar, hårda pälsar, med eller utan underull.

 

Semilånghår

Semilånghår är den vanligaste långhårs hunden. Den har behagligt svepande behäng på öron, krås, baksidan av frambenen, under bröstkorgen, i byxan och en fana på svansen, resten är korthårigt. Den har både en underpäls och en överpäls. Underpälsen är den korthåriga, ulliga pälsen som värmer, överpälsen finns i två varianter, en kortare på de korthåriga partierna och en långre i behängen, dessa är glatta, blanka och slår ifrån sig vatten.

 

 

Chihuahua

Chihuahua får ha alla färger. I vissa länder är merle inte önskvärt (bl a i Sverige), p g a att det kan vara kopplat till fysiska defekter på hund.

Merle x merle kombinationer i aveln bör ALDRIG göras, oavsett ras. Finns något undantag, ta reda på mera innan ni ger er in på dessa färg - kombinationer.

Fawn är en vanlig färgbenämning på Chihuahua. Man kan grovt säga att hälften av alla Chihuahua har den färgen i en eller annan modell, mer eller mindre.

Fawn är en slags viltteckning underställd röd Agouti.

Alla Chihuahua oavsett färg kan paras hej vilt med varandra (untantag Merle), eftersom rasen får ha alla färger (untantag Merle). Vill man däremot avla fram en "ren" färg, t ex black & tan med perfekt färg och markering ska man bara använda sådana färgade hundar mot varandra. Man bör också vara lite försiktig med blå och framför allt lila då det också kan bära på ohälsa, liksom Merle, läs ovan.

Färger på hundar som har flera olika färgvarianter (som t ex Chihuahua) är det trixigt att veta vad man ska få när man parar två olika hundar. Men trots det finns det väldigt exakta nedärvningstabeller man kan rätta sig efter.

Största problemet är att få människor idag vet vad deras hund EGENTLIGEN har för färg. Det gäller även uppfödare. Därför är de flesta chihuahuas felregistrerade.

Sedan vi som vet vilken färg vår hund har så skickar vi in registrering till SKK och får tillbaka stamtavlor där de ändrat på färgen.

Detta sammantaget gör att man oftast inte kan räkna ur vilka färger man ska få i en viss kombionation i alla fall.

 

 

Tax

På Tax finns det mönstrade som delas upp i: dapple (=grå/grålle), dubbel dapple, brindle, piebald och sobel. Vilket som helst av dessa mönster kan appliceras över grundfärgerna röd, creme, black/tan, black/creme, choklad/tan, blå/tan, Isabell (fawn), silver/tan, brun eller viltfärgad (augoti).

 

Merle kräver ett eget kapitel, då det är allvarliga grejer att avla på Merle, så då krävs mycket kunskap och insikt. Vi ägnar det därför en egen sida.

Japanese får också ett egen kapitel då det ligger mig varmt och hjärtat och för att de röda färgerna har mer variation än vad de flesta vet.

Nospigmetet är samma pigment som är i läppkanten och ögonkanten, det får också ett eget kapitel.

 

 

Colour olika sätt att kalla samma färg olika saker

Cream / Creme

Genetiken bakom färgers nedärvning

Japanese chin´s färger

Merle

Nospigment

Vitt

 

Glöm nu inte framför allt att vi först som sist ska komma ihåg att typ och temperament tillsammans med sundhet är mycket viktigare än vilken färg eller vilket mönster som helst, kloka hundägare, domare, uppfödare m m bör anstränga sig för att inte glömma detta.

 

Uppdaterad 2022-12-19

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström