MERLE

 

Detta är väldigt speciellt då färgen är mer eller mindre kopplad till oönskade defekter. Se defekterna nedan.

Det är många samverkande gener som påverkar hundens färg, man känner till 9 färgalleler för hund idag (2011) och ytterligare antal tros finnas.

Själva färgen är en allel.

Merle framkallas av ett dominant anlag, M, som bleker det normala pigmentet. Svart och leverfärg blir blå. Röd och gul påverkas mindre eller inte alls.

Merle (eller ibland underfärger till Merle) förekommer bl a hos: Australian Shepherd, Border Collie, Collie långhårig, Collie korthårig, Shetland Sheepdog, Welsh Corgi Cardigan, Beger Des Pyrénéer Poil Long, Beger Des Pyrénéer Face Rase, Grand Danois, Chihuahua långhårig (ej godkänd färg), Chihuahua korthårig (ej godkänd färg), Dunkerstövare, Tax långhårig (alla tre storlekarna), Tax korthårig (alla tre storlekarna), Prazsky Krysarik, Australian Cattle Dog.

 

Hos Australian Shepherd förekommer skillnad i Merlegenen, M-serien, en så kallad tweed som förändrar uttrycket.

Hos långhåriga hundar är gränserna i färgfälten mer diffusa i utseendet, medan korthåriga blir mer tydliga och markerade i gränserna.

Ibland kan en valp från Merle förälder verka solid, men i verkligheten finns det alltid en liten fläck någonstans som undgår våra ögon. Valpen kommer senare växa upp och ge Merle valpar utan att uppfödaren förstår var det kommer ifrån.

Vissa påstår att enbart Merle hundar kan ha blå ögon eller Merle ögon, detta är något som jag ställer mig tveksam till. Möjligen att det kan vara så på vissa raser, men på andra inte. Om man däremot har en Merle linjer och en hund som är till synes totalt solid men med mer eller mindre blått i ett eller båda ögonen, så är det en Merle.

En Merle vitfläck visar bara Merle i de färgade områden, inte i de vita områdena.

En dubbel Merle har minst 25 % vitt i sin päls, oftast mer.

En dubbel Merle kan endast födas i en kull efter två Merle föräldrar.

En dubbel Merle kan bara få Merle avkommor som är enkel Merle eller dubble Merle.

En Merle vitfläck visar enbart Merle mönstret i de färgade områderna, inte i det vita.

Ticksiga vitfläck misstas ibland för Merle eller dubble Merle. Om ingen förälder är Merle så är det ticks, inte Merle. En Merle vitfläck kommer ha Merle i de färgade fläckarna, inte de vita. En ticksig vitfläck visar ticks i vita områden, inte i de färgade.

Vissa Merle hundar ser vita ut och misstas då för att vara vita hundar.

Läs mer om genitiken bakom Merle. Och mer om hur Merle nedärvs.

 

 

 

Fantom Merle

Fantom Merle, som också kallas "kryptisk Merle" eller "gömd Merle", är en Merle fullt ut men som man inte ser på hunden att den är Merle, fast den endå är det.

Ibland ser man mönstrets melering på en liten valp och sedan växer det bort, ibland försvinner det redan efter bara några veckor. Ibland finns själva Merle färgen någonstans på hunden i en undanskymd vrå som vi inte ser, t ex en fläck på örat, under armbågen, på tungan, på svansen o s v. Vanligast är det i eller kring skallen eller svansen, så där kan man leta först. Men inte alla har ett synligt mönster, en synlig fläck, det är bara om man har "tur" som den finns någonstans så man kan upptäcka den.

Fantom Merle kan också avslöjas genom att hunden har en blå prick, fläck eller fält eller helt blå öga i ena eller båda ögonen.

Använder man dessa hundar i avel så är det exakt samma som att man parar en Merle med allt vad det innebär.

Hos gula och röda hundar är det ofta svårare eller ibland omöjligt att se att de är en Merle.

Ofta vet man inte att hunden är en Fantom Merle förrän den får en avkomma som är Merle, då är det hela "avslöjat".

Detta är orsaken till att man oftast är försiktig med att använda Merle i avel med speciellt gula men också med röda hundar. Vi vill ju inte dubbla anlaget som är sjukt utan att vi ens vet om det!

Parar man röda hundar med Merle så finns det ingen risk att avkomman ska bli Merle eller Fantom Merle (som alltså är samma sak genetiskt men ser olika ut i ögat på betraktaren). Detta kommer sig av att rött är en dominant färg.

Gult däremot är en vikande färg, recessiv, då man Merle gömma sig väldigt lätt.

Merle eller Fantom Merle kan också födas i kombinationen Merle x Black / tan, det är under förutsättningen att båda föräldradjuren är bärare för gult.

Merle kan också lätt gömma sig i Brindel färgade hundar utan att man ser det. Är man otroligt skicklig kan man se det på korthåriga hundar eller väldigt unga hundar, men Brindel är faktiskt en kamoflage teckning / mönster, som finns just för att kamoflera, så klart det blir svårt att hitta de avvikande fläckarna i det mönstret. En Brindel Merle avslöjar sig om den får en avkomma som är Merle, precis som Fantom Merle.

Piebald (s i, sp, sw) är ett fläckigt mönster, det är recessivt. För Piebold är fläckarna (T) dominant. Solid röd visar sig utan tan - teckning. Piebold i sig själv är också kopplad till sjukdom och kan dessutom gömma Merle.

Det finns ytterligare varianter av Fantom Merle.

 

 

 

Dapple

Dapple på Taxar är en under-gen till Merle som på t ex Australiensiska Herdehundar och Collies. Det är alltså samma mönster som Merle och nedärvs lika.

Dapple Tax benämns ibland som tigerfärg, tigrerad. Tigertaxar är också en benämning på dessa taxar.

En Dapple färgad hund har fläckar av ljusare färg som blandas med fläckar av hundens huvudfärg. Dapple har ibland en vit medaljong placerat på bröstet.

Black/tan Dapple har fläckar av silver/grå hår som blandas med svarta hår. Denna kombination ger en spräcklig effekt på ytan. Ibland kan hundens päls till övervägande del vara silver/grå, men är bara ett enda svart hårstrå där ska dessa Taxar registreras som black/tan Dapple.

När Dapple mönstret är placerat i ansiktet kan en eller båda ögonen bli blå eller marmorerade.

Choklad/tan Dapple har områden med gul till ljusbrun päls tillsammans med fläckar av chokladfärgad päls.

Röd Dapple är ofta svår att se, eftersom mönstret är något ljusare röda fläckar ofta inte skiljer sig så mycket från huvudfärgen och dessutom tenderar att försvinna med åldern. Vissa röd Dapple har mörkare fläckar så de därför blir svåra att se.

Dapple genen är en semi-dominant gen. Detta innebär att en förälder måste ha Dapple för att producera en Dapple valp. Två hundar utan Dapple kan alltså inte få Dapple valpar.

En Dapple kan ha enbart en liten fläck som knappt syns. Ibland kan det enbart synas fläckar på valpar för att senare försvinna. Om det är få fläckar placerar de sig ofta på öronen eller magen, men bleknar bort med åren. Det är viktigt att registrera dessa valpar korrekt för framtida avel.

Parar man två Dapple med varandra, blir det ofta stora områden vitt på kroppen, fast fortfarande med grundfärgen i fläckar och fläckiga fläckar på grundfärgen.

En black/tan dubbel Dapple (= båda föräldrarna har Dapple) har fläckar blandat med stålblå, svart och silver på en vit bakgrund. Dubble Dapple kan ha totalt blå ögon. De kan ha vit bläs på huvudet, vit svanstipp, övervägande vitt på fötterna, kroppens sidor och magen.

Avlar man på dubbel Dapple får man ofta valpar som är helt döva, helt eller delvis blinda. Ibland saknar de öron eller ögon eller har kraftigt förminskade öron eller ögon.

Parar man två Dapple med varandra behöver inte alla valpar bli Dapple.

 

 

 

Harlekin

Harlekin färgen upplevs vit med mörka fläckar. Genetiskt är den mörkt färgad i botten med vita områden som brer ut sig mer eller mindre på den mörka bottnen.

Merle genen ligger i botten av Harlekin färgade hundar.

Harlekin är ett mönster som enbart Grand Danois har. Hos rasen är inte Merle tillåtet, men det är Harlekin.

Harlekin är alltså en bestämd teckning, utöver hundens Merle - gen som fortfarande finns i botten.

Harlekin han enbart födas i kombinationer där en av föräldrarna är just Harlekin.

Har hundarna genen för melering (= Merle) så är de själva melerade.

Det ideala för Harlekin är markant och tydligt avgränsade med oregelbundna fält och fläckar. Då detta är svårt att få fram blir det oftast många felfärgade i processen att få fram en korrekt mönstrad Harlekin.

Blå ögon är tillåtet hos Harlekin färgade hundar.

En perfekt Harlekin mönstrad hund är alltså inte lätt att avla fram.

Harlekin: är alltså svart med vita fält.

Blå Harlekin: är ljusblå till mellanblå bottenfärg med mörkblå till svarta tecken.

Vill man uppnå den renaste färgen hos Harlekin bör man endast para Harlekinfärgade hundar med svarta eller genetiskt blå hundar. Det absolut vanligaste är att man parar Harlekin med blå. P g a detta kan ibland hundar bli blå - fawn Harlekin i färgen. Dessa kan som vuxna se rent blå ut, då finns risken att man aningslöst parar dessa blå som de vore rent blå hundar, alltså man kan av misstag dubbla Harlekin. Se mer ovan om Fantom Merle.

Fawn Harlekin: har fawnfärgad botten med mörkare tecken. Det är vanligare att denna färgvariant är sämre än den blå. Färgfläckarna på fawn Harlekin är oftast skarpare i färgen hos valpar, de blir mer diffusa på vuxna. Hunden kan ibland t o m förefalla rent fawn som vuxen. Detta kan vara ett problem, då man inte vet att det är en Harlekin, utan man avlar med den som det var en Fawn färgad hund helt omedveten. Det som också kan häda då är att blå ögon nedärvs till Fawn färgade hundar och dessa får då fel färg på ögonen mot var som är tillåtet.

Vit Harlekin: färgade hundar är övervägande vita, ofast har de något eller några mörkare fläckar, oftast på skallen. Man får oftast fram dessa hundar genom att dubbla Merle - genen, d v s para två merle - harlekin eller andra färger med merle - gen med varandra.

Parar man två Harlekin med varandra, vilket är tillåtet enligt SKK och rasklubb, så kommer avkommorna att bli en del Harlekin, en del heterozygot Merle, som inte är godkända enligt SKK´s bestämmelser, och därmed ofta avlivas i valpstadiet, och en del blir homozygota Merle, där en del valpar rent dör som foster eller i tidig ålder, eller har så kraftiga defekter så de avlivas.

Harlekin forskar man om det är en egen fristående gen från Merle, då Harlekin tros vara dominant och letal i dubbel uppsättning. För närvarande räknar man den dock som en underfärg till Merle.

 

 

 

Dunkerstövare

Droppled Merle, eller oegentlig Harlekin, är en variant Merle som finns hos Dunkerstövare.

 

 

Genetik

Genetiken bakom färgen Merle, läs mer här.

Vissa färger är kopplade till olika defekter, därför är det mycket viktigt att försöka förstå genetiken bakom Merle om man ska hållas med de färgvarianterna.

 

 

Merle är kopplad till sjukdom

De gener som påverkar pälsens färg bär också på andra arvsanlag, t ex är de kopplade till olika organsystem, Merle - genen är bl a kopplad till nervsystemet.

Merle-genen är semi - letal och i dubbel uppsättning kan det ge:

 

Det är inte ovanligt att merle hundar med defekta ögon också har avvikelser i nervsystemet.

Detta är alltså anledningen till att man inte bör para två merle - färgade hundar med varandra.

Ju tidigare färgen utvecklas i fosterstadiet ju större risk för sjukdoms koppling.

För att då bena upp och förtydliga några av de vanligaste avvikelserna / defekterna, vi börjar med ögon och dess problematik.

De flesta ögonstörningar beror på att ögat inte har utvecklats normalt, någon del av ögats detaljer har avstannat till tillväxten. Några defekter som kan uppstå p g a detta är mikroftalmi, mikrocornea, hypoplastisk retina och lins.

En annan vanlig defekt i ögonen är avsaknad av tapetum i näthinnan, helt eller delvis. Det gör att hunden, helt eller delvis, får svårigheter att se i svagt ljus. Heterozygota merle hundar kan helt sakna tapetum, ofta då i ett öga. Homozygota merle saknar ofta tapetum i båda ögonen.

Pigmentavsaknad i iris är vanligt. En blå iris tillsammans med merle innebär ofta att ögat är defekt på något sätt. Naturligtvis kan även brunögda merle hundar ha sjukdoms defekter i ögonen.

Det är väldigt vanligt att merle hundar, oavsett färg, saknar pigment i nontapetum också.

I en studie (Klinckmanns) på taxar undersökte man ett större antal hundar, med eller utan merle genen. 22 % av hundarna som var homozygota för merle var helt blinda, 45 % var blinda på ett öga och 33 % hade funktionella ögon. Även heterozygota hundar hade ögonproblem i mycket högre utsträckning än kontrollgruppen som inte bar på merle genen. Alla merle, oavsett homozygot eller hetrozygot, hade nedsatt syn i svagt ljus, eftersom alla saknade tapetum.

Mikroftalmi är också vanligt bland Merle hundar. Mikroftalmi innebär att ögat inte utvecklas fullt ut, blir mycket mindre i storlek, detta gör att oftas saknas delar i ögon som helt enkelt inte får plats, ibland kan detaljerna i ögat finnas där med är så små att de knappt syns, de kan då inte fungera som de ska. Hos vita merle hundar är detta extra vanligt. Mikroftalmi drabbar oftast ett öga.

På Merle Collies drabbas de av multipla ookulära anomalier. Collies som är homozygota är nästan helt vita och döva. Merle Collies drabbas ockaå av många olika ögonproblem, bl a mikroftalmi, katarakt, colobom, polykori m m.

Glaukom är också ett problem för Merle hundar oavsett om de är heterozygota eller homozygota. Glaukom är ett tryck i ögat som beror på defekter i ögats uppbyggnad som i sin tur är ett resultat av underutveckling under tillväxten. Ibland kan även näthinnan förtvina. Sjukdomen påverkar alla strukturer i ögat, t ex näthinnan, linsen och hornhinnan.

Övriga ögondefekter som kopplas ihop med Merle har ofta sin grund i att ögat slutat växa, som oftast leder till att ögat inte går att använda som det ska. Förutom mikroftalmi (beskrivet ovan) leder ibland underutvecklingen till mocrocornea, det innebär att hornhinnan är för liten för ett annars normalt öga. Andra defekter som kommer av underutveckling är hypoplastisk retina, lins, samt veck i näthinnan, de kan därmed också kopplas ihop med Merle.

 

 

 

Hörsel- och öron- defekt

Hörseldefekter finns ofta i kombination med Merle.

Dövhet är den grövsta hörseldefekten som kan drabba Merle hundar.

Homozygota Merle har större risk att bli döva, men även heterozygota, fast de får oftare hörselnedsättning istället.

Hörselnedsättning eller enkelsidig dövhet hos hundar kan gå oupptäckt genom hela livet då det inte är så märkbart för oss människor, även om hunden får ett handikapp av det. Dessutom riskerar man att avla på en ensidigt döv hund och lämna defekten till dess avkommor, fast då kanske t o m i dubbel uppsättning, d v s dubbelsidig dövhet.

En del hundar får nervösa besvär av att höra dåligt då de blir osäkra när ljudet blir mer oregelbundet när de vrider på huvudet eller det som hörs rör på sig, och svårare att lokalisera var ljudet kommer från, vilket håll ett ljud kommer ifrån, när de inte hör fullt ut på båda öronen eller t o m är ensidigt döv. Detta är ett fenomen som är väl dokumenterat på människor och därför torde det inge samma effekt och osäkerhet hos hund.

P g a att enkelsidig hörselnedsättning eller dövhet är svårt att uppfatta finns det säkert ett stort mörkertal i rapporter om döva hundar.

Enligt en studie (Reetz) visade det sig att 54,6 % av Merle hundarna hade någon form av hörseldefekt över hela skalan från lindrig hörselnedsättning till totalt döv. Av de heterozygota Merle hunarna fanns det 36,8 % hörseldefekter i någon grad. Hela kontrollgruppen av ej Merle hade helt normal hörsel.

Pigmentation i örat påverkar hörsel. Innerörat är uppbyggd av epitel med melanocyter som hjälper till att hålla höga Kalium nivåer, utan Kalium så försvåras framfarten av de elektriska impulserna i örat som omvandlas ljud. Det innebär att vi får nedsatt hörselförmåga om melanocyterna av någon anledning inte utvecklas som de ska. Denna typ av utvecklings störning är dokumenterat välkänd som vanlig defekt hos Merle hundar.

Hundar med merle, harlekin, dapple och liknande färgmönster, kort sagt alla mönster som har sitt ursprung i Merle har alltså lättare att bli döv.

Bland de heterozygota Merlehundarna, Mm, är hörsel och ögondefekter vanligare än hos andra färgvarianter.

Heterozygota Merlefärgade Taxar som underssökts för dövhet i en studie i USA visade sig 37 % vara döva.

Homozygota Merle hundar har oftast mer eller mindre hörselhandikapp även om många går genom livet oupptäckta.

 

 

Övriga defekter

När kroppen inte växer när den är programerad att växa medför i regel underutveckling av olika organ, vävnader, nervceller o s v. Pigmentsförlust i neverseller kan ge skador i nervsystemet. Detta i sin tur ger upphov till diverse symtom på bl a centrala nervsystemet.

För att ta ett paralellt exempel på tillväxt problematik, om en valp inte växer som den ska (står nästan still i vikt) upp till 4 månaders ålder, så får den oftast överbett, även om hunden senare (efter 4 månaders ålder) blir att växa normalt så kommer inte underkäken växa ikapp då underkäkens tillväxt period är i det närmaste över.

Simstörningar har visat sig finnas hos båda homozygota som hetrozygota Merle hundar. Allt från hämmat rörelseschema till total oförmöga att simma. Hos hundar utan merle genen har man inte hittat dessa problem. Man tror också att oförmåga att para (som är vanligare hos Merle hundar än andra) också är kopplat till samma störningar. Naturen är klok och vis ibland.

Homozygota Merle löper större risk att dö i fosterstadiet än heterozygota foster.

De foster som är homozygota och överlever har ökad risk att födas med defekter.

 

Blåmerle Pom

Rödmerle Aussie

 

 

Pigmentsförlust

Pigmentslust låter väl inte så farligt. Men som ni säkert börjar förstå när ni läst ovanstående kan allså pigmentsförlust i ögat ge dålig syn, pigmentsförlust i örat ge dålig hörsel, pigmentsförlust i neverseller kan ge skador i nervsystemet, dessutom kan pigmentsförlust ge känsligt skinn, som kan ge större risk för kroniska exem, utslag m m. Också hundens förmåga att kunna vistas i sol kan bli begränsad. Alltså hundar som inte tål sol. Allmänt föds somliga hundar i en "felaktig" färg enligt rasstandarden när merle genen får härja p g a pigmentsförlust.

 

 

SKK och Merle

SKK har ingen allmän regler om avel med Merle. Däremot finns det vissa restriktioner från rasklubbar som SKK har godkänt. Läs mer om dessa bestämmelser på SKK.

Vissa raser rekomenderar SKK avelsförbud om båda föräldrarna har Merle färgen. Det gäller (skrivet 2012) Australian Shepherd, Border Collie, Shetland Sheepdog, Welsh Corgi Cardigan.

På någon ras tillåts inte registrering för avkomma efter en Merle och en sobel förälder. Orsaken borde vara uppenbar för de som läst ovan text, det kan alltså till synes bli sobel som egentligen är Merle (så kallad Fantom Merle) och då vet man inte om man dubblar på Merle med dessa hundar.

Dapplefärgade Taxar bär också på Merle anlaget i enkel uppsättning, hos Tax får man inte para Merle med Merle.

Hos Grand Danois är Merle inte en godkänd färg, men det är Harlekin. Harlekin är dock kommen ur Merle varför en parning mellan Harlekin x Harlekin även är en dubbling på Merle med allt vad det innebär. Denna form av parning är godkänd idag (2012) av SKK.

180713 Chihuahua har valt att ha alla färger godkända utom Merle, för att undvika sjuka hundar, bra initiativ i det hela taget för att minimera risken för sjukdom och handikapp hos rasen. Trots det kan de registreras på SKK och avlas på.

För aktuella bestämmelser kolla alltid av med SKK och deras senaste regler. Regler förändras ibland...

 

 

Lagen

Ordagrant ur djurskyddslagen:Djur, som nedärver missbildning eller andra egenskaper som medför lidande för avkomman eller negativt påverkar avkommans naturliga funktioner, får inte användas i avel.

Till skillnad från SKK är jag inte helt övertygad om att dubbling på merle är lagligt enligt senaste djurskyddslagen (skrivet 2012) och lagens restrektioner vad gäller avel. Jag skulle inte tolka parningen laglig.

 

 

Reflektioner

Även om man håller sig innanför alla rekomendationer, så måste man ha i åtanke att även heterozygota Merle (eller vad man väljer att kalla färgmönstret på er ras) är skadligt för hunden. T ex ALLA utan undantag här sämre mörkerseende, mer eller mindre.

Hundar blir ofta osäkra när de har fysiska lyten. Är det kostigt att t ex vissa raser är, för att nämna ett exempel skälligare än andra raser, och skällning har ett ursprung ut osäkerhet. Klart vem som helst kan bli osäker om de ser dåligt. Då nämner jag enbart en defekt här, lägger man sedan till det ena efter det andra bådar det inte gott för hur de stackars djuren ska lida för att vi vill ha en viss färg.

Vissa raser som förekommer i mönstret Merle har bland de högsta frekvensen av ögonfel, det är troligen ingen slump...

Efter att ha satt mig in i ämnet Merle så skäms jag över att ha ägt två Merle Långhåriga Collies för länge sedan, en hanhund och en tik, tack och lov inte på samma gång! Jag försvarar mig idag med att jag inte visste då vad jag vet idag och att ingen upplyste mig om något om detta alls, inte ens antydde på minsta lilla vis av till exempel uppfödare / säljare.

Jag kan idag tycka, från mitt perspektiv, att det är djurplågeri att medvetet avla fram Merle hundar. Ingen Merle i avel, ingen mer Merle, "enkelt som snus".

 

Cropped

 

Uppdaterad 2018-07-13