PÄLSAR

 

Att sköta sin hund på bästa sätt är ett jobb som kräver noggrannhet. Här kommer lite tips för en ökad kunskap och därmed en enklare skötsel.

 

Se mer om utrustning här.

 

 

Päls

Päls delas in i olika skikt. På engelska delas pälsen in i:

"The top hairs" eller "Upperfur".

"The guard hairs" eller "Lower fur".

Underfur.

Alltså 3 olika lager.

 

I Sverige delar vi in pälsen i två lager:

Överpäls (kallas ibland också stickelhår).

Underull.

 

 

Hårstrån kan ha olika struktur och tjocklek. Generellt är överpälsen blank, hårdare, avstötande. Underullen mer matt och ullig. Överpälsens strån är grövre och underullens strån väldigt fina och flygiga, om de inte har överpäls som håller dem på plats.

 

 

Pälsvård består av olika delar.

 

Att ta bort tovor är att behandla det som redan gått för långt. Det riktiga är att borta så tovorna inte uppkommer. Förebygg istället för att bota. Har redan tovor bildats så sliter det enormt på pälsen när man tvingas ta bort tovorna med våldsmetoder. Våldtäckt på pälsen.

En regelbunden borstning ger en ren päls, om pälsen inte är för riklig eller av onaturlig pälskvalitet. Har man extremt långhåriga hundar så måste man bada regelbundet. Vi människor har avlat fram extrema pälsar, det är vårt ansvar att ta hand om den.

 

 

Pälsars olika struktur

En överpäls har strån som är blankare och tyngre strån, underull har pälsar som är mer matta i färgen och lättare strån som har lättare att trassla sig och flyga runt. Hundar utan underull har mer luft på huden, mindre tilltäppt hud. Därmed har de mindre risk för tovor. Hunden har också mindre skydd för kyla. Får den hunden slippa kläder har de stor chans till friskare hud. Hunden med mycket underull är varmare. De skyddas också lättare från liggsår. Vissa raser med lite underull och stor tyngd i kroppen/hög vikt, har lättare att få liggsår. Då får hundar förhårdnader, kan påminna om en sårskorpapå huden, men det är inte en sårskorpa, det är en förtjocknad av huden, som skyddar hunden från att vara ömm i huden när den t ex lägger sig. Hundar med kraftig underull som man är dåraktig att sätta kläder på är mer skyddad från negativa verkningar av kläderna, då underullen skyddar dem. Mer längre ner.

 

 

Pälsvård, död päls

Vid regelbunden skötsel av pälsen och rätt verktyg till pälsvården så tas döda hår bort. Ett dött hår sitter kvar i pälsen men har lossnat från huden. Ett döende hår sitter fortfarande fast i huden, men knappt. Ett dött hår har lossnat.

Har man för avsikt att ställa ut hunden så ska man använda ett verktyg sin inte avlägsnar döende päls, för att hunden ändå ska ha tillräckligt med päls till utställningen.

Om man däremot gör det bästa, så avlägsnar man alla döende hår också, då finns det gott om kraft och utrymme för den nya friska pälsen att komma upp. Hundar som sköts regelbundet får därför en kortare fällningsperiod och får fortare tillbaka pälsen i utställningskondition igen efter en fällning. Pälsen som rasar på golvet blir också mindre på en rätt skött hund.

Döende hårstrån i pälsen kan vara döende av två orsaker, skador på stråna eller att de är gamla och behöver bytas ut. I stort sätt alla borstar tar bort döda hår, så till vida det inte finns tovor som håller kvar de döda håren. Olika bortstar tar bort döende päls olika bra. Läs mer om borstar.

Så har vi huden, detta organ som så många inte förstår sig på. En ofräch hud ger en dålig päls. En skadad hud ger en sjuk hund. Dåligt skinn kommer sig oftast av vanskött päls, direkta skador på skinnet eller dåligt foder. Dålig hud kan utvecklas till allergi liknande sår som sedan kan bli kroniska, trots att man åtgärdat problemet.

 

 

Olika pälsstrukturer

Päls består normalt av överpäls (även kallad täckhår) och underpäls. Vissa raser ska sakna det ena eller det andra (eller båda, alltså nakenhundar).

Överpäls är normalt mer glansig, har något längre strån som oftast är aningens kraftigare, och överpälsen är normalt halare / glattare än underull. Av somliga kallad silkig. Överpälsens strån sträcker sig genom hela underullen och ut. Övverpälsen är längre än underull.

För raser med enbart överpäls och i kombination av avsaknad av underpäls, som t ex jag tyder Yorkshire Terriers päls ur rasstandarden, förefaller de hala / glatta stråna t o m lite kalla.

Strävhåriga raser har alltså sträva överhår istället för silkiga. Fortfarande är hårstråna blankare och är oftast klarare i färgen än underpälsen. En ras som är väldigt unik i sin strutur av sträv päls är Podengo Portuguès cerdoco. Pälsen ska vara så sträv som borsten på ett vildsvin.

 

 

Underull är flygigare, mattare i färgen, ulligare, mjukare, lättare och oftast tätare.  Underpälsen bildar en mer eller mindre tät matta i botten (på raser som har underull).

Det finns raser som ska ha enbart underull, alltså vara i det närmaste i avsaknad av överpäls, t ex dvärgspets och pudel.

Pälsmängden kan till visst bero på färgen. Om du t ex kikar på en normal svart / vit hund, där den har svart är underullen något mindre men den svarta överpälsen är istället lite tätare, på de vita områdena är underullen lite mera men då är överpälsen lite glesare. Det gäller generellt ju mörkare, ju mer överpäls som är tätare och mindre plats för underull.

T ex Japanese chin är ett typiskt så kallat semilånghår. De har dekorativa behäng men är lättskött, trots en vacker päls. P g a överpälsen som till viss del skyddar mot regn och gör att underullen inte trasslar och stöter ifrån smuts i kombination med en tät underull som värmer och skyddar skinnet. På något annat vis kan jag inte tolka rasstandarden för Japanese chin. Det är inte många raser som ska sakna underull, om Japanesen skulle följa rasstandarden och inte ha underull skulle den vara hårlös i ansiktet, alltså kan rent tekniskt inte rasen ska vara utan underull, trots vad några av våra domare vill hävda. Pälsen i ansiktet ska rent tydligt enligt rasstandarden vara kort, underullen är kort, överpälsens strån är långa, alltså på semilånghårs hundar. Ta t ex Yorkshire Terrier som ska sakna underull har långa, sköna behäng i hela ansiktet. Om Japanesen å andra sidan skulle sakna överpäls och enbart ha underpäls skulle den inte kunna ha långa, silkiga strån och behäng som efterfrågas på rasen enligt rasstandarden.

Korthåriga hundar behöver inte ha samma pälsstruktur. Strävhåriga hundar behöver heller inte ha samma strävhet, lika för långhår.

Ta t ex en strävhårig tax som ska ha täta strävhår med en Podengo Portuguès Pêlo Cerdoso ska ha glest och extremt hårda sträva och krispiga hår, som borten på ett vildsvin.

Korthårig tax är lite sträv att klappa, dessa korta strån kilar lätt in sig i tyger, såsom stoppade möbler, stråna blir som små nålar. Podengo Portuguès Pêlo Liso är mera som en mjukhårig hund fast utan så mycket underull, när den fäller är det mera som ullen på en semilånghår, det blir tussar av dammråttor som far i vinden efter golvet.

Överpäls kan vara kraftigare, tunnare, längre, kortare, hårdare, mjukare, i olika kombinationer, allt efter olika rasegenskaper.

Läser man på sin ras standard och förstår hur olika slags pälskvaliteter "uppför" sig och fungerar så förstår man lättare hur en ras ska ha pälsen.

 

 

Vår och höst fällningar

Fällningar som är normala är vår och höst fällningar, fällningar i samband med löp, fällning p g a sjukdom, fällning p g a fysisk och/eller psykisk stress, fällning efter en tik fått valpar (eller ibland tror hon fått valpar).

Vårfällning är normalt på i stort sätt alla pälshundar som inte klipps. Då byter hunden vinterpälsen mot en light version, d v s "sommarkläder".

Vissa hundar får en lätt fällning på hösten när de sätter vinterpäls inför kommande kyla.

Tikar kan ha fällning i samband med löp. Tikar som löper vår och höst kör ofta ihop dessa med vår och höst fällningarna. Tikar som löper vinter och sommar kan också ibland fäller 4 gånger om året, utan att de för den saken skulle är något fel på dem. De fungerar bara enligt naturens lagar.

När en hund är sjuk kan den fälla. Det beror till viss del hur sjukdommen påverkar hunden fysiskt och psykiskt.

En tik som är dräktig fäller inte. Det är hormonerna som sätter stopp för det. Sedan när den får valpar så kommer fällningen. På vissa individer och raser redan efter någon vecka, på vissa raser efter 2 månader. Då rasar allt i stort sett. tiken blir väldigt urfälld, ibland så de nästan ser skabbiga ut. Det är normalt. Se bara till att hunden får bra och tillräckligt med mat under dräktighet och digivning så kommer pälsen tillbaka i sinom tid.

Skendräktiga hundar kan reagera som om den haft valpar, men det är sällan de är så kraftig skendräktiga att de fäller som en tik som har valpar på riktigt.

Om hunden flyttar flera klimatsooner, så kan hunden fälla för att rätta in sig efter det nya klimatet. Likaså för hundar som bott i huvudsak inomhus för att gå till att leva i huvudsak utomhus eller vise versa.

Så har vi grunden, fäller hunden ofta så kan den ha fel foderstat. För mycket eller för lite vitaminer och mineraler, är då det vanligaste. Se mer längre ner om detta.

Sedan har vi psyket. En hund som lever under stress fäller mer eller mindre hela tiden. Läs mer nedan om detta.

Sedan har vi hundar som går toviga och skitiga, de kan fälla oftare än vad som är ok. Se mer längre ner på denna sida om detta.

En udda företeelse: Mina hundar har haft en andra vårfällning, alltså dubbel vårfällning, det har hänt mig vid ett par gånger under hela mitt liv. Vid de tillfällena har det blivit en extra varm sommarvärme (typ tropiksommarvärme) några veckor efter andra fällningen.

Vissa påstår att vissa raser fäller mer eller mindre hela året runt. Det är inte korrekt. Däremot så är vissa hundraser i större behov av viss skötsel, de är alltså känsliga för viss brist eller överskott på vissa preparat eller mental stimuli.

En hund som fäller hela tiden får alltså inte rätt skötsel på ett eller annat sätt. Där ska man se till att få hunden i balans.

 

 

Pälsar vid olika väder

Pälsar kan påverkas med kyla respektive värme.

Har man t ex en ras som ska sakna underull och håller den väldigt kallt är det lätt att den ändå får lite underull om bara minsta lilla anlag finns.

Har man en ras som enbart ska ha underull och håller den väldigt varmt så är det lätt hänt att den får lite underull. Hundar i torr värme kan också bli att fälla året runt.

Har man t ex en ras som ska sakna underull och håller den väldigt varmt så är det lättare för hunden att bibehålla den "rätta" pälsstrukturen.

Samma för underullsraser, hålls de kallt är det lättare för den att behålla den rätta strukturen.

På vintern tenderar pälsar ibland att bli elektriska. Detta kan avhjälpas med att man sprayar hunden med lite regnvatten när man borstar den med en naturhårs borsta.

 

 

Pälsar vid olika temperaturer

Även inomhus påverkas hunden, om kyla och värme är naturlig eller framkallad av människan är sak samma.

Om en hund hålls väldigt kallt så kan den få extra underull, då det är underullen som står för värmen. Om en hund lever väldigt varmt så kan den tappa mycket underull. Om man då t ex har en ras som inte ska ha underull, så kan man understöda det genom att hålla dessa hundar extra varmt. Har man t ex en ras som ska ha mycket ull så framhävs den goda pälsen genom att hålla hunden extra kallt, om den har någorlunda anlag för korrekt päls.

Har man en hund som ska vara det vanligaste, ett vanlig blandpäls, och håller den hemskt kallt, så kan den bli för ullig i pälsen. Eller för varmt så blir hunden att få för lite underpäls och pälsen blir mer platt, tätt till kroppen, utan utfyllnad under överpälsen.

 

 

Fuktiga pälsar

Röd missfärgning i pälsar = svamp.

Ibland får hundar t ex röd missfärgning i pälsen under ögonen, eller kanske på en tass.

Rött under ögonen beror på att ögonen rinner och det är mer eller mindre förjämnan fuktigt där, det ger en svampodlig, svampen missfärgar pälsen röd.

Har hunden t ex röd missfärgning i pälsen på en eller flera tår eller tassar så är det troligt att hunden ligger och slickar sig där ofta, så tassen aldrig blir torr under någon längre stund. All fukten ger grogrund för svamp, som växer och gör pälsen röd...

Det handlar alltså om att hålla hunden torr.

Svampen kan också förekomma på hud, förutom på pälsar. T ex hud i öron, huden mellan trampdynor etc. Blir huden missfärgad röd beror det på för hög fuktighet under en längre tid.

Om hunden får svamp i öronen behöver man se till att öronen bli torra.

Om hunden får svamp mellan trampdynorna så hjälper det ofta att ansa håret som håller kvar fukt och för övrigt se till att tassarna är torra.

Läs mer under öron och tassvård. Länk långt ner på denna sida.

Hundägare som bor strandnära har ofta fler sådana här bekymmer än de som bor i inlandet.

För att få hundens päls vit gäller det att hålla nere luftfuktigheten. Det finns många sätt att göra det.

Alla öppna vattenytor mot luften dunstar och skapar många vattenpartiklar i luften, d v s fukt! Det gäller ALLA öppna vattenytor. Se därför till att alla sådana är så slutna som möjligt.

Exempel:

Man kan också använda värmelampa som hunden kan ligga under och bli torra. Om då hunden får en varm och go vetpadfäll (som är känd för att hålla sig torr på ytan) att ligga på under lampan med t ex tidningar under som samlar upp fukten så blir hunden fort torr. Värmedyna är inte att rekomendera då det inte ska användas tillsammans med vatten.

Jag har hört av de som har golvvärme att det också ska vara effektivt för att snabbt se till att hunden blir torr efter promenader.

Eldar man med ved "äter" eldningen mycket fukt.

Så kallade luftslukare placerade på strategiska platser är bra.

 

 

Elektrisk päls

Elektrisitet i pälsen kommer ofta på våren och hösten, årstidsbundet och kan ibland vara hela vintern. Det kan t o m bli lite mer tidigt på våren, sedan släpper det ofta. Man kan avhjälpa stora delar av detta.

Balsam efter schamponering.

Naturhårsborste.

Inte använd något med plaster i.

Regnvatten eller annat vatten eller olika pälssprayer.

Enligt min erfarenhet är den bästa sprayen regnvatten.

Vilka liggunderlag som man har till hundar kan påverka.

Jag hade en gång en hund som hade detta problem återkommande, jag satt inte det i samband med oviljan att bli borstad, kloklippt o s v. Som tur är så blev den inte rädd för kel och mys i alla fall när vi "stötte på" varandra hela tiden. När jag förstod sambandet och så slutade den hunden till sist att vara obekväm vid vård och kunde borstas dagligen, som alla mina hundar, så upphörde problemet.

 

 

Tofsar

På vissa hundar har man tofsar i håret, t ex Malteser, Yorkshire Terrier, Shih Tzu. Vissa raser väljer man att ta upp håret i ansiktet på hemma till vardags för att hunden ska kunna se. Hår i ansiktet har åtskilliga gånger gjort hundar skadade i ögonen eller osäkra, en osäker hund med hår i ögonen kan ibland enkelt avhjälpas med hjälp av att sätta upp håret uppe på skallen på den. Raser som t ex Old English Sheepdog, Bearded Collie, Tibetansk Terrier.

Gumisnoddar eller klämmor? Det är inte ovanligt att de halkar av. Anledningen är ofta rak päls, ren päls, välskött päls i toppkondition. Det är i regel enklare att forma och få snoddar och klämmor att stanna i ett spröd och risig päls, lockig päls eller smutsig päls, men det ska vi naturligtvis inte eftersträva.

En frisk päls är glatt, glansig och levande. Det glatta och glansiga indikerar hal päls där naturligtvis snoddar och klämmor lättare halkar ur.

Misströsta inte, problemet går att lösa.

En lätt tupering fungerar fint för att få till lite volym på rätt ställe. Man tar hårlack på pälsen som ska snoddas och tuperar underifrån ända mot botten, sedan är det lätt att sätta i hårsnoddar eller klämmor utan att de halkar ut. Kammen som används ska vara tät. Det går också att ta hårspray istället för hårlack fast inte med lika bra resultat.

Det går också bra att hoppa över hårlack eller spray för resultat som endast ska hålla en kort stund. Observera att hårlack och hårspray är INTE tillåtet på utställning!

Klämmor kan placeras väldigt exakt i skallen på en hund, medan snoddar är nästan omöjligt att få till att sitta riktat rakt fram. Det är beroende på hårets tjocklek, snoddens längd och elastisitet, antal varv man virar och var man börjar varven i för position runt tofsen. En näst intill omöjlig ekvation att räkna ut från en gång till en annan. Man kan justera lite lätt efter man satt snodden MEN den halkar i regel tillbaka snabbt så fort hunden rör sig. Lika i sidled, när man snor varv efter varv är det svårt att hålla kvar centrum på skallen, när väl snodden är placerad är tofsen sned på skallen, i mitt tycke, som inte är så noga som jag har kunskap till, ser det förfärligt ut med en tofs som sitter snett eller en rosett som är sned.

Klämma kontra snodd illustreras lätt genom att man tittar på gamla bilder på en ras, förr var det vanligare med knämmor, idag vanligare med snodd. Förr var detta inte på blodigt allvar, man gjorde det som var bäst för hunden och må BÄSTA HUND vinna, inte bästa håruppsättning, som det kan vara idag på vissa utställningar. Trots det sitter i regel tofsar mer snett idag och rakare förr...

Klämman placeras med fördel framför en snodd. Klämman bidrar därmed med att hålla tofsen bakåt så den inte trillar fram framför öronen på hunden. Den bidrar också med att hålla snodden kvar så den inte kommer på avvägar.

Vissa hundar är extra "hala" i pälsen och allt trillar ut. En av mina är ett sådant exemplar. Påsförslutare är det enda jag hittat som sitter kvar stadigt på plats!

 

 

Snoddar på hund får man vara försiktig med, råkar man t ex sno om snodden kring öronlappen kan öronlappen trilla av. Det samma gäller för svansar, själv svansens skelett / ben ska alltså inte lindas in i snoddar, utan enbart behängen.

Riktigt långt tillbaka var det en metod att kupera svansar på hundar, man lindade en snodd eller knöt ett snöre kring svansen där den skulle kuperas, så svan spetsen dog och ramade av. En högst tveksam metod då det kunde bli infektioner, kallbrand och andra bekymmer.

Likaså får man se upp med borttappade snoddar, det har hänt att hundar fått i sig sådana snoddar som ställt till besvär i tarmen, så när de har röntgat är det inte alla sorts snoddar som syns på en vanlig röntgen heller. Detta kan leda till katastrof.

 

Svans

 

 

Snodda andra pälsar

Man kan använda snoddar och lindande av pälsar till alla pälshundar av olika anledningar. T ex en hund som tenterar att inte få så långa behäng, t ex på öron, svans, byxa eller liknande, så kan man snodda den i "påsar", kallas allmänt att rulla hundar, för att på det viset skydda pälsen och därmed få behängen längre. Läs mer om hur det går till under Yorkshire Terrier skötsel.

 

 

Päls i dålig kondition

Hundar som ständigt och jämt fäller sin päls och hundar med matt och glanslös päls har oftast något fel.

Det vanligaste är att pälsen inte får rätt näring.

Hundar som är magra får inte tillräckligt med näring att bilda päls av.

Hundar som är feta får inte rätt näring till sina pälsar.

Hundar som är stressade tillgodogör sig inte näring på rätt sätt.

Hundar som får "billig" mat får pälsar därefter.

Hunden kan ha gått ständigt i kläder vilket också fördärvar pälsen.

De kan vara allmänt dåligt skötta i pälsarna, inte tillräckligt rena, borstade m m. En päls kan också slitas ut genom att borstas för mycket och med fel "verktyg".

Avmaska hunden. Det kan vara medicinskt, t ex mask men även hormonrubbningar m m.

Ge hunden en chans att svara mot ändrad behandling, byt inte metod efter en vecka. Pälsar är en långtgående process, inget man vänder på en vecka. Hjälper inget, uppsök veterinär.

Hundar som får otillräcklig omvårdnad och näring för sina pälsar som valpar och unga kan få pälsanlagen förstörda för evigt, omöjligt att reparera. Även så kan man i alla fall få pälsen glansig och få stopp på ständigt fällande med byte av skötsel och näring.

Tar man hand om en vuxen hund med dålig pälsskötsel så kan det ta upp till ett år innan pälsen är i utmärkt kondition, fransar på vissa raser kan ta upp till två år innan de är återställda, om de någonsin blir det.

 

 

Ständigt fällande päls

Ibland klagar folk på att deras hundar fäller för jämnan.

En hund som fäller för jämnan är inte helt i balans. Det kan bero på stress, fysisk och psykisk. Det kan bero på dålig sammansättning på fodret. Det kan bero på sjukdom. Det kan bero på felaktig eller utebliven pälsvård.

Idag (skrivet 2015) tog jag emot en 2 kg´s långhårig Chihuahua (5 år med samma ägare) för att titta på den då den fällde för jämnan. Det slutade med borstning, kloklippning, öronkontroll, tandstensskrapning, badning, föning och finputs. Alltså det som jag kallade "bad" på den tiden som jag hade trimmet. En hund som inte får sina döda hår borttagna klumpar ihop dem och håller de döda håren kvar. Detta i sin tur understimulerar huden att skapa nya, friska hårstrån att komma fram. Hade pälsen varit extra riklig i detta fall skulle hela hunden ha varit tovig dessutom. Pälsen jag borstade bort innan badet, grovborstningen, som skedde med först karda och sedan fintandad kam, storleken glesare än luskam sparade jag i en skål. Under badet försvann ytterligare hår med badvattnet, då pälsen hade blivit så pass gles att fler döda hår lossade. Vid föningen flög päls på halva altanen innan hunden var torr. Det grovborstade före badet är fotograferat i en skål som är ca 30 cm i diameter. Pälsen avborstad före badet hade samma volym som återstående hunden som var kvar efter borstningen.

 

 

Efter denna genomgång har hunden hållt sig fin och fäller inget mer genom att enbart regelbundet blivit borstad och rengjord.

 

 

Hårlöshet

Att vara tunn i pälsen eller att delvis sakna päls är ingen sjukdom. Däremot kan det eventuellt vara tecken på sjukdom, eller tidigare sjukdom, men behöver inte heller vara det.

En hund lider inte av att ha tunn eller ingen päls.

Däremot kan de behöva extra solskydd när det är som varmast, då de inte har något skydd från solen.

En hund som tappar päls p g a skadad hud tar det i regel lång tid innan pälsen kommer tillbaka. Man måste vara tålmodig.

Under tiden så lider inte hunden det minsta av att ha klent med päls.

Om man t ex tänker sig att en hund får ett skarpt ärr i skinnet som slitit bort pälsen, så tar det tid innan pälsen kommer tillbaka på det stället.

Om man däremot klipper en hund så den nära nog blir pälslös (t ex klipper med operationsskär) så går det ganska fort för pälsen att komma tillbaka. Det är en helt annan sak.

I det förstnämnda fallet är det vanligt med tre månader innan pälsen börjar tränga fram, om den kommer tillbaka.

Man kan påskynda den processen genom att ge hunden lite extra fett i maten, det gör huden mer elastisk och hjälper därmed hår att kunna tränga upp igen.

Man kan också ha mjukmassage, t ex med naturhårsborste. Det ökar blodcirkulationen och hjälper därmed håren att kunna komma upp fortare.

Man kan också smörja huden med somliga preparat, men det kan också ha motsatt verkar, så det är inget jag rekomenderar. Preparat som gör att huden inte får luft ordentligt kan skapa hudsjukdomar.

Många sådana krämer och så har oftast hormonstörande ämnen i sig, ibland också cancerframkallande ämnen i sig, vilket naturligtvis inte är bra.

Dessutom drar krämer och liknande till sig smuts som lägger sig på hundens hud och gör att hunden mår dåligt.

Det största problemet för en hundägare med en hund med klen päls är oftast människors betraktande av hunden.

Det bör inte få hindra någon att låta sin hund leva lycklig, om än hårlös.

Försöker man att behandla hundar med mediciner för att få pälsen att växa ut snabbare så utsätter man hundens kropp för stress, dessutom så har i stort sätt alla mediciner biverkningar.

Det viktigaste att förstå är alltså att om hunden är frisk, så SKIT i hur den ser ut i ögat på människan! Låt processen ta tid.

Jämför människan, det tar 7 år innan en människa återfår fullt hår om den tappar håret t ex p g a sjukdom och sedan får det tillbaka, om det kommer tillbaka.

Äldre hundar som tappar päls får mer sällan pälsen tillbaka än yngre hundar. Men kom ihåg, en hund LIDER INTE av att ha lite eller ingen päls.

Jag själv har tappat MASSOR av hår. Jag har haft extremt kraftig hårväxt och är numera väldigt tunnhårig. Jag har inte något ont av det, annat än i själen.

Hunden är inte medveten om sitt utseende på samma vis som vi människor, så den lider inte i själen av att vara tunnhårig eller hårlös.

 

 

Olika pälsstrukturer

Om hunden har mycket täckhår är det svårt att få plats med mycket underull och vise versa.

Det är alltså skillnad på kvalité av päls och färg.

Ett typiskt exempel på detta på en av mina egna raser, Japanese chin, är att vit / lemon Japanese har i regel en mycket ulligare struktur än vit / svarta, fast undantag finns.

Japanese chin har dessutom ofta tätare päls i förgfläckarna, speciellt om de är mörka, och glesare päls i det vita eller ljusa.

Semilånghår, t ex nämnda ras, Japanese chin, har två längd på täckhåren, de längre i fransar och behäng, de kortare på kroppen, utan underull blir det en så kallad Malteser päls, det ska inte en Japanese chin ha. Utan överpäls blir det en spetspäls, det ska inte heller rasen ha.

Enligt amerikanarna består överpälsen av två sorter, fast egentligen är det samma sorts päls men olika längd. Semilånghår har normalt längre överpäls vid öronen, svansen, i byxan och baksidan av frambenen, kroppspälsens överpäls är kortare. Så kommer underullen till, för raser som ska ha detta.

T ex Papillon / Phaléne ska vara semilånghår utan underull, fast de som helt saknar underull av Papillon / Phaléne existerar inte i praktiken, vilket vi kanske ska vara tacksamma för.

Sträv päls kan ibland bli så hård och spröd så den lätt går av, vill man då ha längd där den går av så kan man fetta in håret med vasselin mellan baden. Fast till utställning ska man inte ha i vasselin, då det fungerar lite mjukgörande, och pälsen på en strävhårig hund ska vara sträv.

 

 

221129 Pälsars färg

Färgade/pigmenterade pälsar har solida strån. De hårstråna är tyngre.

Vita hårstrån/opigmenterade hårstrån saknar pigment, de är ihåliga. Därför är de stråna lättare och varmare.

Pigmenterade hårstrån blir tyngre och lägger sig därför tätare, alltså skyddar de bättre mot väta och fukt men också ifrån värme.

Vita hårstrån blir flygigare.

Mina funderingar: Är det därför som människor från norr anses oftare ha ljust hår? De behöver varmare hår eftersom det är kallare i norr.

Isbjörnar, fjällräv, polarvarg o s v lever i kyliga områden och har vita pälsar (i vissa fall när det är kallt).

Det ihåliga vita håret blir uppvärmt och håller hunden/djuret varmt längre.

Ett pigmenterat hårstrå blir kallt fort då den saknar det ihåliga området inuti.

Själv är jag allergisk mot vita pälsar, speciellt vit underull, men inte för pigmenterade pälsar. Jag har alltid upplevt att vit päls flyger runt och sätter sig i näsan på mig. De vita stråna som är lättare p g a att de är ihåliga är antagligen orsaken.

Mer om hundars färger.

 

 

Tjocka, täta pälsar

Hundraser som har tjock och tät och varm päls tål mer kyla och lider mer när det är varmt.

Hundar med mycket underull är mycket varmare. Ull värmer.

Dessa hundar med extra tjock ull har dessutom "inbyggd" stoppning och vill oftast inte ha filtar, fällar, hundsänger och dyligt.

Hela pälsen fungerar som en stoppad och värmande säng för hunden.

Sådana hundar som ligger på släta golv kanske på kallaste stället är det inte "synd om". De gör de som är bäst för dem.

Då är frågan, ska vi kommendera ner hundar i hundsängar eller låta hunden må bra?

Det är viktigt att förstå olikheterna i olika hundraser, då variationen är så otroligt stor från hund till hund. Man måste också förstå vad som följer med olikheterna och vad det betyder för hunden.

 

 

Tjocka och tunna pälsar

Hundar med mycket underull är mycket varmare. Ull värmer. Hundar med lite underull blir lättare frusna.

Hundar med mycket underull svettas fortare.

Samtidigt är det så att hundar utan ull eller med mycket lite ull fortare får den tunna pälsen de har skavd bort om man t ex sätter på dem kläder. Det gör att hunden blir mer frusen.

Hunden med mycket ull har också ett större skydd mot värmeslag, då pälsen skyddar hunden. Rakar man av pälsen på den ulliga hunden så är den hunden extremt utlämnade mot solen. Då de inte är van vid sol på huden kan en sådan hund få värmeslag extremt fort för väldigt lite sol och sol under väldigt kort tid.

 

 

Borstning

Hundar behöver skötas i sina pälsar för att pälsen och skinnet inte ska bli ohälsosam. Fråga uppfödaren av er hund för att få specialinformation om din ras pälsskötsel.

Borstning håller pälsen frisk, ren, skapar kontakt mellan ägare - hund. Borstningen håller undan döda hår och ger mindre päls på fel ställen i hemmet, som under soffan. Att hålla undan döda hår skapar mindre risk för ohyra, exem och liknande. Under tovor kan det froda mycket ohälsa, förutom att tovorna kan streta och dra i hundens skinn på ett otrevligt sätt. En noggann genomborstning ger också bra kontroll över hudens hälsa.

Generellt ska hundar naturligtvis inte ha tovor, sök igenom pälsen ofta, kanske t o m dagligen när du sitter och kelar med din hund, så fort du känner en tova, ta bort den! Kolla också upp huden när ni borstar i pälsen för att se att den är frisk och fin och inte har fått ohyra och på speciellt på långhåriga hundar, se till att de inte har sår i huden, det kan döljas mycket under en långhårig hunds päls.

På extremt korthåriga hundar är detta naturligtvis inga problem, men de kan ha annan päls och skinn vård som de mår bra av. Att blanka upp pälsen med en väldigt mjuk babyboste eller sämskskinn som är lätt fuktat är välgörande för de extremt korthåriga hundarna, liksom för nakenhundarna.

För de korthåriga hundarna som ändå har en kort men tjock päls är det välgörande med en kamning lite nu och då under den period de fäller pälsen, gärna i kombination med bad. Täta kammar är toppen till dessa hundar.

För semilånghåriga (= låga behäng och kortare hår på kroppen) hundar, ha noga koll bakom öron, i byxor, under armbågar och i baken. För hanhundar också under magen och runt testiklar, för tikar runt baken när hon löper. I samband med fällning tar man gärna till badning och föning.

För extremt långhåriga, gå igenom hunden dagligen och extra noga minst en gång i veckan och ta bort alla tovor. Bada och föna hunden ofta.

För trimning och puts, hör med uppfödaren om råd för din ras, det är väldigt olika från ras till ras.

 

Kam Fluffborste Karda

 

Vid vardags borstning av semi långhår och långhunds hundar tar man med fördel en karda, mindre för mindre hundar och trånga utrymmen, t ex under armbågar, bakom öron och i byxan, och större karda för stora ytor. När man kardat bort alla tovor, som vid en regelbunden skötsel aldrig ska bli många, så tar man efteråt och kontrollerar sitt jobb genom att kamma håret noga och se till att huden blir synlig överallt, på så sätt för man en noggrann kontroll över att man gjort ett bra jobb. Efter badning fönar man hunden, då använder man med fördel en fluffborste, för noggrannast resultat, kamma noga sist och se till att huden är synlig överallt, då får ni se att ni gjort ett bra jobb.

 

 

Nersmutsning av päls

Man smutsar ner hunden när man klappar den utan att ha tvättat hundarna i flera minuter innan man klappar hunden. Vi människor har stoppat våra händer i allt och klappar ner i pälsen ordentligt. Våra händers fetter bryter ner hundens naturliga försvar mot smuts och gör hunden mer mottaglig ända ner på botten för smuts. Hunden blir på detta vis direkt nersmutsad men bidrar också till att hundens skydd mot smuts bryts ner och inte fungerar som det ska.

Man smutsar ner hundar när man klär på dem kläder av olika slag. Dels så har vi inte hundkläderna helt rena vid varje användning. Om vi har kläder nytvättade så är det oftast med tvättmedel, sköljmedel o s v som bryter ner hundarnas naturliga skydd i pälsen. Vid varje rengöring med kemikalier så har hundens försvar rubbats. Kläder skrubbar också bort fettet ur hundens päls som ska skydda pälsen mot bl a smuts och kyla.

Den smuts som fastnar på t ex promenader på en frisk hund som är naturligt ren ramlar av när hunden torkar. En hund som är smutsig, pälsar som är rubbad i sitt försvar får inte den funktionen.

 

 

Rengöring av päls

För absolut perfekt rena hundar ställs många av våra modärna metoder på ända. Något som jag tror vårat samhälle ännu inte är redo för.

Det absolut osvikliga rengöringsmetoderna är att låta hundens päls vara med våra smutsiga händer, alltså inga klappar om man inte är noga sanerad om händerna, utan tvål eller andra kemikalier på händerna. Man klär inte på hunden med något. Man utsätter inte pälsen för kemikalier som t ex schampo, om det är möjligt att undvika.

En vanlig viltsvinsborste har hår av vildsvinens sträva, hårda täckhår. Dessa täckhår har samma skydd som en frisk och bra skött hund har i sina täckhår. De ger tillbaka strukturen och balansen till våra hundar. Dessa bortstar kan man borsta hunden med hur många gånger som helst varje dag. Denna borste ska INTE rengöras med kemikalier. Endast med vatten. Borsten hjälper också effektivt till att ta bort döda hår.

Sämsskinn är fenomenala till hundägare, dubbelt upp för de med korthåriga hundar. Extremt korthåriga hundar kan man mycket fördelaktigt "smeka" och "borsta" med ett sämsskinn istället för naturhårsborste. Man kan linda sämsskinnet kring en svamp, eller använda som det är. Sämsskinn är också mycket bra vid städning av hundhår.

Då döda hår har förlorat sina levande egenskaper så är det viktigt att de kommer bort. Annars gör de döda håren att smuts samlas och hålls kvar i pälsen. Den döda pälsen som ligger kvar motverkar också att ny frisk päls med bra egenskap kommer upp.

Använd inte avfettande schampon till hundar. Inte ens med balsam efter.

Undvik alla parfymer.

Se till att hundens omgivning är ren. Låt allt som är hundens, liggunderlag och liknande vara tvättade med värme och vatten. Inget tvättmedel, inget sköljmedel, inget skurmedel o s v.

 

 

Tovor

När man klipper tovor så kommer man ner under den skadade pälsen och den får därmed chansen att bli frisk.

När man reder ut tovor så har man skadad päls kvar efter man är klar.

En tova är omöjligt att få rent inuti, den är alltså full av smuts, dessutom ofta fuktig. För att inte tala om lukt...

En tova stretar och drar i huden. Den stoppar tillförsel av luft till huden när den ligger nog nära huden. Detta skapar irritation och ibland skavsår i huden. Detta kan bli exem. Exemen som hunden får gå länge med kan bli permanenta hudskador, så hunden aldrig blir frisk igen.

För att inte tala om ifall hunden får ohyra...

 

 

Min erfarenhet av tovor på hundtrimmet

När jag startade mitt trim så var jag övernitisk och ville göra varje arbete så bra det bara gick. Var enda hund som kom in skulle gå ut och stråla av "fluff".

Så kom det med jämna mellarum in en och annan hund som inte var skötta i pälsarna. Jag slet med dessa hundar i TIMMAR! De blev så vackra som det bara gick att åstadkomma. Jag slet livet ur mig för varje "garnnystan" jag fick in för att få dem att se ut som normalt välskötta hundar med vacker päls. Ofelbart kom de tillbaka vanskötta nästa gång, och "hej och hå", jag startade om...

Jag minns mycket väl att jag tyckte jag gjorde hundarna en stor tjänst, då de skulle bli så välskötta och vackra.

Idag ser jag det som om jag (i min naivitet) misshandlade dessa hundar regelbundet. Allt p g a okompetenta ägare som tagit sig vatten över huvudet när de skaffat pälshund och som sedan tycktes obildbara vad det gäller att lära sig borsta och sköta sin hund.

Ibland får jag lov att säga, men MYCKET sällan fick jag in en hund som skulle redas upp av ny ägare som sedan skötte hunden, och då var väl allt gott och väl, eller var det?

Idag är jag inte ung och grön längre och framför allt, jag är inte godtrogen längre, då jag VET att hundägare fortsätter att vansköta sina pälshundar, trots alla deras ambitioner, när de får ut sin hund i superbra skick.

Jag har än aldrig någonsin sett en hundägare som gått från att ha toviga hundar till att ha tovfria hundar.

Min erfarenhet är att klarar de inte att borsta en hund när de startar med pälshundar så kommer de inte bli bättre med åren. Däremot har jag sett motsatsen. Jag har sett folk som är ohyggligt duktiga i början och sedan mer eller mindre förlorar intresset för att sköta sin hunds päls.

Numera tänker jag på hunden, inte så mycket på ägaren och pälsen. Hunden är försvarslös! Någon måste höja sin röst för hundens räkning. Jag är övertygad om att ALLA hundar som går omkring med tovor hellre får tovora bortklippta än utredda.

Visst vill vissa hundar vara tjusiga. Men vad är tjusig för hunden? Jo, det är när ägaren och ibland också andra betraktare tycker hunden är vacker. Då faller det sig naturligt för hunden att känna sig vacker och beundrad, och är då nöjd, OAVSETT HUR DEN SER UT!

Hundar med en extremt lång päls som efter flera år blir klippta har jag sett (och också hört av andra) att hundarna känna en oerhörd glädje när de blir av med pälsen, alltså när de blir nerklippta, och de kan röra sig mer fritt. En extremt lång päls kan alltså utan tvekan vara jobbig för en hund att leva med.

I slutet av min karriär som kynolog (=hundtrimmare) gjorde jag klart för varje ägare att jag endast KLIPPER bort tovor, jag reder inte bort en enda tova, utan det är saxen som gäller. Den proceduren är nog jobbig för hunden (och helt onödig, om hunden varit skött av sin ägare). Sedan snyggade jag till hunden utifrån vad som fanns kvar och kan då också, om möjlighet finns, tillfredsställa ägarens önskemål.

Om någon försökte få mig till att reda ut tovor hänvisade jag till djurplågeri. INGEN och INGET kan få mig att plåga djur!

Att äga pälshundar och hålla dem full i tovor är därför djurplågeri enligt mitt sätt att se det.

 

 

Normala tovor

En liten tova är naturligt, eller t o m 2-3 små tovor. Men de ska tas bort omedelbart.

Tar man i sin hund (lyfter, klappar, har den i knäet, i famnen etc) flera gånger om dagen, som man ska göra, så känner man direkt när en tova uppstår och kan ta bort den omedelbart.

Alla som har pälshundar och sköter dem vet var tovorna dyker upp först (bakom öronen, kring armbågar, i baken, kring testiklar, framför snoppen, i kråset). Man behöver endast känna efter på de typiska ställena varje gång man tar i sin hund och alltid ha en borste tillhands.

Det är det minsta man kan göra om man skaffat sig en pälshund.

 

 

Onormala tovor

Alla ni som inte kan sköta pälsar, det finns korthåriga raser också!

Har man en gång skaffat en pälshund, som man trott sig klara när man skaffade den, men som man inte klarar, kan gå till trim och få hunden nerklippt och omskött regelbundet. Så fort FÖRSTA tovan uppstår, beställ tid på trimmet! Låt sedan nästa hund bli en icke pälshund!

 

 

Tovor, att reda ut dem med minsta möjliga skada

När man reder ut tovor skadar man päls och hud OCH hundens förtroende för människan. Väljer man ändå att reda ut tovor så går det att göra med minsta möjliga skada om man drar ut på förloppet så att hunden blir tovfri, och därmed ren, efter en mycket lång tid. Den får alltså plågas med dessa tovor extra länge då.

Man tar en tova i taget. Använd huvudsakligen fingrarna. Spraya hunden med regnvatten. Det är inte helt fel med regnvatten som man silat brännässlor genom. Det har viss stärkande och sedan läkande effekt på huden och hårstråna dessutom. Ta ett strå i taget och lösgör ur knuten tills du är klar, gå därmed vidare till nästa knut.

Jag själv börjar med en hund på detta vis först genom att klippa det som ska klippas, om något ska klippas på den rasen. Oftast klipper man dessa raser kring fötterna och mellan trampdynorna, så hunden slipper gå på tovor (med all smärta och halka som det ger hunden) och slipper dra åt sig så mycket smuts och väta. Magen på hanhundar är det vanligt att man kan klippa ner också, så slipper de gå med bakterier kring snoppen och riskera att dra på sig sjukdomar från allt smuts och alla bakterier som samlas i tovor där. Ljumskarna är extra känsliga så det gör jag tovfritt på en gång.

Sedan startar jag där hunden har mest ont av tovor i fallande grad, först armbågar.

När sedan fötterna och hela magspegeln är ren går jag vidare till hals-rygg-ben-svans.

Har jag däremot att göra med en hund som är "vild". Vild av glädje eller vild i förhållandet inte van vid skötsel, är sak samma, då startar jag oftast med ryggen. För den rädda så den lär sig att det inte är farligt. För den livliga för att den behöver lära sig vara lite lugn när den behandlas. Jag använder alltså lättaste stället till att lära hunden att bli omskött. Sedan fortsätter jag att öka "svårighetsgraden". Det blir i princip motsatt ordning mot ovan med ett undantag, de flesta otama hundar är väldigt rädda om svansen, så den tar jag samtidigt som fötter.

Man måste komma ihåg att ska man få en hund "tam" så måste man ta hänsyn till mer än vilket som är bäst för pälsen på kort sikt och därmed bör man överlåta detta jobb till en person som hunden nödvändigtvis inte behöver starta med att bli orädd för. Alltså alla andra än ägaren. Jag föreslår en duktig hundtrimmare! För att snabbare få hunden utan smärta och annan olägenhet av sin smutsiga och toviga päls bör den absolut klippas! Inte utredas i tovorna.

 

 

Mjällkvalster

Mjällkvalster kan bero på dåligt ursköljt schampo, så var noga med att skölja hunden ren först (det finns i stort sätt INGA som klarar detta innan de utbildats av mig). Fungerar inte det så kan man få ta till Head & Shoulders (schampoo för människor), upprepa 2 - 3 gånger, efter behov.

Har man kroniskt återkommande problem med mjällkvalster så kan man sätta i kokt te (kallt, kokt på vanliga gröna teblad) i sköljvattnet åt hunden, eller fylla en sprayflaska med te och spraya hunden med regelbundet. Passa då också på att spraya hundens liggplatser. Också förnämligt som efterbehandling och liggplatsbehandling när man behandlar hunden med Head & Shoulders.

Grönt te kan bytas ut mot brännässlor med lika bra resultat.

 

 

York valp Kläpphällans Diamant fram

 

Snö i pälsen

När det är kramsnö och man har långa behäng på en hund så är det lätt att det fastnar snöbollar i pälsen. Några stt att åtgärda detta, utan att skapa kaos i pälsen.

Är hunden redan helt torr vid borstandet gör man bra i att tillsätta lite silkspray eller liknande vid borstningen. Regnvatten är också bra!

Vill man påskynda torkprocessen så kan man krossa bollarna på längden, i pälsens längdriktning, så bollarna spricker och ramlar av.

Likaså om man går en längre promenad och hunden får svårt att gå p g a för mycket bollar, så kan man hjälpa till genom att spräcka bollarna på samma vis.

Trycker man bollarna till mos så blir pälsen blötare för varje tryck, och därmed börjar hunden frysa. trycker man sönder bollarna på tvären så finns det risk att det följer med extra päls på samma gång.

 

York valp Kläpphällans Diamant bak

 

Mjukpälsade hundar har lättare att få snö som fastnar i pälsen.

Igår när jag och mitt barnbarn var ute och gick med hundarna så fick två stycken stora bollar i pälsen. Vi fick mosa bollar om och om igen, så att framför allt den mindre av hundarna kunde gå!

Man sticker in det starkaste fingret, gärna med den längsta nageln, mitt i bollen och spräcker man bollen, sedan är det oftast lätt att plocka bort bollarna.

Sedan kan hunden springa en stund till.

Man får oftast upprepa detta om och om igen under promenaden.

 

 

Varma och kalla pälsar

Päls, hud och underhullsfettet är de komponenter som värmer hundar.

 

Skötsel för bra päls, skin och underhudsfett

Pälsen och skinnet/huden påverkas av arvsanlag och skötsel. Den skötsel som påverkar pälsens hälsa är rengöring (av hund OCH omgivning där hunden vistas), verktyg och medel man rengör med och mat.

Då jag tror mindre och mindre för vart år på kemikalier, som jag tror är en orsak till att många problem har ökat, t ex reproduktionsstörningar och allergier, försöker jag hitta tillbaka till naturmetoder som fungerat i tusentals år. Då naturen ofta har en bra lösning så föredrar jag den/dem.

Hett vatten/ånga fungerar långa vägar på omgivningen. Det skapar inget slitage eller obehag på hunden på något vis.

Vatten, gärna regnvatten från skogen/fjällen långt från storstäder och industrier i kombination med naturhårsborste räcker oerhört långt i skötsel av de flesta pälsar och hudar. En finmaskig kam, så kallad luskam, är effektiv för resterande rengöring av hunden.

Mat av bra kvalitet i bra balans och framför allt i lagom mängd ger friska pälsar. Övergödsel liksom extrem undernäring ger båda dåliga pälsar.

Underhullsfettet är ett arvsanlag som delvis kan påverkas av övergödning om man vill ha mer underhudsfett, men då förlorar hunden i kvalitet på hud och päls istället, så därför är underhudsfett något som man ska satsa på i aveln, välja djur efter föräldrar som har naturligt bra underhudsfett till sina kommande valpar.

 

Pälsens, hudens och underhudsfettets funktioner

Om underhudsfettet är tjockare blir hunden mer varm. Är underhudsfettet tunnt så blir hunden mer frusen.

Om hunden är mjuk och tunn släpper den igenom mer kyla och värme. Är huden mer hård och tjock så släpper den igenom mindre värme och kyla.

Pälsen är uppdelad i tre-fyra delar/kvaliteter. Se tidigt på denna sida, nästan längst upp.

 

Vanliga hundar

De stora massorna av hundar har en väl avvägd balans mellan att hålla värmen och att hålla sig svala. De känner av extrem kyla och extrem värme. De är lite mer likt en människa i dagens samhälle, d v s en människa som klär sig efter väder. De har alltså mer tollerans mot kyla och värme än en naken människa, men ungefär samma som en människa som klär sig vettigt.

Oftast äter hundar generellt lite mer på vintern och lite mindre på sommaren.

Jag som har en stor grupp hundar ser matökningen vid kyla väldigt tydligt. Det skiljer på 20-30 % extra per månad på vintern mot på sommaren och har varit en tydlig ökning i alla år jag haft hund. Mer skillnad om jag har många unga hundar, mindre om jag har mest gamla hundar. Det verkar som om matökningen kommer retroaktivt, är det kallt en månad så äter de mer månaden efter. På våren när det blir varm samma sak fast tvärs om.

 

Hundar med sämre tollerans mot värme

Polarhundar och andra hundar med liknande päls kan man säga är "för varmt klädda". D v s de klarar inte värme speciellt bra.

Om det för en människa är normalt svalt så vill många gånger dessa hundar inte ligga på hundsängar och sådant som ofta gör hundar varmare. Tvärs om, de ser sådana sängar som bestraffning, om de ska tvingas ner i dem. De mår helt enkelt inte bra av att spä på värmen.

Våra tidigare 3 Borzoier, där två var nära släkt och en obesläktad, hade samma fenomen, de tålde och gillade kyla, de tyckte det var besvärande med värme.

Dessa hundar kan själva bli jättedåliga att äta när det är varmt, de vill hjälpa till att tunna underhudsfettet så de blir lite svalare. De har också lätt att starta en stor fällning om det blir för varmt för dem, vilket också hjälper att äta knapert för att skynda på fällningen.

Man kan vänja dem vid t ex en normal inomhustemperatur, men även om man så gör bör man ge hunden chansen till en riktigt sval säng som den säkert blir att älska.

 

Hundar med sämre tollerans mot kyla

Sedan har vi hundar som t ex Italiensk vinthund som har en extremt tunn överpäls, d v s den pälsen som stöter bort väta, smuts o s v, med avsaknad av underull, d v s de saknar den päls som värmer, sedan har vi deras tunna hud i kombination av deras obetydliga underhudsfett.

Avsaknad av underull som "fluffar upp" pälsen, ett tjockt skinn och ett tjockt lager underhudsfett bidrar till att göra hunden så elegant och slimmad. Men det ger hunden lite skydd mot kyla.

Däremot p g a deras frånvaro av underull så är hunden van vid starkt solsken ända in på skinnet, vilket gör dem mer härdade i att klara värme och mer direkt solljus. Dessa hundar avgudar oftast värme och föredrar den alla dagar, oavsett om det är hett eller svalt ute.

Detta betyder INTE att de inte gillar kyla, det betyder ännu mindre att de ska kläs på, tvärs om! P g a sin avsaknad av underull har de inget skydd mot slitaget som kläder utgör, de blir hårlösa! Man förstör alltså hunden genom att klä på den.

Man kan vänja dem vid kyla, men även om man så gör bör man ge hunden chansen till en riktigt varm säng att krypa ner i när den kommer in.

 

Kläder och hund där även ämnet att vänja hundar vid kyla finns med. Att vänja hunden vid värme är samma metod som att vänja dem mot kyla.

 

 

Ytterligare värme för hund

Det finns fler komponenter som påverkar hunden, men denna sida handlar om pälsar (och underuppbyggnaden av pälsar). Jag ska trots det ta upp ytterligare ett exempel som också för tankar till pälsar, nosens längd. Ju längre nos, ju mer värms luften upp på väg in i lungorna, detta gör att luften inte kyler hundar lika mycket en kortnäst hund som får sämre uppvärmning på väg ner i lungorna. Man ser ofta på bilder hur polarhundar ligger i snön ihoprullad som en kanelbulle, med den yviga svansen över nosen. Denna svanspäls hjälper ytterligare till att filtrera inandningsluften så den värms upp lite mer innan den når hundens inre, framför allt hundens lungor. Ju fluffigare päls på svansen, ju bättre effekt. Svansen ska ha mängd och massa, men inte så tät att hunden får anstränga sig för att dra ner luften i lungorna. Att lägga svansen så är en instinkt. Hundar utan fluffig päls försöker ibland också ta till detta knep, utan effekt för dem, naturligtvis.

Ett annat som påverkar päls är att ibland reser hundar raggen när de går ut när det är kallt ute för att på så vis få mer luft som är varm i pälsen och därmed hålla värmen längre.

 

 

 

Osund och sund pälslängd

Det finns alltså en hälsoeffekt av pälslängd, men också struktur. Extremsträva pälsar fungerar som en korthårig päls. Extremmjuka pälsar fungerar som en långhårig hund.

Långhåriga hundar (och semilånghåriga hundar, här kallade långhåriga) jämfört med korthåriga hundar.

Utan minsta tvekan har långhåriga hundar ett fysiskt handikapp jämfört med våra korthåriga hundar, speciellt i den miljö de lever i idag med nya smittor och med ökning av gamla smittor p g a de nya smittorna.

Sundheten beror ibland på hårens längd och hur åtliggande hårremmen är mot kroppen. Eller hur hala pälsstråna som sticker ut är.

Exempel: Öronskabb. Löss. Loppor. Allt får bättre tag i en långhårig päls, ohyran kan kramla sig fast och bana väg till sin ideala livsmiljö.

En korthårig hund är det större chans att ohyra bara ramlar av då ohyran inte får något tag att kramla sig fast vid.

Bajs och kiss som lägger sig i pälsar lättre på en lurvig hund, hunden luktar i backen, drar krås och kanske öron i backen. Pälsen kring tassen och mellan trampdynorna är längre och kan därför samla mer smuts. Hundar går överallt där de också gör sina behov, dessutom luktar hunden gärna i avföring, det är deras möjlighet att få information om vad som pågår i omgivningen. Massor av olika maskarter, amöbaparasiter och liknande kan därför därför lättare få fäste i lång päls än kort päls.

Exempel: Giardia. Hepatit. Coccidiosis. Spolmask.

När man har många hundar av olika hårlag och får in en smitta så ser man skillnaden. Med få undantag blir den sjuk först som först varit närmast den sjuka hunden, sedan i fallande ordning de som den hunden umgåtts med, medan vissa få långhåriga inte får symtom och mycket få korthåriga får symtom.

Som exempel: senaste 10-tal åren har jag fått mina hundar nersmittade ett antal gånger av några av ovanstående nämnda smittor. En hund som är extremt korthårig som idag är över 10 år har ännu inte en enda gång drabbats av ett enda symtom av dessa smittor.

 

 

Kråset

Ibland får hundar missfärgning i kråset. Alltså pälsen under hakan och nedåt.

Ibland dreglar hundar. Ibland lägger hunden kråset i maten när den äter. Ibland drar den kråset i backen under promenader. Kråset kan missfärgas av många olika orsaker.

Det kan man skydda.

Man kan ha halsduk, snusnäsduk, drägellapp för barn eller haklapp för barn på hunden. Vissa har handdukar på hundar, ofta mycket stora hundar. Man kan också ha halsband med "inbyggd" snusnäsduk.

 

Halsband med snusnäsduk. Den når inte ner på mina hundar.

Drägellapp för barn har perfekt passform för mina hundar.

 

 

Sammanfattning av en bra päls och hudvård

Bra vardagsskötsel på päls är att hålla hunden ren, hålla hunden tovfri, se till att döda hår kommer bort snarast.

Stimulans av hud, päls och rensande av döda hår + till viss del rengöring av päls kan alla uppnås mer eller mindre (beroende på pälssort) med en bra naturhårsborste.

Att tvätta hunden när den är smutsig torde vara självklart för alla. Bad.

Normalt ligger skötseln där.

Men vi vet vilken variation i pälsar det finns på hundar så man kan tryggt lyssna på sin hunds duktiga hunduppfödare, så till vida ni gjort det rätta valet av uppfödare och valt en som varit duktig. De ska vara experter på sin hundras päls och dess skötsel.

 

 

Undantag

Vissa raser ska inte behandlas som delar av det som ovan beskrivs, hör med uppfödaren av din hund! Som vardagsskötsel för sällskapshundar fungerar dock metoderna bra som beskrivs ovan för de flesta raser.

 

 

Annan skötsel

Förbättring av pälskvalitet.

Alla raser ska badas, skötas i klor, tassar, vårdas i könen, skötas i tänderna, öronen och ögonen.

Vissa raser ska klippas eller trimmas.

Vatten.

Kläder och hund där även ämnet att vänja hundar vid kyla finns med. Att vänja hunden vid värme är samma metod som att vänja dem mot kyla.

 

Updated 2022-11-29

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström