Skitätning

 

När hundar äter avföring = koprofagi.

 

 

Normalt att äta avföring

Det är INTE normalt att hundar äter hundskit (undantag mammor som städar efter sina barn under en kort tid när de är riktigt små). Däremot är det normalt att hundar historiskt sätt lever på avföring från andra djur, som t ex människa, gris, älg o s v. Att inte äta den egna artens avföring är något som de flesta djur har i sig, eftersom avföringen från det egna djuret nästan alltid riskerar att bära och sprida smittor som just det djuret är extra utsatt för.

OBS! Vissa djur MÅSTE äta sin egen skit för att överleva. Hund MÅR DÅLIGT av att äta skit från sig själv och andra hundar.

 

 

Farligt

När en hund kastar sig över nyskitna skitar så fort den känner lukten, man får ha klappjakt på hundskitar med hunden, rena tävlingen. Ändå hinner de med att slafsa i sig en skit. Det kan vara andra hundars skit, men också hundens eget skit! Det gäller unga som gamla, stora som små, hanhundar eller tikar, då ska man se upp!

Detta är väldigt vanligt beteenden när man ger vissa torrfoder åt sin hund/sina hundar.

När man ser detta beteende, speciellt då om det är en liten 8 - veckors valp, måste man fråga sig hur den sådan valp ska kunna växa upp till en frisk och stark hund.

Att äta avföring kan vara katastrofalt för hunden, då massor av smittor kan överföras på det viset. Om man tror att hunden får ett bra foder, fast de äter skit, men varför äter den då skit? Saknar den något? Får den för mycket av något? Är det någon som tror hunden får i sig rätt mängd och "rätt" halt av allt som står att läsa på foderpåsen när näringsupptaget är utblandat med avföring?

 

 

Fakta

Man vet helt enkelt inte varför hundar äter skit, trots omfattande forskning i ämnet.

Man vet dock att det vi stoppar i hunden kommer ut i andra änden.

 

 

Spekulationer över anledning till koprofagi

Man har gjort MASSOR av undersökningar i massor av olika länder. Man har testat avföring, blod, mat m m för att hitta samband. Inget samband hittas som man kan peka ut hittills. P g a alla omfattande undersökningar pekar hittills forskningen på att problemet är komplext, d v s kan bestå av många olika orsaker.

Därför kan vi bara spekulera än så länge.

 

 

Utfodring med för hunden för mycket proteiner och fetter

Avföring kan berätta en hel del om hur matningen fungerar.

Det som kommer stanna först och längst i kroppen är t ex kött och fett, det är så de fungerar, de tar åt sig den "kraftiga" maten med tanke på sämre tiden. Det som kommer ut i andra änden är då fattigt på fetter och protein. När hunden återutnyttjar maten så kommer på så vis halten protein ner i den totala mängden som hunden äter.

En sak är säkert, förr i tiden var detta ovanligt, men har blivit ohyggligt vanligt numera. Förr var det också ovanligt med högproteinfoder till sällskapshundar, vilket idag är praxis.

 

 

Praktiska åtgärder

Hur kan man åtgärda problemet? Byt foder fort och kvickt!

Sedan ge en bit annanas om dagen, det räcker med 1/10-dels annanasring till en liten 1 kg valp om dagen, medan en storvuxen vuxen hund kan behöva 1/4-dels ring om dagen. Inlagd annanas på burk går utmärkt. När hunden inte vill ha annanas längre så har den slutat äta skit. Börjar den om med skitätandet så börja om med annanas...

Om hunden inte vill ha annanas kan man också prova att ge den banan, morot eller hårt bröd istället, de kan fungera lika bra. Tillvägagångssättet är precis det samma.

Kombinera olika metoder hej vilt.

Passa hunden så mycket som möjligt så den inte får tillfället att äta skit.

Rensa hundbajsar så fort ni kan.

Koppelrasta gärna hunden så den absolut inte kan äta avföring.

 

 

Egen erfarenhet

Före torrfodrets tid så minns jag aldrig att någon hund åt skit eller att någon jag kände hade det problemet. T o m idag är det sällsynt med hundar som äter annan mat än torrfoder under lång tid äter inte skit eller slutar äta skit så länge de inte får för mycket protein i fodret.

För mig står det klart att ju mer konsentrerad mat, ju större risk för att hunden börjar äta skit. Blandar man ut maten med mindre fett och mindre proteiner, gärna ett tillskott med extra fibrer, som t ex annanas, banan, morötter eller hårt bröd så ökar chansen att man får hunden att sluta äta skit.

 

En av mina teorier är att när hunden får för mycket animalier (fett och protein från djurriket) i kroppen så vill den inte äta så mycket då den blir mätt fort, som samtidigt skapar ett tomrum i magsäcken som de fyller upp med "inte-animalier" och på det sätter får i sig tillräcklig mängd och det totala intaget av "föda" blir då mer normalt. Denna strävan efter att ge ett foder hunden äter lite av och skiter lite av kan vara en nackdel för vår strävan att få hunden att inte äta sin och andra hundars avföring.

 

För höga halter kött urkalkar hundar. Jag tror det är där bananen kommer in, vissa hundar som äter avföring vill hellre äta banan än kött. Bananer innehåller höga halter kalk. De hundar som äter avföring p g a att de vill ha ner proteinhalten så de kan tillgodogöra sig kalket och därmed få upp kalkvärdet i kroppen är antagligen de som föredrar banan.

Annanas har extremt höga fiberhalter...

För höga halter kött höjer dessutom kolesterolvärdet. Kanske är det en anledning till att hunden vill spä ut för stora proteinfoder genom att äta avföring.

 

Om mängden avföring ska vara avgörande för vad som är bra för hundar tror jag knappast. Man känner väl igen uttrycket "äta som en fågel och skita som en elefant" är det optimala när det gäller hälsa i kroppens ämnesomsättning. Varför strävar vi då efter små mängder avföring? Jag tror det är så enkelt som att vi människor är lata, vi vill ha mindre mängder att plocka upp. Det finns ingen som helst orsak att tro att lite avföring gagnar hundarna på något sätt.

 

Mina hundar brukar vilja ha mer kött och fett på vintern (inom rimliga gränser), på våren sker en drastisk förändring, hundarna äter en mindre mängd foder och vill ha mer fibrer och vegetabilier.

 

På den tiden jag gav ett visst speciellt foder under en begränsad tid, som började så gott som alla mina hundar att äta skit, det var värst på våren t o m hösten. Under vintern var det inte precis lika mycket, fast fortfarande en mardröm. Det var ibland 5 veckors valpar som vände sig om medan de sket och började äta!!! Fruktansvärt.

Jag gjorde ett exprement en gång, det var två valpar i kullen. Den ena fick ett torrfoder jag tror på, och den andra fick detta foder som gjorde att så många hundar började äta av avföring. Valpen (tik) som inte fick det "farliga" fodret åt inte skit. Den andra (hanhunden) åt skit från 6 veckors ålder! Både sin egen och andras. Jag slutade ge denna valp av det farliga fodret när den började äta skit och vid 10 veckors ålder åt den fortfarande av sin egen avföring! Detta stämmer bra överrens med när jag stoppade detta foder i min kennel, det tog väldigt lång tid innan de slutade äta avföring, fast då hade de ätit fodret länge också.

Förr i tiden det var ytterst få hundar som åt skit, det var då uteslutande vuxna tikar, enligt min och många av mina hundkolleriors erfarenhet, av oss som var med på den tiden. Annanas-tricket fungerade klockrent då på alla hundar. Fungerar inte Annanas-tricket så är det troligen ett foder som inte hunden mår bra av eller parasiter som t ex Coccidiosis. Coccidiosis ger hunden ett begär att äta avföring, en signal som cocciderna sänder ut till hunden för att befrämja sin egen överlevnad. Läs mer om smittor/invärtes parasiter.

Förr när en del väldigt få tikar åt avföring var det vanligt att de gjorde detta när de var dräktiga eller digivande eller nyss ha varit det, eller skendräktiga. Det var inte ovanligt att skitätandet startade ca 1 ½ månad efter ett löp. Man trodde då att det var tecken på en bra avelstik, då tiken ska äta upp sina barns avföring. En som man då tyckte duktig mamma kunde städa efter sina valpar tills de var 5 och ibland 6 veckor gamla. På den tiden, innan alla dessa "BRA" foder (med mer än 50 % sammanlagd mängd av protein+fett) var vanligt, så tyckte jag den teorin stämmde klockrent.

Det står helt klart för mig, det som anses vara väldigt fint i hundmatsväg idag är mer än vad våra hundar behöver eller t o m mår bra av.

Vi utgår för att alla våra hundar är hårt arbetande, detta är mest ett romantiskt svammel. De flesta hundar som man idag betraktar som hårt arbetande och därför ger foder med halter för hårt arbetande hundar, upp till 50 % eller med av proteiner+fetter, de hundarna kanske är aktiva ett par timmar om dagen eller kanske bara ett par dagar i veckan. Det är INTE en hårt arbetande hund.

Ta t ex draghundar. Under perionen när de drar kanske bara några timmar ett par gånger i veckan (snölös årstid) så går hundarna på ett foder eller foderblandning som innehåller ca 20 - 25 % animalier. När de jobbar kanske 20 timmar i veckan, hårt arbete, så kan de få foder med ca 50 % animalier i.

Det finns vissa inälvsparasiter som gör att hunden som är drabbad av inälvsmasken vill äta avföring, inälvsparasiten ger hunden dessa begär, dessa signaler, i syfte att reproducera sig. T ex coccidiosis.

Dessa parasiter fanns inte förr i Sverige, men är på kommande i rikliga mängder.

 

 

Äta hundavföring eller andra djurs avföring

Somliga tror att hundens vana att äta avföring som mat i begynnelsen (när hunden började leva med männikan) är grunden till detta beteende. Det vill jag å det bestämdaste hävda inte är sant, inte alls finns någon grund för.

När hunden "lider av" koprofagi äter den sin egen eller andra HUNDARS avföring. Om det skulle räcka för att försörja hundar vore det i förstånde onödigt för hunden att ha försörjning av människans restprodukter.

Människans avföring, liksom människans husdjurs avföring, t ex grisars och katters avföring, attraherar hundar väldigt mycket, t o m idag. Framför allt kött och allätares avföring som katt, gris och människas avföring. Men de kan också vara tokiga av begär efter älgars avföring, kaniners o s v. Hunden höll alltså rent och fick mat på kuppen. När det gäller framför allt människans avföring var hundens största konkurent grisen.

Människan kastade ifrån sig en och annan rest också, men vi kan alla vara övertygade om att det INTE var rostbiff utan sämsta skräpet av skräpmaten, som människan inte ville eller kunde äta.

Jag gjorde ett test för många år sedan med mina egna hundar, vem som helst kan prova med tillgång till skit.

Ställ en antal portioner avföring framför en hund som äter eller inte äter hundars eller sin egen avföring och se vad hundar dras till. Prova avföring från (det jag provade, men ta till egen fantasi): hund, människa, katt och älg. När jag testade mina hundar så testade jag alla, både de som åt avföring och de som inte åt avföring. Jag hade vid tillfället över 30 hundar varav 2 åt hundskit. Vid tillfället hade jag en kull med valpar ca 5-6 veckor, om jag minns rätt. De utsattes också för testet.

Jag ställde ett nät över och en pappskiva för, dels ville jag att mina hundar inte skulle hinna få i sig något, och så hade jag en idé om att synen inte skulle avgöra. Avståndet mellan "portionerna" hade jag lite mindre än en meter. Jag släppte ut en i taget och de fick springa fritt och söka sig fritt till det som attraherade dem. Vid byte av hund flyttade jag runt portionerna till nya ställen så den nya hunden inte skulle få något information från föregående hund och påverkas av det.

När det gällde hundens avföring så visade ingen intresse för de två "portioner" jag frestade deras näsor med (en valp och en vuxen), vissa få gick dit när de luktat färdigt på det andra, de tog ett sniff och gick därifrån. Samtliga visade varierande intresse för de andra skitarna. Olika individer fick olika favoriter, ganska jämt fördelat av sorterna. Utan tvekan var samtliga av de andra portionerna, bortsett från hundskiten, intressanta i varierande grad.

Min slutsats var att hundar inte nödvändigtvis måste vara intresserad av hundskit om var och en får sina rätta näringsbehov tillfredsställda och inte blir upplärda av andra hundar att äta hundskit, inte drabbas av parasiter som ger dem en sjuk dragning till koprofagi o s v. Allt finns upprepat på denna sida.

 

Att tro att hundar äter sin egen och andra hundars avföring p g a dess bakgrund kan jag inte se minsta grund för.

 

 

Skitätande består av två delar

Det ena tycks vara ett biologiskt behov, som jag uppfattar det, sedan finns det den psykiska delen. Det fysiska åtgärdar man genom att ge ett bra foder utan gigantiska mängder animalier och gärna med tillskott av annanas och andra fibrer. Maximum 25 % animaler (det man förr kallade animalier som jag menar här är samtliga proteiner och fetter sammanräknade oavsett ursprung), gärna endast 20 %, så lågt som möjligt, framför allt under avvänjningstiden. Det är alltså av det totala matintaget per dag, inräknat annanas o s v.

Vissa hundar lär in ätandet av andra hundar, sära sådana hundar från varandra när ni tränar bort betteendet.

Om sedan hunden har hållit på länge och ätit skit, speciellt redan från unga år, så blir det ett inövat beteendemönster. Då kommer det ta längre tid att träna bort det. Hindra hunden, avled hunden, locka bort hunden. Låt hunden ha munkorg under rastningarna för att undvika att hunden får i sig skit under rastningen. Gör vad som helst för att den inte ska få chansen att äta avföring.

Jag har sett hundar som satt sig ner för att skita, innan de skitit klart har de vänt sig om och börjat äta! De skiter alltså bokstavligen in i sin egen mun! Det är så äckligt så jag bara vill spy! Trots att jag inte är speciellt kräsmagad så är det bara för vidrigt.

 

Jag känner till 4 hundar som blivit av med sitt beteende att äta bajs med foderomläggning och munkorg som huvudsakliga, dagliga träning utan möjlighet att äta skit en enda gång. Det tog ca 2 månader för en av hundarna och ca tre månader för de andra tre att sluta att titta åt skitar igen.

 

 

Tvådelad åtgärd

Om man har en hund som har både ett fysiskt och ett psykiskt beroende av något olämpligt så går det inte att ta itu med endast det ena. En tillfällig framgång kan uppnås med idogt arbete MEN hunden kommer ofelbart att falla tillbaka. Den kommer aldrig helt att bli av med sitt beroende genom ensidig behandling.

Jämför t ex en rökare. Om man tar örter som tar bort röksuget så är det sällsynt att det hjälper. Rökaren måste också ändra sitt beteendemönster. Vanan att t ex ta en cigarett efter maten, tillsammans med kaffet, när man vaknar o s v sitter så djupt, så det kickar in vid givna situationer så snart de uppstår, trots att det fysiska beroendet är dämpat eller borta.

Som exempel kan nämnas hundar som äter avföring. Ger man hunden fysiska förutsättningar att inte ha begär efter avföring så hjälper det föga om man inte tar itu med det invanda beteendemönstret att slänga sig över skit på vissa ställen, vid somlig aktivitet etc.

 

 

Farligt med koprofagi

Några "nya" smittor i Sverige som är särskilt farliga och som smittar med avföring, giardia, isospora/coccidiosis, cryptosporidiosis, neospora och tritrichomonas. Men även de gamla smittorna som smittar via avföring ska man akta sig för, t ex spolmasken, hakmask och piskmask. De gamla smittorna ökar gigantiskt dessutom om hunden får någon av de nya smittorna.

Se mer om respektive sjukdom på smittor/invärtes parasiter.

 

 

Olika hjälpmedel för att träna bort ovanan

 

 

Kombi - problem öron-koprofagi-eklampsi

Vad är det rent fysiskt som ändrats mest i vår hundhållning under senaste åren? På 70-talet kom torrfodret i större omfattning här i Sverige. På 2000-talet började nästan alla foder ha stora fett- och protein-mängder i sina foder. Från tidigare ca 25 % av fett/protein sammanlagt och numera till ca 40-60 % fett/protein sammanlagt.

Från torrfodret bredde ut sig och fram till ökningen av höga halter fett och protein så ökade inte öronproblem. På den tiden var det däremot vanligare med öronskabb än idag, men i övrigt så var det inte så stora problem allmänt på våra hundars öron. Att säga att hundar hade öronproblem förr var i stort sätt det samma som att säga att hunden hade öronskabb (med undantag av några få raser).

Under samma tid som fett och proteinmängden ökat lavinartat i våra torrfoder så har förekomsten av svamp i öronen ökat lavinartat, men också vanan att våra hundar äter avföring efter sig själv eller andra hundar. Att hundar har kunnat sluka andra djurslags avföring är inget nytt under himlen, det var en stor bidragande födoämne för våra hundar historiskt sett. Fortfarande är det en stor bidragade födoämne för hundar på vissa ställen i världen. Men att äta hundskit för var och varannan hund, det är det nya.

Är denna ökning av öronproblematik och skitätning en slump? Jag tror knappast det.

Det finns de som tror att ge hundar färsk kött diet kan motverka det.

Som exempel kan vi ta en 6-årig hund som ätit mixad mat (människomat och "dyrt" torrfoder) i hela sitt liv och aldrig haft ett enda problem i öronen. Efter dryga halvåret med färsk-foder-dieten har han svamp i ett öra. En hund som äter mixad mat får i regel ner proteinhalten som torrfodret har, beroende på människans matvanor. I detta fall var det så. Som jag kan förstå så blir det någon slagt obalans när vi ger våra sällskapshundar mat med fett/protein i fodret som motsvarar en hund med ett extremt hårt arbete.

 

 

Viktuppgång med kött

Samtidigt tror i stort sätt alla att om man ökar fett/protein så får man upp hundar i vikt! Många vill ha hundar lätt övergädda till övergödda, många gånger p g a att de vet att domare på hundutställningar föredrar det. Att få upp vissa hundar i vikt kan vara t ex att ge hunden mindre fett och protein!

Vi tar ett exempel igen: En hund som jag tog över hade haft ett hyfsat hull när han lämnade uppfödare som gav ett foder med aningens mer fett och protein (55 %) än vad nya ägaren (53 %) hade till sina hundar. Valpen hade gränsfall på hullet av vad valpen skulle ha (alltså nedåt i vikten, gränsfall till mager) enligt uppfödare och nya ägaren. P g a detta fortsatte nya ägaren med att ge 100 % av uppfödarens foder till valpen. Första tiden gick den ner i vikt. Varför? Enkelt, den utsattes för så många nya intryck att det gjorde av med mer energi och hunden hade så mycket nytt att se och höra och lukta så den inte hade ro att äta lika länge, en vanlig ekvation. Denna valp fick efter ca 3 veckor ett lägre hull och svamp i ett öra! När hunden sedan flyttade till mig fick den ett foder som något mer var som förr i tiden, i detta fall 29 % tillsammans på fett/protein delen (vissa av dessa fetter är dessutom vegetabiliska). Just det fodret visade det sig att hunden föredrog av de 6 serverade fodersorterna, helt klart var det de kulorna han älskade och då troligen behövde. Redan första veckan visade det sig att han stog still i vikt, alltså inte gick ner i vikt, och veckan därpå gick valpen upp i vikt, redan vecka tre i vårat hem var han tillbaka i samma hull som när han lämnade uppfödaren. På vecka tre var öronproblemet borta. Till saken hör att denna lilla valp älskade bananer och drygade därmed ut sin föda ytterligare, med bananer.

En annan hundvalp som jag tog över åt ett idag normalt foder (53 % fett och protein). Denna hund vräkte i sig enorma mängder skit. Efter att ha kommit till mig så föredrog även hon det "billiga" fodret, totalt 29 % fett + protein, varav viss mängd av fettet är vegetabiliskt. Denna hund slutade äta avföring bit för bit efter att ha sluppit enorma mängder fett och protein. Efter en månad åt hen inte avföring alls utan någon behandling på annat sätt än foderbyte, ett foderbyte som hen själv valt.

 

 

Späda ut höga halter protein och fett

Jag funderar som så, att hundar som får "för mycket" fett och/eller protein späder ut det med avföring.

Jag tror också att vissa som äter avföring gör det för att få i sig mer fibrer.

Vissa tror jag saknar rätta mängder kalcium. Detta med kalcium är intressant då det dessutom ett problem som är starkt kopplat till för mycket fetter och proteiner, stora mängder proteiner "äter upp" kalcium, gör att hunden inte får i sig tillräckligt med kalk, det blockerar kroppen från att kunna tillgodogöra sig kalket. Kroppens förmåga att tillgodogöra sig kalket minskar alltså drastiskt vid stort protein intag. Därav också ökningen av eclampsi hos dräktiga och digivande tikar, vilket har ökat enligt min ringa erfarenhet av många olika raser och modeller av hund.

Varför denna mängd fett och protein? Det senaste är att det tjatas enormt om att hunden är köttätare, är den det? Efter årtusenden av att levt på rester, och ingen ska inbilla mig att de flesta hundägare förr gav hunden mest kött! Kött var säkert en rejäl giva till draghundar i arktiska områden t ex, men i resten av världen? Knappast. Folk var i allmänhet fattiga och hundar levde på rester, potatisskal t ex, om hundägarna hade råd att skala potatisen. Knappast att de gav upp dyrt kött. Skulle vara intressant att veta om dessa öronproblem idag är vanliga på draghundsraser? På senare år har jag inte kontakt med någon inom draghundsfolket, så kanske någon kan ge mig svar på det? Skulle inte förvåna mig om de har extra stor motståndskraft mot öronsvamp då de genom årtusenden har fått mer fetter och proteiner än andra raser, skulle gärna vilja veta om de polara spetshundarna är mer härdiga mot öronsvamp och andra sorters mer eller mindre kroniska öronproblem.

Många tror dessutom att större mängder proteiner och fetter får hundar att gå upp i vikt. Tänk på attkins för människor, så förstår ni snabbt att detta samband inte alltid behöver vara sant. Jag har matat upp åtskilligt med hundar genom att ge dem foder med mindre mängd protein och fett, t o m lightfoder.

När man har jobbat hårt med att hunden ska äta lite, skita lite, så har man ökat proteinmängden som ger denna ekvation, så börjar hunden äta avföring och då motverkar detta "äta lite/skita lite" så fodret gör i alla fall inte den nyttan. Visst låter det som en lättnad att slippa bära hem så stora mängder mat och slippa bära bort så stora mängder avföring, men har man hund får man nog bekväma sig att ge hunden mat och ta bort skit, även om det är i normal mängd för hundens storlek.

När man ger hundar annanas när de äter avföring så brukar det näst intill jämt sluta äta avföring. Vad är det för skillnad då? Man kan också ge banan eller morötter, eller hårt bröd. Allt innehåller ett minimum av fett och protein och en stor mängd fibrer. Dessutom får den totala mängden fett och protein på detta vis en minskning per dag, speciellt på små hundar då man av någon orsak har en tendens att ge dem större tillägg per totalt foderintag än till större hundar. När det gäller koprofagi så har det ibland också ett psykiskt problem när hunden fått äta avföring en längre tid. Se mer om det ovan.

Utom fodret och nya sorters smittor/invärtes parasiter kan jag inte se att det är så mycket rent fysiskt som ändrats för hundarna rent allmänt i samhället som kan påverka deras fysiologi. Hundar kanske är mer vaccinerade än förr, verkar som flera är noggrannare med vaccineringar idag. Men i så fall borde hundar som importeras som är så otroligt mycket vaccinerade ha större skillnader med öronproblem, inte något som jag sett och i så fall borde ha sett då jag har så många importerade hundar. Vaccineringssorter och sammansättningar har ändrats genom åren flera gånger, det finns flera olikheter där än förr, så detta verkar inte alls vara en orsak som hör samma med öronproblematiken som stadigt har ökat under senare år.

Psykiskt, framför allt hur vi håller hund, har ändrats väldigt mycket under senare år, men jag har svårt att tro att det påverkar öronsvamp och koprofagi så väldigt mycket.

 

Läs och lär mer om smittor/invärtes parasiter som kan skada hunden.

Allmänt om avföring.

 

Uppdaterad 2018-07-14