Inlärning

 

Vill man träna in ett beteende på en given signal, då ska man hänge sig till inlärning.

Inlärning för en hund startar när den föds. En hund, liksom en människa, lär sig av allt som den omges med, hela tiden.

Grunden till en bra inlärning är att ägare - hund har en bra kontakt. Man skulle rent kunna säga att all inlärning kräver en viss form av kontakt för att inlärning ska kunna ske. Ju bättre kontakt, ju bättre inlärning.

När man ska lära in något givet beteende så startar man genom att få hunden att utföra en viss rörelse som stödjer det vi vill. Kan vi klart och tydligt visa hunden redan från första gången vad vi menar så upprepar man detta lika tydligt igen, och igen.

Är man helt tydlig från start så kan man säga att vid tredje upprepningen så sitter beteendet. Därifrån är det bara att påminna hunden lite nu och då, så man underhåller detta.

Har hunden ett långvarigt felbeteende bakom sig krävs mer repetering.

Vissa mer komplexa beteenden kan bestå av flera delmoment, då lär man in det förta först och repiterar tills det sitter, sedan lär man in nästa del och sedan sätter man ihop det hela, sedan lär man in nästa del och tillför den o s v.

 

Vissa raser, ironiskt nog oftast de som anses vara de mest lättlärda och därför betraktas som intelligentast, behöver regelbundet underhållas med träning. Andra raser kan ha kunskapen vilande i många år, vid en given signal är de lika snabba igen att utföra beteendet omedelbart med perfektion.

 

 

171113 Starten av lärande

Naturligt utgångsläge för hund är att stå upp, så egentligen är det kommandot "stå" vi människor borde starta med när vi börjar träna hundar.

Nästan alla startar dock med att träna en hund med komandot "sitt". Detta är bra ifall man vill starta med att tala om för hunden att den ska vara underlägsen oss.

 

 

Träna med våldsmetoder

Ett djur som man behandlar med våld blir farlig. Det djuret går det till sist INTE att lita på tillsammans med människor. Den blir "oberäknerlig" enligt okunniga människor, men egentligen ger den bara svar på våran behandling. Antingen blir den likadan (för ett fåtal hundar med ett hårdare psyken), eller rädd och trängd och försöker till sist försvara sig på ett eller annat sätt. Försvaret kan vara flykt eller attack. I båda fallen är djuret farligt för människor.

 

 

Vissa anser att man ska ha en "smekmånad" med hundar när man skaffar dem. Något som är helt förkastligt. Vi ger hunden en typ av signaler om vad som är tillåtet eller inte tillåtet, och sedan ska vi korrekta detta beteende som då redan är otroligt fast i skallen på våra fantastiskt lättlärda hundar.

Här är det många som jämför med barn, något som inte är tillämpligt i detta fall, barn växer upp och under tiden får vi gång på gång påminna barnen om att vissa saker blir möjligt först när de blivit i en viss ålder. Hundar förstår inte sådant. Man kan bara med konsekvens i handling visa dem vilka regler som gäller, och hålla oss till dem. Visar vi dem en typ av regler och sedan ändrar dem, så gör vi hunden förvirrad och hunden blir tveksam till dina signaler under ändringstiden, därför att hunden förväntar sig ett visst beteende av ägaren. En hund vill ha en "ärlig" och därmed trygg ägare. Hunden rent känner ett stöd i det den gör, oavsett om det är rätt eller inte, då det är de signalerna hunden fått fram tills de ändras.

Detta är också nyckeln till att vid omträning så kan det i starten gå lättare om en kunnig utför ändringen, när hunden inte är med ägaren. Även en invand plats triggar igång tidigare beteenden, p g a detta är de svåraste feltränade hundarna lättast att under omträningen t o m ta bort från miljön. Därmed inte sagt att det är bästa sätter, endast snabbaste sättet.

 

Bäst är att sluta när hunden är perfekt, då kommer detta fastna i hundens minne till nästa gång. Tränar man bort ett oönskat beteende så avslutar man när det är så bra man kan få det varje gång, så har man chansen att göra det hela bättre för var gång.

 

Läs mer om träning för att se olika knep om hur man kan få hunden att utföra vissa beteenden.

 

 

Uppfostran av sunda och friska hundar kontra problemhundar kontra passiviserade hundar.

Har man endast hundar som aldrig någonsin provar att "göra bus" så är antagligen hunden passsiviserad och lever ett helt ruttet liv, den måste då aktiveras. Hundar som bara testar om och om igen genom hela livet är uttråkade, de måste alltså ha mer aktivering.

Om man har en normal valp som får leva ett bra liv och den växer upp provandes det ena och det andra, som valpar gör, så fostrar vi dem eftersom. När de når vissa perioder, vanligen kring 7 - 9 månader och igen kring 1 ½ år, så testar det igen, det som de vet inte är ok. Detta är hur normalt som helst, men vissa hundar hoppar över detta mer eller mindre, ibland båda perioderna, ibland en av perioderna. De som hoppar över båda perioderna är oftast så att de har små signaler som många hundägare missar, då de är så försynta.

Tar man hand om en vuxen hund är det inte ovanligt att den testar gränser på nya stället på olika sätt. Har den inte haft en bra flockledare och ett bra liv innan så kommer den antaligen testa en hel del. Den vill veta om vi är att lita på, om vi menar vad vi säger. Det är därför de testar om och om igen.

Vissa beteenden som tidigare varit inlärda hos en hund, oavsett om de varit positiva eller negativa, gör att minnet av det tidigare skeendet triggas igång när den utför samma beteende igen, därför måste man bryta det flera gånger för att få det nya beteendet att sitta i skallen på en sådan hund.

Vissa hundar testar högljutt och högst synligt. Vissa på ett mildare och mer försynt sätt.

Hundar som aldrig någonsin testar, det är helt klart passiviserade hundar, stackare som inte vet något, totalt understimulerade så de aldrig fått träna upp synapserna i hjärnan att samarbeta så den kan tänka och vara kreativ. De är helt enkelt fördummade och måste tränas kreativt för att försöka kompensera deras brister till en viss mått. Är hunden passiviserad under uppväxten är den vuxna hunden svårare att lära, den är mindre flexibel, den får man jobba med mera, trots det går det oftast aldrig helt att komma ikapp. Detta gäller t o m valpar som är 8 veckor och haft ett för tråkigt liv fram tills dess, fast då är det oftast enklare att komma ikapp detta till en viss mått.

De högintelligenta hundarna som är passiviserade kommer istället att med all kreativitet göra allt de kan hitta på, om de då effektivt stoppas från detta, t ex att hunden spärras in i en trång bur utan möjlighet att göra något alls blir de oftast sinnessjuka. De kan krafsa eller bita sig själva blodiga, de kan yla och skälla så de blir hesa, de kan börja snurra runt, runt, skita ner sig, ofta blir de lösa i magen av all stress. När man tar hand om sådana hundar, och det har jag, sorgligt nog, flera gånger i mitt liv, så är det som det alltid, för resten av hundens liv, finns störningar kvar i hunden, ibland både fysiskt och psykiskt, ibland "endast" psykiskt.

 

 

Orsak och verkan

Snabb och långsam inlärning, och skillnaden.

Man måste kommunicerar med varje individ på det språk som de är kapabla att förstå. Så gäller också när vi kommunicerar med hunden.

Hunden har många gemensamma saker med barn, men hunden är inget barn. Detta kan vara hundens välsignelse ibland, och ibland dess förbannelse.

Här kommer exempel av inlärning. Jag tar ytterst enkla beskrivningar enbart för att alla omedelbart ska förstå poängen. Haka inte upp er på saken.

Dessa beteenden förutsätter att det är bland de första gångerna som inlärningen repiteras.

Om du t ex vill att hunden dricker vatten, så säger du "duktig" när du ser hunden dricka. Då går hunden oftast till dig p g a att du pratar med den, då fortsätter du att berömma, klappa o s v för att förtydliga berömmet.

Om t ex en hund luktar på avföring, så vill du att hunden inte ska göra det, så säger du "fy". Hunden tittar på dig och går till dig då du pratar med den. Du fortsätter att fya hunden, peka finger åt dem o s v för att förstärka.

Dessa varianter i huvudsak, fast kanske andra detaljer, har vi sett exempel på massor av gånger. En klassiker i hunduppfostran, kan man säga.

Vad händer då i huvudet på hunden? Jo, den för höra något så den går till ägaren / föraren, men det är uppenbart inte bra eller väldigt bra. Efter att dessa inlärningar har repiterats nog många gånger så börjar hunden förstå hur långsam människan är och att vi inte alls menar det vi säger. P g a eviga upprepningar förstår till sist hunden att det är starten vi syftar på, inte det vi säger, NÄR vi säger det.

Hur gör man då?

När det gäller vatten så berömmer man inte det, det är ett biologiskt behov, som man stimmulerar, om man däremot vill berömma något, t ex att hunden sätter sig, så ska man berömma NÄR hunden ska börja eller gör det den ska. När hunden slutar så slutar man direkt. Ska man snabbt få hundar att fatta så bör man förmedla positiva signaler till hunden med kroppsspråk. Beröring och ljud leder i regel hunden därifrån.

När det gäller att fya en hund som vill lukta på bajs är det alltid bäst att först försöka med metoden att locka hunden därifrån, om och om igen, tills den slutar.

Man måste förstå att i det läget jobbar man mot hundens inbyggda instinkt. Det är alltid tuffare än att jobba mot något inlärt. Hunden hämtar sin information om andra hundar och reviret från andra hundars lämningar. Promenadrundan är alltså för hunden att "läsa" dagens nyheter. Vem som varit där och när den varit där. Hundens hormonstatus, hälsa o s v. Detta är olika varianter på info som hunden får via avföring och urin från andra hundar.

Vitsen är alltså att OMEDELBART sluta signalera till hunden när den avslutar att göra det vi vill att den ska göra.

Vi ska agera; Snabbt av, snabbt på. Som en hund.

När vi har kvardröjande beröm eller är kvarvarande aviga mot hunden så tror den att den gör fel NÄR den SLUTAR och när den SLUTAT göra det vi vill, eller inte vill att den ska göra.

Har vi dåligt humör och inte kan släppa en negativ känsla, oavsett orsak, LÄMNA HUNDEN! De tar åt sig värre än barn! Vi kan dessutom inte i efterhand sätta oss och förklara för hunden vad som hände, då är det för sent med en hund. Enda sättet är att nästa gång göra rätt, vara rättvis, mot vår hund så glömmer hunden med tiden våra blamörer eller överser med dem med tiden, när de återupprättat sitt förtroende för oss och våra signaler.

Kan vi praktisera tydliga signaler i kombination med perfekt tajming, så tar det 3 repetitioner på en hund utan negativt bagage, sedan förstår hunden vad det är frågan om. Prova själva med vilken hund som helst att lära in ett nytt moment som hunden tidigare inte varit med om, med denna metod, så får ni se!

 

 

Personligen, hos mig, så är de Japaneser och Italienare som är födda här eller kommit hit som valpar utan störningar med sig, utövar en obstinat sida vid 7 - 9 månaders ålder mer eller mindre, men oftast inte uttalat, och med ett otroligt litet återfall vid 1 ½ års ålder, oftast knappt märkbart då. Jag persoligen tror det beror på att jag lägger en så god grund.

Däremot Chihuahua, liksom Papillon, Phaléne har ett mer synligt, tydligt och ytligt visade av allt, så också av sitt testande. Därmed så kan deras sista period (trotsålder) blir tydlig, men är ofta extremt kort här hos oss.

Att t ex folk som jobbar kanske inte har tid att se dessa skiftningar i hunden, det är ju självklart, för mig är det ett mysterium hur någon kan jobba och klara av att sköta hundar på ett bra sätt, då hundar kräver att vi är där, när det händer, om man ska kunna fostra dem rätt. Detta är alltså ett bra sätt att fostra fram problemhundar, genom att lämna dem vind för våg vad gäller uppfostran.

Jag har ju förmånen att få vara tillsammans med mina hundar hela tiden, detta ger mig ju alla möjligheter att se alla små skiftningar och vara med när det händer och därmed kunna korrigera på en gång.

 

 

Inlärning = erfarenhet

Hundar lär av sina erfarenheter, inte av förväntade händelser, utan av inlärda erfarenheter.

En hund lär sig inte av vad andra säger (som människan), däremot lär de sig av vad de ser händer andra. Liksom människor lär sig vissa hundar mycket av vad den ser andra är med om, medan vissa andra behöver testa själva för att se om det är "sant" att det är så.

Människor skvallrar t ex om när grannens barnbarn blev biten av en hund och får därmed lära sig att hundar är farliga. Denna typen av resonemang är inget man kan förklara för en hund, då den inte har den uppfattningsfårmågan. Den finns bara här och nu.

Ett exempel, som tydligt visar bilden av inlärning hos hundar.

En hund som lägger sig platt på golvet kan i en livlig miljö, t ex en barnfamilj med många vilda barn och mycket stress snabbt bli snubblad över, och lär sig väldigt kvickt att gå undan och lägga sig i en lugn hörna. Det är konstigt om en hund fortsätter att ligga kvar i det livligaste stråket. Det är då naturligtvis i den miljön att man har ordnat en riktigt bra plats åt hunden där den alltid får vara ifred, så den känner sig trygg. Samtidigt är det toppen om hunden har god koll på sin omgivning från liggplatsen, hunden vill inte känna sig utanför.

En hund som bor hos en extremt lugn familj med massor av tid och hänsyn kan få sin favoritplats mitt på golvet i det livligaste rummet. Varför ligger den då där? Den är "med" allt som händer och vet att den är trygg, precis som hunden som har en bra liggplats där den alltid får vara ifred.

Den normala familjen är hänsynsfull mot hunden och går runt den eller kliver över den, sedan med åren händer det någon gång ibland att man av misstag råkar snubbla över hunden, ofta när man är jäktad och stressad. Till sist lär sig hunden att hålla sig undan. En del hundar lär sig det efter första gången man snubblar över den, vissa får man snubbla över många gånger innan de söker en lugnare säng.

Har man en hund som börjar flytta på sig och inte gillar det, så kan man lära tillbaka hunden. Man ser till att försöktigt kliva runt hunden så den vågar ligga kvar, och närmar sig hunden mer och mer under övningen. Förstärk med lugnt beröm av olika slag, så hunden förstår att den är trygg. Snubbla sedan inget mer över hunden av misstag när ni är jäktad, utan inse att ni utsett mitten av golvet som hundens, då får ni respektera det.

Denna nya erfarenhet som man kan träna in igen bygger på repetition. Upprepar man många gånger på kort tid, så kallad intensiv inlärning, så fungerar det lika bra som mer långsam inlärning, d v s att man lär den en gång om dagen, i 10 dagar istället för 10 gånger på en kvart. Båda metoderna fungerar, men inte lika bra.

Till skillnad från människor lär sig hundar mer av intensivutbildning. Anledningen är enkel, människan fortsätter att bearteta sin inlärning t o m i vila, medan hunden slutar samma stund som momentet slutar, därför att de lever i nuet, det är en av de största tjusningarna med hundar, en av deras djupa kvaliteter som de kan ge oss människor.

Däremot kan man som människa behöva paus i hundens intensivutbildning, speciellt om man kört fast. Då måste man som människa ta ett steg tillbaka och fundera ut hur man ska "anfalla" problemet för att komma åt problemet, för att nå hunden. En ny anfallsvinkel är strategi, som vi ska använda vid vår utbildning av hundar, då vi som människor har det övertaget att vi kan läsa på, fråga, fundera och komma på nya öppningar, nya lösningar. Det är det som gör att vi kan imponera över hundarna och hundarna kan känna sig trygga med oss, då det gör oss människor till "übermench", överlägsna hunden med långa kliv.

 

 

Vi får den hund vi förtjänar

Även en bra hund blir till sist fördärvad om den inte blir behandlad väl. En hund med extremt klena nerver blir väl fungerande och trygg i rätt mans händer. Hundens väg till lycka går genom ägarens händer. Ingen hund är hopplös, däremot har jag genom åren träffat på massor av hundägare som verkar vara hopplösa.

Om hundägaren blir rädd varje gång när den ser en spindel kommer hunden till sist få ett rubbat beteende när den ser spindlar. Blir ägaren nervös när den möter en annan människa så påverkar det hunden och den får till sist förändrat beteende mot främmande med tiden.

Vi får alltså den hund vi förtjänar, den hund vi skapar. Hunden är en spegel av dig.

Mina hundar är i allmänhet öppna och glada. Däremot har jag fått lära mig att när det kommer till olika inspektörer så gäller inte sanningen, utan det tas till lögner för att "sätta dit mig". P g a detta så gillar jag inte att få hit inspektörer längre. Detta visar sig i att mina hundar blir stressade av inspektörer numera, men inte på andra människor i allmänhet. Detta beteende har lagt till grunden att de valpar som vuxit upp senaste året (2014) har blivit avvaktande mot främlingar tills de ser hur jag reagerar, något som mina hundar inte tidigare gjort.

Lögnaktiga inspektörer förstör hundars liv, de plågar djur. Läs mer om inspektörer.

 

 

Angående att hundar ibland tuggar på saker.

Angående problemhundar.

Angående denna livsfarliga stress som vissa hundar lever under. En stress som bl a kan bestå i understimulering.

 

Uppdaterad 2017-11-13