Problem hund

 

Det sägs vara 10 000 avlivade hundar p g a temperamentsproblem, problem med temperamentet bottnar i nästan alla fall i ägarens ansvar av att fostra och sköta hund.

Problemhund är oftast problematiska ägare.

 

Absolut största delen av problem med hundar som människan har uppkommer p g a att människan inte förstår sina hundar. Bl a måste man förstå skillnaden mellan människor och hundar, för att inte gör misstaget att behandla hunden som om den är människa, eller behandla den på ett sätt som de föreställer sig att hunden kan förstå, p g a bristande kunskap om vad en hund är och varför.

Dessa problem utbildar man människor för att komma tillrätta med.

 

 

Vid all träning är kontakt mellan människa och hund avgörande.

 

 

Vanligaste är att psykiska störningen hos hund kommer från ägaren

180719 Vill ni veta hur man förstör en hund? Man gör den osäker på människan!

Exempel: Alla hundar som tvingas flytta ibland dagligen, ibland varje vecka, ibland varje månad, varje år, startar med att misstro människan!

Det är så man skapar grogrund för djupt psykiskt störda hundar.

Hundar är HELT I HÄNDERNA på människan, och människan är den enda de ska kunna lita på, kan de inte lita på människan, så blir hundar till sist nervvrak!

Många problem hos hundar är psykiska. Enligt min erfarenhet nära nog alla problem är psykiska. Däremot ska man minnas att ALLA hundar kan man hitta fysiska avvikelser på, oavsett hur friska de är. Letar man nog länge hittar man fel på de friskaste hundarna som går att få.

T ex om en hund har en begynnande "förkylning", d v s en virus som kommer och går i kroppen på alla levande varelser, mer eller mindre, så kan ett blodprov visa en lätt förhöjning av det ena och det andra värdet. Sådana små avvikelser är oroande för ägaren. Många gräver hundens grav i ett sådant provsvar genom att undersöka hunden i all oändlighet och oroa sig. Ju mer ägaren oroar sig, ju mer psykiskt ostabil blir hunden...

Förr lugnade veterinärer oroliga ägare. För att t ex nämna blodprovssvar med lätt förhöjda värden så sa veterinärer förr att det är inom det normala, gå hem och var som vanligt, blir hunden sämre, kom tillbaka. Men det är säkert inget att oroa sig för.

Idag säger veterinärer att det kan vara tecken på en det ena och en det andra (de kan t o m räkna upp det ena skräcksenariet efter det andra), de kan rekomendera fler undersökningar i det oändliga. Ägaren går hem och är orolig.

 

Jag har genom åren tagit hand om ÅTSKILLIGA hundar med störningar i varierande grad. Jag försöker få hundarna i psykisk och fysisk balans. När det är gjort, om hunden inte är frisk och sund både fysiskt och psykiskt använder jag den inte i avel. Det är endast de friskaste och sundaste hundarna som ska användas i avel.

Men det är extremt sällsynt att hundar inte kommer i fysisk och psykisk balans bara de får ett bra liv. Att få vara hund. Att få vettig sysselsättning, sysselsättning för hundar och få en trygg människa som de kan lita på. Det är i princip vad en hund behöver för att med tiden bli i balans. Detta skapas inte genom veterinärer som oroar djurägare.

Några exempel på störningar jag botat hos hundar enbart med psykisk hjälp, totalt i frånvaro av fysiska hjälpmedel av något slag:

 

Listan kan bli hur lång som helst. Ibland när det gäller vissa andra fall, ibland med samma symtom, har jag fått hjälpa till med mediciner, massage, homeopatmedicin, luktterapi o s v. Men som sagt, det allra vanligaste är att det hjälper att bara ge hunden med balanserad hundmiljö så blir de bra med tiden.

 

 

Fysisk bakgrund är oerhört viktigt. Det är inte ovanligt att hundar blir störda i sitt beteende när de har ont eller andra fysiska handikapp. Fysisk undersökning är alltid en bra början med en "problemhund" om man misstänker sjukdom.

Nackproblem är vanligt, och kan komma av felaktig utrustning, kan också komma av medfödda defekter. Det är ett problem som ökar i expressfart numera, vissa vill hävda att det är stryphalsband som gett detta, det tror jag inte alls på! Stryphalsband är ovanlig utrustning till hundar numera medan förr var det standardutrustning och då var inte nackproblem vanliga. Jag tror det är bl a fasta halsband, breda halsband och att hundar tillåts dra oavbrutet i dålig utrustning / halsband som är en bidragande orsak till nackproblem och framavlandet av för korta skallar (som börjar uppmärksammas mer och mer på vissa raser), så kallad extremavel.

Jag har två gånger sett djur som haft extrema beteenderubbninbar p g a fysisk sjukdom. Rent allmänt är det ovanligt att hunden blir psykiskt i obalans med kroniska problem av fysisk orsak men ALLA påverkas psykiskt av att ha ont, människor så väl som hundar m m.

Den attityd som ägaren har präglar förhållandet hund - människa. Hundfostran är till största delen attityder, hur människor förhåller sig som människa, ett gott ledarskap ger trygghet åt hunden.

En osäker människa får osäkra hundar (som senare inte ovanligt kan övergå i aggressivitet), en stöddig människa får stöddiga hundar. En aggressiv människa får aggressiva eller rädda hundar o s v. Man får vad man förtjänar och framför allt vad man skapar.

Rätt hund till rätt ägare. Rätt aktivering till rätt hund. Mer behöver inte sägas...

Om t ex en jägare skaffar en Japanese chin  för att jaga med är han nog fel ute, det förstår nog vem som helst, men varför är det så svårt för folk att förstå att en brukshund (d v s hundar som ska jobba fysiskt eller / och psykiskt för att må bra) som ren sällskaps hund är lika förkastligt?

Uppfödare har här ett stort ansvar att se till att informera om sin ras och se till att de som inte är lämpade inte får skaffa hund, i alla fall inte från en seriös kennel. I övrigt kan vi inte göra mycket, vi är ganska maktlösa. Det finns alltid oseriösa uppfödare som säljer valpar till hutt och mutt utan att bry sig ett dugg var hunden ändar upp i framtiden. Det finns också åtskilliga hundköpare som inte är ärliga eller kanske helt enkelt inte känner sig själva bra nog eller sin egen hundras.

Det är inte ovanligt att jag hör, - "Den hunden är hopplös", oftast är det ägaren som är hopplös på att ge den hunden var den behöver.

Ägaren har i slutet det totala ansvaret för hur hunden uppför sig!

 

 

180719 Känna till hundens bakgrund eller inte?

Om man tränar hundar som ägarna har problem med så tror somliga att man måste veta bakgrunden, som om hunden vore en människa.

Men nu är inte hunden en människa.

Att veta bakgrunden till hundens historia är oftast inte det viktigaste därför att hundar inte kan PRATA MED ORD VI FÖRSTÅR.

Hundar fungerar inte så. De fungerar för stunden.

Om du korrigerar hundens beteende så korrigerar du efter hundens signaler och läser hunden oavbrutet och ser minsta lilla avvikelse.

Att inte veta hundens historia kräver en mycket duktig människa som verkligen kan läsa hundar och agera därefter i varje situation. Jag brukar kalla det att man kan "tänka som en hund".

Om man inte är så rutinerad så kan man på gott och ont få hundens historia före, så har man lättare, eller svårare, att hjälpa hunden.

Ett av problemet med historian bakom hundars beteende är att den berättas av människor som har misslyckats med den hunden, nästan uteslutande har de misslyckats för att de INTE FÖRSTÅR sin hund.

Problemet är när vi människor kör in på fel spår p g a historian vi får, då kan den blockera oss till att se det rätta.

Så det blir som en blind som leder en döv.

Därför är det oerhört krävande för den som lyssnar på historien bakom hunden, så som den berättas, att förstå människopsykologi och gallra i allt vad hundägaren säger, så det endast blir det viktiga kvar.

Den som är personligt involverad, d v s djurägaren, har så många egna tolkningar och det färgar dess syn på sin hund ibland så till den milda grad att de inte helt ser vad hunden gör då den TROR att den gör något annat så som den tolkar det hela.

Vanliga beskrivningar är t ex: Hunden var så glad/ledsen/trött eller vad de säger, så är det färgat av vad ägaren vill eller tror eller ibland feltolkar.

Sådana missförstånd mellan hund och dess ägare kan t o m ligga till grund för hela problemet.

Jag får lite nu och då höra om folk som vill ta bort ett beteende från en hund som de uppfattar som negativt fast hunden menar ingenting med beteendet.

När ägaren får klart för sig att hunden menar inget negativt så vill vissa ändå ta bort beteendet, för sin skull, och vissa accepterar hunden för att den är hund.

Båda varianterna är i regel fullt möjliga.

Den första varianten görs för att anpassa hunden till människan. Den andra varianten för att människan vill låta hunden vara hund. Gissa vem jag hejar på?!

 

 

Tycka synd om hundar

Är detta bra? Är den för ägarens skull eller hundens?

Det finns olika sätt att få fram problemhundar.

Ett inte alls ovanligt syndrom på dvärghunds sidan är att man tycker så synd om sig själv så man skaffar en hjälplös liten hund, liten för att man själv ska känna sig större. Man skaffar sig gärna en hund med sämre bakgrund. Allt för att ha en stackare att stötta och hjälpa så man själv slipper vara så nertryckt. Man får känna sig duktig och omhändertagande, antagligen som man själv skulle vilja vara omhändertagen av någon annan som är större och starkare.

Att placera hunden i en kategori där det är synd om det och behandla den därefter ger hunden signalerna att matte / husse är så osäker att de måste ta över ledarskap. Detta skapar en rädd - tuff hund. Hunden är rädd och osäker och blir till synes med tiden (under åren som går) "tuff". Det visar sig i smått först, t ex hunden kissar inne, sedan blir der värre och värre, i slutstadiet visar det sig i att hunden t o m kan försöka bita barn, vuxna, andra hundar, djur, ibland t o m sina ägare o s v.

Denna hund lever under en ständig nervspänning där hunden aldrig kan koppla av och njuta med och av sin ägare. Hunden får aldrig för en sekund känna sig säker. Den måste ständigt vara på sin vakt. Det är heller inte ovanligt att dessa hundar blir så psykiskt utbrända att de ofta dör i förtid. De blir sällan gamla.

En hund med en säker ägare är en säker hund, som är trygg och glad över att ha en handlingskraftig ägare att luta sig mot och känna sig trygg med. En sådan hund söker ögonkontakt med ägare, vill ha nära och kär kontakt med ägaren.

En hund som aldrig vill titta på sin ägare är psykiskt störd eller totalt utan kontakt med sin ägare p g a att den inte är tämjd från börjar och dessutom inte senare fått en ägare som bryr sig om den tillräckligt för att ha en kontakt med den.

En hund som ständigt bara ligger i knäet eller bärs i famnen och tittar ut över nejden är en hund som ständigt bevakar reviret och inte på något vis vill söka sig till ägare utan endast hämta kraft från ägaren för sin egen personliga klättring på rangskalan.

En hund som söker höga punkter och att ha utkik och gärna stirra på andra familjemedlemmar, av vilken sort det vara månne, är en hund som fått ta över ledarskap i familjen. En hund är inte vuxen den positionen, det gör hunden nervklen och en fara för sig själv och samhället.

Den hund eller människa som är utstirrad av denna hund är i sin tur nertryckt i skorna, det är bara en tidsfråga innan blodvite uppstår, om den andra parten inte är dumt snäll. I alla händelser är det synd om omgivningen till en sådan hund också.

Hunden lider, omgivningen lider, den enda som känner sig "duktig" och tillfreds med situationen är den som inte vill ändra villkoren och därför heller inte ser problemen, d v s ägaren. Att så själviskt behandla ett oskyldigt djur och framkalla ett monster av den är djurplågeri, då är det nog bättre med omplacering till någon som kan leva med hunden utan att tycka synd om den, men har det gått så långt så den redan fått börja bita är nog avlivning för den stackaren ett bättre alternativ, för hundens skull och för omgivningens skull.

En hund som biter folk kan bli omhändertagen och senare avlivad. Den hundens ägare kan även bli åtalad. Det är olagligt i Sverige att ha hundar som bits, oavsett varför hunden biter.

 

Jag såg ett väldigt besynnerligt beteende hos en människa i oktober 2011 som klargör detta väldigt tydligt. Människan äger själv en hund som hon ständigt tycker synd om, varför hunden har beteende rubbningar. Jag berättade om en tragedi som inträffat en av mina hundar i telefonen ca en månad innan (själva händelsen låg då någon månad tillbaka i tiden), vid mötet med denna människa ca 1 månad senare slängde hon sig fram och rent desperat frågade vilken som var just den hunden, när hon sedan fick i denna, så klappade och ömkade hon den till leda. Hunden undrade var som var fel!? Vi människor som iakttog beteendet undrade vad som hänt. De andra hundarna som ville hälsa, såg hon inte ens åt, utan puttade bort ett par av dem som de irriterade henne i hennes hedersstund av ömkan!

 

 

Tuffa, stöddiga hundar

Det finns människor som vill ha stöddiga och tuffa hundar, de skaffar gärna stora hundar som de kan känna att de behärskar, för att de vill det, de har behov av att ha kontroll och känna sig stor och stöddig själva.

Det är inte ovanligt att de skaffar sig kamphundar eller andra hundar som betraktas som farliga på ett eller annat sätt.

Det är inte ovanligt att dessa människor misshandlar sina hundar, är extremt hårda med dem.

Hundarna blir till synes "tuffa" med tiden, men de lider av ständig stress, de blir sällan gamla.

 

 

Vaktande hundar

Det finns ägare som är osäkra och vill ha en hund som vaktar dem. Dessa människor utstrålar naturligtvis osäkerhet. De ger hunden alla signaler på att människan är underlägsen, osäker, okunnig och otrygg. Människan ger signaler av att inte kunna ta hand om sig själv. En människa som inte kan ta hand om sig själv kan naturligtvis inte ta hand om en hund. Det kan t o m en hund lista ut.

Dessa människor väljer ofta att ha stora hundar, gärna av raser som betraktas som "tuffa".

Hundarna i detta fall utvecklas inte ovanligt till någon slags bestar. De lever under konstant stress och blir sällan gamla.

En hund som "vaktar", vaktar inte sin ägare, den vaktar sig själv! Den vaktar inte sin ägares ägor, den vaktar sina ägor! O s v. Anledningen till att det gör det är att det är avsaknad på flockledare för området, så då anser den sig vara starkast, och har därmed rätten till possitionen "top - dog".

Ska man ta ur hunden detta måste kan själv bli kapabel att ta över ansvaret och dessutom ta ifrån hunden situationerna som den vaktar i. Läs mera på andra sidor i respektive område.

 

 

Vaktande/larmande/skällande hundar

I stort sätt allt skällande har sitt ursprung i osäkerhet i en eller annan grad.

Vill vi att hundar ska skälla/larma/vakta så ska vi låta dem.

Vill vi att de ska låta mer, så uppmuntra dem, beröm dem, ge dem godis, vad som helst som gör klart för hunden att den är duktig.

Begär sedan INTE att den ska vara social med främlingar.

Dessutom om hunden går längre, är den olaglig och kan tvingas att avlivas.

Denna stress hunden utsätts för i och med "vaktandet" gör också att du förkortar livet på din hund med all stress som hunden utsätts för, och riskerar både fysiska och psykiska sjukdomar p g a stressen.

Vill man däremot att hunden INTE ska låta, så ska man klargöra för hunden 0 tollerans på det området. Det gör man genom att ständigt hålla efter hunden.

Vill man ha en larmare som säger till när någon kommer men sedan tvärvänder och är social och vänskaplig med främlingar så kan man skaffa ett larm, d v s låt inte hunden skälla om du vill att hunden ska vara fullt ut social med främlingar. Allting annat mitt emellan är att göra hunden osäker, ge hunden dubbla budskap. Det är inte förenligt med att göra hunden trygg.

Många hundar visar otrygghet med främlingar. Lär man dem att de inte behöver skälla så är det inte helt ovanligt att osäkerheten inför främlingar släpper med tiden. Hunden slipper bördan att stressas av ständiga dubbla budskap. Den kan få chansen att leva längre och friskare i kropp och själ. Något som alla hundälskare borde värna om.

Som det stått att läsa på första sidan på min hemsida sedan den startade 29 maj 1997: Från den största till den minsta rasen, alla hundar som används i avel hos oss har de finaste temperamenten, de är alla glada och lyckliga hundar som är friska och sunda i kropp och själ.

Detta har alltså varit mitt mandra sedan jag startade med hund, och det lever jag efter fortfarande. Detta goda resultat kommer av en kombination av gener och miljö.

En sak ska man alltså ha klar för sig och det är att detta kommer inte enbart av avel/gener, utan hur hunden får leva är en stor del av vad man gör med arvsanlagen och generna på den enskilda hunden.

Alla hundar har möjlighet att leva ett lyckligt liv, med en ägare som ser till att hunden får leva ett lyckligt liv.

Är man inte kapabel att ge hunden ett lyckligt liv på egen hand, med egen träning, så tar man hjälp för att få hunden lycklig, om man älskar sin hund.

Ta då hjälp av folk som inte har problemhundar. De som har problem med sina egna hundar och skyller på gener, bakgrund etc är inte kapabel att lösa problem på andras hundar, då de inte ens kan lösa sina egna hundars problem.

Mer om skall.

 

 

Tuff

Det är vanligt att vi människor betraktar hundar som tuffa som är högljudda, skälliga, bråkiga, olydiga. Allmänt svårhanterliga. Dessa hundar är inte tuffa, utan rädda och söker mod i en massa oväsen och stora gester. De slår sig fram i livet. De lever med massor av adrenalin i kroppen som flödar ständigt och de bränner ut sig.

En hund som är tuff på riktigt är trygg och lugn och är inte rädd för fan själv. Den är stadig i humöret, skäller inte annat än i nödfall. Attackerar ingen om inte det är av yttersta nöd tvunget och då endast som en sista utväg.

Hunden som är tuff inger dominans utan att bråka, vinner respekt av andra hundar utan att höja på huvudet.

En hund som lever i största harmoni och lycka har en ägare som beskyddar den från onödigt obehag utan att överbeskydda den, alltså en trygg ägare.

Det är bland dessa hundar som det förekommer hundar som kan uppnå avsevärd ålder.

Ser man en hund som lever i ständig stress så vet man på förhand att den inte blir speciellt gammal.

 

 

Bitande hundar

En av baksidorna med hundar är att olämpliga hundägare kan få sina hundar farliga. De kan bitas. Ibland så illa så folk hamnar på sjukhus.

I England har man siffror på detta via The Helth & Social Care Information Centre.

År 2004 sedan vårdades 4110 personer för hundbett och hundattacker. Motsvarande siffra år 2014 var 7227 personer. En ökning med 76 % som har skett genom en ganska jämn fördelning av uppgång år för år.

Skador som beror på hundar är stor. Vi hundägare måste hjälpa varandra så att vi kan eliminera detta problem, det är ju helt oacceptabelt att vi sköter våra hundar så illa så hundarna måste ta till tänderna för att försvara sig!

 

 

Mer om ljudkänslighet.

Mer om hundägarens ansvar.

 

Updaterad 2018-07-19