Temperament

 

Jag tror det är viktigt att förstå vad en hund säger, känner och tänker för att göra det rätta mot hunden.

 

Hundar är väldigt mycket snabbare än människor. Vinthundarna är mycket snabbare än de flesta andra raser. Ofta snabbare i benen, likväl som i skallen.

 

Temperamentet som jag tjatar om hela tiden består av många olika komponenter.

 

Den ideala sällskapshunden har låg självtillit, låg energi och ingen agression.

Självtillit kan graderas från lägre till högre i olika grad.

Energi kan graderas från lägre till högre i olika grad.

Agressioner kan graderas från inget till hög.

 

Sedan kan alla huvudegenskaper delas upp i undergrupper:

Skärpa.

Agreesioner.

Försvarslust.

Dådkraft.

Nervkonstruktion.

Hårdhet.

Krävande.

Miljöstabilitet

Skott.

Skärpa.

Försvarslust.

Energisk.

Arbetsvillig.

Följsamhet.

Företagsam.

Jobbig.

 

 

Vissa egenskaper är kopplade till varandra:

Hög aggressivitet = låg tillgänglighet.

Krävande = hög energi. Motsatsen är följsam - lugn.

 

 

Högenergi - lågenergi

Nästan alla hundar föds med ett mellantemperament/mellanenergi. Några ytterst få blir extrem högenergi och några ytterst få blir extrem lågenergi.

Största skillnaden är vilken ras man väljer och vad man gör av sin hund.

Själva temperamentet syns inte på en nyfödd valp. Det är något som växte fram med tiden.

Påstår man ett nyfödda valpar har ett speciellt temperament som är deras eget psyke så antingen läser man in sådant som man själv önskar tro, eller så ljuger man.

Det finns valpar som haft stark överlevnadsinstinkt och sugit sig fast i mammans tutte till varje pris. Det innebär INTE att den hunden blir extra stark, extra envis eller liknande senare i livet. Det betyder endast att den valpen har just en stark överlevnadsinstinkt just då.

Valpar som är mindre i en kull med flera normalstora valpar kan tvingas ta till mer överlevnadsinstikt som liten för att ta sig fram och få mat kring sina syskon som liten. Den valpen LÄR SIG att bli extra envis redan under sin tidiga ålder.

Valpen är mottaglig för sådan inlärning redan från födseln. Den valpen har alltså fått en annan tidig barndom än sina syskon.

Alltså, fast de är från samma kull och till synes haft samma skötsel så betyder de inte att hela kullens valpar går ut den tidiga barndomen och endast behövt vara valp utan att kämpa mer än normalt.

Man säger ofta att de små har nog mer temperament för att överlevt. Men egentligen är det nog tvärs om, de har tvingats få mer temperament för att överleva. Sådan tidig lärdom brukar sätta sina spår för resten av hundens liv.

Däremot hundar som lever själv i en kull eller ännu värre, valpar som blivit konstuppfödda har får kämpa betydligt mindre (ensam i kullen) eller inte alls (konstuppfödda valpar) jämfört med en normal valp i en normal kull. Dessa valpar får ett inlärt bagage med sig från tidiga barndomen som skiljer sig från de normalt lyckliga valparna som annars ska bli resultatet vid normala förhållanden.

T ex valpar som är konstuppfödda har ofta ett extremt dåligt ätbeteende. De får inte kämpa för att komma fram till maten och sedan kämpa för att hålla fast i tutten. De får "färdigstekta sparvar" flygande ner i munnen redan från start, från födsel.

Detta kan man till viss del kompencera så de inte skadas lika mycket av att få allt så lätt och aldrig behöva vara hund/kämpa för sitt dagliga bröd. Konstuppfödning.

 

 

AMYGDALA

Amygdala är två mandelformade delar av hjärnan och är placerad djupt in i hjärnan innanför tinningen, en på vardera sida. Latinska namnet är corpus amygdaloideum, svenska mandelkärnor.

Amygdala utgör en del av det limbiska systemet.

Amygdala bedömmer hotfulla situationer utifrån.

Amygdala tros ha en funktion vid uppkomst av fruktan och njutning. Därmed kan amygdala ha en ganska stor roll i patologiska tillstånd såsom agression, ångest, autism, depression, narkolepsi, paniksyndrom, posttraumatisk stress och olika fobier.

Man har påvisat att amygdala är obefintlig, eller avstängd, hos psykopater. Detta tros vara största anledningen till att psykopater har svårt att hysa empati eller andra känslor, som sorg och skuldkänslor men också stark glädje och kärlek.

Denna obetydliga amygdala som hos psykopater är något som syns betydligt mer i somliga familjer/släkten än i andra, speciellt på faderns sida. Detta är alltså ärftligt.

Amygdala är olika stor och olika aktiv hos olika personer. En persons närhet till att ängslas kan t ex kopplas till en större och aktivare amygdala.

Ju mer man undersöker och lär, ju mer hittar man små skillnader rent fysiskt som förklarar människans psyke och då ibland även stora skillnader i psyket.

Vi får tro att detta även gäller hundar, så då måste man förstå hur viktigt det är att avla på en hund som har det bästa temperament. Att inte använda hundar med en i grunden dålig mentalitet, även om hunden är tränad till att inte visa sina problem för allmänheten.

 

Amygdalas placering
i människohjärnan

 

 

Alla olika temperamentstyper behövs och har sitt eget värde

Varför är olika individer olika?

Svaret är enkelt. För att alla sorters individet behövs för att utgöra ett komplett samhälle.

T ex:

I en hundflock behövs det modigare hundar som går fram när det är fara och undersöker ifall det är ofarligt eller inte.

Det behövs aggressiva individer som slåss när så måste ske.

Det behövs mjukare och mer empatiska individer som vårdar de små och behövande.

Det behövs intelligenta som kan leda gruppen i alla väder.

Det behövs vaksamma individer för att säga till i god tid när något är ovanligt.

Det behövs lekfulla till att hjälpa valpar och unga hundar att bli lärda i livets skola.

Det behövs hundar med extra starka jaktinstinkter av alla olika slag för att kunna bidra med mat på bordet.

O s v.

Gemensamt är att alla individer behöver ha ett bra liv för att bli bra och fungerande individer.

 

 

Podengo P. Grandes jaktflock av olika personlighetsdrag

Det är extremt intressant och en riktig ynnest att ha fått studera en flock Podengo P. Grande jaga.

Man ser hur de tar olika uppgifter i gruppen och att alla behövs och hjälps åt, sammarbetar.

Att se hur var och en tar sig egen uppgift på allra största allvar och utvecklar det är otroligt imponerande.

Det ger en mycket stor förståelde för beskrivningen som finns i deras jaktprov om hur de ska uppföra sig i jaktlaget.

Det ligger så djupt i deras instinkter så det finns bara där och kommer fram vid användande.

Sedan spelar det ingen roll vad de jagar. Rollerna finns där likt fullt.

Olikheterna kompletterar varandra, så som allt i samhället ska fungera, när allt är som det ska. Alla behövs.

 

 

Namnskillnader

Det är helt klart att hundens omgivande människor påverkas av hundens namn, så till den grad att de anpassar sitt beteende kring hunden efter deras första intryck av hunden, som inte ovanligt är deras namn.

Här är det alltså människans sätt som förändras, och detta speglar hur människan behandlar hunden och hunden svarar omedelbart på det.

Varför bör då varje hund ha rätt till ett eget namn? Med eget namn behandlar vi hunden som en individ. Hunden förändras i och med att människor förändras om hunden saknar namn.

Negativa namn, som t ex Idioten, Knäppskalle, Elakingen eller liknande är inte alls bra. Inte enbart för att det låter illa, utan det namn man ger hunden färgar hur både ägaren och andra människor ser på hunden.

Nämner man hunden med possitiva omnämningar, t ex "döper den" till Solsken, Hjärtat, Kramis eller liknande så ger det trevliga assosiationer för både ägare och omgivning.

Men även possitiva namn kan bakfyra. T ex Kramis, alla kanske vill krama den lilla stackaren, och så kanske det är en hund som inte vill bli kramad i tid och otid.

Om hundens namn är hunden, så är det ok, så länge hunden vet att det är den man pratar till eller om. Man kan kalla en hund vad som helst, bara den har sitt eget namn.

Av någon orsak har jag träffat på ganska många katter med namnet "Katten". Så sent som vintern 2014-15 var jag kattvakt till en katt med namnet Katten. Det tycks vanligare att hundar får ett eget namn, så som vi människor räknar ett namn. Men som sagt, så länge det är ett konsekvent namn, så är allt bra.

Förändringen vid avsaknad av namn ändrar alltså människan och därmed hunden. Vårt beteende till hunden blir mer personligt när vi gett hunden ett eget namn.

Vid viss rehabilitering för hundar som varit "överälskade" och man måste återföra hunden till att bli hund, så kan man ibland göra rätt i att inte använda hundens namn under rehabiliteringen. Det gör att hunden tidigare hänvisas till att bli en hund i en hundgrupp och därmed fortare rehabiliteras.

Hundar som haft namn som jag inte tyckt varit bra har jag ändrat namn på. Om man t ex tar emot en hund som har ett namn som man förknippar med något negativt, ändra namnet. Att få hunden att förstå den har ett annat namn hädanefter är inga problem alls. Ni alla som har flera smeknamn på hunden och därmed gett varje hund flera namn, så som jag oftast gör, vet att det är inga problem att få hunden att lyssna på flera namn.

Hunden är alltid en spegel av oss, det är vad de är framavlade till, en avel som vi människor satt riktlinjerna för.

Påverkan av namn eller inte namn, bra namn eller dåliga namn, färgar alltså människan och därmed påverkas hunden.

Ibland får man idétorka när det gäller att hitta rätt namn till rätt individ, då kan man behöva lite insperation. Namnförslag.

 

 

Rasskillnader

Det finns stora rasskillnader som man behöver förstå för att kunna behandla varje hund rätt.

Jag ska här ta som exempel, en bulldog, en vinthund och en Schäfer. Schäfer representerar de mer "vanliga" raserna. Bulldog representerar doggar och andra kamphundar med ett särpräglat eget beteende som måste tas hänsyn till. Vinthundarna är en grupp som har ett egen särpräglat sätt som inte återfinns ofta i andra raser. Börjar man förstå tre så olika hundtyper så är det lättare att börja förstå andra avvikelser som man behöver förstå och anpassa sig till när man tar hand om hundar av olika typer.

Allt är grovyxat och varje ras och individ är unik.

En bulldog som börjar visa tänderna, kanske till att börja med endast visa en tand. Kommer den undan med det så kommer den ganska snart kunna bli ett avlivningsoffer p g a sin mentalitet som den fått utveckla. Att börja visa en tand är första tecknet på att ta överhand, ta över ledarskap.

En Schäfer som visar en tand är bara ett uttryck som alla andra och ska bedömar utifrån situation, men oftast är det endast ett tecken på osäkerhet hos Schäfern (som inte är tränad till annat utan endast är hund).

Vinthundarna som visar tänderna talar om för ägaren att den gått för långt. Människan ska backa och visa respekt för att ägare-hund ska kunna utveckla ett bra förhållande som bygger på tillit.

Detta är otroligt grovyxat för att belysa skillnader.

Men som sagt, först som sist ska varje individ behandlas för vad den är. Alla individer är olika.

 

 

200821 Urhundar

Urhundar har mer "vilt" i sig än andra raser.

Hundar viker i regel mot sin "ledare".

Urhundar och vildhundar har närmare till att försvara sig om de blir orätt behandlade.

Urhundar är särskilt nära till att se ner på människor som tar till våld i tid och otid.

Att uppträda värdigt är extra viktigt när man har med urhundar att göra.

Jag nämner också vildhundar. Därmed menar jag t ex gatuhundar, hundar som lever eller levt som vilt djur.

I den kategorin ingår också hundar som inte blivit präglade av människan som valpar. De hundarna har alltså levt som vildhundar under sin tidigare del i livet.

De hundarna är alltså också närmare urhundar och vildhundar.

Naturligtvis inberäknas i vildhundar också t ex zoodjur av hunddjurstyp eller fria, vilda hunddjur.

Vilda hundar ska ALLTID tas med extra försiktighet, de är INTE tama djur. Inte heller de som är bakom galler.

Djur är inte leksaker.

 

 

Läs och lär mer om olika raser.

 

Uppdaterad 2020-08-21

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström