Kontakt

 

Den grundläggande kontakten hund - människa.

 

Hunden är framavlad för att samarbeta med människan. Det ligger helt enkelt i deras gener att ha en nära kontakt med människan, och det är därför inte allt för svårt att få fram kontakten om man är snäll och vänlig mot sin hund och umgås naturligt dagligen med sin hund.

För att få kontakt behöver man förstå hur en hund fungerar så man ger hunden rätt signaler. Man måste kunna läsa sin hund.

Jag har brukat tjata om den grundläggande kontakten mellan hund och ägare i många herrans år. Det är den som ligger som grund till allt annat samarbete mellan hund och människa.

 

 

Första sekunderna

Samma sekund man träffar en hund startar ett förhållande mellan hund-människa. Precis som hos människan är första kontakten grundläggande för allt kommande.

Fördelen med hund är att varje gång ni varit ifrån varandra, t ex sovit, så börjar förhållandet om, så som hunden ser världen. Vi har alltså massor av chanser att börja om med en hund som vi inte lyckats få den rätta kontakten med till att börja med.

En bra första kontakt är att vara preparerad till "lekgubbe". Fickor fulla med godis och leksaker att ta till vid behov. Ser man att hunden inte är speciellt intresserad av godis som man har på sig/med sig så kan man ta fram en boll och bolla lite med, en trasa att dra lite med, en frisbee att kasta med o s v. Man behöver inte ge hunden varken godis eller leksak, utan man ska se vad som intresserar hunden mest och sedan kan man använda sig av detta.

Möter man en otroligt framåt hund så är det bäst att vara vara lugn och ingen extra stimmulans.

 

 

Få hundens uppmärksamhet

Bara för att vi människor inte har jätteutvecklat luktsinne, jämfört med hunden, innebär inte att vi inte känner lukter. Lukter är t o m viktiga för oss, mycket viktiga. På samma vis är det med hundens smaksinne.

Hunden har inte särkilt utvecklat smaksinne, men varje hund har oftast sina favoritmat eller favoritgodis. Vissa hundar gillar kött, vissa lever, vissa banan, vissa annanas, vissa morötter. Jag har haft många hundar som föredrar klementiner framför kött, för att bara nämna ett enda exempel. Även hundar med dålig aptit kan ha en favoritmat. Man får prova sig fram.

Vissa hundar föredrar t ex lek före godis. Vill man då hitta hundens motivation så ska man då använda lek som motivation till en sådan hund som gillar lek mer.

När man då ska testa vad hunden reagerar mest på så kan man presentera olika lukter för hunden och se vad den reagerar på, man kan presentera olika leksaker och se vad den reagerar på, förr eller senare hittar man den hundens favorit, sedan har man ett perfekt läge för fortsatt kontakt. Man kan oftast rent styra hunden med deras favorit (leksak eller godis).

 

 

Hundens strävan efter kontakt med människan

Många hundar försöker förtvivlat få kontakt med sin ägare, få sin människa att förstå.

Hunden blir till sist högljudd när den inte blir förstådd, när ingen lyssnar på dem. Hunden försöker på det viset att bli lyssnar till, de försöker alltså få kontakt med människan, en människa som inte förstår dem.

En hund pratar med mycket små bokstäver, men vi människor uppfattar kanske inte dem. Hunden tvingas vara tydligare och tydligare, tills de ger upp eller får människan att förstå.

Hunden kan också skäller när de har för lite att göra, får för lite motion och för lite aktivering.

Det är alltså på det viset vi människor skapar gapiga hundar. Ingen känsla för komunikation med hunden och kanske även för lite att göra.

Aktiverar vi våra hundar och iakttar dem så kommer vi till sist att få en grundmurad, bra kontakt.

 

 

Ibland säger hundägare att hunden gör saker utan förvarning. Detta är extremt ovanligt, utan det absolut vanligaste är att hundägaren inte förstår att läsa av sin hund.

 

 

Jag ser mer eller mindre dagligen ekipage där inte någon som helst kontakt finns. Jag blir hela tiden påmind om hur viktig och helt avgörande denna kontakt är. En hund som lever utan den kontakten lever som i ett slags ingemansland, som en levande död. Hunden har inget som helst utbyte av livet. Inte ens en hund som lever i nuet kan glädja sig åt en fladdrande fjäril eller en danande snöflinga hur länge som helst. Utan innehåll eller mening som levande väsen behöver från andra levande väsen kunde hundkraken lika bra fått dö.

Kennelhundar som lever i denna sorts ingemansland får ju i alla fall vara hund och ha ett utbyte av det, ifall de inte hålls en och en strikt frånskilda från varandra.

Sedan har vi de stackars hundar som lever i en kennel som det råder anarki i, där starkaste hunden tillåts att vara ledare och att bråka, där får hundarna leva i ständig inlärd rädsla, de har kontakt med andra hundar men inte av den trevliga sorten.

Hundar är framavlade för att vara människans följeslagare så den tycks må rikigt bra också utan hundvän, men utan både hund och människa att ha en nära kontakt med förtvinar hundens känsloliv.

Ju bättre kontakt, ju bättre inlärning.

 

En snabb inlärning av kontakt med en ny hund är att redan vid första utfodringen eller givandet av godis så måste hunden ta ögonkontakt för att uppnå den goda belöningen.

 

Annars kan man leka pajas eller vad som helst, det spelar ingen roll vad man gör så länge det ger önskat resultat, en possitiv kontakt. När den finns där är det bara att sätta igång med att lära sin hund det ena efter det andra med en trygg grund att stå på, en genuin grundmurad och därmed stark kontakt.

 

 

Det grundläggande är kontakten

När det gäller hundskötsel är det allra vanligast att brister härrör från det grundläggande.

Om en hund inte vill komma fram till sin människa är det från starten för att den är rädd att komma fram, då måste man visa hunden att man är snäll och glad. Att hunden förstår att du inte ska göra den illa är grundläggande trygghet, tilliten är oerhört viktig och förtroendet vilar i handen på dig.

Om en bil stannar och man frågar en bra mekaniker av gamla stammen om råd, så frågar de först om det finns bensin... Om en bil inte går att starta så är det första man ska fråga sig om bilen får ström. Kan tyckas självklara saker, men hur dumt det än låter så är det inte helt ovanliga problem.

Lika viktigt är den grundläggande kontakten och att vinna hundars förtroende i förhållandet människa-hund. Utan detta finns det ingen grund att vila resten av det hela på.

Fysiskt är det inte någon större skillnad. Det grundläggande är av största vikt här med.

T ex: Efter en valpning är tiken ömm bak, lika som en människa som nyss fött barn. När baken är ömm och gången innan när mamman krystade trodde de att de skulle spricka i baken, så det är inte ovanligt att de inte vill krysta! Sedan kan de vara lite såriga, detta kan göra att urin svider. Om hunden inte får ur sig restprodukterna så blir magen uppumpad av skit och de får inte i sig mera. När de inte får i sig mera så blir de inte så villiga att ge di och mjölkproduktionen blir låg då mamman inte får i sig näring. Den kan bli ovillig att ens tvätta sina barn i baken när det är extremt och närmar sig slutet. Tiken får feber då den får förgiftningssymtom av kroppen full av sin gamla avföring. Med andra ord, man MÅSTE se till att mamman ÄTER och SKITER. Man måste SE det med egna ögon. Tiken och valparna kan rent dö. Det grundläggande äta och skita kan variera i grad, lite försiktigt skitande, leder till lite ätande etc.

Fungerar inte det grundläggande, så fungerar inte det andra heller till sist.

 

 

Träningen enligt naturmetoder

Det vanligaste är att hundägare har ett förhållande inomhus och ett annat utomhus med sin hund. Många hundägare litar mer på sin hund inomhus än när de är utomhus. Anledningen är enkel, inomhus tränar man utan fysiska band, utomhus styr man med band som gör att hunden hela tiden har en önskan att vara fri.

I naturen finns inte fysiska band, varken utomhus eller "inomhus". Där finns bara psykiska band. Det är det som vi ska försöka ha med våra hundar. Både för hundarnas skull, våran egen skull, men framför allt för att få ett MYCKET närmare förhållande hunden * ägare och ägare * hund, även utomhus.

Fiskelina är ett bra hjälpmedel när man tränar hund. Det ger säkerhet samtidigt som det ger de flesta hundar en känsla av att inte vara bundna.

De flesta hundar får en känsla av att de är lösa, men ändå har man som ägare/skötare/tränare en säkerhet så inget kan hända.

Man ska naturligtvis inte använda detta på vägar och liknande, utan på hundpromenader och fält, på tomten o s v.

Man får ett annat träningssätt när man aldrig drar i linan, mer likt naturens kontakt.

Linan ska vara så lång som möjligt och hållas på det viset så den aldrig stramar.

Det är endast en säkerhetsanordning. Inget annat.

Hundar på landet har många gånger längre distans på lösa promenader mot stadshundar. Anledningen är enkel, det finns i regel inte lika mycket tom yta i städer, alltså behöver både hund och ägare ha snävare ytor för att kunna hålla ihop och inte störa andra.

Att umgås med sina hundar utan fysiska band är ett helt annat sätt att umgås med sina hundar som ger det starkaste bandet man kan få.

 

 

171102 Prata med hundar

Att prata med djuren. Går det?

Jag har tyvärr fått vara med om det värsta svammlet av en som påstod sig att prata med hundar. Jag har inget som helst förtroende för detta. Att gissa och slänga ur sig en massa allmängiltiga komentarer och påstå sig prata med djur är en skamm. Eller ännu värre, domedagsmänniskor som bara föreställer sig katastrof och liknane och försöker få hundägare att tro på detta. Jag kallar det bedrägeri. Det sistnämnda är vad jag råkade ut för.

Däremot har jag den absolut största respekt för alla som förstår sig på hundar och kan läsa av dem.

De människorna har lärt sig en hel del och har hjärtat för hundar på rätt ställe. Utan de två ingredienserna är det inte möjligt att bli skicklig på att förstå sig på hundar.

De som dessutom tar kunskapen till nästa nivå och kan nå fram till hundarna och därmed behandlar hundarna med största respekt och äkta kärlek är beundransvärda och viktiga. Dessa "pratar" med hundar på hundars villkor, och därmed behandlar hundar med största respekt och kärlek som man kan visa en annan individ.

Sedan har vi ytterligaren en nivå högre, kan man sedan få människor att förstå hundar har man verkligen lyckats.

I andra änden av "snöret": Allt för många påstår sig förstå sin hund och tror sig vara de största djurälskare och sedan går runt med hundar i mental och fysisk dålig kondition, de är en skamm och tyvärr de värsta djurplågarna, då de för andra att tro att det är ok och kärleksfullt att vansköta hundar.

Hundar som är glada, lyckliga, välskötta och trygga är älskade och väl skötta. De visar dessutom hunden den största kärlek genom att ge hunden ett lyckligt liv.

Vi kan alla tycka att vi se på hunden och förstår vad den vill säga oss. Har vi inte den fantasin så är vi nog värdelösa hundägare. Det vi ser i hunden kommer ifrån vår kunskap och våran vilja att förstå vår hund.

För det mesta har hundarna lärt oss vad de menar och allt går smidigt och bra.

Ibland föreställer vi oss något som kanske är nära sanningen, eller ibland långt från sanningen.

När man låser tankarna i det sistnämnda så får vi problem att förstå hunden. Vi måste lära om. Vi vuxna människor är dåliga på att lära om. Vi måste anstränga oss, jobba på det. För vår egen skull och det är väl det minsta våra älskade hundar är värda!

Att "prata med hund" och att förstå sig på hund är skillnaden mellan seriös hundälskare eller bedragare, som jag ser det.

Vi hoppas framtiden ger största möjliga kärlek till hundar, på hundarnas språk och att dessa människor som lurar andra människor att tro de kan prata med hundar och ibland också tjänar pengar på det, att de skäms och upphör med sina lurendrejerier.

 

Updaterad 2017-11-08