Inlärning

 

En hund är snabb att dra slutsatser. Denna egenskap är den som vi människor använder oss av när vi utbildar hundar.

Vill man träna in ett beteende på en given signal, då ska man hänge sig till inlärning.

Inlärning för en hund startar när den föds. En hund, liksom en människa, lär sig av allt som den omges med, hela tiden.

Grunden till en bra inlärning är att ägare-hund har en bra kontakt. Man skulle rent kunna säga att all inlärning kräver en viss form av kontakt för att inlärning ska kunna ske. Ju bättre kontakt, ju bättre inlärning.

När man ska lära in något givet beteende så startar man genom att få hunden att utföra en viss rörelse som stödjer det vi vill. Kan vi klart och tydligt visa hunden redan från första gången vad vi menar så upprepar man detta lika tydligt igen, och igen.

Är man helt tydlig från start så kan man säga att vid tredje upprepningen så sitter beteendet. Därifrån är det bara att påminna hunden lite nu och då, så man underhåller detta.

Har hunden ett långvarigt felbeteende bakom sig krävs mer repetering.

Vissa mer komplexa beteenden kan bestå av flera delmoment, då lär man in det förta först och repiterar tills det sitter, sedan lär man in nästa del och sedan sätter man ihop det hela, sedan lär man in nästa del och tillför den o s v.

 

Vissa raser, ironiskt nog oftast de som anses vara de mest lättlärda och därför betraktas som intelligentast, behöver regelbundet underhållas med träning. Andra raser kan ha kunskapen vilande i många år, vid en given signal är de lika snabba igen att utföra beteendet omedelbart med perfektion.

 

 

Starten av lärande

Naturligt utgångsläge för hund är att stå upp, så egentligen är det kommandot "stå" vi människor borde starta med när vi börjar träna hundar.

Nästan alla startar dock med att träna en hund med komandot "sitt". Detta är bra ifall man vill starta med att tala om för hunden att den ska vara underlägsen oss.

 

 

Träna med våldsmetoder

Ett djur som man behandlar med våld blir farlig. Det djuret går det till sist INTE att lita på tillsammans med människor. Den blir "oberäknerlig" enligt okunniga människor, men egentligen ger den bara svar på våran behandling. Antingen blir den likadan (för ett fåtal hundar med ett hårdare psyken), eller rädd och trängd och försöker till sist försvara sig på ett eller annat sätt. Försvaret kan vara flykt eller attack. I båda fallen är djuret farligt för människor, och därmed för sig själva också.

 

 

Vissa anser att man ska ha en "smekmånad" med hundar när man skaffar dem. Något som är helt förkastligt. Vi ger hunden en typ av signaler om vad som är tillåtet eller inte tillåtet, och sedan ska vi korrekta detta beteende som då redan är otroligt fast i skallen på våra fantastiskt lättlärda hundar.

Här är det många som jämför med barn, något som inte är tillämpligt i detta fall, barn växer upp och under tiden får vi gång på gång påminna barnen om att vissa saker blir möjligt först när de blivit i en viss ålder. Hundar förstår inte sådant. Man kan bara med konsekvens i handling visa dem vilka regler som gäller, och hålla oss till dem. Visar vi dem en typ av regler och sedan ändrar dem, så gör vi hunden förvirrad och hunden blir tveksam till dina signaler under ändringstiden, därför att hunden förväntar sig ett visst beteende av ägaren. En hund vill ha en "ärlig" och därmed trygg ägare. Hunden rent känner ett stöd i det den gör, oavsett om det är rätt eller inte, då det är de signalerna hunden fått fram tills de ändras.

Detta är också nyckeln till att vid omträning så kan det i starten gå lättare om en kunnig utför ändringen, när hunden inte är med ägaren. Även en invand plats triggar igång tidigare beteenden, p g a detta är de svåraste feltränade hundarna lättast att under omträningen t o m ta bort från miljön. Därmed inte sagt att det är bästa sätter, endast snabbaste sättet.

 

Bäst är att sluta när hunden är perfekt, då kommer detta fastna i hundens minne till nästa gång. Tränar man bort ett oönskat beteende så avslutar man när det är så bra man kan få det varje gång, så har man chansen att göra det hela bättre för var gång.

 

Läs mer om träning för att se olika knep om hur man kan få hunden att utföra vissa beteenden.

 

 

Uppfostran av fellärda hundar

Det grundläggande är många gånger bedrägligt enkelt. Däremot sådant som vi människor hittat på eller ställt till är ofta väldigt komplicerat och kräver så mycket mer att rätta till, om det ens är möjligt att rätta till.

Exempel: En valp som är lite extra framfusig kan man lätt leda rätt och få bra, genom en bra fostran. En valp som är lite extra framfusig för att den är hetsad av människor får man oftast jobba med länge och väl innan man kommer tillrätta med problemet.

Har felläran pågått mycket lång tid kan hunden få rester av sitt beteende kvar för resten av sitt liv.

Exempel: Om en valp är extra matglad är det inte så svårt att hålla den i lagom hull. Om en valp är extra matglad OCH proppad i mat i tid och otid så den blivit fet får man jobba med, ibland länge och väl, för att få ordning på.

Har felmatningen pågott väldigt länge så kan man få hålla hunden kort med mat resten av dess liv.

 

 

Uppfostran av sunda och friska hundar kontra problemhundar kontra passiviserade hundar.

Har man endast hundar som aldrig någonsin provar att "göra bus" så är antagligen hunden passsiviserad och lever ett helt ruttet liv, den måste då aktiveras. Hundar som bara testar om och om igen genom hela livet är uttråkade, de måste alltså ha mer aktivering.

Om man har en normal valp som får leva ett bra liv och den växer upp provandes det ena och det andra, som valpar gör, så fostrar vi dem eftersom. När de når vissa perioder, vanligen kring 7 - 9 månader och igen kring 1 ½ år, så testar det igen, det som de vet inte är ok. Detta är hur normalt som helst, men vissa hundar hoppar över detta mer eller mindre, ibland båda perioderna, ibland en av perioderna. De som hoppar över båda perioderna är oftast så att de har små signaler som många hundägare missar, då de är så försynta.

Tar man hand om en vuxen hund är det inte ovanligt att den testar gränser på nya stället på olika sätt. Har den inte haft en bra flockledare och ett bra liv innan så kommer den antaligen testa en hel del. Den vill veta om vi är att lita på, om vi menar vad vi säger. Det är därför de testar om och om igen.

Vissa beteenden som tidigare varit inlärda hos en hund, oavsett om de varit positiva eller negativa, gör att minnet av det tidigare skeendet triggas igång när den utför samma beteende igen, därför måste man bryta det flera gånger för att få det nya beteendet att sitta i skallen på en sådan hund.

Vissa hundar testar högljutt och högst synligt. Vissa på ett mildare och mer försynt sätt.

Hundar som aldrig någonsin testar, det är helt klart passiviserade hundar, stackare som inte vet något, totalt understimulerade så de aldrig fått träna upp synapserna i hjärnan att samarbeta så den kan tänka och vara kreativ. De är helt enkelt fördummade och måste tränas kreativt för att försöka kompensera deras brister till en viss mått. Är hunden passiviserad under uppväxten är den vuxna hunden svårare att lära, den är mindre flexibel, den får man jobba med mera, trots det går det oftast aldrig helt att komma ikapp. Detta gäller t o m valpar som är 8 veckor och haft ett för tråkigt liv fram tills dess, fast då är det oftast enklare att komma ikapp detta till en viss mått.

De högintelligenta hundarna som är passiviserade kommer istället att med all kreativitet göra allt de kan hitta på, om de då effektivt stoppas från detta, t ex att hunden spärras in i en trång bur utan möjlighet att göra något alls blir de oftast sinnessjuka. De kan krafsa eller bita sig själva blodiga, de kan yla och skälla så de blir hesa, de kan börja snurra runt, runt, skita ner sig, ofta blir de lösa i magen av all stress. När man tar hand om sådana hundar, och det har jag, sorgligt nog, flera gånger i mitt liv, så är det som det alltid, för resten av hundens liv, finns störningar kvar i hunden, ibland både fysiskt och psykiskt, ibland "endast" psykiskt.

 

 

Orsak och verkan

När man ska lära in olika moment för hundar är det två saker som är viktiga att tänka på redan från start.

Först och främst: Vad gillar hunden allra mest? Det är huvuddelen av det som ska användas som belöning till hunden.

Och som nr 2. När man lär in något gäller det att sätta in berömmet i samband med att hunden gör rätt för att den ska förstå vad den gör rätt.

Anledning till att vi människor måste tänka extra på detta är för att hunden är mycket snabbare än oss, så vi får planera i förväg för att ge hunden berömmet så fort den gör rätt, då förstår hunden så otroligt fort vad den förväntas att göra.

Kan man ge berömmet medan det hela utförs har man störst chans att hunden förstå vad det är vi vill att den gör.

Exempel: Kalla på en valp och beröm den stort MEDAN den springer emot dig. Då lär man in inkallning extramt snabbt.

Om man däremot inför allt beröm när den drar fram tar det längre tid innan den har förstått orsak-verkan.

Snabb och långsam inlärning, och skillnaden.

Man måste kommunicerar med varje individ på det språk som de är kapabla att förstå. Så gäller också när vi kommunicerar med hunden.

Hunden har många gemensamma saker med barn, men hunden är inget barn. Detta kan vara hundens välsignelse ibland, och ibland dess förbannelse.

Här kommer exempel av inlärning. Jag tar ytterst enkla beskrivningar enbart för att alla omedelbart ska förstå poängen. Haka inte upp er på saken.

Dessa beteenden förutsätter att det är bland de första gångerna som inlärningen repiteras.

Om du t ex vill att hunden dricker vatten, så säger du "duktig" när du ser hunden dricka. Då går hunden oftast till dig p g a att du pratar med den, då fortsätter du att berömma, klappa o s v för att förtydliga berömmet.

Om t ex en hund luktar på avföring, så vill du att hunden inte ska göra det, så säger du "fy". Hunden tittar på dig och går till dig då du pratar med den. Du fortsätter att fya hunden, peka finger åt dem o s v för att förstärka.

Dessa varianter i huvudsak, fast kanske andra detaljer, har vi sett exempel på massor av gånger. En klassiker i hunduppfostran, kan man säga.

Vad händer då i huvudet på hunden? Jo, den för höra något så den går till ägaren/föraren, men det är uppenbart inte bra eller väldigt bra. Efter att dessa inlärningar har repiterats nog många gånger så börjar hunden förstå hur långsam människan är och att vi inte alls menar det vi säger. P g a eviga upprepningar förstår till sist hunden att det är starten vi syftar på, inte det vi säger, NÄR vi säger det.

Hur gör man då?

När det gäller vatten så berömmer man inte det, det är ett biologiskt behov, som man stimmulerar, om man däremot vill berömma något, t ex att hunden sätter sig, så ska man berömma NÄR hunden ska börja eller gör det den ska. När hunden slutar så slutar man direkt. Ska man snabbt få hundar att fatta så bör man förmedla positiva signaler till hunden med kroppsspråk. Beröring och ljud leder i regel hunden därifrån.

När det gäller att fya en hund som vill lukta på bajs är det alltid bäst att först försöka med metoden att locka hunden därifrån, om och om igen, tills den slutar.

Man måste förstå att i det läget jobbar man mot hundens inbyggda instinkt. Det är alltid tuffare än att jobba mot något inlärt. Hunden hämtar sin information om andra hundar och reviret från andra hundars lämningar. Promenadrundan är alltså för hunden att "läsa" dagens nyheter. Vem som varit där och när den varit där. Hundens hormonstatus, hälsa o s v. Detta är olika varianter på info som hunden får via avföring och urin från andra hundar.

Vitsen är alltså att OMEDELBART sluta signalera till hunden när den avslutar att göra det vi vill att den ska göra.

Vi ska agera; Snabbt av, snabbt på. Som en hund.

När vi har kvardröjande beröm eller är kvarvarande aviga mot hunden så tror den att den gör fel NÄR den SLUTAR och när den SLUTAT göra det vi vill, eller inte vill att den ska göra.

Har vi dåligt humör och inte kan släppa en negativ känsla, oavsett orsak, LÄMNA HUNDEN! De tar åt sig värre än barn! Vi kan dessutom inte i efterhand sätta oss och förklara för hunden vad som hände, då är det för sent med en hund. Enda sättet är att nästa gång göra rätt, vara rättvis, mot vår hund så glömmer hunden med tiden våra blamörer eller överser med dem med tiden, när de återupprättat sitt förtroende för oss och våra signaler.

Kan vi praktisera tydliga signaler i kombination med perfekt tajming, så tar det 3 repetitioner på en hund utan negativt bagage, sedan förstår hunden vad det är frågan om. Prova själva med vilken hund som helst att lära in ett nytt moment som hunden tidigare inte varit med om, med denna metod, så får ni se!

 

 

Personligen, hos mig, så är de Japaneser och Italienare som är födda här eller kommit hit som valpar utan störningar med sig, utövar en obstinat sida vid 7 - 9 månaders ålder mer eller mindre, men oftast inte uttalat, och med ett otroligt litet återfall vid 1 ½ års ålder, oftast knappt märkbart då. Jag persoligen tror det beror på att jag lägger en så god grund.

Däremot Chihuahua, liksom Papillon, Phaléne har ett mer synligt, tydligt och ytligt visade av allt, så också av sitt testande. Därmed så kan deras sista period (trotsålder) blir tydlig, men är ofta extremt kort här hos oss.

Att t ex folk som jobbar kanske inte har tid att se dessa skiftningar i hunden, det är ju självklart, för mig är det ett mysterium hur någon kan jobba och klara av att sköta hundar på ett bra sätt, då hundar kräver att vi är där, när det händer, om man ska kunna fostra dem rätt. Detta är alltså ett bra sätt att fostra fram problemhundar, genom att lämna dem vind för våg vad gäller uppfostran.

Jag har ju förmånen att få vara tillsammans med mina hundar hela tiden, detta ger mig ju alla möjligheter att se alla små skiftningar och vara med när det händer och därmed kunna korrigera på en gång.

 

 

Inlärning = erfarenhet

Hundar lär av sina erfarenheter, inte av förväntade händelser, utan av inlärda erfarenheter.

En hund lär sig inte av vad andra säger (som människan), däremot lär de sig av vad de ser händer andra. Liksom människor lär sig vissa hundar mycket av vad den ser andra är med om, medan vissa andra behöver testa själva för att se om det är "sant" att det är så.

Människor skvallrar t ex om när grannens barnbarn blev biten av en hund och får därmed lära sig att hundar är farliga. Denna typen av resonemang är inget man kan förklara för en hund, då den inte har den uppfattningsfårmågan. Den finns bara här och nu.

Ett exempel, som tydligt visar bilden av inlärning hos hundar.

En hund som lägger sig platt på golvet kan i en livlig miljö, t ex en barnfamilj med många vilda barn och mycket stress snabbt bli snubblad över, och lär sig väldigt kvickt att gå undan och lägga sig i en lugn hörna. Det är konstigt om en hund fortsätter att ligga kvar i det livligaste stråket. Det är då naturligtvis i den miljön att man har ordnat en riktigt bra plats åt hunden där den alltid får vara ifred, så den känner sig trygg. Samtidigt är det toppen om hunden har god koll på sin omgivning från liggplatsen, hunden vill inte känna sig utanför.

En hund som bor hos en extremt lugn familj med massor av tid och hänsyn kan få sin favoritplats mitt på golvet i det livligaste rummet. Varför ligger den då där? Den är "med" allt som händer och vet att den är trygg, precis som hunden som har en bra liggplats där den alltid får vara ifred.

Den normala familjen är hänsynsfull mot hunden och går runt den eller kliver över den, sedan med åren händer det någon gång ibland att man av misstag råkar snubbla över hunden, ofta när man är jäktad och stressad. Till sist lär sig hunden att hålla sig undan. En del hundar lär sig det efter första gången man snubblar över den, vissa får man snubbla över många gånger innan de söker en lugnare säng.

Har man en hund som börjar flytta på sig och inte gillar det, så kan man lära tillbaka hunden. Man ser till att försöktigt kliva runt hunden så den vågar ligga kvar, och närmar sig hunden mer och mer under övningen. Förstärk med lugnt beröm av olika slag, så hunden förstår att den är trygg. Snubbla sedan inget mer över hunden av misstag när ni är jäktad, utan inse att ni utsett mitten av golvet som hundens, då får ni respektera det.

Denna nya erfarenhet som man kan träna in igen bygger på repetition. Upprepar man många gånger på kort tid, så kallad intensiv inlärning, så fungerar det lika bra som mer långsam inlärning, d v s att man lär den en gång om dagen, i 10 dagar istället för 10 gånger på en kvart. Båda metoderna fungerar, men inte lika bra.

Till skillnad från människor lär sig hundar mer av intensivutbildning. Anledningen är enkel, människan fortsätter att bearteta sin inlärning t o m i vila, medan hunden slutar samma stund som momentet slutar, därför att de lever i nuet, det är en av de största tjusningarna med hundar, en av deras djupa kvaliteter som de kan ge oss människor.

Däremot kan man som människa behöva paus i hundens intensivutbildning, speciellt om man kört fast. Då måste man som människa ta ett steg tillbaka och fundera ut hur man ska "anfalla" problemet för att komma åt problemet, för att nå hunden. En ny anfallsvinkel är strategi, som vi ska använda vid vår utbildning av hundar, då vi som människor har det övertaget att vi kan läsa på, fråga, fundera och komma på nya öppningar, nya lösningar. Det är det som gör att vi kan imponera över hundarna och hundarna kan känna sig trygga med oss, då det gör oss människor till "übermench", överlägsna hunden med långa kliv.

 

 

210202 Personlighet kontra inlärning

Hundar är individer, de har olika personlighet.

Man måste skilja på hundar som har olika personlighet och hundar som har lagt sig till med en egen "personlighet" p g a skada.

T ex är olika individer olika känsliga mot att bli tittade i ögonen eller klappade på huvudet och manken. Det är ofta medfödda egenskaper, som kommer ifrån hundens ursprung. Sedan kan man alltid skrämma hundar så den blir rädd för en sak, eller vänja hundar med possitiv förstärkning så de finner mindre obehag.

Sedan har vi hundar som är störda i sitt beteende. T ex hundar som är rädda för främmande människor. Det är egenskaper som inte har med medfödd personlighet att göra, utan med skador i psyket.

Sådana egenskaper är det människans ansvar att träna bort.

När det gäller rädslan för människor, som med tiden kan övergå i aggressivitet, så är det främst två fel som det kan bero på. Det ena är att hunden inte har fått tillräcklig mänsklig hantering som valp hos uppfödaren. Det andra är att hunden blivit skrämd för människor.

Ett vanligt sätt att skrämma framför allt dvärghundar (men förekommer också på större valpar) för människor är att tvinga sig på hunden genom att bära runt den och låta den gå från famn till famn och hållas fast, valpen blir då i princip fängslad av människor och tvingas till underkastelse.

En hund ska MOTIVERAS att älska männikor, INTE TVINGAS!

En hund har 4 ben och en egen vilja som den inte ska berövas. Hundar ska motiveras till att komma av egen vilja.

Mer om hundars temperament.

Mer om hundars psykologi.

 

 

210205 Lättlärd eller svårlärd?

En hund som är lätt att lära enligt oss människor är ofta en hund som man knappt behöver motivera. Man kan t o m hota dem eller aga dem till att lyda. Dessa hundar anses ofta som intelligenta av människor dessutom.

Sedan finns det djur som man måste motivera för att få dem att göra vad man vill. Få dem att förstå att det är trevligt eller lönsamt att göra något. Den metoden tar några sekunder längre att lära hunden. Dessa hundar anses då svårlärda. Och ofta av människan anses dessa hundar dumma och ointelligenta.

Om människan gör vad som helst utan anledning så anses den dum och rent knäpp. Om människor gör det som är bra för dem, anses den människan som smart och lyckosam.

Mer om hundars psykologi.

 

 

Exempel

Vi ser till att hunden kommer till oss, då får den beröm och kanske mer. Nästa gång samma sak, efter ett par, tre gånger har hunden i regel fattat sambandet, hunden har lärt sig inkallning.

Ju mer konsekvent människor är under inlärningen, ju fortare lär sig hunden nya saker.

Sedan gäller det vara att upprätthålla den positiva bilden i hundens hjärna av att komma till människan.

Mer om inkallning.

 

 

Leva med djur eller dominera djur?

När jag var ung ville jag inte sitta på hästar. Jag red ett par gånger MEN under stor tvekan. Däremot ÄLSKADE jag att vara i stallet och också att vara tillsammans med hästarna och sköta hästarna.

De som intresserade mig mest var de hästar som folk såg som besvärliga. De ville jag förstå så jag kunde hjälpa dem.

När jag började med hundar ville jag inget annat än att dressera dem. Jag hade gått på myten om att lydiga hundar var lyckliga hundar. Den vad en myt som var vida utbredd på den tiden.

Idag kan jag fortfrarande förstå tanken bakom, men jag skulle idag hellre uttrycka mig som så att hundar som är väl omhändertagna och skötta och i mental balans besvärar ingen, utan är uteslutande till glädje. Jag har alltså ändrat uppfattning.

Trots det har jag fortfarande servicehund, men som bygger på den enskilda individens anlag. Alltså något som är naturligt för hunden att göra, som ger hunden glädje naturligt, från generna.

Det finns aldrig en träning här hos oss som är från framdriven hysteri som vissa tror är glädje.

Det finns många träningsmetoder som bygger på hundens glädje, beröm i form av vad hunden ÄLSKAR, helt utan hysteri, den träningen är vacker och härlig! Den träningen ger ömsesidig glädje!

 

 

Alla går att träna

Alla djur går att träna till visst mått, speciellt om man inte använder samma metod för att träna alla djurslag.

När det gäller hundar som tränades nära nog alla hundar enligt "schäfer-metoden" förr. De hundar som inte lyssnade så snabbt på de metoderna ansågs "svårlärda".

Jag har själv haft t ex en "dresserad" guldfisk. Det innebär inte att guldfiskar är lika som hundar när det kommer till läraktighet.

Det finns djur av alla möjliga slag som går att träna och lära. Se bara på alla zoo´n runt om i världen. Det innebär inte att alla djur är tamdjur.

Idag vet man att t o m växter kan dresseras/tränas till ett visst mått.

 

 

210216 Omöjlig hund

Jag hör många som tror att deras hund inte går att göra saker med, att träna.

Det är inte deras hund som är problemet. Det är matte och/eller husses tänkande som är problemet.

Det finns inga omöjliga hundar, enbart människor med fel inställning eller för lite eller fel kunskap.

De flesta provar inte ens, även om de flesta påstår det. Det är många människor som redan innan de börjar helt enkelt TROR sig veta hur det ska bli.

Exempel:

Min farfar slutade röka. Farfar hade rökt i massor av år, sedan han var ung. Så som det var på den tiden. Ju mer det började diskuteras om att rökning inte var nyttigt, så började farfar fundera. Samtidigt så hörde han av många från många olika håll hur svårt det var att sluta röka. Sedan en dag kände farfar att han skulle göra något åt sin rökning. Han bestämde sig för att ta ett uppehåll! Det låg kvar ett halvrökt paket med cigaretter i hans skrivbord på kontoret och ett i bilen. Timmarna gick, dagarna gick, veckorna gick, månaderna gick, åren gick... Efter ca 10-15 år bestämnde han sig för att han hade slutat att röka och gjorde sig av med sina 10-15 år gamla cigarettpaket. När man efter detta frågade honom hur det gick egentligen, så sa han att visst kunde han känna något sug ibland efter att han lagt ifrån sig rökandes vana, men att det var inte speciellt ofta, och blev mer och mer sällan med tiden. Han var förvånad att han efter 10-20 år fortfarande kunde, någon enstaka gång, vakna av att han rökt i drömmen och vilja sträcka sig efter en cigarett, och skratta åt sig själv när han kom på vad han gjorde. På det hela tyckte han inte det var svårt och att det var väldigt uppstressat kring hur svårt det skulle vara. Min kommentar: Alla är olika, alltså är det olika för varje människa som försöker sluta röka, eller håller upp.

 

 

Vi får den hund vi förtjänar

Även en bra hund blir till sist fördärvad om den inte blir behandlad väl. En hund med extremt klena nerver blir väl fungerande och trygg i rätt mans händer. Hundens väg till lycka går genom ägarens händer. Ingen hund är hopplös, däremot har jag genom åren träffat på massor av hundägare som verkar vara hopplösa.

Om hundägaren blir rädd varje gång när den ser en spindel kommer hunden till sist få ett rubbat beteende när den ser spindlar. Blir ägaren nervös när den möter en annan människa så påverkar det hunden och den får till sist förändrat beteende mot främmande med tiden.

Vi får alltså den hund vi förtjänar, den hund vi skapar. Hunden är en spegel av dig.

Mina hundar är i allmänhet öppna och glada. Däremot har jag fått lära mig att när det kommer till olika inspektörer så gäller inte sanningen, utan det tas till lögner för att "sätta dit mig". P g a detta så gillar jag inte att få hit inspektörer längre. Detta visar sig i att mina hundar blir stressade av inspektörer numera, men inte på andra människor i allmänhet. Detta beteende har lagt till grunden att de valpar som vuxit upp senaste året (2014) har blivit avvaktande mot främlingar tills de ser hur jag reagerar, något som mina hundar inte tidigare gjort.

Lögnaktiga inspektörer förstör hundars liv, de plågar djur. Läs mer om inspektörer.

 

 

Angående att hundar ibland tuggar på saker.

Angående problemhundar.

Angående denna livsfarliga stress som vissa hundar lever under. En stress som bl a kan bestå i understimulering.

 

Uppdaterad 2021-02-18

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström