Konstuppfödning

Lite mer i ämnet om detta med att konstuppföda valpar. Det är minst sagt en konstart.

Valpar är betjänt av tre saker, värme, mat, pink-skit i den ordningen. Detta ska den naturligtvis ha i en ren miljö.

Värmen är grundläggande, blir valpen för kall så orkar den inte suga så bra. Det den får i sig kan den inte tillgodogöra sig, utan det går rakt igenom, om valpen är för kall.

Värmen är helt avgörande. För kallt gör alla andra insatser totalt överflödiga, valparna dör i alla fall. Se uppfödning, det står att läsa om värme och dess betydelse där. I sidan förberedelse inför valpning finns även där en hel del att läsa om värme.

Mjölken ska naturligtvis vara fingervarm, som till ett barn. För varmt gör valpen illa i munnen. För kallt kyler valpen i magen och gör att de inte kan tillgodogöra sig mjölken, och den går då bara rakt igenom istället (se texten om värme).

En helt vanlig nappflaska för barn går utmärkt att använda. Vid behov kan man ta upp ett större hål i nappen.

Flaskan "Baby Biba" som jag köpt på en djuraffär är bara skit! Den tål inte varmt vatten. Det är helt enkelt en leksak. Flaskborsten var det enda som dög något till.

Köper man Royal Canins mjölkpulver medföljer en nappflaska som fungerar utan minsta problem.

En nappflaska för barn fungerar aldelses utmärkt, den med. Speciellt till större valpar. Till extremt små dvärghundsvalpar kan däremot nappen vara för stor, och då kan man behöva en annan, mindre nippel.

Själv fyller jag en spruta (utan kanyl) och droppar droppe för droppe. Man kan också förlänga sprutan med en bit akvariumslang så blir slangen lite mjukare för dem att suga på.

Själva sugandet ur en napp eller spruta är annorlunda än att tutta på en mammas tutte. Det krävs en annan teknik. Därför måste man hjälpa valpen för att på så vis lära valpen att använda en annan teknik. Detta gör man genom att mata fram mjölk droppe för droppe på tungan.

Jag vet folk som skaffat extra små vattennipplar för valpar (t ex sådana för hamstrar) och använt dessa till mjölkersättning vid konstuppfödning istället för nappflaska eller spruta. Fördelen för denna uppfödare var att vid många valpar så kunde alla valparna snabbt äta samtidigt ur varsin nippel när det passade dem. Man måste fortfarande vara väldigt noga med att se till att alla valpar får i sig tillräckligt och vara extremt noga med hygien, rengöring, snabba mjölkbyten o s v. Se mer om nipplarna bland texten om vatten.

En metod man måste använda till valpar som är döende (saknar effektiv sugförmåga), om man ska kunna rädda dem till livet är att tvinga i en droppe i taget, försöka få valpen att svälja denna, och en droppe till... Då behöver man en spruta eller pipett för detta.

Traditionell nappflask uppfödning på nyfödda valpar ska man starta med att ge varannan timme dygnet runt.

När man matar för hand så är det inte meningen att magen ska stå i fyra hörn, utspänd till max. Detta kan ge valpen ont i magen och få den ovillig att vilja äta vid nästa matning, då den blir att förknippa att äta med att få ont. Magen ska bli stor, men inte hård. Blir den hård så beror det oftast på en av två olika saker, antingen har man inte fått hunden att släppa sin avföring och urin eller så har man matat den för mycket!

Nåja, för att återgå till flaskmatning, så ger jag alltså droppe för droppe, när valpen är nog stark så suger den på sprutan själv. Man får ta det lugnt så valpen inte får ner mjölk i lungorna och blir sjuk och dör.

Har man normala, friska valpar som ska konstuppfödas gör man valparna en tjänst om man redan i starten låter de få nipplar som inte bara droppar ner maten i munnen på valparna. De ska heller inte behöva kämpa som ett maratonlopp, de förlorar då för mycket energi vid matningen. När man lär valparna så sätter man en mjölkdroppe där som valpen får slicka/suga i sig. Så gör man tills valpen har fått igång ätandet.

Valpen ska se ut som ett päron i konturen när den är nymatad. Inte hårt spända, heller inte mjuka. Magen ska peta utåt i midjan, men får absolut inte kännas hård.

Om valpens mage känns för hård kan valpen få enorma magplågor, och därför känna sig sjuk och kan bli svår att få att äta.

Den kan också bli lös i magen, då förlorar den vätskan och näringen fort som den fått i sig.

I sällsynta fall kan den bli hård i magen/tarmen, och då blir magen full och inget mer får plats. Valpen kan inte äta och dör till sist av förgiftning av sin egen avföring om den inte dör av svält och uttorkning före.

Om man t ex ska konstuppföda valpar så kan man ha nytta av viss speciell utrustning. När man börjar matningen är mjölken normalvarm för valpen, fingervarm. Sedan får den svalare temperatur efter hand.

Om man har en stor kull för den sista valpen kall mjölk. Har man stor kull kan man dela upp matningen på två gånger och ta halva kullen åt gången. Men det innebär matning dubbelt så ofta.

Man kan använda termos, eller babyvärmare för att hålla mjölken i lagom temperatur. Mat-termos som man sätter ner nappflaskan i fungerar bra.

Man kan också göra sin egen enkla värmare. En rund skål med handduk i och folie runt flaskan fungerar förvånansvärt bra. Hemmagjord nappflaskhållare på bilden nedan.

Det finns ju också alternativet med sondmatning, då man kan trycka i hela portionen på en gång, så det går mycket snabbare, när man väl lärt sig snitsen att få dit sonden. Dessutom räcker det med matning var 4:e timme dygnet runt på nyfödda valpar som sondmatas.

Man tar en otroligt fin slang, fråga din veterinär! Den är annars svår att få tag i.

Man mäter ut slangens längd från munnen till magen, sätter en markering på slangen där. För sedan sakta och försiktigt ner slangen, gärna med hakan lite uppåt, om slangen stannar före markeringen är du troligen i lungorna, dra upp och börja om. Kommer slangen ända ner så är den i magsäcken, då är det bara att tömma ur portionen.

Blir man snabb och effektiv på att sätta sonden är detta också en matning som spar energi för valpen, då den inte behöver vara aktiv och därmed inte gör av med mycket kalorier vid matningen.

Valpen ska se ut som ett päron i konturen när den är nymatad. Inte hårt spända, heller inte mjuka. Magen ska peta utåt i midjan, men får absolut inte kännas hård.

Om valpens mage känns för hård kan valpen få enorma magplågor, och därför känna sig sjuk och kan bli svår att få att äta.

Den kan också bli lös i magen, då förlorar den vätskan och näringen fort som den fått i sig.

Kan man ta mjölk av tiken så är det att föredra framför allt annat. Man får då handmjölka tiken. Det är trots allt den mjölken som är specialtillverkad för just de valparna. Sedan är det immuniteter som förs över från tiken till valparna med mjölken, som valparna annars blir utan.

I annat fall, gör en bra blandning eller om du inte är otroligt kunnig, använda mjölkpulver för hund! Mjölkpulver för människor är INTE samma sak. Även om ämnena i de olika mjölksorterna har små skillnader som vi kanske tycker inte kan göra så mycket, så är det inte så enkelt. Ta t ex en människa och en människoapa, vi har näst intill samma genuppsättning, det betyder inte att vi är samma djurslag!

När det gäller hur man blandar iordning mjölken är det väldigt viktigt att vara noga med proportionerna i blandningen. Man ska följa blandningen slaviskt. Inga egna påhittade blandningar.

Blandar man i mer vatten än det ska vara så blir valpen extra lös i magen. Valpen får också för lite av alla ämnen den ska ha när mjölken är mer utspädd än instruktionerna säger. När valpen blir lös i magen så rinner det ut desto mer också, så det gör att de få bra ämnen valpen får i sig försvinner rakt igenom det lilla livet. Valpen blir dessutom uttorkad.

Tänker man då att man ska vara extra duktig och därmed blandar i mer pulvet än det ska vara i blandningen, så blir valpen hård i magen. Valpar har svårt att släppa avföring, det är därför mamman måste hjälpa valparna, eller vi, om mamma saknar eller vägrar att göra arbetet. Magen blir full i skit som är näst intill omöjligt att få ur valpen. Valpen kan inte få ner mer mat. Den svälter ihjäl med magen full av skit, tjock och trind.

Så kom ihåg, följ anvisningarna om hur mjölken ska blandas till punkt och pricka. Inget slarv.

Esbilac tycker jag är suveränt, helt överlägset. Valparna går upp bra i vikt med detta mjölkpulver. Valparna tycker det är smakligt. De blir dessutom stabila i magen med bra konsistens på avföringen av Esbilac. Produkten luktar gott.

Jag har också provat Royal Canin. Valparna tycker det smakar illa. De går knappt upp i vikt, valparna blir dessutom väl lösa i magen. Pulvret luktar inte behagligt.

Jämför man färger och konsistens på de olika pulvren så är det olika också. Esbilac är gulare, verkar också fetare. Royal Canins är mer som ett vitt damm, lätt och flygigt.

9 av 10 av mina valpar gillar mjölken från beaphar. Den är näst intill lika bra som Esbilac. Samma färg och konsistent som Esbilac också. Detta mjölkpulver luktar väldigt gott.

Mjölken från Brit care kan jag enklast beskriva som samma som Royal Canins mjölk. Vit, torr, dammig, illaluktande. Valparna tycker den smakar "pest". Inte ens mammorna vill ha den! Vad spelar det för roll hur bra sammansatt ett foder är om hundarna inte vill ha det?

Denna mjölk (nedan) från FARMFOOD bygger också på getmjölk. Den är bra också, hyfsad viktuppgång, god smaklighet, fin konsistens.

220911

Ibland behöver man tilläggsmata, t ex om mamman har dåligt med mjölk, eller om valparna är sjuka och behöver extra mat, eller om kullen är väldigt stor etc.

När man tilläggsmatar en valp eller kull blir det ett helt annat. Valpen får ju då i sig mat från mamman, då kan man göra lite annorlunda.

Man kan använda sig av långfil som mjölkersättning när hunden har tillgång till modersmjölk/hundmjölk. Man kan inte ge den varm, i övrigt är den en toppenbra mat till valpar. Bra substans som ger bra tillväxt och god smaklighet. Yoghurt, filmjölk, a-fil o s v fungerara också, men både smakligheten och viktuppgång är bättre på långfil. Fjällfil är näst bäst, efter långfil, enligt min erfarenhet.

Man kan koka sin egen "valpmjölk". Ett bra recept är: Maizena"mjölken", gör en majsenablandning som är mitt emellan gröt och välling (se receptet på majzenakartongen). Ta det "vackert" med saltet. Halva mängden salt eller inget alls blir bra. I övrigt följ receptet. Sätt sedan i ca en äggula per dl färdig "valpmjölk". Klicka ner en klick smör, ca 1 tsk per dl färdig "valpmjölk" blir bra. Detta blir en mustig och mättande mat som hjälper hunden att gå upp i vikt och inte bara överleva. Den har hög smaklighet också, tycker valpar. Tar man bort ägg och/eller smör minskar smakligheten för valparna, och valparnas viktuppgången minskar.

Är mjölken kroppstempererad äter valpen oftast bäst. Är den för varm bränner man valpen i munnen och det kan efter en sådan händelse bli svårt att få valpen att våga ta emot mjölken igen. Många valpar tycker det är ok att äta kall mjölkblandning när de en gång är invanda att ta flaskan.

Ska man mata många valpar så mjölken hinner kallna under matningen så kan man göra iordning mindre åt gången. Man kan också ta en kastrull eller liten plåtskål med varmt vatten och ställa på en värmeljus ställning och i vattenbadet ställer man en vanlig nappflaska där man hällt i valpmjölken, så hålls mjölken varm under matningen till alla valparna. Man får däremot inte ha den stå så i timmar, då blir det sådan tillväxt med bakterier så mjölken blir otjänlig.

Mellan matningarna kan man normalt ha mjölken i kylskåp, i kylan saktas processen med växande bakterier i mjölken ner betydligt. Mer än en uppvärmning efter det stått i kylskåp är inte att rekomendera. Vid varje uppvärmning får bakterierna fart igen, de ökar fort, enligt lavineffekten. Har man haft mjölken på värmning en stund under matningen så är det inte bra att ställa den i kylen, den har redan varit framme för länge.

Har man digivande tik som man hjälper till med matning av valparna till kan man med fördel ge mjölkskvättarna som blir över till mamman. Det stimmulerar tikens egna mjölkproduktion.

Valpar är extremt känsliga för att få i sig bakterier som växer i mjölken. En oren mjölk kan alltså blir valpens död.

Noggrann rengöring av utrustning är därför också ett måste. Helst kokning av tillbehören mellan användningarna.

Så får man lov att tvätta valparna, om man inte har en mor eller en fostermor som sköter sådant, så blir det att ta hand om det också.

När man börjar konstuppfödningen går det åt otroligt med tid för att först mata och sedan lika lång tid till för att tvätta valparna. Ju fler matningar man lagt bakom sig så går det fortare med tiden.

För att få valparna att lämna ifrån sig sina lämningar ska man efterlikna tikens slickande på buken och könorganen. Man kan ta lite matolja och massera med. Är tiken ovillig att städa sina valpar så kan knepet med matolja också fungera. Man kan helt enkelt massera magen framför nosen på tiken, så luktar och smakar det gott med oljan så tiken kan komma igång och ta hand om detta.

Om valpen inte kan göra sig av med resterna efter måltiden, så blir magen full, så blir avföringen giftig inne i buken på valpen, valpen blir förgiftad och till sist dör den. Alltså, att den gör sig av med resterna är lika viktigt som att få i sig maten.

Massera och prova er fram. Olja tycker jag är förnämt. Jag har haft mamman till de valpar jag konstuppfött, så för min del har jag haft hjälp med detta, men har ändå hjälpt till med lite olja så tiken har tvättat extra noga, jag har då appliserat oljan runt buken och baken och masserat lite med trimkondom på fingret. Jag har också hjälp andra uppfödare att få igång valpar med att tömma sig. Är man helt utan mamma kan man t ex ta olja och en kökshanduk. En del föredrar att ta ljummet vatten. Kom då ihåg att byta vatten hela tiden så det fortsätter att vara fingervarmt hela tiden. Det får inte vara för varmt, heller inte för kallt. Inte heller i för rikliga mängder, då det i så fall blir att ligga kvar nog mycket vatten som snabbt kallnar och kyler valpen, detta är absolut farligt för valpen!

Hjälpen med tarmtömningen kan fasas ut vartefter valpen börjar få fast föda, man får iaktta valpen och se när den börjar sköta detta själv.

När det gäller tvättning av kroppen så är, som vanligt, en mamma eller fostermor att föredra, men finns inte det så måste man tvätta dem också. Ta en mjuk tvättlapp och fukta svagt i ljummet vatten och byt tvättlapp så fort den ena blir smutsig, det tar en evinnerlig tid. Gör man detta varsamt så kan valpen sova under tiden och därmed ta sin samlade energi till att växa istället.

Är valpen torr och det är smuts i pälsen eller pälsen är ihoptufsad, så kan man ta en luskam och kamma bort smutsen med eller slå isär ihoptufsade hårstrån.

Långhåriga raser är ju som bekant mer eller mindre korthåriga när de föds, trots det är det skillnad i torktid och arbete. T ex Italienska vinthundar tar bara ½ timme att bli torra och rena, en Japanese ca ½ dag.

Här ser man resultatet efter mammans tvättning av en kull valpar. Från första till sista bilden är det steg för steg, först när de kommer ut (den ljusa valpen föddes sist) så är de oftast rena, sedan missfärgas de av efterbörder vartefter valpningen fortskrider, speciellt om det kommer fler valpar efteråt, och när förlossningen är klar blir de sedan steg för steg renare. Det enda jag har gjort är att byta underlag upprepade gånger + torka av tiken med trasa och ljummet vatten upprepade gånger, resten har tiken tagit hand om.


Utgångsbild (den ljusa med ryggen längst till höger är här nyfödd och därför fortfarande blötast av valparna)	45 minuter senare


15 minuter efter föregående bild	8 ½ timme efter föregående bild

Några av valparna ca ½ dygn efter de "blöta" bilderna

Om man får rengöra valpar i baken som mamman inte städar kan man ha nytta av viss specialutrustning som kan underlätta skötseln.

Det finns mammor som gör allt utom tvättar baken. I regel beror det på att valparnas avföring är sjuk, de kan ha, inte ovanligt idag, t ex coccidiosis eller giardia. Dessa valpar måste få hjälp, annars dör de.

Bommullsrondeller som man doppar i ljummen vatten är superbra för små dvärghundsvalpar. Papper som inte smular som man doppar i ljummen vatten är toppen för stora rasers valpar. När dvärghundsvalparna växer sig större går man över på papper med dem också.

Ljummen vatten och bommullsrondell.

Tvättning av hela valpen. En naturhårsborste och en luskamm tvättar valparna över hela kroppen mycket effektivt. Hårdheten på naturhårsborsten ska vara som om mamman tvättar valpen. Stor valp och/eller valp med tjockare päls = hårdare borst. Liten valp och/eller valp med väldigt tunn päls = mjukare borst.

Har man speciellt prematura valpar, bör man sträva efter att nå kuvös-liknande förhållanden. Då bör man ha en valpbädd med höga kanter som absolut inte kan ge drag på valparna. Hygieniska underlag. Jämn värme.

Har man en ensam valp helt utan mamma så är det bra ifall man tar ett eller flera mjuka djur i valpens storlek som valpen får ligga jämte. En klocka av gammeldags modell som tickar är inte dumt att ha utanför korgen som valpen ligger i. Man kan också lägga en värmeflaska under liggunderlaget som valpen kan krypa intill, om man byter ofta i den så den håller sig varm, den får absolut inte bli kylande.

Dessa axtra "valpar" i korgen gör också att valpen får något att kliva över och "knuffas" lite med. Det är en svag ersättning för vad de förlorar när de inte har syskon.

Detta fungerar naturligtvis lika bra vid konstuppfödning, där problematiken t o m är ännu värre än hos ensamvalpar.

Har man flaskuppfött en kull som är normal i storlek så kan man börja mata dem med uppblött torrfoder vid 2 veckors ålder. Jag känner till de som börjat redan vid 10 dagars ålder.

Man kan börja med att byta ut en del av mjölken mot rejält uppblött torrfoder som man mosar. Kan man sedan ge valpen extremt ofta och extremt lite åt gången så kommer man snabbt kunna få igång ett friskt ätbeteende som normala, sunda valpar ska ha. Det skapar en bättre mental hälsa för framtiden på valpar.

För tidigt födda valpar ska räknas som att vara i den ålder de skulle ha varit om de varit födda när det var beräknat. Senare efter deras vikt/storlek.