Döv hund

Alla valpar föds döva för att normalt långsamt börja få hörsel vid 2 - 3 veckors ålder, i takt med att örongången öppnas. Redan från första dagarna valpen har hörsel har valpen bättre hörsel än en människa.

Döva hundar får här också hörsel under en väldigt kort tid, för att sedan förlora hörseln.

Det är inte ovanligt att hundar blir mer eller mindre döva när de blir gamla. Oftast kommer det då krypande, att de först börjar höra lite sämre, för att bli värre med åren.

Många tror att en normal äldre hund som tröttnat på att lyssna på människans alla nycker och tjat, och därför lärt sig att ignorera många av människans kommandon, är döv. Oftast avslöjas den hunden genom att man smyger med hundens godisburk, koppel eller annat som hunden är väldigt förtjust i och reagerar på, så var den hunden avslöjad.

Har man en hund som börjar bli döv är det bra om man gör tillbaka till valpstadiet i komandon, d v s inför dubbelkomandot, kroppsförtydligande, så kan man till sist slopa ljuden.

En gammal hund som blivit i det närmaste döv kan, liksom döva människor, känna sig issolerad från omgivningen. Har de bara lite hörsel kvar har jag sett hur lycklig det kan göra en hund att man skriker åt dem så de hör oss, det kan bringa mycket lycka åt en hund för stunden.

En hund som skadat örat kan bli plötsligt döv, den får man då träna som en döv valp tills den lär sig nya språket.

Det kan vara lite trixigare att upptäcka. Det är inte ovanligt att människor uppfattar dessa hundar som "dumma". Då man ropar från ett visst håll så uppfattar hunden det som det kommer från ett annat håll. Hunden förefaller vimsig. Med åren lär den sig kompensera sitt handikapp till en viss gräns.

Denna hund är inte döv, den bara har tröttnat på att lyssna och slutar med det. Detta sker när ägaren tjatar i tid och otid.

Avslöjas lämpligast genom att ta i favoritgodisburken, kopplet eller annat som ger hunden en otrolig glädje.

Man bör enkelt testa alla valpar hemma när de är över 6-8 veckor gamla. Det borde åligga alla bra hunduppfödare. Vid misstanke borde valpen till veterinär för ett "riktigt" test.

Anledningen att man inte ska testa redan vid 3-4 veckors ålder är för att döva hundar oftast får en kort period av hörande kring 4 veckors ålder, för att sedan försvinna. Testar man för tidigt bör man testa om efter några veckor.

Har man många olika lekar inlagda på sina valpar under deras späda ålder så har man gott om tillfällen att upptäcka om en av valparna avviker från den andra och så börjar man felsöka. Att testa hörsel kan man sedan lägga in som ytterligare en aktivitet som valpar tränas med under uppväxten. Ju mer en valp är med om när den har sina vakna lekstunder på dagarna, ju bättre arbete har man gjort för att få valpen att klara vårat samhälle med galans när de väl ska ut i den stora vida världen.

Testen utförs alltid med en hund i taget, så hunden inte tar in signaler från syskon.

Knäpper man med fingret vid basen av baksidan på öronfästen. En i taget. Får man inte reaktion på det så är hunden troligen döv. Man kan också ta till det gamla nyckeltricket, skramla med en nyckelknippa vid samma position. Det går också bra att göra som jag, ta en liten burk med något som skramlar i. T ex torra gula ärtor, pinglor, stenar eller liknande. Han man sedan en plåtburk så blir ljudet effektivare men det ska inte behövas, ett ljud kan vara milt och ska ändå ge en reaktion på en normal valp som har ett normalt hörande. Vi ska ju inte skrämma valpar utan se efter om de hör.

Tar man t ex en skärm och går bakom den och sedan går upp på andra sidan den skärmen, så lockar man på valpen. Tar valpen vägen runt som du gått kan den vara döv. Detta testar man med både höger och vänster varv, för att avslöja en eventuell ensidig dövhet.

Skärmen man arrangerar kan vara t ex vanliga valphage grindar som man hänger en filt över. Eller om man har ett rund - spring i huset så kan man använda det. På större valpar eller vuxna som man vill testa är ett hus att föredra, då äldre hundar har lärt sig att följa lukten för att kompensera dövhet. När vinden då ligger på åt ett visst håll så är det bra om man testar med hunden vänd mot huset och en vända där hunden är vänd från huset, allt för att få både vänster och höger sida testad.

BAER test är det enda helt tillförlitliga hörseltestet, det är det som veterinären ska använda för att man ska veta att resultatet är korrekt.

Veterinär placerar en ljudgivare i vardera örongång och elektroder på skallen. Dessa mäter respons från hjärnstammen och det kommer en kurva på en dataskärm som bör se ut som ett M. Då är allt som det ska med hörseln på den hunden.

Resultat vid undersökningar i Sverige under tiden 2004-06 har varit som följer:

Ras	Antal undersökta	Friska	Enkelsidigt döva	Dubbelsidigt döva
Dalmatiner	74	58	12	4
Bull terrier	11	10	1	0
Australisk Cattle Dog	19	16	3	0
Jack Russel Terrier	3	?	2?	2?
Boxer	?	?	?	1
Old English Sheepdog	?	?	?	1
Fransk Bulldog	?	?	?	1
Cavalier King Charles Spaniel	?	?	?	1
Japansk Spets	?	?	?	1
Rottweiler	?	?	?	1
Papillon	?	?	?	1

Observera att det är inte jag som blivit tokig på Jack Russel Terrier, utan det är de tal jag fått fram, så jag återger dem så som jag fick kännedom av siffrorna, trots att siffrorna inte kan vara korrekta.

I utlandet tycks Dalmatiner och Bullterrier vara drabbade i samma utsträckning som i Sverige.

I USA upptäckte man döva hundar av Engelsk Setter redan på 70 - talet. Dövhet hos Dobermann i Storbritanien upptäcktes på 80- talet.

På Pointer forskades om ärftlig "nervositet", vid närmare undersökningar visade det sig att 75 % av dessa "nervösa" Pointrar var döva!

Det har jag aldrig upplevt som ett problem, troligen eftersom jag haft handtecken och andra kroppstecken som huvudsakliga komunikation med mina hundar under större delen av mina år med hund, förstärkning med ljud är den minsta formen av komunikation hund - människa i mitt hushåll. Man gör alltså samma som alltid, utan orden. Hunden har inga som helst problem att förstå det, det handlar om att människan ska anpassa sig genom att "hålla käft", något som oftast inte är det enklaste, för människor alltså.

Känns det tryggt att lägga till kommandot i ord för människan kan man göra det, men kom ihåg, hunden hör inte det, men det kan hjälpa människan att komma i rätt stämning för att visa rätta signalerna till hunden.

När man då tränar upp en valp som är döv gör man EXAKT lika som när man tränar en hörande hund, man inför bara inte ord till momentet. Sedan kvarhåller man kroppssignalerna, de som man senare släpper på en hörande hund. Svårare än så är det inte.

Har man en hund som börjar bli döv så återför man kroppssignalerna till kommandon, för att till sist släppa orden och bara ha kvar kroppssignalerna.

Den absoluta övervägande delen medfött döva hundar är så p g a ärftliga anlag. Förvärvad dövhet på valpar är extremt ovanligt.

Viss genkoppling för dövhet och vissa andra genetiska avvikelser finns. Vanligare är att t ex vita hundar är döva, hundar med blå ögon och hundar med merle, harlekin, dapple och liknande färgmönster, kort sagt alla mönster som har sitt ursprung i merle. Läs mer om ärfrig dövhet bland färger, vitt och merle.

Döva hundar kan hjälpa människan att agera bättre mot hundar, lära oss människor att bli tydligare mot våra hundar.

Folk som använder på tok för mycket röst till sina hundar lär sig effektivt av med det, om man tar tillfället i akt, efter att ha levt ett tag med en döv hund. I vilket fall bör man lära sig hur lite ord behövs i samspel med hundar.

Ord förvirrar, ord hetsar, ord förstärker på gott och ont. Ord sänker många gånger din egen trovärdighet i ögonen på en hund. Ord/ljud gör att hela relationen människa-hund blir mer högljudd, något som varken hund eller människa tjänar på.

Människan säger ofta en sak med ord/ljud och en annan sak med kroppen. P g a detta så "vet" hunden att du ljuger, inte är ärlig. Detta är en ständigt återkommande problematik i samspelet människa-hund. Något som människan uppfattar som att hunden är "dum". Fast egentligen är det vi som förvirrar hunden genom att "ljuga" för vår hund, ge dubbla och motsättiga budskap till hunden så hunden inte vet vad den ska gå efter. Detta moment kommer man ifrån med en döv hund och därför är det inte ovanligt att människan upplever att leva med en döv hund som att de till sist fått en så "duktig" hund, fast det egentligen är människan som slutat förvirra sin hund och därmed fått en bättre komunikation och därmed en bättre relation till sin hund.

Jag använder dagligen handtecken. De fungerar som visare åt mina hundar åt vilket håll de ska gå. Ifall de ska gå in i vardagsrummet, pekar jag på dörren till vardagsrummet. Vill jag att de går in i köket, pekar jag på dörröppningen till köket o s v. Detta är något som jag ser hundar förstår instinktivt.

När hundar visar varandra riktning så pekar de med nosen. Vi förlänger "nosen" med en arm eller drar ner på signalen till endast ett finger, när hunden har lärt sig.

Jag köpte en 1 ½ årig hund som kom till oss med en fruktansvärd öronskabb. Denna hund fick behandlas under 3 månader innan han blev frisk, på den tiden fanns inte så effektiva medel som finns idag. Veterinären förutsåg redan då att denna hund skulle bli döv som äldre p g a vanskötseln under uppväxten. Mycket riktigt, hunden fick sämre hörsel redan vid 4 - 5 års ålder och blev så gott som döv vid 7 års ålder. Man fick skrika åt han 1 dm från hans öra, då kunde han höra livet ut. Han blev 16 år gammal.

När jag hade besökare så var det ingen som kunde märka att han var döv, om inte jag sa det.

Jag har haft flera hundar som kan bli att höra lite dåligt på gamla dagar, oftast endast på ett öra. Förutom ovan nämnda hund har jag inte haft någon dubbelsidigt döv hund.

Jag tycker inte att det är ett stort besvär att ha en döv hund. Eller egentligen, i vårt hem, så är det inget problem alls. Däremot är det inget vi strävar efter p g a att mina hundar i huvudsak är, har varit eller förväntas bli avelshundar. Ärftligt döva hundar ska naturligtvis inte användas i avel. En hund som inte hör ska inte bli mamma då hon inte kan höra sina valpar, vilket är otroligt viktigt för en god hundmoder.