Rävskabb

Rävskabb som orsakas av skabbdjuret sarcoptes scabiei, de tillhör familjen kvalster och är ett spindeldjur. Rävskabb ska egentligen i medicinsk term heta sarcoptesskabb, men sjukdomen är allmänt känd under namnet rävskabb.

Rävskabb är inte ovanligt, det förekommer över hela Sverige, det smittas från både smittade djur eller från platser där skabbdjur vistats (vanlig smittkälla är nedsmittande gryt och hundkojor). Sjuka rävar söker sig gärna närmare bebyggelser och går med fördel in i öppna hundgårdar och hundkojor, speciellt under natten, speciellt om det ligger gamla ben eller annat där som attraherar. Håll eventuella hundgårdar stängda när hundar inte vistas där!

Skabbdjuren överlever dock ingen längre stund utanför värddjuret, upp till 3 veckor under optimala förhållanden, rätt värme och fuktighet. Skabbdjuren smittas inte lika lätt i temperaturer under +18 grader, de blir väldigt slöa när temperaturen är lägre. Exempel på smittande djur kan vara räv, varg, lo, mård, hund och katt. Sjukdomen ger en intensiv klåda och ibland hårlösa fläckar och små sår.

Rävskabben kom till Sverige på 70-talet med vilda infekterade rödrävar, före det hade inte sjukdomen funnits på väldigt länge i Sverige varken hos vilda djur eller tama djur. När skabben kom till Sverige dog under de första 15-20 åren ca 80 % av rävstammen ut. Nu har stammen av rödräv återhämtat sig men det förekommer utbrott av rävskabb bland vilda rävar från och till, här och där runt om i Sverige. Sjukdomen är här och kommer antagligen vara för LÅNG tid framöver.

Rävskabb påminner väldigt mycket om andra hudsjukdomar, t ex eksem, allergier, mjällkvalster, hårsäckskvalster, olika typer av ohyra, bakterieinfektioner, svampinfektioner m m.

Människan kan smittas av rävskabb, men eftersom inte rävskabben kan överleva på en människa och dör därför fort ut. Människan hinner därför endast få milda symtom eller inga alls. På människa brukar man kalla angreppen för skenskabb.

Livscykeln för rävskabb är ca 2-3 veckor från ägg till vuxen. Skabbkvalster är ca 0,2-0,45 m m långa och 0,2-0,35 m m breda, med något tillplattad kropp och korta ben liknar de en sköldpadda. Kvalstret lever i hudens översta cellskikt, väl gömt och skyddat. I huden gräver skabbkvalstret gångar där honan lägger 3-4 ägg per dag under sin levnadstid. Hon lever ca 3-6 veckor. Äggen kläcks efter några dagar och blir då larver som via olika nymfstadier blir vuxna.

Fördelen med rävskabb är att de inte tål att torkas ut, ej heller för hög eller för låg temperatur (under 0 grader räcker för att döda rävskabben) utanför värddjuret. I +8 grader överlever skabbdjuren ca 2 veckor utan värddjur. I väldigt torr inomhusmiljö överlever skabbdjuren, utanför sitt värddjur, endast ca 2 dagar.

Nackdelen är att den ibland är svår att få diagnostiserad och den är seg att bli av med. Sanera, tvätta, skura, använd gärna skållhett vatten, då dör skabbdjuren, eller stoppa t ex hundens mjuka leksaker i frysen! Eller om det är kall vinter ställ ut hundens saker över en natt. Men saneringen överallt i hundens (och eventuella katters) närområden är av yttersta vikt för att bli kvitt eländet.

Man märker ofta att hunden börjat klia sig, hunden tycks kunna få mer klåda under natten, ibland är klådan extremt intensiv, men det finns också exempel på hundar som har knapp märkbar klåda (katter har oftast mindre uttalade besvär eller inga besvär trots att de har sjukdomen). Hunden kan få mjäll, hudinfektioner, gråvita eller gråsvarta skorpbildningar och blåsor, hunden kan också få håravfall. Oftast börjar angreppen runt öronkanterna, men även svansfästet, framknän, has och rygg, men de kan uppträda var som helst på hunden. Hunden kan ibland klia sig så mycket att den får rivskador.

Man går till veterinären som tar blodprov för att se om hunden har utvecklat antikroppar mot rävskabb, då vet man om hunden varit i kontakt med rävskabb eller om den är smittad. Blodproven är dock inte 100 % tillförlitliga, man kan också ta skrapprov, skrapprov är också till hjälp för att utesluta att hunden inte har drabbats av något annat. Trots skrapprov (ibland även efter flera skrapprov) ser man i alla fall inte rävskabbdjuren. Misstänker man rävskabb sätter man i regel in behandling även om inte blodprov eller skrapprov visat för rävskabb.

Får man rävskabb på sin hund är det viktigt att alla djuren som din hund umgås med (hundar och kattor) undersöks och behandlas samtidigt. Får inte hunden rätt behandling kan hunden få infektioner i huden och hela hunden drabbas, då är sjukdomen dödlig. Hunden biter och river gärna i såren, också när de håller på att läka, det kan i sin tur öka risken för infektioner också. Har hunden infektioner fortsätter behandlingen även efter att själva rävskabb medicineringen är över, man kan inte sluta behandlingen förrän hunden är helt bra på alla sätt och vis.

Man behandlar med upprepade bad av medel som veterinären skriver ut. Eller så finns det tabletter som veterinär skriver ut. Det finns sprutor som veterinären kan ge (och som ska upprepas), men preparaten är inte godkänt på hund.

Var alltid noga att följa anvisningarna för den behandling din veterinär ordinerar.

Uppdaterad 2018-06-06