Patella

 

Vi har en sida där det står om patella som sjukdom.

Vi har en annan sida där det står att läsa om patella som rasbunden sjukdom.

Så är det denna sida som handlar om annat kring patella, men kan också spegla vissa andra bedömningar av "sjukdomar".

 

Man kan testa patella när som helst i en hunds liv, men vill man ha det bokfört hos SKK ska man göra det efter 1 års ålder hos en godkänd veterinär för detta.

En veterinär som har tillstånd av SKK att skriva patellaintyg, hjärtintyg o s v kan vara en som har specialkompitens i hundens och kattens sjukdomar, men det finns också andra veterinärer som är godkända. SKK ska ha en lista på godkända veterinärer (fast jag har inte hittat den på deras hemsida).

 

 

TIDPUNKT

Vill man påverka resultatet så går det till en viss punkt.

Testa mellan löp och aldrig på en hanhund som just blivit könsmogen. Inte heller på en tik som nyss haft valpar, eller är dräktig, eller digivande. Risken för sämre resultat är då större.

Se till att hunden är i god kontition och har varit det under hela uppväxten.

 

 

FODER OCH HULL

Hundar ska bara ha den bästa mat hundar kan få för att alla näringsämnen ska finnas med i rätt balans, allt för att alla detaljerna i knäet ska få chans att utvecklas så bra som möjligt.

Hunden får heller inte vara direkt undernärd, utvecklingen påverkas då av brist i vitaminer och mineraler som behövs för att alla detaljer som behövs för att få ett knä att fungera.

Absolut skall hundar inte hållas i för högt hull. Detta är dubbelt skadligt. Dels blir det fel mängd och balans i mineraler och vitaminer som behövs, dels blir det för tungt för knäet att bära upp och skapar därför redan i tidiga år slitage på knäet och alla dess detaljer p g a överbelastning och ibland kan det t o m bli viss snedbelastning.

Extra tillskott måste man vara EXTREMT försiktig med, då för mycket är minst lika farligt som för lite.

I vissa fall kan man dock försöka med lite glycosamin, om hunden visat sig ha lindriga knäledsfel, eller ännu hellre speciella foder som är framtagna i syfte att stärka senor och leder. Gör man ett försök med glycosamin så bör man dock enbart ta halv dos under en kortare tid, kanske max 3 veckor, en gång. Man kan också ge varannan vecka, knappt full dos, under några månader. Mer än så avråder jag från. Dessa hundar kan du få den hjälpen de behöver för att senare bli bättre igen i knäna.

Jag skulle aldrig någonsin prova glycosamin som rutin, på friska hundar, det kan absolut ställa till mer skada än göra nytta!

 

 

MOTION

En valp ska röra sig fritt, så mycket de vill och har behov av. Man ska inte stänga in valpar för att de ska vara lugna. Vill man inte leva med en livlig valp, ska man nog inte skaffa hund. En valp ska dessutom röra sig på olika ytor, inte bara släta golv för jämnan. Det sista är ju viktigt ur synpunkt att de behöver möta många olika miljöer också, för att få den rätta tryggheten på främmande platser, så kallad miljöträning.

En vuxen hund är byggd för mycker mer rörelse än vad vi idag oftast unnar den. Precis som människan.

Genom att efterlikna det naturliga så mycket som möjligt optimerar man chanserna för att hundens muskler och senor får rätta stimulin för att utvecklas och fungera normalt.

Enligt mina egna praktiska test och iakttagelser verkar det för en vanlig sällskapshund vara 1 - 3 timmar om dagen som är idealet, men det unnar de flesta människor inte ens sig själva i dagens läge.

För bruksraser (alla slags hundar som är framavlade för att arbeta) mera, betydligt mera...

 

 

VETERINÄRER

Det finns veterinärer som är helt rabiata, de underkänner alla hundar rakt av. Jag har träffat på en veterinär station som roar sig med detta.

Så finns det veterinärer som inte tycker det hela är så viktigt, och därför godkänner allt så länge bara hunden kan gå. Dessa veterinärer blir ofta populära bland uppfödare och hundägare som gärna manipulerar resultatet, detta är vanligt hos uppfödare och hundägare där resultatet är viktigare än verkligheten.

Sedan har vi dessa veterinärer som tydligen inte har en aning om hur knäet ska vara. Man kan få vilket resultat som helst, det är ungefär som att slå resultatet med en tärning.

 

För att lite snabbt dra det som står att läsa på andra sidor, graderingen, så är det enkelt:

0 = frisk.

1 = frisk för det mesta men går att få ur (utan att tillgripa våld mot hunden).

2 = sjuk för det mesta men går att lägga tillbaka.

3 = finns ingen fungerande knäled, går alltså inte ens att lägga tillbaka knäet på plats.

3:orna går att bekräfta med en röntgen. Något som kanske skulle göras för att få slut på dessa veterinärer som alltid vill påskina att hundarna är så mycket sämre än de verkligen är.

Via röntgen kan man ibland även se ifall det är en olycka som lett till felet, däremot är det då svårt att bedöma om det fanns en patellaluxation före skadan eller inte, trots röntgen. Detta är något som en gång drabbat mig så jag har personlig erfarenhet av detta.

Likaså är röntgen ett bra hjälpmedel för att se ifall det är möjligt att prova operation på de grövsta felen, något som alltid bör beaktas i fall av äkta (sådana luxationer som verkligen, på riktigt är 3:or) patellaluxations 3:or, oavsett ras.

 

 

Början

När hunden i halvvuxen eller vuxen ålder drabbas av patella, när det startar, kan det ibland bli lite chockartat för hunden. Hunden kan skrika rätt ut och bli i det närmaste hysterisk. Man kan tro den minst brutit benet med tanke på den uppenbara smärta och chock den upplever. Efter några gånger verkar det som hunden blir van vid hur problemet ska hanteras och gör det automatiskt när knäet hoppar ur, och sedan har den till synes inga problem. Klämmer man på knäet kan vissa hundar känna smärta, har jag hört. Medan andra (det är vad jag sett) inte verkar ha ont till vardags i knäleden. Även när det hoppar ur t ex när man borstar dem, så verkar de inte ha ont.

 

 

Operation eller inte

Vissa har också en känning åt patella när de växer, och sedan minskar det eller försvinner helt, och de kan leva ett fullt normalt liv utan minsta lilla patella fel för resten av deras liv.

Därför bör INTE en växande hund opereras innan den är färdigväxt, om den inte är totalt handikappad.

 

 

Egen erfarenhet

Jag har tagit hand om en hel del hundar genom årens lopp (ca halva mitt gäng är hundar jag tagit hand om som vuxna, skrivet 2011), somliga har haft ett litet knäledsfel när de kommit till mig. Efter att ha levt en vanligt hundliv här, med motion och bra mat, har många av dem blivit bra, helt bra, i knäna. Vissa har inte blivit helt bra, men de tycks alltid bli bättre hos mig.

Jag har även tagit tillbaka en hund som plötsligt hade ett felande knä, som jag tog till veterinären som slog en röngen och konstaterade att hunden hade skadat sig.

Däremot när hundar blir gamla börja glappa lite i knäna, på ålderns höst.

Hundar som har fel, bör inte användas i avel, då speciellt inte när det finns friska hundar att välja på, på rasen.

 

 

HOPPAR UR

Om ett knä hoppar ur och hunden inte kan få tillbaka det så kan man hjälpa dem. Ställ hunden och ta i ljumsken på den sidan som knäet har hoppat ur, sedan för du sakta handen bakåt så hundens bakben lyfts och pekar bakåt. Detta fungerar för det mesta. Ibland kan det smälla till när knäet ramlar på plats. En den hundar reagerar med att visa smärta när knäet hoppar på plats. Ibland glider bara knäet tillbaka där det ska vara utan att hunden reagerar eller du märker något, annat än att hunden kan springa runt som vanligt igen.

 

 

Testa hunden själv

Om man vill testa hundens knän själv och inte vill riskera att göra hunden illa så är det inte svårt alls.

Detta ett väldigt lätt sätt att testa knän amatörmässigt för vem som helst, att testa utan att på minsta vis riskera att göra illa hunden.

Ställ dig bakom hunden, ta tassen i din ena hand, så hunden står med tassen i handen, ta den andra handen och håll fingrar eller hand över knäleden på samma ben. För sedan handen upp och ner, på en dvärghund kanske en dm bara. Gör detta många gånger, känner man ett litet "klick" i handen över knäet är det troligen ett patellafel. Fladdrar knäet åt alla håll hela tiden vid rörelse är det troligen ett stort knäledsfel. Känns knäet fast, så är det troligen friskt.

Kom ihåg att ett mycket litet fel kan till synes verka bra om man inte upprepar detta mönster många gånger. Känner man däremot enbart en liten knick och inget mer, så är det troligen ett litet knäledsfel.

Båda knäna ska testas, att det ena är friskt eller sjukt, behöver inte betyda att det andra knäet har samma status.

 

 

Japanese chin

Denna ras är så pass avvikande mot andra raser som jag haft, vilket är väldigt många, så de kan behöva en egen och mer omfattande förklaring och beskrivning av knäna än andra raser.

Först och främst kan man dela upp Japaneser i två kroppstyper. En som är fast, stram och muskulös och en som är lite mer lös och degig. Den förstnämnda varianten är som vilka andra raser som helst. Den sistnämnda är den mest populära varianten och är dock väldigt mycket annorlunda än andra raser. Det som nedan beskrivs är den lösa varianten.

Dessa Japaneser tror jag är i extra stort behov av en bra uppfödning i form av bra mat men framför allt tillräcklig rörelse på olika och ojämna underlag så alla muskler och senor kring knäna får utvecklas och stärkas. Det verkar som rasen är extra känslig för att få mycket protein och lite kalk under uppväxten.

Då Japaneser tycks ha en tillväxtfas kring 11-13 månaders ålder, som ibland tycks påverka deras knäs utveckling, de verkar ha ett större behov av extra mineraler under denna tid än andra raser. Det kan därför vara en god idé att sätta dem på Glycosamin och extra kalk under den perioden.

Glycosamin: Halv doc under 2 månader, eller knappt full dos varannan vecka.

Kalk, samma som ovan. Tar man varannan vecka så är det bra om man skiftar. Ena veckan kalk, nästa Glycosamin. Kalken är inte lika farlig att överdosera men onödigt ändå att ta för mycket av kalket.

Det är mycket vanligt att Japaneser glappar lite i samband med löp, dräktighet och valpar. Det är inte ovanligt att avelstikar blir permanent glappa efter kull. Ibland redan första kullen men enligt min erfarenhet oftare efter ca tredje till fjärde kullen. Det innebär inte att alla drabbas, men vissa gör det.

 

 

Samvete

Huruvida olika manipulationer är fusk eller inte får var och en avgöra efter egen bedömning och samvete.

I vilket fall bör vi alltid sträva efter att hålla våra hundar så friska och glada som möjligt, allt för hundens bästa.

 

 

Patella avel rasbunden sjukdom.

Patella sjukdom.

 

Hjärtfel ärftligt? Kan även till viss mån gälla patellafel och testikelfel.

Vi pratar ständigt om hjärtfel på hund som om det är enbart ärftligt och inget annat.

På människor pratar man till största delen om det förvärvade hjärtfelet. Nog för att det också är logiskt, då vi inte bedriver avelsplanering på människor, men trots det vet vi att största orsaken till hjärtfel på människor är förvärdad. D v s sådana fel som vi kan påverka med fysisk och psykisk balans.

Det vi måste förstå att man idag vet att hjärtfel på människa är till största delen beroende på livsstil, även om ärftliga faktorer ibland spelar in.

Vi har än så länge ingen som helst orsak att tro att något annat gäller på hundar också.

På människa vet man att de som tillhör släkten med stark ärftlig indikation på hjärtfel så klarar de sig oftast bra som sköter sig. Äter bra. Motionerar bra. Håller sig i kondition alltså. Lev i harmoni fysiskt och psykiskt.

Vi vet också på människa att ca 50 % av alla människor har någon form av hjärtstörning vid 40 års ålder. Så illa är det inte på en enda hundras. Det kan mycket väl vara bättre på hundar eftersom vi har våra bekämpningsprogram och strävan efter sund avel.

Min övertygelse är att om man bara avlar på hjärtfriska hundar, som helst är gamla, och sedan håller de avkommorna i god kondition så är det sällsynt att hunden dör i hjärtfel.

Exempel: Om jag tittar på mina egna hundar. Jag har tills nu haft förmånen att få leva med en hel hoper med gamla hundar genom åren. Hundar som blivit så gamla så de har tagit slut i organen på slutet. Vissa av dem har haft hjärtfel när de blivit gamla, alltså på slutet. Inte en enda hund har behövts avlivats hos mig p g a hjärtfel, någonsin. Då ska man ha i åminnelse att jag dessutom hade Cavalier king charles spaniel under den perioden när rasen var som värst drabbad i Sverige, d v s under samma period som hjärtundersökningar blev obligatoriska för avel på rasen.

Även bland mina Cavalierer fick ingen hjärtfel tidigt och ingen dog av hjärtfel. Då ska man veta att under denna period i historien så avlade var och varannan Cavalier uppfödare på hundar med hjärtfel. Många uppfödare på rasen resonerade ofta som så att de ville ha en avkomma när det snart var för sent att få något kvar efter den hunden. Vissa uppfödare utnyttjade kryphål i regelsystemet på den här tiden när det kom regler.

Mina hundar har ibland genom åren haft en ytterst lätt övervikt. Ofta det vissa uppfödare/domare/veterinärer m m kallar normal vikt. Mina andra har varit slanka till normala. Speciellt under uppväxten. Mina hundar har alltid haft MYCKET STORA ytor att röra sig på och väldigt många kamrater att busa och leka med. Mina hundar har i alla tider fått promenader i skog och mark som bygger upp fler muskler än att hunden enbart rör sig på plan yta. De har också haft otroligt mycket sysselsättning av varierande slag. Detta har säkert bidragit. Mer om hjärtfel.

Skötsel kan påverka hundens framtid, hundens fysik, hundens psyke och hundens död mer än vad vissa tycks förstå. Här är ytterligare exempel. Knäledsfel/patellafel är vanligare hos vissa hundägare, oavsett vad deras hundar har för genetiska arv med sig. Gemensamt för de som jag sett som har det problemet är att hundarna ofta inte är i bra kondition. Antingen för feta eller dåligt musklade. Ofta har de små ytor och mycket dålig sysselsättning. Oftast en kombination av alla dessa delar eller fler av dessa delar. Mer om patella.

Skötsel kan påverka hundens framtid, hundens fysik, hundens psyke och hundens död mer än vad vissa tycks förstå. Här är ytterligare exempel. Vissa får oftare än andra testikelfel på sina hundar än andra djurägare, oavsett vilka raser de har. Det kan bero på att hunden har varit nertryckt under uppväxten. Inte ovanligt att de varit nertryckt av andra hundar och oftast då av äldre hanhundar. Mer om testikelfel.

 

Uppdaterad 2022-07-18

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström