Demodex

Hårsäcksskabb, demodex canis, är ett kvalster som är mindre än 0,5 m m långt men smalt. Djuret har 8 ben (som talar om att djuret är ett spindeldjur). Demodex smittar inte från hund till hund på vanligt vis. Däremot kan valpar smittas av sin mamma under fosterstadiet eller i diåldern. Mamman behöver inte själv ha symptom utan kan vara smittbärare.

Sjukdomen är vanligare hos korthåriga hundar.

Demodex är relativt vanligt men normalt så tar hundarnas eget immunförsvar hand om demodex kvalster.

Demodex ger hårlöshet (mer eller mindre) ofta i fläckar, en eller flera. Hudrodnad. Mjäll, krustor och med tiden, under långvarit sjukdom, förtjockningar i huden. Infektioner i de skadade huden kan uppstå och ger då oftast upphov till inflammationer.

Demodex förekommer i två olika former.

Den lokal varianten av demodex som man oftast ser hos valpar under 1 år som har blivit smittade av sin mamma. Det brukar yttra sig som små hårlösa, fjällande, runda, rodnande fläckar och/eller hårlösa partier på framben och/eller i ansikte. Det får finnas högst 5 fläckar om det ska klassas som lokal demodex. Den går i 90 % av fallen över av sig själv utan någon behandling.

Den generella varianten som ses hos djur i alla åldrar, men företrädesvis hos ung och gamla hundar. De har flera än 5 hårlösa partier, symtomen är lika som hos lokala varianten, men här kan även hela områden bli drabbade, t ex hela ansiktet eller ett helt framben eller mer än en tass. Skabbdjuret lever i hårsäckarna, hela djurets livscykel tillbringas på hundens hud. Hårsäckarna irriteras av skabbdjuret och hårsäckarna skadas eller dör så pälsen inte får chans att växa som den ska. Även omgivande vävnad i huden runt kan skadas. Det kan se ut som hunden drabbats av elefanthud. Generell demodex är svårbehandlad.

För att fastställa sjukdomen tar veterinären skrapprov (på flera ställen, både de sjuka områdena och de till synes friska områdena) och därefter skräddarsyr behandling efter er hunds behov.

De så kallade T-cellerna eller mördarcellerna som de också kallas, är en slags blodkroppar som hjälper hundens immunförsvar. De förekommer i hela hundens kropp och dödar demodex. T-cellerna kan drabbas av genetisk skada som gör dem mer eller mindre oförmögna att döda demodex kvalster, då kan demodex kvalster få fäste i kroppen hos hunden, demodex kvalster i sin tur framkallar ett ämne som ger upphov till en ännu mer fullständig blockering av T-cellerna.

Den genetiska skadas som finns hos vissa hundar är recessiv, detta innebär att om man aldrig avlar på en demodex sjuk hund, dess eventuella avkommor (som alltid är minst bärare av anlaget) eller föräldrar (som är minst bärare för anlaget) så kan man få bukt med sjukdomen med tiden.

De som bär på anlaget i enkel uppsättning är frisk, men kan ändå lämna sjukdomen vidare till sin avkomma. Så även om föräldrar och eventuella barn till en demodex hund är friska betyder inte det att man kan använda dem i avel, de är bärare av sjukdomen och kan lämna den till sin avkomma.

Eftersom sjukdomen är så pass klarlagd kan uppfödare ställas till ansvar inför valpköpare med sjuka hundar och kan därför få bära samtliga kostnader för hunden för all framtid, ibland även återbetala köpesumman förutom betala alla kostnader som sjukdomen medfört.

Säljer man en hund som redan är sjuk eller som man vet är bärare av sjukdomen (och därför har en chans att få sjukdomen i framtiden om den bär på dubbla uppsättningar av genen) måste man som säljare skriva in i köpekontraktet att sjukdomen finns på hunden och nedsätta priset för det och informera köparen noga därom, då friskriver man sig från framtida krav.

Hundar med demodex ska naturligtvis inte användas i avel, ej heller föräldrar eller eventuella barn till demodex hundar. Helsyskon till demodex hundar ska också tar ur avel.

Uppdaterad 2018-07-14