Omplacering

 

Omplacering rent tekniskt är en hund som har hittat ett permanent hem, men trots det inte ska vara kvar på det stället.

 

Omplacering kallas det oftast när en hund som är vuxen söker nytt hem.

 

Huruvida denna omplacering ska medföra betalning eller inte är något som säljaren avgör. Det förekommer alla möjliga varianter när det gäller omplacering av hundar.

 

Omplacering kan ske av många orsaker. Ägaren dör är ju ganska slutgiltigt, dö kan vem som helst göra när som helst, sådant är livet, men vet man om att man har en sjukdom som kan leda till döden eller en ålder som indikerar att döden närmar sig, är det bra att ha ett "testamente" för hundar/djur. Likaså om man har många hundar, då det annars kan bli väldigt jobbigt för de efterlevande, både närmaste släkten och djuren.

Vidtala i god tid människor du sätter stor tillit till och hör efter vilka som kan hjälpa till att ta hand om hunden/djuren ifall du dör. På det viset har du gjort det bästa för djuret.

Ibland i kennel kan hundar som blir gamla tycka det är jobbigt att leva väldigt aktivt, som kan vara fallet i en större kennel (där hundarna får vara hundar). Då kan de må bra av att få en egen famn och ett alldeles eget soffhörn att krypa upp i på ålderns höst. Detta händer ibland mina hundar.

För mig personligen händer det också att hundar inte lämpar sig för avel, är de då fortfarande unga tycker jag det är viktigt att de får flytta, då de annars endast intar en plats för en avelshund i en aktiv kennel. En sådan hund får inte den där speciella platsen i en större kennel, som avels och utställnings hundar har. Att ha för många hundar som inte bidrar till kenneln är en extra smittorisk för övriga hundar, kräver arbete, plats, kostnader och tid som annars kan ges till de hundar som bidrar till kenneln. För att kunna hålla högsta klass i en kennel är det viktigt att inte ha för mycket hundar till ingen nytta i kenneln om man ska kunna bedriva en bra avelsverksamnet.

Att bedriva kennel är att ibland få göra uppoffringar.

Våra pensionärer som platsar bra i kenneln har redan förtjänat sin plats, börjar de bli trötta på livligheten med många övriga hundar, och då speciellt många unga hundar, mår dock dessa hundar bäst av ett lugnare hem.

Om en hund ska flytta så bör den får det bättre än den redan har. Får den "endast" det lika bra bör den stanna kvar där den är. Anledningen till detta är enkel, det är oerhört jobbigt och stort för en hund att flytta, därför ska man inte utsätta hunden för det utan att hunden gör en vinst på flytten så det i slutändan är det bästa för varje enskild individ.

Däremot är det OERHÖRT viktigt att hundar inte blir placerade, gång på gång, allra helst en hund som bott i trygghet i hela sitt liv och sedan mister fotfästet totalt, placering gång på gång lär hunden att människor inte är att lita på, en gammal hund ändrar sig inte på samma vis och försöker kompensera förlusten av flockledare som den kan lita på, utan kan bli totalt förstörda. Därför anser jag att det är av STÖRSTA VIKT att hundar som en gång flyttat från mig efter att ha bott hos mig som vuxen ska kunna komma tillbaka till mig, där de alltid varit trygga och skyddade från ont här i världen.

En hund dömmer dig inte för vad du gjort. En hund dömmer dig inte för vad den tror du gör. En hund dömmer dig inte för vad den tror du kommer att göra i framtiden. En hund har en förmåga att bara vara i stunden, här och nu. De svarar bara mot de signaler du sänder ut. De väntar tålmodigt på att det ska komma en smula tid för dem och är ytterst tacksam för varje sekund du väljer att dela med dem. Kärleken mellan en hund och dess herre liknar därmed för ansvarstagande människor att vara föräldrar. En ovillkorlig kärlek, ett förhållande som är obrytbart. Detta "föräldrarskap" tar vissa hundägare lätt på. M a o vissa människor har hundar som vandringspokaler och har inte förmågan att se dem som kännande varelser som de överger och sviker. Hundar som blir övergivna blir ibland att misstro människor. Hundar som repiterat blir övergivna blir väldigt ofta att misstro människor.

 

 

Upprepade omplaceringar

Omplaceringar är inget att leka med. Om man tar sig ann en hund och ser att det inte fungerar så är det i stort sett ALLTID bäst för HUNDEN att man lämnar tillbaka den där den kom ifrån.

Det är inte annorlunda för hunden än om den varit på inackordering och i och med att den kommer tillbaka till sin gamla miljö tappar hunden inte förtroendet för människan.

Om säljaren vägrar ta tillbaka hunden så vet man att den människan skiter fullständigt i hundens välfärd.

 

 

Lämna tillbaka omplaceringshund

Återlämnande av omplaceringshund är att föredra, än att hunden ska ända upp som upprepad omplaceringshund.

När en hund omplaceras, utlånas, är på inackordering eller annat, och sedan kommer tillbaka till sin familj, sitt hem, så förlorar inte hunden sin tro på människor, ifall hunden omedelbart lämnas tillbaka innan den får permamenta skador, ifall det inte fungerar med den i nya hemmet.

De flesta hundar kan tycka det är stimmulerande att vara i ett annat hem under en tid, sä länge den är i mental balans i det hemmet den besöker.

Om hunden inte fungerar i nya hemmet och sedan placeras om till ytterligare ett nytt hem är risken för mentala skador desto större.

En del hundar räcker det med en sådan omplacering för att hunden ska bli mentalt skadad för livet.

Vissa hundar tycks kunna utstå många olyckliga omplaceringar utan att få allt för negativa följder därav.

Om hunden däremot återvänder till en miljö den mått bra i innan (varit i mentalbalans i) omedelbart som den börjar uppvisa problem, så är det som om dessa problem är raderat ur hundens minne.

Vissa raser är känsligare för att förlora sin tilltro på människan, t ex vinthundar.

Vissa hundar är känsligare för att förlora tilltron till människan, det är speciellt vanligt på hundar som tidigare i livet har sett baksidan av hur människor kan behandla dem.

Ta inte lätt på omplaceringar utan tänk igenom ordentligt vad du ska göra, och hur du ska göra, innan det är för sent. Var sedan oerhört försiktig vid val av nytt hem till hunden.

 

 

Spåra oseriösa kennlar med hjälp av omplaceringsannonser

På vissa raser så ser man att det plötsligt uppstår massor av omplacering helt plötsligt, speciellt i ett visst område. Detta är extra synbart om det är raser som är udda.

Sedan ser man att dessa stora omplaceringsmängder plötsligt minskar och till sist så gott som försvinner.

Vad är det då som händer?

I regel en uppfödare som är oseriös (ett ord som jag MYCKET SÄLLAN använder) som säljer till "hutt och mutt" under mördande reklam och utan urskiljning och SKITER FULLSTÅNDIGT I hur hundarna får det.

Sedan upphör dessa uppfödare, och därmed minskar och försvinner till sist mängderna omplaceringar.

Jag kan STÅLT berätta att det MYCKET SÄLLAN är omplaceringar på Pia´s hundar. Men varje gång det sker är det en stor sorg i mitt hjärta.

Vissa omplaceringar är dock nödvändiga, t ex om hundägaren dör...

 

 

Kennelhundar

Hundar som bott i en kennel med många hundar länge kan bli lite osäkra när de plötsligt bor som ensam hund i ett nytt hem.

Vissa kennelhundar är mer tränade än andra. Det är helt upp till kennelägaren.

De kan ha lite eller ingen miljöträning. Det finns vuxna hundar som inte ens kan gå i band. De hundarna kan i sådana fall bli ett jätte jobb att ta hand om en sådan hund.

Vissa kennelinnehavare är inte snäll med sina hundar, det gör att hundarna inte har någon tillit till människan. Det är en katastrof.

Det är värre än en valp som man ska lära, det går enkelt och fort när de inte har någon negativ erfarenhet innan och är unga och formbara. Men med obehagligt bagage kan det ta en livstid av arbete med dessa hundar för att få dem bra för de flesta hundägare.

Jag har själv tagit hand om några kennelhundar, införskaffade när de varit lite äldre valpar och även vuxna, som inte haft någon kontakt med människor alls eller haft elaka ägare tidigare som har gjort dem illa, fyskiskt och/eller psykiskt. Jag har i vissa fall fått jobba i något år innan jag fått hundarna att förstå att människor och hund kan ha en kommunikation! Det är otroligt sorgligt och ett ENORMT arbete att komma så långt.

De svåra har i regel tagit mig ett till två år att få bra.

 

 

Hundens ålder vid omplacering

En del hundar kan ibland ändra personlighet totalt efter en flytt. Fram till 12-15 månader (beroende på ras och individ) är det generellt lättare att flytta en hund, hundar som flyttas i ålder omkring 18 - 22 månader kan ändra psyke totalt. Det verkar vara en ålder som är väldigt känslig för hundar att flytta.

Från ca 3 månaders ålder och upp till 2 år är det som det generellt kan bli svårare och svårare för en hund att flytta. Efter 2 år tycks det gå lättare igen.

Hundar av urhundsras, speciellt flera av vinthundsraserna, är oftast svårare att flytta på, en del blir totalt förstörda i psyket efter en flytt, trots att de får det hur bra som helst. De förlorar tilliten till människor.

 

 

GAMLA HEMMET

Omplacering är som man säkert förstår inget som man ska ta lättvindigt på. Men om det sker av en eller annan orsak, så bör man underlätta för hunden så mycket som bara är möjligt.

När man väl fattat beslutet ska man vara säker på sin sak, ger man hunden "vibrationer" av att vara osäker på sitt handlande blir hunden osäker. Visar man trygghet i överlämnandet brukar det däremot gå bättre för både hund och nya ägaren.

Vibrationer känner inte hundar, de läser signaler, alla människor utger en massa signaler som hunden är expert att se. De iakttar oss människor för jämnan, de vet oftast bättre än vi hur vi mår!

Är man för nervös av sig bör man överlåta själva överlåtelsen - överlämnandet på någon annan som är lugn och trygg.

Ju längre ägaren går och "sörjer" och oroar sig över det kommande uppbrottet blir ägarens attityd mot hunden annorlunda och oroar i regel hunden. Vi hundägare brukar kalla det att "hunden känner på sig" vad som ska komma. Detta i sin tur ger inte hunden den absolut bästa starten, så snabba uppbrott den dag man har bestämt sig för en omplacering är i regel det absolut smidigaste och helt klart enklaste för hunden, men också för ägaren.

Att hålla fast, krama krampaktigt, säga adjö, detta är inte så förnuftigt. Det är lättare för hunden om man bara talar om för hunden att den ska stanna där nu, och så ses vi, hej då. Inget långdraget, inget sentimentalt. Vet vi att hundarna får det bättre, ska vi glädjas med hundarna.

Att gråta, bli hysterisk o d ger hunden signalen att det är något hemskt som håller på att hända, det är inte lätt för en sådan hund att känna sig trygg till att börja med i sin nya miljö dit där den kommer.

Jag har sett åtskilliga hundar bli gravt traumatiserade på detta vis, och det är ohyggligt vilket ok dessa hundar blir att bära på, för att förre ägaren inte kan behärska sig.

Det är dock oerhört viktigt att man finns där för den nya hundägare och kan svara på frågor. Förr eller senare dyker det upp frågor i huvudet på nya ägaren, det är bra ifall man kan vara ett stöd för nya ägaren då, för hundens skull.

Vissa nya hundägare vill dock av någon orsak inte ha kontakt med gamla ägaren. En tendens som jag tycker blivit vanligare med åren.

När det gäller gamla avelshundar eller hundar från en kennel är det viktigt att uppfödaren blir upplyst om eventuella ärftliga sjukdomar för att kunna göra rätt val i framtida avel och att nya ägaren upplyser om hundens död och vad den dog av.

 

 

I NYA HEMMET

Vissa saker bör man tänka på i början av hundens vistelse i nya hemmet.

Det är vanligt att hundar får så mycket nytt att lära känna under första tiden i nya hemmet, så de i början inte har speciellt mycket tid till vanliga saker som t ex att äta. Detta är inte så mycket att oroa sig för första dagarna, börjar man här redan "skämma bort" hunden så får man sedan leva med det.

Ska man skämma bort hunden bör man hellre göra det genom att ge hunden vad den behöver, inte vad vi tror den behöver, som t ex matrester.

Hunden börjar äta i sinom tid, är det en frisk och vuxen hund mår den inte dåligt av att äta lite eller inget alls de första dagarna.

Hunden utsätts för massor av stress under flytten. Detta är inte ovanligt att det tar sitt uttryck i diarré.

Man bör inte utsätta hunden för foderbyte på en gång i ett nytt hem, utan köra det gamla fodret som hunden är van vid tills hunden känner sig helt hemma, då kan man smyg byta foder på vanligt vis, läs mer här.

Hundar som bott i kennel och som mina gått mycket lösa i skogen och på stor, inhägnad tomt, kan få problem i övergången att göra ifrån sig sina behov när de går kopplade. Vissa hundar har lättare, vissa tar det längre tid för, speciellt bl a vinthundar. Min erfarenhet är att hur hunden klarar övergången har mer med nya ägaren att göra än hunden.

Rumsrenhet är också en sak som hunden kan få lite bekymmer med i början av en omplacering, speciellt könsmogna hanhundar (då är naturligtvis risken ännu större för problem med avelshanar) eller både hanhundar och tikar av vissa urhundsraser.

Man får, precis som till en valp, lära dem vid första rastningarna som de var en valp. Ta ut dem och berömma och hålla koll så de inte sätter sig i ett hörn inomhus första dagarna, och om de försöker göra inne tar man dem fort ut och berömmer den ute. Det brukar räcka.

 

 

Tvångsomhändertagna hundar? De har stor risk att bli permament ärrade för livet i sin själ. De blir sällan samma glada hundar de en gång varit, om de var glada innan tvångsomhändertagandet. Det är stor risk för mentalt handikappade hos dessa hundar för resten av sina liv. Läs mera här.

 

 

Det absolut viktigare när man tar sin ann en omplacering är att lära känna den, det gör man genom att umgås med den och göra mycket saker tillsammans med hunden, ha tålamod och visa vänlighet. Ge hunden en chans att lita på dig och därmed våga vara sig själv.

Placera inte om en pensionär, kan den inte vara kvar, återlämna den! Skapa inte hundar som blir mentalt sjuka p g a otrygghet att känna sig avvisade, oälskade och vilsna.

 

 

Byta namn

När en hund flyttar och har ett namn som den är van att lyssna på och nya ägaren använder samma namn, så är det inte ovanligt att hunden får lära sig att känna igen sitt namn från den nya ägaren, då alla människor har sina egna melodier i sina uttal.

Att byta namn, eller ha flera namn på en hund, är inte speciellt konstigt för en hund.

Många av mina hundar kallar jag minst två namn, ett tilltalsnamn och en förkortning av tilltalsnamnet, förutom att de flesta av mina hundar också har haft egen melodi!

En gång kallade min dotter en hund vid ett namn och jag vid ett annat.

Jag har haft ett gäng hundar som jag placerat om och de har fått nytt namn, som jag sedan träffat. När jag träffar dem använder jag "mitt" namn på hunden och nya ägaren sitt namn på hunden. Hundarna har inga som helst problem att lyssna på två namn jämte varandra.

Det finns massor av sådana exempel som jag haft och har, och jag har aldrig sätt ett enda problem med det.

 

 

Skilsmässohundar

Föräldrar som sliter i sitt barn är själviska. Hur ont det än gör i mamman och pappan, så är det repet som utsätts för största styrkan. Att utsätta ett barn för detta är själviskt. Egotrippat. Ett bevis för att föräldrarna inte förstår sitt barns bästa.

När det gäller hundar händer det att folk stjäl hundar av varandra, när de inte kan komma överrens. Tur i alla fall att hundar inte verkar få så många skador av det som barn.

 

 

Omplacering av omhändertagna hundar

Ta er i akt! Dessa hundar utges ofta för att vara fullt friska, trots det kan det finnas intyg som bara är några dagar gammalt som säger motsatsen! Kräv att få se intyg! Kräv att få skötselråd för att återställa hunden i fysisk och psykisk kondition.

Jag betraktar tagande/köpande av omhändertagna hundar är snarlikt med stöld!

Jag skulle ALDRIG ta hand om en hund som kommer från folk som inte vill att jag ska ha hunden!!!

Läs mer om omhändertagna hundar.

 

 

Död

Många djur varje år går till en för tidig död p g a dålig mental skötsel, många fler än de som dör av fysiska orsaker. Ett ständigt uppslitande från hem till hem är en vanlig orsak till en mycket djup och ibland livslång mental stress som kan leda till att hunden till sist blir till synes ohanterlig för det stora flertalet av människorna, inklusive många hundexperter. Vissa hundar klarar av många flyttar, vissa klarar inte av en enda flytt. Hur de klarar flytt beror i huvudsak på två saker, hur flytten går till och vilken kunskap och kompitens den får i nya hemmet. Sedan finns det olika benägenhet till känslighet för flytt på olika raser.

Många hundar får återkommande fysiska problem p g a psykisk press, som kan komma av t ex många flytter eller kanske enbart dålig mental skötsel.

 

 

Djuränkling

Nya ord är fastslagna för i år, ett av dem är coronahund, en hund som skaffades under coronaepedimin. Det andra djuränkling, ettt djur som behöver nytt hem då gamla ägaren är död. Det förstnämna borde ju försvinna med tiden, när effekten av coronahundarna försvinner. Det andra ordet tippar jag väl kan bli kvar i svenska språket. Ett iniativ som jag sett på kommande är begravningsbyråer som letar hem åt djuränklingar.

 

 

Omplaceringshund fodrar lite mer tålamod och den rätta förståelsen från nya ägaren än att skaffa en valp med bra uppväxt i "valplådan".

 

Uppdaterad 2022-04-10

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström