HUNDAR I GRUPP

Hundar i grupp, alltså mer än 2 hundar, kräver lite andra saker än en enstaka hund behöver.

Så fort tredje valpen/hunden kommer in i flocken så behöver allt ändras till att bli lite annorlunda, behanda hundarna lite mer naturligt, alltså det som är naturligt för hundar, ine för människor eller barn, om man inte redan lever på det naturliga sättet med sina hundar.

Först kan vi fastslå att vissa raser passar inte generellt i grupp, även om alla hundar kan ha orastypiska temperament eller ägare som är otroligt vaksamma, så det kan fungera ändå någolunda.

Vissa individer, oavsett ras, kan ha svårt att fungera i grupp. Det vanligaste bland dessa hundar är p g a felträning från starten som gör hundarna så störda så de har svårt att koppla av tillsammans med andra hundar.

En hund i grupp blir mer stöddig än en ensam hund. Om en ensam hund får mycket stöd av sina ägare kan den också bli som en hund i grupp.

En bra ledare ser ner på dåligt beteende, de ignorerar övertramp och stora övertramp kvävs i sin linda, utan diskussioner.

Vid möten med främmande hundar på neutral mark är mötet oftast ganska normalt, medan om hunden har sin flock med sig är de tillsammans starkare än en ensam hund, vilket gör att de kan muta in området som sitt, och betrakta den andra hunden som inkräktare på deras tillfälliga revir. Allt enligt principen, där familjen är, där bor jag.

Hemma på sitt eget område blir i regel en grupp hundar väldigt revirkänsliga.

En del hundar är i ett väldigt "rufft" gäng. De vill då ofta gärna mobba besökande hundar för att hävda reviret på sitt eget område. De tar gärna i lite extra också eftersom de lärt att anfall är bästa försvar, p g a att de inte har en flockledare som är kapabel till att försvara dem.

Jag personligen låter inte mina hundar skälla, orsaken är att osäkra hundar skäller, ju skälligare miljö, ju räddare valpar som växer upp i detta. Hela gruppen formas efter ledaren och vad den tillåter och accepterar.

I mitt hem är jag flockledaren, en hund som mobbar besökare puttar jag undan, bakåt. Den får komma fram när den är snäll. Ingen hund i mitt hem har tillåtelse att mobba och trycka ner en annan hund.

I extrema fall stänger jag bort den elaka hunden i ett annat rum, så får den komma ut när den är snäll. Uppför den sig då illa åker den bort igen, fort och kvickt. Det behövs oftast inte många gånger innan hunden förstår orsak och verkan, ingen hund hos mig vill bara bortstängd från gruppen. Denna metod fungerar oftast utmärkt på hundar som lever ensam i familjen också.

Tar jag hand om hundar som är skälliga när det kommer folk så puttar jag bak dem när de skäller. Då mina hundar älskar att vara framme blir det en form av förskjutning - utvisning, enda sättet att få komma fram är att vara tyst. Det brukar oftast räcka, så lär de sig med tiden. Från att vara skälliga och osäkra blir dessa hundar oftast väldigt fort glada och framåt och orädd, självsäker.

I en flock som min där tonen hålls nere i små bokstäver, där är alla hundar väldigt nyfikna och glada i att få träffa en ny hund, även om det är på deras eget revir. Alla rusar till och luktar på den nya hunden, eller hundarna, men jag brukar trots det hålla tillbaka de värst framfusiga för att de helt enkelt inte ska skrämma och välta nya hunden över ända.

Vill mina hundar trycka ner en ny hund beror det oftast på att något är konstigt med den hundens psyke. Oftast framkallat av tidigare erfarenheter för den hunden.

Vill mina hundar ignorera en ny hund beror det oftast på att hunden i fråga är helt rubbad. Ofta framkallat av tidigare erfarenheter för den hunden.

Mina hundar avgör vad en annan hund går för på ett ögonblick av en sekund. Jag är inte kapabel att avgöra så defenitivt och så snabbt som mina hundar gör. Jag har lärt mig att lita på min flock, eftersom framtiden alltid visat att de har rätt, hittills.

Till saken hör att många av mina hundar har haft problem, mer eller mindre, innan de flyttade till mig.

Hundar som inte fungerar ihop permanent kan man ha staket mellan, stressar de ändå mot varandra är det bäst att ha en stängd dörr mellan dem. Man kan också låta hundar bekanta sig med ett staket mellan för att sedan få dem att fungera bra ihop.

Man har som hundägare en fördel när man har ett staket mellan, man kan själv sitta på håll, så man inte påverkar resultatet och se hur hundarna "pratar" med varandra, kanske t o m upptäcka vari felet ligger mellan dessa hundar. Detta är naturligtvis inte ett bra alternativ på hundar som gör utfall genom staketet, den tonen ska man inte avvakta.

Hundar som t ex är extremt långhåriga så man inte ser ögonen kan hundar som inte är van vid det uppfatta som hotfulla, när de "saknar" ett vitalt organ, i detta fall ögon. I det fallet kan det räcka att sätta upp håret över ögonen på den långhåriga hunden.

Ibland blir hundar osäkta på andra hundar som är skrynkliga i ansiktet, de kan av andra hundar som inte är van vid det uttrycket uppfattas som de skrynklar ihop ansiktet och morrar, är hotfulla.

Ibland kan hundar som "snorklar och snarkar" uppfattas som hotfulla av andra hundar som inte är vana vid det, de kan tro hunden morrar.

I sådana fall måste hundar vänjas. T ex kan ägaren, d v s flockledaren ta hunden i famnen, gärna på golvet, och så får de snälla hundarna komma fram, uppför sig någon illa, puttar man bort den fort.

Bästa uppfostringsmetoden i flock är bra föredöme och tid.

Man ska inte gå i kamp med hundar i onödan, det gör ingen bra ledare, en som går omkring och muckat gräl hela tiden är en bråkstake, inget ledarämne.

En ny hund i en flock behöver se att den är skyddad av flockledaren, ifall någon annan försöker trycka ner den ska ägaren omedelbart säga ifrån. Den nya hundar ska få chans att lära sig lita på flockledaren och därmed på flocken. Det är det en ny hund behöver allra mest, känna sig trygg och skyddad i den nya flocken, inte utsatt.

En hund som lever i en flock där tonläget är väldigt vasst, den blir osäker, då den aldrig vet när den blir påhoppad, ibland kanske bakifrån. Hundar kan bli extremt skygga för att gömma sig för illbattingarna, eller ångestbitare, d v s djupt ängslig hund som i trängt läge lär sig att bita, hundens enda försvar.

Hundar som man tar över från sådana flockar måste man vara särskilt noga att ett aldrig händer något illa med dem, trots det kan de bli elaka när de tror de fått övertaget och nu kan vara "ledare", eller snarare det som de dittills trott varit ledarskap, d v s mobbing. Man måste vara noga att se till att dessa hundar inte kommer in i flocken och mobbar de egna hundarna, och då speciellt de väldigt unga eller de gamla hundarna, de har inte förtjänat det!

Om man tar över en hund som har svårt att anpassa sig i flocken kan man ha den kopplad och följa en överallt, fördelen med detta är att man har total kontroll och får chans att snabbt lära känna nya hundar och den nya hundar får chans att lära sig gruppens beteende och regler. Men det är oerhört viktigt under hela den process, att ingen annan hund får vara elak mot den och den får naturligtvis inte vara elak mot de övriga flockmedlemmarna.

I en grupp måste man förstå att den beter sig på ett sett när man är med, ett annat sätt när man lämnar dem. Jag har sedan massor av år tillbaka, över 20 år, använt filmning. Filma hundarna när du avviker, iaktta flocken, så får ni se hur det hela kan gå till.

Min rekommendation är att alltid sära vissa hundar när man lämnar dem, att inte låta flocken vara större än vad som man är säker på att de klarar på egen hand, för att veta det behövs det en möjlighet att tjuvkika på hundarna när de är lämnade.

Första 15 minuterna är de på ett sett, sedan ändras oftast beteendet, då kommer det intressanta...

Stora och små hundar bör av princip aldrig vara tillsammans ensamma. Det behövs endast ett enda litet misstag från den stora hunden för att den lilla hunden kan bli skadad eller t o m död. En stor hund kan t ex snubbla och falla över den lilla, så illa att den lilla bryter nacken t ex.

Vad sätter spår hos en valp eller hund för livet eller inte

Varför blir vissa hundar fördärvade för livet medan andra (till synes) inte blir det som har samma uppväxt eller erfarenheter.

Man kan säga att alla är olika, var och en är helt unik, det är en sanning som ingen kan förneka.

Det är samma som hos människor, t ex har vi barnaga. Många gamla människor idag säger att de fick stryk som små och att det inte påverkade dem negativt. Kanske gjorde det det, kanske inte. Medan vissa säger det har påverkat hela deras liv på ett eller annat sätt osett om det har varit negativt eller inte varit negativt. Idag är barnaga förbjudet, vilket jag tror de flesta är överrens om att det är bra.

I olika perioder är hundar extra känsliga, som människor, det är inte alltid i exakt samma period som ett syskon, det är helt unikt, som hos människor.

Ingen hund föds argsint, rädd eller på annat vis präglad.

Olika hundar kan ha olika läggning, t ex är en del nöjda med att vara följare medan andra gärna vill bli ledare. De flesta hundar är någonstans mittemellan i olika grader.

En hund som blir skrämd kommer över det olika fort, en del ser det som en utmaning.

Valpar som t ex utsätts för en elak hund eller människa, lär sig att möta den situationen med misstänksamhet, ibland rädsla, det är fullt normalt. En del (till synes) går det över på minuter, ibland aldrig.

En hund som aldrig blivit illa behandlad omfamnar hela världen, det är så hundar är, vare sig de är följare eller vill vara ledare.

En hund som inte får positiva influenser medan den är liten och lär sig att t ex människor är något naturligt, blir sällan helt bekväm med att ha människor kring sig. Där saknas alltså prägling. Vissa raser (t ex hundar av urhundsras generellt) kräver mer prägling, vissa mindre.

Får man en hund eller valp som visar rädsla har det alltså antingen negativa erfarenheter eller så har den ingen prägling.

Det vanliga är att en valp som blivit illa behandlad av t ex en äldre hund som tillåtits terrorisera den lilla valpen kommer vara rädd att möta främmande hundar. När den sedan inte blir illa behandlad ser den ibland sitt "övertag" som den vill passa på att utnyttja, och börjar då härma beteendet av den som har mobbat den tidigare.

Detta är ungefär som när en människa som blivit slagen som liten har lättare att ta till samma metod i sin tur som vuxen, den vet helt enkelt inget annat sätt att lösa situationer. Ju mer man förnekar sina problem med att ha blivit slagen, ju större är risken att man tar till våld. Alltså har man påverkats av att bli slagen, negativt...

Ingen hund föds ondsint, rädd, förskräckt eller på annat vis mentalt plågad. Detta är vad vi låter göra mot våra djur. Vi människor har ansvar, vi ska skydda våra djur för lidande. En hund som får gå resten av sitt liv i mentala plågor mår inte bra, den lider.

Jaktlekar får man ibland vara försiktig med bland hundar.

En till synes trevlig lek kan gå överstyr och sluta med ett fångande av "bytet" om man har otur. I bilden nedan är det naturligtvis uteslutet med en negativ utgång av flera orsaker, i detta fall rör det sig om hundar med ett minimum av jaktinstinkt. Deras munnar är så platta att de har svår att få tag i en annan hund och hålla kvar. Deras tänder är små som okokta risgryn och kan därför knappt rispa i den andres skinn och dessutom genom en förhållandevis kraftig päls som skyddar mot en så liten mun. Dessutom är rasen normalt de fredligaste hundar jag känner till, av alla raser som jag umgåtts med och levt med, vilken är av en STOR bredd.

Men när det t ex gäller en stor och en liten hund så kan olyckan vara framme. Eller en t ex Japanese tillsammans med en jämnstor hund med stor käft, kraftiga tänder och mycket jaktinstinkt. En ohygglig konsekvens kan bli följden. När man har stor skillnad på hundar måste man därför vara oerhört försiktig och även ha mycket god känndedom om hundarna i fråga som individer. En stor fördel som i slutänden kan bli avgörande är om de stora hundarna redan som små valpar lärt sig umgås med små hundar, då får de en annan betraktelse av de små, iställer för att se dem som byte fullt ut blir de att betrakta de små som jämställda och det gör hela skillnaden.

Utan tillsyn ska man dock aldrig lämna hundar med stora skillander då det kan leda till den enes död.

Härligt lekfulla unghundar i flygande fläng

När människor med fel beteenden hälsar på hos oss

När vissa besökare kommer hit så blir mina hundar stortokiga! Jag blir helt galen sådana gånger. Ibland är mina hundar kanske något överdrivet glada (så som jag vill att de ska vara), i övrigt normalt problemfria. Visst när jag har en ny problemhund som jag tränar kan den vara lite speciell, men i övrigt, inga problem. Sådana besökare som "förstör" försöker jag förmå att vänligt men bestämt "uppföra sig" (inte ta i, inte titta, inte prata), om de inte gör som jag säger, ber jag dem vänligt att inte komma tillbaka. Gör de som jag säger (vilket nästan aldrig händer) återgår mina hundar till normalt beteende på en gång. Det är tråkigt med vissa som har en sådan attityd så de inte fungerar bland vanliga, trevliga hundar. Dessa människor kan förstöra en hel del på kort tid, speciellt om man som jag har flera hundar med brokiga bakgrunder och alltid några unga hundar.

Balans i en hundflock

Balans i en hundflock uppnås inte genom att ge alla exakt samma saker, behandla alla exakt lika etc.

Man kan inte behandla alla hundar exakt lika. Det finns inget fixerat recept för hundhållning. T ex ska varje hund ha mat som är anpassad till deras livssituation. Samma är det med själen. En hund som t ex är dräktig, eller väldigt gammal eller ung eller på annat vis har speciella behov, så måste man tillgodose både hundens fysiska behov som deras psykiska behov. Om alla hundar får sina egna speciella behov uppfyllda så har alla hundar allt de behöver, och är därför lika.

Om vissa hundar får olika förhållanden. En får för mycket näring, en får för lite näring. En får för mycket utrymme (psykiskt), den andra för lite. En grupp av hundar som är så behandlade blir ojämn. I en sådan grupp förekommer problem i stor grad.

Hundar, liksom små barn, har en mycket stor känsla för vad som är rättvist. Att vara orättvis går emot deras natur och skapar konkurens situationer som skapar spänningar.

Att en hund får mer eller mindre av ditten och datten efter behov är rättvist i hundens värld. Att ägaren ser till att alla hundar i en flock mår bra skapar flockens respekt för ledaren och bringar harmoni till alla ingående medlemar i flocken.

Hur mycket tid man ägnar var och en av hundarna och hur mycket godis man proppar i var och en, det är rättvisa för människor. Det är inte att jämställa med rättvisa för hundar. Hunden saknar mängd och tidsuppfattning på det viset som vi människor har.

Rättvisa för hund är att man inte tar i mer än vad nöden kräver. Om man ÖSER ovett över somliga, eller tid eller godis till somliga, att man ger hundar det de inte förtjänar skapar orättvis balans i en hundflock. En hund ser när man överdriver. Både mot dem själva eller andra hundar i flocken. Att man ser till att alla i gruppen har vad de behöver, även om det innebär att ge avsevärt mycket mer tid på en enskild tid tills man lärt den vad man vill den ska kunna är rättvishet för hund. Att se till att alla individer är friska, trygga och glada är något som alla i gruppen drar nytta av, alltså är den extra uppmärksamhet som man ger en hund under träning bra och t o m önskvärt för de andra individerna i gruppen. Jobbar man med hundar enligt naturliga metoder så vet hundarna vad man gör, och varför det behövs. De är trygga i att flockledaren gör det rätta, även för de som bara får titta på under sådan träning.

Ger man var och en vad den behöver, utifrån dess behov, så är man en stark och stabil flockledare över sin flock, en flockledare som det går att lita på i hundars ögon, den favoritiserar inte somliga bara för sitt eget höga nöjes skull utan ser till flockens bästa.

Flockens bästa är att alla i en flock är i balans och mår bra, en flockledares uppgift är att se till att det uppnås.

Jämförelse barn-hund och stora grupper

Man har kommit fram till att barngrupper, t ex skola, förskola o s v, inte mår dåligt p g a att gruppen är stor. Däremot spelar personalens utbildning och kompetens största betydelse. Personalen måste dessutom ha hjärtat med i det hela och vara lyhörd för individernas önskemål och behov.

Om gruppen är nog stor och personaltätheten hög så är den stora gruppen inte alls negativt.

När det gäller hundar så vill jag säga samma sak. Jag bryr mig inte alls om ifall folk har en eller flera hundar, de kan ha hundra hundar utan att det bekommer mig så länge varje hund har det bra!

Ska man göra jämförelse mellan barn och hundar så måste vi förstå att hundar är enklare. Orsaken till det är uppenbar. Ett barn växer upp och ska bli självständigt och stå på egna ben en dag. Hundarna stannar kvar i barnstadiet hela livet jämfört med barn.

Både barn och hundar ska ha bästa vård psykiskt och fysiskt. Att se till att barn och hundar mår fysiskt bra är enklare än att se efter barn. Orsaken är enkel, barnen blir äldre och äldre, de måste läras upp, t ex en dag kommer de upp på högsta hyllan där farliga kemikalier står. Hundar kommer aldrig så långt. Barn måste lära sig att vara aktsamma, en dag ska de gå ut i världen utan mamma och pappa och klara sig. Hundar lever med sina ägare livet ut. Att hitta bra mat som hunden mår bra av brukar inte vara svårt. Vacciner o d finns tillsammans med skötselråd hos närmaste veterinär o s v. Vi har alltså förmånen att med små medel kunna skydda våra hundar från fysisk skada.

Psykiskt gäller det att först och främst ha ett djupt intresse. Utan rätta känslan för djur är det svårt att lära känna hundens enkla krav. En hund behöver bra fysisk skötsel (mat, vacciner o d) och en hund behöver motion och sysselsättning passande varje enskild hunds behov. Att behövas är viktigt för hunden, precis som människan. Hundar behöver sin flock, sin ägare, den mår inte bra av att vara övergiven.

Har man en stor grupp hundar som är i fysisk och psykisk balans så bidrar det till att ge hunden sysselsättning. En stor flock som är bra berikar alltså en hunds liv. En stor grupp ger aktivitet. En stor grupp ger större chans för varje individ att hitta en jämspelt "bästis".

En stor grupp som består av endast jämngamla hundar är INTE bra. Den ger oharmoni rent psykiskt. Detta är något som forskare kommit fram till även när det kommer till människor.

En stor grupp som är bra representanser för ett normalt hundliv är en stor tillgång. Blandade åldrar, kön, modeller av hund. Ju mer blandning, ju bättre, så länge alla hundarna är "tama", friska och glada (=psykiskt balanserade) är en enorm rikedom till en bra vardag och ett bra liv. Det hundar kan ge är oersättligt, vi människor kan inte fylla alla funktioner som en annan hund kan.

Däremot är det bäst vi tar på djupaste allvar att se till att VARJE hund mår bra.

Människan är ett flockdjur precis som hunden. Människans konstellation är anpassad till familjegrupper på blandade åldrar. Oftast kring totalt 15 individer. Vi VET att människan tar stryk fysiskt när grupper blir för stora och täta (barnen blir sjuka). T ex ju större dagisgrupper, ju mer smittspridning i den gruppen, mer sjukfrånvaro. Barn är bra att se på då de fortare reagerar fysiskt och därför fungerar som "barometer" med omedelbar verkan. Barngrupper bland människor är i regel anpassade efter ca 10-12 barn, d v s en storfamilj. När det gäller barngrupper så verkar smärtgränsen vara där, om barnen har stor fri tillgång till utevistelse, alltså vad gäller fysisk hälsa. Är de mer inomhus eller på en liten yta inomhus och/eller utomhus måste barngruppen reduceras kraftigt för att inte få negativ verkan på barnen. Hundar har en mycket högra tollerans än människan när det gäller att leva i större flockar.

Storlek på flock i naturen

Här gäller det alltså hundar, som vanligt.

Man kan idag närmast i naturen hitta motsvarigheten till våra tamhundar i förvildade tamhundsstammar (förvildade tamhundar med vidare generationer). I sådana kan hundar leva i stora gruppen, inte ovanligt 40-50 hundar.

Det finns också individer som väljer att leva ensamma, det är dock ovanligt. Vissa hundar väljer att leva själv under en begränsad tid, t ex om en tik får valpar, valpar, kan den ibland välja att leva själv för ett tag, eller om hunden är sjuk etc.

I vilda hundflockar är det sällan mindre än 6-7 individer. Vanligast är mer än 15 hundar.

I södra Europa och norra Afrika verkar det som flockarna vanligast är större. I USA verkar det som de generellt är mindre.

Enligt mina vänners beskrivningar så verkar skillnaden bestå i att gatuhundar jagas och fångas oavbrutet i USA så de får aldrig chansen att bli en större flock. Närmar de sig en större flock så rapporterar folk, och även om de ser en ensam kringströvande hundar, och sedan kommer hundfångar och hämtar upp dem/fångar dem.

I södra Europa och norra Afrika verkar det som om vissa områden lämnas dithän (om man ska lyssna på mina vänner som har den erfarenheten). De har inte en lika flitig kår som fångar och tar hand om vildhundar. I vissa områden finns det då mycket stora flockar utan att något görs åt det hela.

Det finns vildhundar som lever som en familj med katter (förvildade tamkatter med vidare generationer) som lever som mamma-pappa-barn tillsammans med apor. Dessa flockar kan utgöras av 1000-tals individer. I sådana grupper delar gruppen i regel upp sig i mindre enheter inom den stora gruppen i vila, men hela den stora flocken lever som en levande enhet som samarbetar när det är frågan om t ex jakt och vakt.

Det finns också stora grupper i vissa länder som är tamhundar, lever i familj. Släpps ut på morgonen när ägaren åker till arbete eller liknande, på kvällen kommer ägarna hem och då återgår hundarna till sina människofamiljer. Däremellan lever de som en vildhundsflock i omgivningen. Där är det vanligt med grupper av storlek 15-25 individer med många undantag uppåt och neråt i storlek.

Detta handlar om hundar OBS! Inte Vargar, hunden är INTE en Varg. Hundar är utpräglade flockdjur. De närmaste vi kommer vilda hundar idag är gatuhundar och liknande förvildade tamhundar och avkomlingar till sådana. De lever sällan i grupper under 15-20 individer.

För att gå till det extrema. Det finns några vidhundsflockar som lever med apor och katter i extremt stora familjekonstellationer idag på flera ställen, där är det inte ovanligt att hundantalet i flocken är 50-200 individer + 1000-tals apor. Katterna i flocken är något mindre i antal än hundar. De alla föds där och dör där i flocken. Hundarna fungerar som väktare och larmare för hela flocken. Katterna som barnsubstitut och sällskap/nöje till aporna. Man spekulerar i att aporna domestiserar katter och hundar. Hela grupperna har enorm sammanhållning och ett stort samarbete dagligen.

Sedan har vi t ex hundflockar som stryker omkring i vissa Medelhavsländer och vissa Sydamerikanska länder som är tätbefolkade. Där är det fullt i människor som brett ut sig och lite natur kvar för hundarna att vara i. Där är oftast flockarna mellan 15-50 individer.

I stadskärnorna sällan över 30 individer. P g a tätheten av djur och människor får varje flock ett relativt litet revir.

Hundarna håller sig instinktivt till sådana storlekar på flockarna så alla mår bra. När så inte är fallet beror det oftast på människan.

De flesta hundarna har en enorm fräschör, ser sunda och friska ut, utan några typiska drag av sjukdom uppkomna av för täta grupper. 

Hundar en och en

Kennlar som håller hundar en och en ett helt liv, där är det i regel mer förvaring än att låta hunden få vara hund.

Privatpersoner som har hundar en och en utan att ge hunden dagligen möjligheter att vara hund försöker göra sin hund till en människa, det är inget som gör hunden lycklig och harmonisk, däremot kanske ägaren.

Med detta sagt ska INGEN hundägare någonsin ha fler hundar tillsammans än vad den klarar av att ha och fortfarande får hundarna att leva i harmoni.

Besöka kennel?

Vill ni läsa mer om hur det är hos Pia´s kennel?

Uppdaterad 2020-08-20

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström