Olika raser

 

Innan man studerar raser bör man börja med att studera vad hund är, företradesvis först genom att studera vad hundens allmänna bakgrund är. På det viset ökar förståelsen för vad en hund är. Hundpsykologi.

Nästa nivå är att studera raser i övrigt.

 

Vi har blandraser, hundar som påstås vara renrasiga utan stamtavla och renrasiga hundar med stamtavla. I engelskan finns ett ord: stamtavlehundar (pedigree dogs). Ett bra ord som lätt sammanfattar vad seriösa kennlar sysslar med.

 

Absolut bästa sättet att snabbt bli duktig om hund i största allmänhet är att vara nyfiken på ALLT som rör hund och fortsätta att hålla sig uppdaterad. Att enbart studera ett enda område, en ras, en gren, ger en begränsad kunskap och erfarenhet.

Också i ens egna fält finns MASSOR att vinna genom att stundera allt möjligt inom hund, förutom att man blir allmänbildad vad gäller hund.

 

 

Rasenlig eller inte

När man väljer ras av hund att äga och framför allt avla på, så ska man välja rasriktiga hundar. Vill man frångå rasstandarden så ska man välja en ras som har de egenskaper som man är ute efter.

 

 

RÄTT RAS TILL RÄTT ÄGARE

För raser som är väldigt hårda, envisa eller liknande, krävs det att vara extra tålmodig, men samtidigt mjuk. Går man i kamp med dessa hundar så får man bråka resten av livet, hundar som är envisa sätter emot och motarbetar. På dessa hundar är hundpsykologi sättet att arbeta med dem.

Skillnaden mellan hundar som är lättlärd eller inte, är ägarens/förarens skicklighet. Vissa raser är lättare att lyckas med för de flesta. Vissa raser kan lyckas minst lika bra att lära, med rätt metoder.

Försöker man trycka ner hundar kan de reagerar med att bli extremt obstinata eller rädda/kuvade.

De raser man allmänt betraktar som envisa, obstinata, hopplösa är inget annat än ägarens/förarens oförmåga att förstå hunden och därmed kunna träna hunden på rätt sätt.

Hundspråket är härligt befriat från människans komplicerade tänkande, så använder man för hunden naturliga signaler så är ingen ras svårare eller lättare. Vill man däremot ha en cirkushund som alltid är "på", då är vissa raser lämpligare än andra.

Det gäller att hitta nyckeln till motivation för varje enskild individ, och förhoppningsfullt har var och en skaffat en hund som passar ens eget psyke, en hund som man har förmågan att förstå och samarbeta med.

Bli inte arg när seriösa uppfödaren nekar er att köpa hund, för att den inte tror ni kan passa ihop, det kan vara för ert bästa!

 

 

En hundras vid rätt tidpunkt

Flera jag känner hakar sig fast vid "sin" ras, trots att de själva, eller deras liv, har förändras och därmed skulle passa bättre för ett ombyte av hundras.

En ras som är rätt när man är i en tidsperiod i sitt liv, behöver nödvändigtvis inte vara det rätta vid en annan tidpunkt i livet.

Det allra vanligaste är att en person är mycket aktiv i början av livet, och något lugnare i senare delen av livet.

Det är en stor tjusning med alla dessa olika hundraser med olika storlekar, temperament, hårlag o s v. Det finns så mycket att välja på.

 

 

Vissa raser kräver arbete för att må bra och komma till sin rätt.

 

 

Vinthundar och plattnästa hundar har ett gemensamt. Antingen gillar man deras uttryck eller så gör man det inte. De är extrema.

Extrem elegans = vinthund. Det är inte svårt att räkna ut.

Plattnästa hundar sägs påminna om människors ansiktsuttryck, fast jag felar att se det. Plattnästa hundar har ofta lite bredare mellan ögonen och näsan mellan ögonen. När man tittar en plattnäst hund i ansiktet ska det lätt assosieras med ett barns ansiktsuttryck (sägs det). Deras populäritet ska alltså komma från viljan/önskan att ha ett barn eller partner/livskamrat.

Livskamrat som man delar livet med på mer lika villkor eller livskamrat som man delar hund-herre förhållande med är två olika. Trots det får man inte glömma att vara en säker flockledare även man man "bara" vill dela liv med en hund, och naturlgtvis vara noga att välja en ras och individ som nöjer sig med det. Är man inte en säker flockledare så får man en osäker hund, oavsett hund, som ställer till problem p g a felhantering. En hund behöver alltid en ledare att se upp till, även om man inte vill ha hunden som en "cirkusfigur" eller brukshund (=hund att arbeta med, hund med ett arbete).

 

 

Oavsett yttre attribut är det viktigaste att ta hänsyn till vid inskaffande av ras vilken sorts temperament de har och vad ni vill ha. Båda två är inte självklart att veta utan att man tänker efter först.

 

 

Vad är speciellt med en ras? Är det speciella för rasen något som är önskvärt på våra tamhundar? Vad gör en ras värdig att bevara? Är rasen tillräckligt unik i sitt slag?

Mina raser anser jag är väl värda att bevara, så här vill jag förklara deras unika drag som jag vill bevara.

Chihuahua långhårig och korthårig har en motor som är unik i kombination med deras lilla storlek, det är näst intill otroligt att en så liten kropp kan innehålla så mycket hund! De har också vissa vinthundsdrag, de kräver respekt! De har denna vinthundsegenskap att vara både hårda och mjuka (liksom Italiensk vinthund). De är tuffa angående döda ting, de är dock otroligt känsliga för kritik från familjen, osämja i familjen o s v. Vissa är ljudkänsliga när det kommer till familjen, jag pratar då inte om skotträdsla utan hårda ord och aggressivitet inom familjen. De är oerhört beroende av sin ägare med en väldigt kraftig hängivenhet. Både långhåriga och korthåriga är lättsamma i skötsel.
Italienska vinthundar är vinthundar från tryffel till svansspets i en liten förpackning. Utsökt elegans, känslighet och tuffhet (se Chihuahua), använder ögonen mer än andra raser, några kombinationer som ofta vinthundar delar. Facinerande, otroligt inspirerande. De är oerhört beroende av sin ägare som de avgudar. Som ägare av Italiensk vinthund är man i det närmaste betraktad som en Gud, om man behandlat dem väl, med ömhet och respekt. Ägaren behöver ha bra portion med empati så man kan förstå dem. Att gå utanför perfekt hundhantering gör denna hund osäkerhet och skapar stor stress i dessa hundar. De är synnerligen lättskötta i kroppen.
Japanese Chin är som ingen annan, de är så långt avlade från ursprungshunden det går att komma. Ett minimum av jaktinstinkt, så gott som ingen vaktinstinkt. Nära på ingen revirkänsla. Bara underbart go och glad i allt och alla, tror alla om gott. Detta gör dem unika och lätta att leva med. Jag har aldrig sett dess like. De behöver beskydd från elakhet av sin ägare. En Japanese som någon varit elak mot blir för alltid annorlunda och får aldrig tillbaka sin "barnsliga" trofasta attityd. De har tillräckligt med päls för att vara dekorativ, men inte så mycket så de kräver massor av extra vård.
Podengo Portugues Grande är som ingen annan, totalt unika av de raser jag lärt känna. De har en otydlig gränsdragning när det gäller respekt som t ex närkontakt och annans egendom, det är något man får lära in, om man vill ha dem mer rumsfä-iga. De är väldigt lite vinthund, mer urhund. Gemensamt för vinthundar och urhundar är att de kräver respekt, om någon hund av urhundsmodell eller vinthundsmodell inte blir behandlad med respekt och trygghet lär de sig snabbt att inte lita på människor. När det gäller kontakt och formbarhet vill jag närmare jämställa dem med Schäfer utan Schäferns stora behov av massor av stimulans och aktivitet. Podengon behöver dessutom inte tränas att bli van vid allt möjligt, utan de har en medfödd oräddhet mot det mesta så länge den inte blir skrämd och därmed skämd. Podengon använder inte ögonen lika mycket som andra vinthundar, utan är mer som urhundar när det gäller att använda sina sinnen. D v s nosen först. Hörsel som nr två. Sist ögonen. Rasen är märkligt oömm i skinnet (trots deras tunna hud och vinthundsklassning), deras intressen överskuggar i regel fysisk smärta. De har mycket motor när de jobbar, men är behagligt avslappnade mellan det. De är väldigt lättsamma att leva med för att vara en brukshund. Även rent fysiskt är de enormt lättskötta. De älskar sin ägare.
Yorkshire Terrier har alla förnäma kvaliteter som andra terrier men förpackade i ett lyxfodral! Bedrägligt, men underbart! Så mycket i så lite, och sedan denna hänförande elegans. Trots en päls som nära på saknar motstycke inom hundvärlden, så är de inte den svåraste rasen att sköta, om de har den rastypiska pälskvaliteten, vilket tyvärr är på utdöende på rasen... De älskar sin ägare.

 

Lär så mycket som möjligt om en ras som ni vill skaffa. Ju mer man läser, ju mer ser man att de flesta rasbeskrivningar har gemensamt och därmed får man en mer rättvis bild av rasen. Se mer utförligt om "mina" raser under varje ras.

 

VÅRA RASER

Chihuahua

Italiensk vinthund
Japanese chin
Podengo Portuguès Grande
Yorkshire Terrier

 

Urhundar

Urhundar har mer "vilt" i sig än andra raser.

Hundar viker i regel mot sin "ledare".

Urhundar och vildhundar har närmare till att försvara sig om de blir orätt behandlade.

Urhundar är särskilt nära till att se ner på människor som tar till våld i tid och otid.

Att uppträda värdigt är extra viktigt när man har med urhundar att göra.

Jag nämner också vildhundar. Därmed menar jag t ex gatuhundar, hundar som lever eller levt som vilt djur.

I den kategorin ingår också hundar som inte blivit präglade av människan som valpar. De hundarna har alltså levt som vildhundar under sin tidigare del i livet.

De hundarna är alltså också närmare urhundar och vildhundar.

Naturligtvis inberäknas i vildhundar också t ex zoodjur av hunddjurstyp eller fria, vilda hunddjur.

Vilda hundar ska ALLTID tas med extra försiktighet, de är INTE tama djur. Inte heller de som är bakom galler.

Djur är inte leksaker.

 

 

Lite mer (allmänt) om temperament på olika rastyper.

 

Uppdaterad 2022-04-10

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström