Skendräktig

 

Skendräktighet är ingen sjukdom, det är vanlig med skendräktighet på upp till hälften av alla tikar.

Avelstikar tycks mer sällan drabbas än tikar som inte haft valpar.

Vi har avlat fram hundar som löper oftast flera gånger om året och där alla hundar, mer eller mindre, kan bli förälder och till råga på det ofta blir könsmogna väldigt tidigt. Så var inte situationen på den tiden hunden var vild (tror man). Med de framavlade, överdrivna könsdrifterna är det lättare att våra hundar spårar ur i hormonproduktionen.

Tikar löper och efter löpet är avslutat löper hormonerna amok och tiken tror den är dräktig, den kan få både fysiska och psykiska reaktioner av samma slag som en dräktig tik, ibland alla tecken, ibland några av tecknen. Precis som dräktiga tikar får en del kraftigare förändringar, en del mindre uttalade förändringar. Efter ca 1 ½-2 månader kan tiken t o m skenvalpa och efteråt ta olika saker som sina surrogatbarn, en leksaksnalle, en boll etc.

Vad ska man göra när en tik blir skendräktig? Ifall det är uttalade besvär eller feber bör man uppsöka veterinär och få hjälp med problemet, det finns mediciner att tillgå som veterinär kan skriva ut vid behov.

I vilket fall, vare sig om man har mindre besvär eller får hjälp av veterinär, bör man först och främst ta ifrån tiken alla hennes "valpar" hon har skapat sig. Man bör försöka avleda hennes intresse från allt vad valpar heter. Har hon mjölk får hon inte stimulera sig själv så mer mjölk produceras, utan bör då kanske t o m ha krage av något slag eller munkorg. Öka motion och gärna leka extra med henne. Dra ner på maten, speciellt kraftig mat som kött, högproteinfoder m m är helt olämpligt under denna period.

Om hunden går med mjölk en tid och inte har valpar som tömmer ut det kan det uppstå en juverinflammation.

 

 

Jag har ibland någon enstaka hund som blir lindrigt skendräktig. Jag ökar motion och drar in lite på maten så brukar det ge sig fort, oftast på 2 - 5 dar är det över.

Min egen teori är att hundar som är avelstikar mer sällan blir skendräktiga, så till vida de inte blivit parade och "gått tom". De hundar jag haft med mindre könsdrift och få löp, sådana som jag p g a att de varit låga i könsdriften inte har använt i avel, de har heller inte blivit skendräktiga.

Från 2014 får jag lov att uppdatera mina egna erfarenheter då samtliga mina Podengo P. har blivit skendräktiga efter första löpet! Rasen är framavlad för att vara duktiga att para/paras, föda och duktiga mödrar, d v s att ha kvar sina naturliga instinkter, så till den grad att de har hormoner i överskott.

Samtliga har varit lätta att få bort skendräktigheten, ingen av skendräktigheterna har skapat några bekymmer.

 

Uppdaterad 2018-07-14