Ärftliga rassjukdomar

 

Denna ständiga fixering vid enstaka sjukdomar, som ibland anses rasbundna...

Det är bra ifall man har lite perspektiv på det hela.

Alla hundar kan få alla slags sjukdomar. Därmed inte sagt att våra hundar är sjukliga. Vissa sjukdomar är allvarligare än andra. Inavel driver fram sjukdomar. För att få perspetiv på det hela har jag sammanställt en lista på ett antal vanliga sjukdomar på "mina" raser. Jag har sammanställt dem alla tillsammans, men nämnt vissa raser i texten, därmed inte sagt att andra raser inte också kan få dessa sjukdomar för att jag inte nämner de andra raserna här. Som sagt, alla raser och blandningar kan få alla sjukdomar, rasbundna eller inte. Vissa storlekar av hund är mer benägen att få vissa sjukdomar mer än andra, detta oavsett ras (eller blandningar).

Naturligtvis finns det flera sjukdomar som kan drabba våra hundar, dessa sjukdomar ska anses mer eller mindre ärftiga, vissa går också att framkalla genom icke bra skötsel, men kan också ha en ärftlig komponent.

Vissa sjukdomar kommer lättare till hundar med en speciell byggnad eller utseende. D v s hundens fysiologi.

En hund som har ett fel som inte är klassat som ärftligt ska inte anvädas i avel. Det finns risk att den lämnar den icke ärftliga egenskapen till sin avkomma! Detta beror på något som heter DNA-metylering. Det är något som jag slarvigt kallar "genetiskt minne". Detta är ganska nyupptäckt och behöver därför påminnas om, så hunduppfödare blir upplysta.

Sjukdomarna är tagna från Amerikansk forskning + min egen kännedom.

 

 

Ska man avla på en hund ska man som minst se till att hunden inte har något deffekt som den lider av. Avelshunden ska INTE ha varken fysiska eller psykiska handikapp.

 

 

 

Sjukdom        Allmänt om sjukdomen        Vad vi kan göra avelsmässigt för att försöka stoppa sjukdomen
ALLRGI T ex allergi mot pollen, föroreningar, mat, ibland t o m luften. Det kan t ex orsaka klåda och leda till och med leda till hårlöshet.

Allergi, känslighet mot sövning och känslighet mot vaccin, har troligen ett samband.

Förekommer på Chihuahua, Japanese chin, Yorkshire Terrier, Italiensk vinthund m m.

 

Om en hund är medelålders och inte blivit allergisk, så bör det gå bra att använda den hunden i avel utan att föra vidare sjukdomen till framtida generationer.

 

BRONKIT En ansamling av slem i bronkerna som sitter längs ner i lungorna. Inflammation av luftrör. Förekommer bl a på Yorkshire Terrier.

 

Använd äldre, friska hundar, som inte haft återkommande sjukdomar under sitt liv, så vet vi att de individerna inte har bronkit.

 

DISTICHIASIS Ögonhår som växer fel och skaver hornhinnan, det kan orsaka skelning och inflammation. Förekommer på Chihuahua, Japanese chin, Yorkshire Terrier m m.

 

Använd inte hundar med distichiasis i avel.

 

DVÄRGVÄXT Dvärgväxt förekommer på alla raser, men mer på dvärghundsraser än andra raser. Småväxt och dvärgväxt är olika saker. Läs mera här. Använd inte får små hundar i avel.
EPILEPSI Epilepsi (förkortas EP) är en diagnos som inte är allt för lätt att ställa, man måste utesluta allt annat för att komma fram till diagnosen epilepsi. Epilepsi ger kramper.

Epilepsi kan vara ärfligt eller framkallat av skada eller slag mot huvudet.

Epilepsi debuterar vanligen före 1 ½ års ålder, om det är den ärftliga varianten. Det är dock vanligt att de flesta hundägare missar första tecknen vid lindrig EP. De kan ha sådana små anfall att de bara är borta under några sekunder, minianfall. Även de med så lindrig EP får oftast starkare EP anfall med åren varför de flesta hundägare ser anfallen till sist, oftast då, i sådana fall, före 4 års ålder.

EP är dock sällan så att anfallen uppträder med flera års mellanrum, risken är desto större att vissa anfall är så lindriga så de flesta hundägare inte ser det.

Mörker och tystnad är viktigt vid ett anfall för att lindra anfallet för hunden.

Vissa hundar upplever lättnad om man håller dem stadigt mot sin kropp under anfallet. Det kan få dem att slappna av och därmed gå ur anfallet fortare.

Kan man inte hålla hunden är det inte helt fel med en tygbur under anfallet, då det är varmt, mörkt, och man ställer den i ett tyst rum. Hunden kan heller inte göra sig illa i en tygbur, om det inte är en tygbur med stålram, då kan hunden göra sig illa.

Under anfallet ska man inte hälla / tvinga i hunden vätska eller mat.

Ett enkelt test för att eventuellt utesluta diagnosen epilepsi. Om man kan förmå hunden att ta emot mat och vatten och de sväljer det under anfallet har hunden inte epilepsi.

EP anfallen kan bli så kraftiga att hunden inte får möjlighet att andas och dör under anfallet. De kan också slå sig fördärvade under anfallen.

Epilepsi finns vanligare på Japanese chin och Italiensk vinthund, fast alla raser kan naturligtvis drabbas.

 

Använd hundar i avel som är över 4 år och friska.

 

HEPATIC LIPIDOSIS eller STEATORRHOEIC eller STEATOSISHEPATIT En sjukdom som hör ihop med en farlig ansamling av fetter i levern. Hos människa ofta förknippad med alkoholism, diabetes och / eller högt blodtryck. Förekommer på Chihuahua, Japanese chin, Yorkshire Terrier m m.

 

Använd hundar i avel som är över medelålder och friska.
HYDROCEPHALUS Vattenskalle. Förekommer på Chihuahua, Japanese chin, Yorkshire Terrier, Italiensk vinthund m m.

Hundar kan ha vattenskalle hela livet utan att man vet det, då det kan vara en liten deffekt. Trots att det är en liten defekt har hunden oftast en onaturligt stor, eller onaturligt rundad skalle. Läs mera här.

 

Använd inte hundar i avel med onaturligt stor eller onaturligt rundad skalle.

 

HYPOPLASIA Glapp i hals / nack kotorna, leder till ryggmärgsskador. Symtomen uppstår i tillväxtfas när avståndet mellan kotorna, alternativ kotor och kranie glider isär. Inte ovanligt senast omkring 1 ½ års ålder. Tillståndet leder till stor smärta och inte ovanligt begrönsad rörlighet "bakom nacken". Sjukdomen kan vara dödlig. Förekommer bl a på Japanese chin och Yorkshire Terrier.

Läs mer nedan.

 

Använd hundar i avel som är över 2 år och fullt friska och rörliga.
HYPOGLYCEMIA - LÅGT BLODSOCKER Lågt blodsocker hos valpar 5 till 16 veckor gamla är vanligt, det kommer då det börjar vara för långt mellan måltiderna och beror då på underutfodring för individen. Detta är speciellt förekommande på små exemplar av sin ras. Lågt blodsocker kan också förekomma vid bakterieinfektioner, parasitangrepp eller att de drabbats av sjukdomen levershunt.

En valp som blir dåsig, håglös, stirrig, okoordinerad, så kan det bero på att hjärnan för för lite socker för att fungera. De kan också få undertemperatur. De kan till sist gå in i koma. I svåra fall dör valpen.

Återkommande attacker av hypoglycemia kan ge permamenta skador på valpens hjärna.

 Förekommer på bl a Japanese chin och Yorkshire Terrier.

Den lethalgen som påstås finnas hos Japanese chin för hög dödlighet hos valpar, då speciellt valpar som passerat de första veckorna, tror jag personligen härleds i denna kategori. Inte ovanligt vid 5 veckors ålder men heller inte ovanligt att de även kan insjukna så sent som i början av 4:e månaden. Klockrent.

 

Använd hundar i avel som är äldre och friska.
HÖFTLEDSFEL Kallas vanligen HD-defekt. Förekommer på alla raser, vanligare på större raser, även om vissa små raser oftast har det men utan att ha tillstymmelse till lyta från det. Detta är t ex inte helt ovanligt på Japanese chin.

Man bör inte röntga en hund (oavsett storlek) i löpet, då höftleden kan glappa lite för att sedan blir stabil igen mellan löpen.

Då hundar av lätt ras inte får problem med detta så verkar det för mig en ovesäntlig uppgift om hundar har HD defekt eller inte.

Hundar som haltar eller på annat sätt har symtom ska naturligtvis utredas om varför och problemet ska åtgärdas i möjligaste mån.

Jag har hört om en Japanese chin med opererade höfter p g a HD-defekt. Operationen var på en ca 1 ½ årig tik som inte hade lyte av sin defekt. Som jag ser det, ett onödigt risktagande med ingen vinst för hunden eller ägare, möjligen för veterinärens plånbok. I mitt tycke att utsätta hunden för onödigt lidande, något som är olagligt i Sverige.

 

Ta bort allt hundar ur avel som inte kan gå rent och därmed visa rörelsenedsättning. Hundar av det slag, oavsett ras och storlek ska inte gå i avel.
KERATOCONJUNCTIVITIS SICCA Torra ögon. Förekommer vanligare hos Chihuahua och Yorkshire Terrier. Men som vanligt, även andra raser drabbas. Alla levande kan drabbas av allt, som sagt. Det kan debutera senare, men oftast före medelåldern.

 

Använd hundar i avel som är över medelålder och friska.
KÄNSLIG MAGE Det är inte ovanligt att hundar har känslig mage. Hunden kan spy eller få diarré. Hunden kan därmed inte tillgodogöra sig maten och blir lätt mager. Man måste därför vara extra försiktig med dessa individer att inte "skämma" bort dem på fel sätt, d v s ge dem våran mat, det kan fördärva hunden för evigt totalt i onödan. Små hundar av sin ras drabbas vanligare av detta än större hundar.

Det är INTE ok med hundar som har återkommande magproblem.

Man måste också studera parasiter för att utesluta detta från känslig mage, hunden kan ha parasitangrepp, inte känslig mage. Det är lätt att utesluta genom att lämna in avföringsprov för analys, men man måste säga till specifikt om test för vissa av parasiterna när svenska lab och veterinärer inte håller sig helt uppdaterad (detta skrivet 2011) med de senare inom parasiter. Läs mer om parasiter här.

För återkommande problem i en hel flock hundar titta gärna närmare på Giardia.

Yorkshire Terrier, Chihuahua, Italiensk vinthund och Japanese chin kan drabbas.

 

Uteslut parasitangrepp från diagnosen först.

Ta sedan bort alla hundar ur avel som har återkommande sjukdomsförlopp. Använd gärna gamla hundar i avel som fått varit friska hela livet.

LEGG-PERTHES SJUKDOM En sjukdom i lårbenet. Troligt resultat av otillräcklig cirkulation runt höftleden. När cirkulationen minskar dör benet i lärbenskular och brosket runt ledkulan deformeras. Oftast visar sig sjukdomen i ålder runt 5 - 8 månaders ålder. Symtom: smärta, hälta, förlamning. Operation kan till viss del återställa hunden till ett någolunda normalt liv.

Kan drabba bl a Yorkshire Terrier och Japanese chin.

 

Ta bort allt hundar ur avel som inte kan röra sig normalt och hundar som på något vis visar rörelsenedsättning. Hundar av det slag, oavsett ras och storlek ska inte gå i avel.
LIVSLÄNGD Är inte ovanligt 10 - 15 år på våra dvärghundar, om den inte drabbas av olycka och att den i övrigt får hålla sig frisk och kry.

 

För att öka möjligheten till att avla fram hundar som blir gamla, använd gamla, friska hundar i avel.

 

LYMPHANGIECTASIA Lymfkärlen som ansluter till tarmen blir förstorad, vilket hindrar dess förmåga att transportera vätska. Inälvssjukdom, normala symptom är kronisk diarré. Drabbar ibland Yorkshire Terrier.

 

Använd gamla, friska hundar i avel.
PATELLA LUXATION Patella luxation kan komma av många orsaker. Hunden kan ibland inte låta visa några defekter till vardags till att bli så förstörd att de inte kan gå. Svåra tillstånd kan förorsaka hälta och t o m svår smärta. Vid begränsad rörlighet är operation att överväga, efter operation får oftast hunden ett någolunda normalt liv.

Läs mera här.

Detta förekommer på alla raser, men då speciellt små raser, ju mindre, ju vanligare. Det märkliga är att vissa raser blir mer besvärade av samma ras än andra raser. Japanese chin har oftast inga lyten av sin defekt, medan Chihuahua ofta blir väldigt besvärad av samma grad av fel. Även Yorkshire Terrier kan drabbas av patellaluxation. På den tycks det däremot vara defekta i förhållande till grader, vilket man tycker de andra raserna också skulle vara, men så är oftast inte fallet.

Ibland kan en hund ha korrekt patella som 1-åring eller äldre, det är då man fastställer patellastatus. Sedan kan, med åren, knäet slitas och den äldre hunden får patella luxation senare i livet. Vanligt är att slitningen går fortare på tikar som får valpar. Det är inte helt ovanligt på bl a Japanese chin. Dessa hundar verkar inte ha några problem med sitt lyte.

På Italiensk vinthund kan jag inte uttala mig då jag inte har haft eller fött upp en enda patellaluxation och har inte samma kontaktnät på den rasen, däremot känner jag till att patella även existerar på denna ras.

 

Använd hundar i avel som inte har rörelsenedsättning och om en patella luxuerande hund används i avel, para med enbart garanterat friska hundar.

Vid tillgång på stort avelsunderlag, som t ex hos Chihuahua, är det förkastligt och fördärvligt att använda hundar med patella luxation i avel.

PORTOSYSTEMIC SHUNT Medfödd missbildning på åder som levereras blod till levern. Detta gör att reningen som levern står för inte blir gjord som den ska, det innebär i sin tur att blodet långsamt förgiftar hjärtat, lungan och andra organ med gift, toxin. Symtom är liten kroppsstorlek, dålig aptit, svag muskelutveckling, minskad kapacitet att lära, dålig koordination, tillfälliga uppkastningar och diarréer, beteende abnormalitet, kramp speciellt efter måltid, synnedsättning, total förblindning, koma, död. Oftast kan shunten behandlas med kirurgi.

Förekommer på bl a Japanese chin och Yorkshire Terrier.

 

Använd gamla, friska hundar i avel. Kroniskt magra hundar är inte friska. Hundar med kronisk dålig aptit är inte friska.
REAKTION PÅ VACCIN T ex hårlöshet, ömmhet, svullnader, rådnad, inflammation på injektions stället, Japanese chin, Yorkshire Terrier och Japanese kan alla drabbas om detta, det är inte heller helt unikt med dödsfall i samband direkt efter vaccin, oavsett vad hunden vaccineras mot, däremot förefaller vissa sorters (fabrikat) ge mer och fler reaktioner och grövre reaktioner än andra.

Det kan nämnas att jag tillsammans med flera av mina kollegor (och i sin tur deras kontaktnät) har ett mycket stort kontaktnät sammantaget. Vissa av oss uppfödare får ofta trötta hundar, kanske ibland t o m håglösa, efter vaccineringen, ofta vill valpen inte äta så bra efter en vaccinering, uppfödarna menar att det är normalt efter en vaccinering och går snabbt över. Det tycks vara vanligare på yngre hundar än äldre. Vissa andra uppfödare, som använder andra märken av vaccin upplever aldrig det och får heller aldrig hundar som är sjuka efter vaccineringen.

Alla raser kan drabbas. Ju mindre hund (mindre i storlek), ju större är risken för reaktion.

Jag personligen känner till dödsfall i samband med vaccin på bl a Italiensk vinthund, Yorkshire Terrier, Pomerianian, Japanese chin, Griffon, Chihuahua, långhårig dvärgtax m m.

 

Använd hundar i avel som inte visat allergi mit vaccin. Uppträder inte problemet på hunden när den är ung brukar det inte komma senare.
RENTAL DYSPLASI Tidigare kallad PNP, har bytt namn till rental dysplasi = RD. Det är en underutveckling av njurarna.

Förekommer bl a på Yorkshire Terrier, Italiensk vinthund, Japanese chin och Chihuahua.

 

Använd gamla, friska hundar i avel som inte är kroniskt magra.
SKÖR En liten hund, oavsett ras, har lättare att drabbas av vissa olyckor som sällan uppstår för större hundar. T ex att drabbas av ägarens klumpighet, att t ex trampa på hunden, ramla över hunden, sätta sig på hunden. En större hund har av naturliga skäl lättare att klara det än vad en liten har. Olyckor som att ramla ner för ett bord t ex. Ju mindre hunden är, ju större är naturligtvis riskerna.

Om detta ska anses skör vet jag inte, om vi fick motsvarande tyngd över oss så skulle vi inte klara det heller, det innebär inte att vi är sköra. Det innebör snarare att små hundar är underdimitionerade i förhållande till vår miljö och vårt samhälle, anser jag.

Italiensk vinthund har en förmåga att bryta ben, utan att lida av direkt benskörhet (tunnt med ben /förhårdnad inuti benen ofta i kombination med extra stora och många hålrum inuti skelettet). Det är helt klart att dessa hundar som bryter benen följer vissa blodslinjer, därför är det nog extremt lämpligt att avla bort från denna egenskap genom att ALDRIG någonsin ha valpar efter en Italiensk vinthund som brutit benen, oavsett orsak.

 

Använd inte hundar i avel som är sköra. För övrigt, var rädd om din hund!

Hundar med benbrott bör inte användas i avel på raser där benbrott är vanligt. Det är endast så man kommer bort från problemet.

STARR Grumlig lins på ögat, alla raser kan drabbas oavsett storlek.

 

Använd gamla, friska hundar i avel. Gör eget syntest. Skruva ner ljuset på kvällen i våra mörka svenska vintrar, sätt en bomullstuss på en tråd och håll den framför hunden, vejer hunden för tussen ser den bra, gör den inte det,  har den nedsatt syn. Gå då och ögonlys din hund för att ta reda på orsaken.

 

SÖVNING - ANESTESI Rasen är känd för att vara känslig vid sövning. Ju mindre hund, ju större risk. Jag personligen känner till dödsfall i samband med sövning på bl a Yorkshire Terrier, Pomerianian, Japanese chin, Griffon, Chihuahua, Tibetansk Spaniel, Shih Tzu, Borzoi m m.

 

Använd inte hundar i avel som visat känslighet mot sövning.
TRACHEAL KOLLAPS Försvagning av väggarna i luftstrupen. Vanligare förekommande ju mindre hunden är. Väggarna i luftstrupen kan vara sladdriga, ett tillstånd som blir värre med åren. Sjukdomen orsakar oordning i produktionen av steroid hormon vid adrenala körtlarna. Denna överproduktion bidrar till ännu mer försvagning i brosket och förrvärrar därmed tillståndet.

En undersökning av luftstrupen kan skynda på sjukdomsförloppet.

Rekomendation är att låta dessa hundar gå i sele, då tryck, även utifrån, kan orsaka påskyndande av sjukdomsförloppet. Vanligt första symtom kan vara att hunden hostar så det låter ungefär som en Gås som tutar, speciellt i anslutning till ansträngning. Hostan blir mer eller mindre konstant under slutet av sjukdomsförloppet. Sjukdomen kan sekundärt också leda till lungproblem.

Ibland kan kirurgi reparera luftstrupen.

Förekommer bl a på Yorkshire Terrier och Japanese chin med flera raser.

 

Använd gamla, friska hundar i avel, hundar med god aptit och icke återkommande "förkylningar".
URINSTEN Urinsten brukar visa sig genom att hunden får svårt att urinera och när den gör det kommer oftast väldigt lite urin ut. Urinen kan p g a att den hållits för länge i kroppen bli väldigt stark i färg och lukt. Hunden kan visa smärta i samband med urinering men också mellan kissrundorna. Hunden kan också p g a en mer än våldsam smärta bli väldigt lynnig, utan att ägaren förstår varför.

Kan i lindriga fall försöka ge hunden extra jod under en tid som kan få stenarna att krympa (slås sönder och komma ut den naturliga vägen) eller släppa. Prata med en homeopat.

Kan förekomma på alla raser. Stenarna kan vara mer överdimitionerade i förhållande till hunden på en liten hund än en stor hund. Därför kan det vara extra ont och jobbigt att bli av med stenarna den naturliga vägen för den lilla hunden än för den stora, som kan ha nog så starka plågor från denna sjukdom.

 

Använd inte hundar i avel som har / har haft urinsten. Använd gärna gamla hundar då man redan vet att de levt länge utan problemet.

 

191006 Hypoplasia

Angående nackproblem (hypoplasia) och huvudets form.

Som alltid måste man först som sist ställa huvudformen i proportion. Man kan inte tro att alla som är små har för kort skalle. Det är inte så det fungerar.

Fysiologiskt är det två saker som ökar risken för nackproblem. Det ena är skallens längd (alltid jämfört med bredd och i viss mån djup). Den andra är halsens vinkel mot huvudet.

Om halsen är väldigt lodrät ökar risken.

Om skallen är väldigt kort, i förhållande till längden och i viss mån djupet, så finns det också ökad risk för nackproblem.

Har hunden både ock ökar risken.

Hundar som inte fått nackproblem under sina första 1 ½ år har i regel inte ärftligt nackproblem.

Det de hela handlar om är att kraniets skelett, benet i skallen med andra ord, glider isär från ryggradens första kota, kallad atlaskotan, ibland sker förskjtningen mellan första och andra halskotan. Om de glider isär nog mycket bryts ryggmärgsvätskan och hunden dör.

Om skallen är väldigt kort kan det vara svårt för ryggraden att "nå fram" till skallen.

Om ryggraden (övre delen av halsen) ansätter i kraniet väldigt lågt placerad, så är risken större att det blir ett glapp mellan skallen och atlaskotan, då den int när fram.

Detta glapp sker i allt från fosterstadiet till hunden är FÄRDIGVUXEN! Ju mer färdigväxt hunden är, ju mindre risk är att hunden har en ärftlig variant av detta.

En hund kan naturligtvis skadas så kotorna glider isär och få samma "sjukdom" som den ärftliga varianten. Jag ska väl inte behöva nämna att hundar i alla åldrar kan skada sig och risken för skador är större ju yngre hunden är.

Det finns raser som är framavlade att se ut så här. Kort skalle och högt ansatt huvud. Även bland dem är det inte många som drabbas. Av dem är det oftare de mer extrema som drabbas, men inte nödvändigtvis.

Kom ihåg att hundar som inte alls ser ut så här drabbas ibland också, fast mer sällan.

Avlar man på hundar bör man undvia för extrema hundar.

Sedan bör man akta sig för nära släktingar till de som drabbats.

Sedan är det bra ifall man avlar på hundar som inte är allt för unga.

Söker man en sådan uppfödare, så är risken minimal att man drabbas.

Men risken finns där, t o m när man väljer hundar som inte alls är vanligt att de får detta problem.

 

 

För väldigt många år sedan, 80-talet, så hävdade jag att hundar med återkommande problem, om det så enbart var en förkylning, skulle inte användas i avel, jag ansågs då knäpp.

I dagens läge stödjer all ny forskning vad jag redan förstått.

Använd bara 100 % friska hundar i avel, gärna hundar som redan bevisat att de är friska, d v s de har redan levt en långt liv utan sjukdom. Slutsatsen bör alltså vara att använda unga hundar sparsamt, och då enbart med gamla hundar som enbart varit friska under sitt liv.

 

Uppdaterad 2019-10-07

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström