Analsäckar

 

Analsäcksinflammation

Analsäckarna är två stycken och ligger på var sida om analöppningen i position som klockan 20 i 4. De innehåller en vitgrå tjockflytande vätska som luktar förfärligt illa. Dessa har en kanal till analöppningen. Analsäckarna toms automatiskt när hunden bajsar och fungerar som smörjmedel + lämnar stark lukt som hundar kan identifiera sig med, en variant av så kallad revirmarkering.

Om analsäckarnas kanaler blir tilltäppta eller sekretet i dem för tjockt eller tömningen störs av annan anledning så kan inflammation uppstå inne i analsäckarna, de kan svälla upp och t o m spricka.

Sekretet är då ofta missfärgad, alltså inte längre vit-grå, utan mer "sjukt" i färgen. Mörkare.

Får hunden svårare besvär eller feber så bör man uppsöka veterinär som får hjälp med behandling. Har hunden för kraftig svullnad och ömmar eller om analsäcken/säckarna spricker så kan man behöva tillsätta antibiotika. Har hunden upprepade besvär så kan man t o m få operera bort analsäckarna.

Om analen spruckit eller opererats bör hunden under läkning inte få tillfälle att slicka eller bita där, då brukar veterinär ordinera så kallad tratt åt hunden. Ett underbart alternativ till tratt är faktiskt munkorg. Se bara till att ha en mjuk munkorg, läder eller tyg, så hunden inte drar metalltrådar mot såret. Se också till att munkorgen sitter så att hunden får tillfälle att dricka. Färskt och rent vatten är alltid så otroligt viktigt för hundar.

Problemet med tratt är att hunden har ofta svårt att ta sig fram, den slår i över allt. Det finns ju numera också fina uppblåsbara halskragar som fungerar mycket bra och ger hunden lite bättre rörlighet.

Om hunden börjar åka kana på ändan eller kanske biter sig i svansroten, om t ex analsäckarna blir svullna utan att för den delen ömma för mycket man man själv tillta åtgärd. Ta tumme och pekfinger och placera strax under-utåt om analsäckarna, tryck inåt och dra uppåt mot analen. Gör detta gärna i samband med bad, det luktar inte rosor precis. Om vätskan är inflammerad kan man se att vätskan mörknat mer eller mindre.

Hundar som ofta drabbas av analsäcksinflammation ofta och mycket ska man helst inte använda i avel, anser jag.

 

 

191018 Tömma analer i tid och otid

Man ska INTE tömma i tid och otid, i förebyggande. Det är inte bra. Hundens förmåga att tömma när den skiter kan då minska, och hunden får inte smörjmedlet den behöver, den får ont när den skiter.

Hunden ska tömmas om den är onormalt svullen eller t o m varm i svullnaderna vid analen.

 

 

191018 Tömma analer

Om man vill prova att tömma analerna själv så ska man vara lätt på handen.

Analsäckarna är två stycken och ligger på var sida om analöppningen i position som klockan 20 i 4. Strax under/utanför dessa områden startar man med tumme och pekfinger (på liten hund, på stor kan man få ta en i taget, men principen är den samma). Man drar sedan fingrarna därifrån och mot analöppningen. Känner man en bulle/höjning däremellan så är det tecken på analsäckar som är överfyllda och inte tömmer sig normalt. OBS! Vissa hundar har så normalt, och då har de extra stora "klumpar" där när de har analsäckarna överfyllda.

Är svullnaderna varma, så är det tecken på mer akut överfyllnad som gått över i inflammation och då är hunden i regel ömm där.

Då vätskan luktar äckligt och kan spruta ut med väldigt fart så ställer jag hunden i badet och schamponerar rikligt så det blir riktigt halt i baken på hunden innan jag startar. På det viset minskar risken att jag gör illa hunden också.

Man "smeker" utifrån/nerifrån och mot analen vid behov och ser om det kommer ut någon vätska. Titta från sidan. Du vill INTE få vätskan i ansiktet. Den kan alltså spruta ut.

Upprepa tills svullnaden minskat och det inte kommer speciellt mycket analvätska längre.

 

 

Egen erfarenhet

Själv drabbas ett fåtal av mina hundar numera (skrivet 2018) när de blivit gamla av analsäcksinflammation, jag tömmer dem då i badet och sedan är det bra igen. Det händer någon enstaka av mina hundar en gång varannat år ungefär.

Men om jag märkte att en hund som drabbats ibland fick problemen igen, för min del brukade det vara med ca 1-års intervaller, då valde jag då bort den hunden från avel.

Jag hade betydligt fler analsäcksinflammationer på den tiden när jag levde med Cavalier King Charles Spaniel. Jag hade oftast flera varje år som jag fick hjälpa till att tömma då, och det var alltså inte mina andra raser som jag hade samtidigt, utan endast Cavaliererna.

 

Uppdaterad 2019-10-20

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström