I mitt tycke verkar karlar vara ganska värdelösa. Trots det har var och en lämnat en liten del saknad i mig efteråt. Här kommer några exempel på vad jag saknar hos vissa karlar:

1. En karl putsade glasögonen och skorna åt mig och såg till att jag tog på rätt kläder när vi skulle ut.
2. En karl producerade att antal tavlor som jag njöt av att titta på, och också att se processen hur det hela växte fram. Jag är en stor beundrare av de med konstärligt skapande, en egenskap som delas av min högt älskade dotter.
3. Ytterligare en annan packade bilen, körde och älskade hundarna med en attityd att "inget är omöjligt" i de perioder när han var till sina fulla sinnen.
4. En beundrade allt jag sa och gjorde, på den tiden när jag var ung och nertryckt. Han lyssnade på vartenda ord jag sa. Någon som trodde på mig och såg upp till mig för min kunskap, min intelligens och mitt hjärta. Han gav mig exakt det jag behövde just då.
5. Sedan har vi HAN, alltid lugn, trygg, vänlig. Den ÄKTA kärleken. Jag var för skadad för att orka, han var för skadad för att orka. Idag är han död.

Min personlighet är: Rationell - emotionell

Jag fattar rationella och väl genomtänkta beslut. Det är viktigt för mig att saker och ting går rätt till. Jag baserar mina beslut på fakta, jag är oftast lugn samt analyserar och argumenterar logiskt. Samtidigt är jag helt motsatsen emotionell, känslor spelar stor roll för mig. Jag har förmåga att känna stor empati, fast visar sällan min emotionella sida utåt.

Jag är öppen för förändringar, är saklig samt bra på att bedöma situationer. Jag är inte speciellt traditionell av mig, samtidigt som en viss stabilitet är viktig för mig.

Jag är ganska inåtvänd numera. Detta kommer sig mycket av att jag är sjuk och därmed måste ägna det mesta av min tid åt mig och mitt för att orka med. Jag är mycket själv med mina djur i tystnad och trivs förvånansvärt bra med det, jag rent behöver det för att må så bra som jag bara kan.

Jag är bra på att iaktta.

När jag umgås med folk är det mycket vännerna som jag umgås med som speglar vem jag är. Jag kan vara väldigt pratsam i mindre grupper, men i större sammanhang blir jag ofta mer tyst och iakttar istället, troligen för att jag hör så dåligt och har oerhört svårt att föra ett samtal i bullriga miljöer.

Jag är båda egensinnig och anpassningsbar. Jag kan forma mitt beteende efter umgänget, men i slutänden har jag en mycket bestämt uppfattning och ändrar mig sällan. Jag vill gärna att andra ska trivas i mitt umgänge, men numera är jag för sjuk för att orka bry mig utan låter andra få möjlighet att av egen kraft trivas med mig, jag kan inte orka med att hjälpa andra så mycket som jag tidigare har gjort. P g a min sjukdom har jag tvingast bli väldigt egensinnig.

Jag gillar inte konflikter, det tar för mycket kraft och energi av mig. Innan jag blev sjuk kunde jag njuta av en god argumentation, men det är många år sedan...

Jag står för mina åsikter, jag bryr mig inte speciellt om vad andra tror och tycker om mig. Det är viktigt för mig att vara mig själv och att stå för mina åsikter, fast jag är ändå ödmjuk i mitt umgänge med andra, jag har stor respekt för varje människas egen personlighet och åsikt, likaså som jag vill att andra har för mig.

Jag är numera i stort behov av personlig och fysisk distans för att orka med min sjukdom, tidigare var jag däremot i stort behov av närhet.

Jag ger mig oftast tid i känslomässiga situationer, tar itu med dem på ett lugnt och sansat sätt. Någon gång ibland kan du bli mycket känslomässigt påverkad av något som verkar komma från ingenstans.

Jag iakttar gärna, ser till fakta och detaljer. Samtidigt litar jag mycket på min intuition, ser samband.

Jag har livlig fantasi och föreställningsförmåga.

Jag gillar att omgivningen är strukturerad och tycker att det mesta är ganska förutsägbart, då känner jag att jag har allt under kontroll. Fast livet kan bli lite tråkigt då, så lite oväntade händelser piffar upp tillvaron. Förr, när jag var frisk, gillade jag förändringar och utmaningar, men p g a sjukdom orkar jag inte med det så mycket numera.

Ibland känner jag mig lite som en karl, jag gillar klara riktlinjer och strukturer. Det gör mig trygg.

Skulle jag ha en partner skulle den nog vara: Lite lagom innovativ, nyfiken och flexibel men ska samtidigt uppskatta en stabil omgivning och dessutom vara praktiskt lagd. Personen skulle inte vara allt för utåtriktad, det skulle jag inte kunna hålla jämna steg med för att jag är för sjuk, fast jag dras till utåtriktade personer, men orkar inte med det på lång sikt. Personen bör vara relativt anpassningsbar och uppskatta kontakt med andra människor, men den måste också tillåta individualitet och respekt för andras behov.

Vill ni skriva en rad till mig? piaskennel@hotmail.com

Eller ringa på telefon 0762 79 41 25.

BACK

Sidan är senast uppdaterad 2018-07-03