Utställning SE JV-2014 SE V-2014 Pia´s Filippa M A Svensson

 

 

DATUM

ORT

ARR

DOMARE

INOFF
NAT
INT

JUNKL

JUNKK

CK

ÖKL

ÖKK

CK CH
KL
CK BH
BT

R-
CERT

CERT

R-
CACIB

CACIB

BIM
BIR

AVEL
KL

UPPF
KL

BIG

BIS

181007 Sundsvall, Sweden SKK Henrik Söeborg, Danmark Int - - - Ex 2 - - - - - - - - - - - - -
1805 Piteå, Sweden SKK - Nat - - - Very good 2 - - - - - - - - - - - - -

Vi avslutar nu hennes utställningskarriär p g a att hon blev fysiskt och psykiskt illa behandlad på utställningen den 11 oktober 2015 och efter det vill hon inte vara med längre.

160410 Sundsvall, Sweden SKK - Nat - - - Ex 1 - - - - - - - - - - - - -
160409 Sundsvall, Sweden SvVK - Nat - - - Very good 1 - - - - - - - - - - - - -
151011 Timrå, Sweden SvVK - Nat - - - Ex 1 - - - - - - - - - - - - -
141214 Stockholm Älvsjö Mässan, Sweden SKK Pocas Joao Vasco, Portugal Int Ex 1 ck - - - - - 1 - 1 - - BIR - - Oplacerad, unplaced SE JV-2014 SE V-2014
140802 Svenstavik, Sweden SKK Jens Myrman, Sweden off Ex 1 ck - - - - - 1 - 1 - - BIR - - Did not Did not

 

X

 

Filippas återkomst oktober 2018.

Allt gick bra till domaren skulle titta i munnen på henne, då kände hon sig våldtagen.

Hennes öron var ca 10 i 2 mest hela tiden när hon stod i siluett.

Hon var lite stressad och tog trots det upp svansen i rörelse, jag är nöjd, hon kanske kan få ett sista cert med mer träning.

Jag ska träna henne att bli tittad i munnen av främlingar med folk hon inte är rädd för, till nästa gång jag ställer henne, så får vi se om det ger resultat.

Det är synd att hon är så kräsen med mat.

Domaren uttryckte det så att hon behövde utställningsträning.

Denna gång tyckte hon utställningen var kul till domaren tittade i munnen, och efter det hade hon en kvardröjande lätt stress. Det är ett stort framsteg.

 

Filippas återkomst maj 2018.

Vi vill prova ställa ut henne, trots hennes förstörda psyke. Hon var nog avslappnad till det kom fram ett gäng och mer eller mindre kastade sig över henne, en hel hoper människor samtidigt, få var det kört. Det hände några minuter innan hon skulle in i ringen.

Uppe på att hon var nervös och kände sig stressad och inte ville ta upp svansen i ringen så ville domaren denna dag att hundar skulle vara mer PÅ! Han ville ha en hund som drog i kopplet och visade attityd. Han skulle släppt lös en mus, eller kanske en älg...

Hon var i alla fall ganska avslappnad hela dagen tills hon blev mer eller mindre överfallen av "kärlek" strax innan hon skulle in i ringen, så det finns en grund att jobba på, som jag ser det.

 

Filippas andra deltagande i utställningstävling någonsin, denna gång på Älvsjö Mässan, svensk vinnarutställning 2014.

Denna gång stannade jag hemma och fick förtjänstfull hjälp av Therese med partner. Resan ner gick bra, både i bilen och på tåget. Väl på utställningen så beundrade de ett gäng vackra Afghaner i ringen, Filippa la sig i buren och kopplade av en stund. Sedan var det dags att gå in i ringen. Allt gick galant. Domaren hade bara fina ord att säga om Filippa. Något som betyder mer för mig som ägare än mycket annat. Då denna domare var från Portugal och därför sett, och troligen dömt, flera släktingar till Filippa under senare år, därför får man värdesätta hans åsikter mer än vissa andra domares. Filippa kammade hem allt. Hon blev därmed Svensk vinnare 2014, Svensk Juniorvinnare 2014 och championkandidat. Efter detta var hon lycklig knähund ett tag först hos reserv-matte, sedan hos reserv-husse. Efter det bar det iväg till fotograferingen, så fick Filippa en lektion i korrekt uppfödande framför kameran. Sedan sov hon tungt i sin bur ett tag och sedan var hon i full fart igen, hon stormtrivdes! Sedan var dags att gå in i stora ringen. I stora ringen uppförde hon sig men blev naturligtvis oplacerad i gruppen, då hon är ung och inte färdigutvecklad och tävlade mot gräddan av Europas bästa utställningshundar med massor av rutin.

Jag är glad och stolt över min vackra Filippa som uppför sig som en rutinerad utställningshund utan sin matte för första gången i sitt liv och utan sina systrar + fler släktingar som hon är van att omges av. Det var dessutom extremt stort, ca 8000 hundar anmäla till utställningen!

 

 

Filippas andra utställning på Stockholms Mässan 141214

 

 

Filippas andra utställning på Stockholms Mässan 141214

 

 

Filippas andra utställning på Stockholms Mässan 141214

 

 

Filippas andra utställning på Stockholms Mässan 141214

 

 

X

 

 

Filippa var med på sin tredje utställning i hennes liv, endast som sällskapsdam denna gång också.

Vi var i Sundsvall och hennes pappa och faster ställdes ut där. Där blev allt lite jäktigt, men hon uppförde sig väl. Lite stökig och framåt tillsammans med sina systrar, men glad och pigg. Hon gick med förutom mig två till av mina vänner för rastning, och allt gick bara bra.

Jag är glad och stolt över mina vackra fyrfota barn, de uppför sig som de bott i ett gytter av folk och människor i hela sitt liv, vilket är långt ifrån sanningen.

 

 

X

 

 

Filippa var med på sin andra utställning i hennes liv, endast som sällskapsdam denna gång.

Den 7 september 2014 var hon med som sällskapsdam i Högbo, Sandviken. Hon ställdes alltså inte ut denna dag. Hon var sitt vanliga glada jag, fast ingen speciell extra träning denna dag. Hon var väldigt mammig denna dag, ville gnälla och t o m skälla till när jag var för långt ifrån henne. Denna gång fick vi hjälp hela dagen och då fick hon hanteras av ytterligare en person på utställningen, utöver mig.

Jag är glad och stolt över mina vackra fyrfota barn, de uppför sig som de bott i ett gytter av folk och människor i hela sitt liv, vilket är långt ifrån sanningen.

 

 

X

 

 

Filippas första utställning i hennes liv

Utställningen var i Svenstavik i arrangemang av Svenska Kennelklubben. En officiell utställning ska väl tilläggas.

På sin första utställning var hon lite slö, då hon strax ska börja löpa. Sedan någon vecka tillbaka åt hon lite taskigt och fällde. Bortsett från det så kan vi bara vara nöjd. Hon stog och sprang som en rutinerad utställningshund, trots att hon aldrig har satt sin fot på en utställning tidigare och inte har fått någon utställningsträning. Hon har knappt gått i band! Dessutom så gick hon direkt från ankomsten från bilen via insläppet och direkt in i ringen. Hon hade inte mer än några få minuter på sig innan hon skulle in.

Hon uppförde sig galant i ringen, om än lite lojt, som sagt var. Hon fick kritik på att hon ännu är lite lös i frambensrörelsen än så länge, vilket var en helt korrekt bedömning för den dagen. Hon fick cert och blev BIR.

Sedan hade vi hela dagen emellan att slå ihjäl. Det blev utfyllnad med kloklippning och utställningsträning på de 6 hundarna som var med. Förutom Filippa var hennes faster Estrela Radiante med, och även hennes pappa Maximus + hennes systrar Ebba och Diana, till sist en liten hund också. Alla hundarna blev beundrade av många, Alla hundarna tyckte detta var en toppenkul dag. De roade sig kungligt.

Hundarna hade behagligt väder, varmt men inte för varmt och behagliga fläktar med jämna mellanrum.

Så var det då dags att gå in i ringen i slutet av dagen på vinthundsklubbens utställning där Maximus och Estrela tävlade, efter det bar det iväg hem. När jag bar ut sista omgången till bilen så var det bara valpklass inne i stora ringen på SKK än så länge, så jag prioriterade att komma hem fort istället för att vänta och delta i stora ringen. Hon fick alltså inte delta i stora ringen.

 

 

Filippas första utställning i Svenstavik 140802

 

 

Filippas första utställning i Svenstavik 140802

 

 

X

 

 

Filippas tredje utställning 151011

Vinthundsklubben har en förmåga att välja värdelösa lokaler. Denna dag var det stenar som hundar och ägare skulle kullra runt på. De två hundar jag visade fick rörelser därefter. Man kunde lätt se att ingen av dem var särskilt glädjefull i sin utstrålning, men tacka för det. Tiken var rent förnärmad över underlaget, min älskade Filippa som förväntar sig det bästa. Men hade de skickat in ens en pytteliten mus, så hade hundarna struntat i underlaget, så är de jakthundar med massor av jaktdrive också. Men att se vacker ut på grovt grus, ja, det var en förolämpning mot mina älsklingar. Det var andra gången i mitt liv jag såg ett sådant totalt olämpligt underlag på en hundutställning. Så var det några tusenlappar bortslängt igen. Ingen respekt för hundar och deras ägare.

Normalt rör sig Buzz som en dröm. Totalt outstanding. Denna gång mediokert för första gången på en utställning. Trots det kan han inte motstå frestelsen på att göra sitt allra bästa, men kom till korta, jämfört med hans normala rörelser. Mycket sorgligt på en så fantastiskt gott konstruerad hund och därför med helt underbara rörelser, både ock inte alls vanligt förekommande på denna utrotningshotade ras, tvärs om. Synd att han inte fick visa vilken KUNG han är i ringarna, men han gjorde så gott han kunde.

Normalt rör sig Filippa bra, som sin mamma, vilket hon redan har bevisat, om och om igen på utställningar. Men liksom sin mamma är hon inte driven och hysterisk i utställningsringen, dessutom klagar hon om hon inte trivs. På detta underlag talade hon tydligt om vad hon tyckte om underlaget. Enligt henne var detta underlag djurplågeri... Hon visade detta främst genom att halta på vänster fram så fort vi kom ut på de grövsta stenarna, och på den enda raksträckan där det var mindre stenar med enbart några stora stenar i rörde hon sig helt ok tills hon igen trampade på dessa stora stenar. Hon var alltså till synes halt på tre sidor av ringen.

Ringarna var ovanligt stora. Domaren tyckte hon behövde minimum 3 varv per hund för att kunna bedöma hundarnas rörelser. 2 varv blev beordrad innan jag startat hundarna. Sedan fram och tillbaka. Sedan ytterligare ett varv. Med den halta tiken blev det ytterligare ett varv. För varje varv drog Filippa ner tempot mer och mer, ju mer stenar, ju saktare gick hon. Hon höll emot så gott hon kunde utan att vara respektlös mot mig. Trots detta var domaren inte förmögen att notera periodvis hälta på henne. Filippa ville inte ens hålla upp öronen ordentligt, hon trivdes inte alls med detta.

Vid iaktagelser i denna ring och de andra ringarna som alla hade samma underlag såg jag flera hundar som sprang med problem. Mina var alltså inte ensamma om att inte kunna få visa upp sig på rätt sätt på dagens underlag.

Sen kan jag inte förstå varför domaren ska sticka in vassa naglar hårt i hundars tandkött?

Jag kan bara säga att denna utställningsplats kommer jag aldrig mer kasta bort pengar på. Dagens domare gäller det samma. Det var dessutom inte första gången jag inte alls tyckt om hennes bedömning. Men detta var första gången hon varit hårdhänt och elak mot mina hundar, något som jag inte tollererar, vissa bevisar dessutom snabbt sin kunskap, eller avsaknad på kunskap, det var dessvärre inte första gången jag sett avsaknad av kunskap hos denna domare.

Jag själv mår ordentligt dåligt över att ha fått springa som en tok på detta underlag. Det är en riktigt omänsklig smärta i framför allt svankrygg och höfter och neråt. Jag kan bara konstatera, jag borde nog ha avbrutit och åkt hem på en gång, när jag såg hur det var.

Dagens erfarenhet har lärt mig två saker, aldrig anmäla till utställning till denna högst olämpliga lokal igen, och inte anmäla till domaren som vi idag blev flyttade till och aldrig till att börja med hade anmält för.

Detta var alltså en katastrof. Underlaget gjorde henne illa. Domaren var snorkig mot henne. Hon haltade av smärta i sina tassar. Med facit i hand borde vi ha vänt i dörröppningen och gått därifrån när hon satte foten på underlaget och blängde anklagande och haltade in... Utställningsarrangörerna borde anmälas för djurplågeri, i min mening.

På kvällen när vi kom hem så såg vi blod på golvet och Filippa slickade sig intensivt om en tass. Hon hade skurit sig i mjuka skinnet mellan trampdynorna. Varän jag kände på hennes tassar visade hon smärta. Det var inte underligt att hon haltade så illa på utställningen. Jag kände på systerns fötter, Diana, då hon också var med. Även hon var ömm. Hon är inte lika "pjoskig" och dessutom hade inte hon utsatts för att springa som en tok varv på varv i dessa vidriga och vassa stenbumlingar. Ändå ömmade hon också på alla 4 fötterna vid lätt beröring.

 

X

 

Filippas fjärde utställning, denna gång på SvVK i Sundsvall 160409.

Denna gång i Nordichallen, samma som SKK. Alltså ett underlag som är helt ok för hundar.

Hon tyckte det var jättekul. Hälsade på alla. Efter flera timmar skulle hon in i ringen. Då bröt katastrofen ut. Hon ville inte hälsa på domaren, sedan vände hon bort huvudet hela tiden från domaren. Hon tog ner svansen. I stående framför domaren håll hon svansen lätt mellan benen! Hon var som en hund jag aldrig sett i hela mitt liv! Jag fattade ingenting...

 

X

 

Filippas femte utställning, denna gång på SKK i Sundsvall 160410.

Hon var nervös från hon kom dit hela tiden. Ville inte låta någon ta i henne. Hon var stressad, nervös, rädd. Egenskaper jag aldrig sett på denna hund som jag levt med sedan hon föddes för 2 år och 9 månader sedan. Detta blev punkt för hennes utställningskarriär. Jag kommer ställa av henne från utställningar till förmån för hennes systrar som ingen har förstört, så de fortfarande är samma glada, vänliga och framåt hundar mot allt och alla, liksom Filippa var till för 2 dagar sedan...

Filippa ska ägna sitt liv till att lära sig lita på att människor är snälla igen, utan misshandel av dåliga och smärtsamma underlag etc.

Skulle hon om ett antal år igen lärt sig lite på människor, även på utställningar, så kommer jag börja anmäla henne till utställningar igen.

 

Filippas träning att lita på främmande 170706.

Idag har hon varit hos veterinären och fått vaccin. Hon uppförde sig lungt och tryggt inför veterinären hon aldrig har sett i hela sitt liv. Vid möte med främlingar hemma och på andra ställen börjar hon nu finna tillit igen, med få undantag. Vi var på en djuraffär för lite drygt 5 veckor sedan. Då blev hon rädd igen. Men generellt så är det fler och fler möten på sista tiden som går helt friktionsfritt. Som det känns nu så kanske jag snart ska våga prova att ställa ut henne igen, kanske nästa år.

 

Updated 2018-10-08