Koppel för vardagsbehov

Koppel är snöret som går mellan din hand till hundens halsband. Halsband är den delen som är runt halsen på hunden. Ibland är halsband och koppel i ett, oftast på utställningsband och retriverband.

Koppel är människans påfund för att binda hundarna vid ägaren, för att hunden ska passa in i det samhälle vi format. Fysiska koppel finns inte i naturen. Psykiska bindningar är däremot extremt starka i naturen, ofta starkare än de flesta sällskapshundar har med sina ägare idag!

P g a att det inte ligger i hundens natur att bli bunden upp på detta vis måste vi ta extra hänsyn till det när vi lär hundarna gå i band. Det är vårat ansvar att se till att hundar gillar detta och att de inte får förslitningsskador av att ständigt låta hunden dra i halsbanden. Gå fint i band.

Bilderna nedan är nästan uteslutande ett urval av mina egna ägda och mer eller mindre ofta använda halsband och koppel. Jag älskar att prova nya saker. När det inte är mina band så står det att läsa i texten.

Halsbandet fyller den funktionen att det helt enkelt finns något att fästa snöret i, d v s kopplet. Det viktiga med ett halsband som används för promenad är att halsbandet är sådant att det inte kan komma av hunden. Samtidigt får det inte ligga ann och skava hunden.

En annan användning av halsband är att man har något att fästa namnbricka i, eller ID-tub i. Förr behövdes de också för att fästa skattemärket på. Detta halsband bör vara på hunden när den är lös på framför allt allmän plats. Då är det extra bra om halsbandet är av modell katthalsband eller jakthalsband, av precis samma orsak som hos katter och jakthundar, om de fastnar ska halsbandet lossna så de inte stryper sig!

Största användningsområdet för koppel under en hunds liv ska vara, om allt är som det ska, en säkerhetsåtgärd.

De som rycker så de gör illa hundar har bara för lite kunskap om hur en hund fungerar. Man måste förstå hund för att använda utrustningen på rätt sätt. Rätt använt behöver man inte göra illa en hund och ska inte göra illa hundar.

Antiskäll halsband som ger ljud eller vibrationer, eller båda, ifrån sig när hunden skäller. Om ni provar det, se noga till att det inte går igång på det som hunden inte ska tillrättavisas för! Detta är oerhört viktigt. Ställ känsligheten, där det går.

Halsband med piggar in i huden på hunden är ett tortyrhalsband (det går under namnet stackel, tagghalsband eller det romantiska namnet rosenkrans), det är ABSOLUT FÖRBJUDET i Sverige!

Stackel

Stackel går annars att vända ut och in, så piggarna kommer utåt, då skyddar det hunden från attacker kring halsen från andra hundar. Huruvida det är förbjudet i Sverige att använda stackel ut och in vet jag inte.

Jag ägde en gång i tiden ett stackel, det var på 1970- till 1990-talet, men använde den uteslutande ut och in, när jag använde den. Sedan blev den stulen i början på 1990-talet.

Elhalsband är också totalt förbjudet i Sverige! Att tillägga är att många av elhalsbanden fungerar inte mer än ett vanligt halsband med vibration eller en lätt vibration, och betydligt mindre än t ex ett halsband som skjuter upp citronspray i näsan på hundar! Att skjuta upp citronspray i näsan på hundar är vad jag betraktar mer våld än nöden kräver. Ett normalt ledarskap och rätt aktivering till hunden räcker gott för att få bukt med de flesta skällanden, näst intill alla, skulle jag vilja påstå.

Dressyrhalsband är ett så kallat stryphalsband. Det är oerhört överlägset redskap för att hålla en hund, rätt använt.

För extremt korthåriga hundar, som t ex Italiensk vinthund, kan hunden känna smärta av metallen på vintern som då ofta blir för kall, men i dagens läge finns det fina stryphalsband av tyg och läder också! De kanske däremot är mindre lämpliga på vissa långhåriga hundar där de kan fastna i pälsen.

Jag använder halvstryp till nästan alla mina små hundar (till största orsak för att de är lätta att dra av och på hunden då mina händer är klumpiga och stela för det mesta, speciellt när det är kallt, vått eller blåsigt). I dagsläget (augusti 2010) har jag en hund med stryphalsband, detta p g a att den hunden började dra vid ca 9 månaders ålder och då bytte jag till stryp och har aldrig haft ett problem med dragande från den hunden igen efter det.

Selar är inte bra till vardags, anledningen är att de trycker ut armbågarna. Armbågarna kan töjas ut av en sele så de blir lösa. Selar användes för ledarhundar för att de ska kunna dra lätt och på så vis visa vägen, likaså för spårhundar och dylikt, av samma orsak. Så användes det av draghundar och ska då vara sele för att hunden ska dra, naturligtvis. Så kan man behöva ta till sele på extremt ouppfostrade hundar som har gravt hjärtfel. I övrigt är det förkastligt och ibland till och med skadligt med sele.

Fasta halsband är heller inte det bästa för hundar, då de sliter mer på pälsen och sitter åt mer eller mindre hela tiden. Att ständigt gå i strupgrepp är inte angenämt för en hund, även om många tvingas vänja sig, vare sig de vill eller inte. Sitter fasta halsband för löst kan hunden krypa ur istället och fyller då inte någon funktion, eller är t o m skadligt då man tror hunden sitter fast och inte gör det. Det kan leda till farliga situationer, jag har hört och sett flera exempel på det genom åren.

Läder var vanligt förr i tiden, men numera finns mycket effektivare och mer praktiska material. Läder kräver underhåll, kan spricka och blir faktiskt gammalt. Läder inbjuder mer till att tugga på för en hund. Läder sliter också ofta mer på pälsarna! Tyg, tycker jag är ett väldigt bra alternativ nu för tiden.

Det finns dressyrhalsband att köpa på skalman. Dessa är riktigt överlägsna när de styrs av dig, och endast avger ljud (pip) och / eller vibrationer som verkar överraskande. Du kan användas som hjälp för att träna bort många olika olater som ouppfostrade hundar lagt sig till med, som exempel; träna bort att hundar jagar katter, träna bort skällande, stjälande, hundar som vill hoppa över staket m m. Det är bara fantasin som sätter gränser.

Dressyrhalsband

Jag själv använder lite olika halsband och koppel till mina olika hundar, allt beroende på vad som passar mina hundar och passar mig med mina handikapp.

Jag väljer från Alacs sortiment, för att jag tycker de är överlägsna, och för att de har fabriken här i Bjuråker, jag kan t o m få specialbeställda band direkt skräddarsytt åt mina hundar. En sak som jag särskilt värderar hos Alacs band är att alla är testade så de inte ska framkalla allergi både hos hundar och människor. De har inga billiga lås och hakar som går sönder utan bara kvalitet rakt igenom.

Till största antalet av hundarna använder jag halvstryp i tyg (från 70-talet till 2000-talet, sedan övergick jag till retrieverband till alla), ett halsband som kan regleras till olika storlekar. Lätt att tvätta (bara att slänga i tvättmaskinen i en liten tvättpåse) när det blir smutsigt, annars behöver det inget underhåll. Halsbandet har inga krångliga lås för mina stela händer.

Jag har också massor av olika färger och mönster, det tycker jag är praktiskt då jag vet snabbt vilken hund jag har i vilket koppel. Jag har bl a svarta, lila, rosa, röda, blå, gröna, gula, mönstrade i rosa/ljusblå (som nedan), röd/gul/blå, blå/gul/röd, svart/vit/lila och svart/gul/lila.

Halsband och koppel är från Alac.

Till mina Italienska vinthundar använder jag ett annat halsband på vintern (på sommaren får de samma som ovan), eftersom metalldelen på mina vanliga band (ovan) blir kallt på vintern och när det ligger på Italienska vinthundarnas korta päls och tunna hud känner de smärta av kylan!

Halsband och koppel är från Alac.

Min Podengo P Aurora kom på att hon skulle dra i bandet, varför jag fort och kvickt bytte till stryp, sedan har jag aldrig haft problem något mer med att hon drar. Jag har väldigt svårt att orka med en hund som drar i kopplet då mina händer och armar och axlar jämt ömmar och smärtar, speciellt vid belastning. Henne har jag alltså den utrustning jag mest rekommenderar till alla hundar, men ibland är det lite jobbigt att få i kedjan i ringen för mig med mina klumpiga och stela fingrar, av den anledningen bytta jag snabbt till tygstryp och på det viset så slipper jag trä i halsbandet före användande.

Kopplet är från Alac.

På mina Podengos har jag den utrustning jag mest rekommenderar, men p g a att det ibland var lite jobbigt att få i kedjan i ringen med mina klumpiga och stela fingrar så gick jag samtidigt över till tygstryp och slipper därmed skramlet på köpet också. I dressyrmening är det inte alltid så bra att skramlet förvarnar hunden, tygstryp är överlägset p g a att det är tyst. Men det fungerar naturligtvis inte alltid lika på vissa extremt långhåriga raser.


Dessa koppel används av Maximus, Estrela Radiante, Diana, Ebba, Filippa, Buzz och Aurora. Halsbanden och kopplen är från Alac.

Min dotters Borzoi kunde naturligtvis inte ha ett så litet halsband som mina småhundar, hon hade sitt eget sedan hon flyttade hit som 9 veckors valp till sin död vid 8 ½ års ålder.

Detta var för vår älskade Lady,
banden fick gå i graven med henne.
Halsband och koppel var från Alac.

En liten envis rackare jag tog över (oktober 2010) som vuxen (2 ½ år gammal) ville dra i kopplet, vilket jag inte orkar för mina dåliga axlar och armar och dåliga händer så det var bara att skaffa eget stryp åt honom, så har han aldrig dragit något mer!

Observera! Att enbart skaffa stryphalsband får inte en hund att sluta att dra. Men att skaffa ett stryp och använda det rätt får en hund att sluta dra på ingen tid alls. Gå fint i band.

Bandet är från Alac.

En bra träning för små valpar, det gör övegången till att gå i band i framtiden så mycket enklare, förutsatt att man inte väntar för länge med att börja träna valpar att gå i band.


Valphalsband till små hundar med reflex, tillverkare Alac.

Det första intensiva kliandet som många hundar känner när de börjar med halsband är redan avklarat när valparna är så små så det blir en naturlig del av deras vardag att ha halsband.


Valphalsband till små hundar med och utan reflex, tillverkare Alac.

De fungerar även som en bra märkning av valpar. Man ser fort vilken valp som är vilken t ex på foton. Det blir lättare att följa en specifik valp på detta viset. Om en valp gör något skojigt så kan man följa det och koppla det till rätt valp, eller om en valp gör något mindre önskvärt...


Valphalsband till små hundar utan reflex, tillverkare Alac.

Valphalsband till små hundar, tillverkare Alac.

med reflex	utan reflex

Har man på halsbanden hela tiden är det bra om det är en liten elastisk bit som på katthalsband om hunden fastnar någonstans så kommer de lös. Katthalsband fungerar aldeles utmärkt till små dvärghundsvalpar.

Valphalsband med koppel till små hundar, tillverkare Alac.

Med reflex.	Utan reflex.	Med reflex.	5 i olika färger utan reflex.

Har man fasta halsband på små valpar måste kan kontrollera detta dagligen, så det inte blir för snävt. Valpar växer ofta ryckvis och vissa dagar riktigt snabbt. Vi ska ju inte gå in för att strypa våra små vänner.


Valphalsband till stora hundar, tillverkare Alac. Används av Maximus och Estrela när de först kom till Sverige.

Fördelen med dessa valphalsband som är på bilderna är att de går att reglera ut vartefter valparna växer.

Man kan också ha pärlhalsband på små valpar, om de inte gnager på varandras halsband. Se mer här.

Värsta problemet med stryphalsband är dess namn! Namnet gör att folk tror det är ett tortyrredskap. P g a detta försökte man byta namn till dressyrhalsband, ett namn som aldrig blev riktigt populärt.

Idag har folk en romatisk fantasi om vad en hund är. Dessa människor och deras påverkan på okunniga människor tycks ha störst problem med namnet, och kan därför inte tänka sig att använda detta fantastiska hjälpmedel.

Vi MÅSTE kunna vara kapabla att hålla en hund vi går ut med. Kan vi inte det, så har vi inte kontroll och vad som helst kan hända. I den situationen är man en oansvarig hundägare / förare. Ett rätt placerat stryphalsband gör att man kan t o m hålla hundar som är tyngre än en själv. Enormt gigantiska hundar eller hundar med oerhörd styrka kan däremot dra iväg med barn, så där ska en vuxen vara med för att inget ska hända.

Är man extremt kort och hunden är extremt hög och man inte är jättestark så kan det också bli svårt att hålla en hund som är ouppfostrad.

Ett vanligt gammeldags stryphalsband (eller dressyrhalsband som det ibland kallas) är inte så dumt som det låter. Det ligger löst kring halsen, som ett snyggt halsband, ett fint smycke, när hunden inte drar, det gör inte illa hunden på något vis. Drar hunden stryps det åt och hunden slutar automatiskt att dra, om halsbandet är placerat på rätt plats, d v s precis bakom öron och käkar högst upp på halsen. I mitt tycke är det helt överlägset för alla hundar! Det snällaste halsbandet man kan ha på en hund.

Vissa hundar som är extremt korthåriga och med tunt skinn (t ex Italiensk vinthund och nakenhundar) kan känna smärta av metall mot sin hals när det är väldigt kallt. Men numera är det inga problem när det finns stryp i läder, tyg eller liknande.

Generellt kan sägas att långa länkar är mer klumpig i sin strypeffekt. Åtdragningen sker ryckvis. Med väldigt långa raka länkar man det t o m nypa hunden i skinnet, speciellt om hunden har tunnt skinn, som t ex vissa vinthundar eller mycket löst skinn, som t ex Basset Hound. Virade länkar löper alltså lättare och fortare och blir på det viset mer exakt i orsak - verkan, det språk som hundar förstår sig på så oerhört bra. Tjockare länkar skär inte in lika mycket mot kroppen, då det blir större yta som huden exponeras mot. Detta gör att den inte är lika direkt som en väldigt tunn kedja med virade länkar. Funktionen blir klumpig, grovyxad.

Vissa stryp har större löpringar och vissa mindre löp ringar. Det enda som skiljer dessa är att de små ringarna är det betydligt svårare att trä i kedjan i, speciellt om man har så dåliga händer som jag har, eller om man har halvtaskig syn.

Vissa tygstryp är extra bra för mina händer då det är många av dem som inte trär ur sig ur ringen mellan användandet.

Fördelen med tygstryp är att det är tyst också och på så vis inte förbereder hunden på en åtdragning.

Det finns tygstryp / dressyrhalsband med stopp knapp på, det är bra då man vill att halsbandet ska sitta kvar högre upp, under käkarna. Se bilden nedan. Detta halsband har dessutom en invävd reflextråd bredvid det virade svarta snöret (i alla fall i Alac´s sortiment).

Bandet är från Alac.

Längden på ett stryphalsband ska vara minimum så det går att trä över skallen på hunden. Antingen provar man bandet, eller så mäter man. Måttet tas från hakan upp över öronen till mitt upp på skallen, bredaste måttet är det som gäller. Mäter man går det bra med vilket snöre som helst och sedan mäter man snöret.

På en hund som är under 4 år är det bra att ta till lite extra, så har hunden att växa i.

Förr tyckte man att hunden alltid skulle ha ett visst antal cm extra att "rycka med", för att få nog hårda och skarpa ryck. Meningen var då att när hunden drog i kopplet skulle man sträcka fram armen så långt man kunde och dra för allt vad gudarna höll, så hunden helst trattade på backen. Typiskt våld. Idag vet ju alla, hoppas jag, att det är TOTALT FEL att göra illa hundar på minsta vis.

Det var så jag blev lärd på 70 - talet på flera olika dressyrkurser, men vägrade att utsätta mina hundar för, jag förstod redan då att det var våld, inte dressyr. Idag vet ju de flesta att våld inte alls behövs vid träning med hundar, tvärs om. Enbart konsekventa och tydliga signaler. Aggressivitet har aldrig lärt hundar annat än att vara rädd, och rädda hundar vill vi ju inte ha.

Den perfekta signalen att sända genom kopplet vid behov är ett mycket litet och kort ryck uppåt. Jag pratar om mindre än en cm på en stor hund. Knycken påminner om en pimpel rörelse med handen. Man ska först ha sådan kontakt med hunden att mer inte behövs för att väcka uppmärksamhet. Det är på inget vis frågan om att hunden ska göras illa. Läs mer om träningsmetoder.

Det finns också koppel och halsband i ett, kallas ibland retrieverband. Dessa är toppen t ex vid jakt, dressyr o s v.

Det lila och det svarta banden är från Alac.

Att lära sig att använda strypet korrekt är viktigt för att få maximal hjälp av det, men även fel använt så är inte strypet farligt för en hund.

Jag själv kan använda vilket halsband eller koppel jag vill för att lära en hund att dra, så längde det håller och är rymningssäkert. Men med andra halsband än stryp är risken stor att jag får ont i händerna och armarna under inlärningen. Om jag får det eller inte beror på hur lätt hunden är att lära om från sitt felaktigt inlärda beteende.

Jag ska i ämnet stryphalsband tillägga att jag i ännu högre grad är övertygad om dess överlägsenhet för vart år som går. Jag får ständigt nya rapporter om skador av fasta halsband. Se nästa rubrik.

Att ha en brett, stelt halsband som måste sitta åt hårt för att garantera att hunden inte tar sig lös, istället för ett smalt strypkedja på sin hund, kan jämföras med om du själv har ett brett, stelt halsband kring halsen som sitter åt framför en tunn elegant kedja som händer ner löst över bröstet. Vilket föredrar du?

Dessutom kan du prova att sätta på dig ett brett, stelt halsband och se vad det gör åt din förmåga att vrida och vända på huvudet. Det är ingen tvekan om att det både ger rörelseinskräkningar så väl som skavsår med tiden. PROVA!!! Jag tror inte det blir många som vill leva med ett sådant halsband någon längre tid. Jag vill absolut aldrig utsättas för detta!

Jag är inte alls förvånad att vissa hundar får panik när folk ska börja träna dem att gå i band första gångerna och sätter på dem breda, stela halsband. Det måste vara lätt för en hund att få panik över ett tjockt halsband som sitter åt kring hals och strupe.

Att klämma över strupen på en hund betyder på hundspråk -"Jag dödar dig om du inte ligger still".

Om man sätter på en hund ett fast brett halsband som är mjukt rullar det ihop sig och blir en stor och tjock klump kring halsen.

Ska man vara säker på att ett fast halsband inte går att ta sig ur så gör man som så att man ställer in önskad längd på halsbandet. Reglar halsbandet där. Sedan tar man halsbandet och för det över huvudet. Går det att få över huvudet ner på halsen, börja om. Går det över skallen åt ena hållet så går det över skallen åt andra hållet. Sätt in ett hål och prova igen, upprepa tills halsbandet inte längre går att få över skallen. Då har du ställt in rätt storlek till din hund.

Jag har tagit kort på min hund med grövsta halsen (skrivet 2015), då han är korthårig och utan underull så syns det bra på bild också. Tar jag ut halsbandet 8 mm (till nästa hål) så tar han sig ur halsbandet. Här syns det vilket strypgrepp detta ger hunden. Halsbandet har heller inte möjlighet att sjunka ner längre ner på halsen, trots hans upprepade försök bl a genom att ruska sig, då halsbandet inte kan tas ur mer och fortfarande vara säkert.

Personligen tycker jag synd om hundar som ska vara hållna i ständiga strypgrepp. Utan tvekan tyckte även hunden synd om sig själv när han fick vara modell för dessa bilder med ett otäckt tryck över strupen.

Samma hund med stryphalsband, ett helt gäng med olika länkar och olika längder. Här finns det inga stryptag över strupen, trots att han här ställer upp på att demonstrera flertal halsband av olika modeller på en gång.

Det är farligt att tro hunden sitter fast i ett fast halsband, har främmande (okänd) hund fast halsband så ska man alltså utgå ifrån att hunden inte är helt fast, då detta oftast är fallet. Halsbandet ska då endast betraktas som ett osäkert kort och inget man kan lita på.

Fast halsband är inte säkert på stora delar av våra hundar om det inte sitter åt så mycket så hunden stryps till hälften. Detta beror på hundarnas fysiologi. Hundar med stora eller breda ansiktet med en tillräckligt smäcker hals går det att ha ett fast halsband på utan att strypa hunden halft till döds och ändå kunna lita på att hundar inte kan ta sig ur.

Av denna anledning ska man ALDRIG lita på att en okänd hund med fast halsband sitter säkert.

Man testar detta genom att sätta ut halsbandet och dra på hunden halsbandet över skallen. Går det, så ta av och sätt in halsbandet ett hål, prova igen att dra på halsbandet över huvudet, går det fortfarande, upprepa. När hunden inte kan få på sig halsbandet genom att det fixerats och försökt trängas på över skallen, då har ni rätta storleken till den hunden. Öppna då halsbandet och sätt på det i rätta hålet. Får ni inte ledigt in 2 fingrar med det halsbandet på så mår hunden inte bra. Alltså ska man ALDRIG plåga den hunden genom att ha fast halsband på hunden.

Att ha fast halsband som sitter för löst på en hund som en fara, då det är samma som att hunden inte är kopplad. Faran kan vara framme när som helst.

De hundar som kan ha ett säkert fast halsband utan att strypas är alltså hundar med stor skalle jämfört med halsens omkrets.

Jag har personlig erfarenhet av en person utbildad att ta hand om främmande hundar gjorde detta misstag, ett misstag som hunden fått lida av år efter år p g a detta. Läs mer om detta: MULTI CH Mijokr´s HB Buzz Aldren.

Förr var det oerhört vanligt med dressyrhalsband / stryphalsband. På den tiden var det inte alls vanligt att hundar hade skador i nacke eller hals.

Numera har alla olika typer av halsband blivit vanliga, alla UTOM dressyrhalsbanden, de har gått ner något enormt i användningen. I detta fall är det konstigt att utvecklingen går bakåt, när så mycket annat går framåt. T o m på brukshundsklubbar och dyligt där man tidigare förstod vilket utmärkt hjälpmedel stryphalsband var har man ibland gått ifrån dem.

Hals och nackskador har ökat något enormt, ett problem som var extremt ovanligt förr, är numera extremt vanligt.

Redan på 70-talet konstaterade man att fasta halsband hade större risk att ge hals och nackskador, speciellt om de var breda. Då ökade skadefrekvensen lavinartat. Detta tycks vara en gammal kunskap som är på väg bort. Dessutom en kunskap som ännu inte motbevisats 2011, mig veteligen.

Jag får förfrågningar regelbundet om detaljer i mina texter. Vissa tar jag upp som exempel. Jag väljer att ta upp det senaste som jag fått rapporterat i denna sak.

En hund har gått på massor av olika undersökningar, behandlingar, sjukgymnastik o s v under 2013-2014. Diagnosen var ryggproblem i främre delen av ryggen mot nacken. Hunden blev avlivningshotad p g a sina ständiga smärtor och att den började få skador av sina mediciner. Hunden hade också lärt sig att försöka försvara sig vid beröring kring övre delen av ryggen. Den tog till tänderna... Hunden hade ett relativt brett halsband av fast modell. Då trillade husse över min hemsida. I sin förtvivlan var han beredd att prova allt, även det som han tyckte lät konstigt. De ändrade utrustning till stryphalsband, de fick via telefon lära sig hantera strypet på rätt sätt. Första 14 dagarna hade hunden en lätt smärta korta stunder, men fortfarande mycket mindre än tidigare, och med tydligt mindre smärta dag för dag. Efter 14 dagar hade hunden ingen mer smärta. Under senaste 3 månaderna efter det har hunden inte haft smärta en enda gång. Hunden hade innan bytet till stryp inte haft en dag utan smärta.

Detta är bara ett exempel av många som jag fått förmånen att hjälpa till med och följa.

5 koppel med matchande halsband från Alac.

Halvstryp finns i främst två modeller. En som går att reglera ut vartefter hundvalpen växer och en fast storlek.

Använder man halvstryp så är det vanligaste att man har halsbandet för löst. När man för ihop det fasta bandet till det minsta läget så ska bandet i det läget vara tajt så det klämmer om halsen. När halsbandet är fullt utvidgat så ska halsbandet precis gå att få över skallen.

Ska man använda halsbandet på samma sätt som ett fast halsband (alltså inte som ett halvstryp) så ska man se till att halsbandet i minsta läget inte går att trä över skallen. Annars är inte halsbandet säkert.

Halvstryp är ett riktigt bra alternativ, det har jag själv haft på främst mina små hundar i ca 20 år innan jag kom på retrieverbanden med inbyggt stryp och där ögglan inte ramlar ur så man måste trä om strypet.

Halvstryp ska hållas på minsta storleken, då ska halsbandet sitta som ett fast halsband. D v s det ska i det läget inte gå att dra på hunden halsbandet. Först då är det smått nog att fungera och inte bli farligt. Men i vila är bandet löst hängande utan att strypa hunden så som ett fast halsband fungerar.

Reglerbart halvstryp	Fast halvstryp

Alla dessa är från Alac.

Man har ofta ett bredare halsband till vinthundar, tidigare med mer bredd framtill på halsbandet. Ofta hade dessa en liten stoppning också.

Numera använder man ofta ett halvstryp i tyg som är med stoppning, modellen kommer från draghundar av modell Nome. För drag ska det halsbandet vara som ett fast halsband, alltså lite lösare åtdraget, eftersom de drar! Till promenad bör man använda halvstrypfunktionen. Se under halvstryp.

På flera vinthundsraser är halsen lång och något känslig p g a sin längd. Kan detta lett till att människor ville ge hundarna av den modellen extra stöd? Jag tror det helt enkelt kan vara ett mode. Vissa vinthundsraser har fysiska problem med sina halsar och dess kotor. Kan det finnas något samband med dessa veka halsar och deras ofta breda halsband?

Vinthundshalsband i läder med stoppning.

Alla dessa är från Alac.

Vinthundshalsband modell "nome"
Med lurv	Med stoppning

Alla dessa är från Alac.

Man kallar oftast dessa för jakthalsband, men de fungerar utmärkt till alla hundar. Vitsen med dessa är att de är delvis av gummi"snodd" så de lätt krängs av om en hund fastnar på t ex en gren i skogen. Samtidigt är det viktigt de har reflex, så de syns ordentligt. Inte för att jakthundar får jagas med när det är mörkt, men ibland skenar jakthundar iväg och kommer inte tillrätta på en gång...

Jakthalsband

Om man hör pinglet av hundar så kan det ibland vara en fördel. T ex så lärde jag en hund att sluta hoppa över när jag satte på honom pinglor, p g a pinglorna hörde jag honom direkt när han var på väg.

Jag har ofta nummerbrickor som sitter på halsbandet och plingar lite. Hundarna blir då också vana vid "oljud" nära ansiktet, det är en form av "miljö"träning.

Har man hundar som man vill ha upp huvudet på är det bra med med något som dinglar från halsbandet, de flesta hundar vill då lyfta huvudet och gå med fin hållning. En hund som ofta går med näsan i backen är en spårhund, eller en ras som ofta har den hållningen, det kan också vara en extremt undergiven hund som man vill få lite stoltare, lyfter dessa hundar huvudet lite mer så blir de automatiskt att känna sig lite viktigare.

Med pinglor

Tvillingband är nog bra om man bara har två hundar och dessutom enbart skall föra hundarna under en kort transportsträcka. Att använda den för en rastningspromenad är kanske inte så lämpligt när hundarna då blir väldigt nära fäst vid varandra och får väldigt begränsad frihet när de ska göra sina behov.

Det är viktigt att det finns en leka på tvilligkoppel, så de inte sturrar upp sig och inte får någon rörelsefrihet alls.

Att utöka tvillingkoppel till trillingkoppel är inte så lyckat, då blir det bara trassel av det hela och banden blir en enda knut.

160510 Man kan också använda två reflexband som då utgör ett tvillingkoppel. Tvillingkoppel är alltså inte nödvändigt, man får på detta vis exakt samma funktion med två reflexförlängare. Det enda som skiljer är att det är en ring att haka fast på kopplet med ett tvillingkoppel, med reflexband är det två ringar. Längden på de båda är i princip samma.

Reflexband från Alac.

Detta är en ny uppfinning på kommande. Jag har ännu inte själv haft nöjet att prova denna. Den finns även att beställa i fler antal än tre koppel per handtag, som det är på bilderna nedan. Jag ser fram emot att prova dessa i framtiden. Se mina länkar.

Ibland är det svårt att se hundar i mörkret, att ha rätta kollen på dem eller enbart få dem att synas bättre. Ett halsband med blinkande lampor + reflex är inte så dumt då. Se länk nedan.

Ett särskilt kapitel om rullkoppel också då det finns många och varierande åsikter om det. Här kan jag nämna det jag ser som för och nackdelar med rullkoppel.

Vissa anser att hundar kan få skador i nacke och hals av rullkoppel, vilket jag anser är nonsens. Alla som någon gång använt rullkoppel vet att det inte är anorlunda i stoppet än ett vanligt band. Tillåter man en hund att gå bandet ut och ligga i bandet där hela tiden gör de detta lika mycket i ett fast koppel som i ett rullband. Dessutom finns det massor av hundar som ligger i bandet hela tiden och har gjort i alla tider, utan skador. För mig verkar det som hundar i dag har mer skador i nacken än de hade förr i tiden. Vad har då ändrats? Jo, den största förändringen ligger i halsbanden. Många använder selar och många använder fasta, i många fall breda halsband idag.

Vissa menar att mörkertal finns i det att dagens hundägare skulle vara mer uppmärksam på sin hund och att veterinärer är skickligare idag. Det förstnämnda är utan tvekan nonsens, jag har sett hundar med dessa smärtande nackar, det påverkar hundens dagliga liv så pass mycket så det finns ingen orsak till att gårdagens hundägare skulle vara mindre benägna att upptäcka problemet än dagens hundägare.

Däremot sätter jag ett möjlig orsak till en mindre ökning av diagnosen nackskada med dessa veterinärer som PÅSTÅR att fullt friska hundar har problem i nacken, för att få fler kunder. Detta beteende hos veterinärer (både var det gäller nackskador men lika vanligt angående en mängd andra diagnoser) har jag utan minsta tvekan sett en mycket stor ökning av på senare år (skrivet juni 2013). En bra hundägare genomskådar detta och slutar anlita den typen av veterinär, en osäker hundägare som ser som sin huvuduppgift här i världen att vårda ihjäl sina närmaste anlitar med nöje den typen av veterinärer.

Vilka hakar man föredrar är individuellt. Var och en har sina fördelar och nackdelar.

Vilken hake man föredrar är mer en personlig smak eller som i mitt fall, dåliga händer som gör att vissa hakar är lättare och vissa är svårare att hantera för mina händer.

En leka vill man gärna ha på haken, då kopplet i annat fall kan snurra upp sig, oavsett vilket material kopplet är gjort i. Hakar utan leka fungerar bra för t ex fäste av koppel i bälte.

Elefanthaken är för mig en favorit då jag tycker den är enklast att öppna och känns trygg.

Katthalsband är inte helt fel till våra dvärghundar. Det finurliga med dem är en liten gummibit eller ett lås som är av sådan kvalitet att det går upp vid för stor belastning. Vitsen är att djuret inte ska bli hängande i skogen någonstans i ett fast halsband. Detta ska då naturligtvis INTE användas som promenadband, eftersom hunden kan komma lös! Däremot för att fästa namnbricka eller ID-tub i är den helt suverän. Då kan hunden utan risker ha med sig sin bricka / tub när den är lös.

Till stora hundar finns det jakthalsband med samma funktion som katthalsband, de som är enkom tillverkade för jakthundar går naturligtvis att använda till alla hundar, även små hundar.

Kika gärna in på min dotters sida, där finns bl a koppel/halsband av makramé.

Hantering av koppel och halsband behöver vara bra. Även en liten hund kan skada oss människor om vi inte lär oss hantera hundens halsband och koppel på rätt sätt. Har man en nog stark eller nog stor hund så kan det bli omöjligt att hålla en hund om ni inte lärt den gå fint i band. Likaså om man, liksom jag, inte är helt frisk kan det bli fruktansvärt hårt att gå med en hund som drar och springer kors och tvärs hela tiden, även om den är liten.

Att lära en hund att gå fint är inte ett stort problem, speciellt med rätt förträning, hos de som inte lyckas handlar det oftast om att slänga gammal kunskap överbord och ta till sig korrekt teknik. Läs mer här.

En "sele" som gör illa hunden i armhålorna när den drar. Det gör så ont så hunden MÅSTE stoppa att dra för att inte plågas. Under armbågarna finns heller inga muskler för hunden att bygga upp som ger den bättre försvar när den har en ägare som gör den illa. Dessutom nyps det i lösskinnet. Man misshandlar alltså hunden.

P g a att denna inte har någon fästpunkt bakom käkbenen så har man heller ingen kontroll över hunden, man kan inte styra hunden och kontrollera deras hjärna, som man kan göra när man påverkar huvudets ställning och riktning.

Behöver jag säga vad jag gillar denna sele? Jag kan ge en hint, jag gillar inte tortyr och tortyrtillbehör.

När hunden går rakt fram och spänner kopplet dras huvudet åt sidan, när hunden inte kan titta rakt fram så varken kan den eller vill den dra mer framåt. Tvärs om, de vill backa.

Nackdelen som många i begynnelsen pratade om var att hundar kunde ta sig ur dem. Att de kan ta sig ur den är tydligen ett problem som rättats till, detta gör att man behöver inte längre ha dubbla koppel med nosgrimma, vilket naturligtvis är toppen, ett otroligt bra framsteg.

Man kan däremot inte styra framför allt hundens hjärna på samma vis med denna. Finkontrollen fungerar inte som den ska. Men som enkom hjälpmedel för att få en normalnosad hund eller långnosad hund att inte dra, kan jag inte hitta ett bättre hjälpmedel för de som inte vill eller inte kan använda stryp. Hjälpmedlet fodrar inte ens inlärning för hur det ska hanteras.

När ett halsband sprutar upp spray i näsan på hunden måste jag jämställa det med misshandel. Nosen är så känslig på en hund så detta är rena djurplågeriet. Helt onödigt våld mot våra hundar. Detta borde i mitt tycke förbjudas. Enda anledningen till att det inte är förbjudet är, tror jag, att de som bestämmer har inte en aning om hur hundens nos fungerar.

Ska man ge en förståelse för den som inte är insatt i hunden sinnen kan man säga att detta motsvarar om ett barn får sand slängt i ögonen så fort den tittar åt fel håll!

Anledningen till att hundar börjar skälla beror på att folk inte har lyssnat på sin hund, så den har fått tagit till högre och högre resurser för att bli hörd.

En bra skötsel och ett bra förhållande hund-ägare tar bort 90 % av allt skällande. Har man sedan detta bra förhållande så är resterande inga problem att komma tillrätta med.

Sedan ett par år tillbaka (skrivet 2015) har jag bit för bit gått över till nya vardagskoppel på samtliga mina hundar oavsett ras, storlek och hårlag.

De är snälla och mjuka mot mina händer och enkla att ta med, de trasslar inte så mycket.

Alla storlekar jag har passar alla mina hundar, från de minsta till de största. Det behövs t ex inte ett nytt halsband vartefter hundvalpar växer.

De är ingen kall metall som nuddar hunden, så de blir aldrig kalla mot hundens hals.

Strypet kryper inte ur så jag måste trä tillbaka det igen, då mina händer oftast inte fungerar så bra med sådant fin-lir längre.

De är lagom långa, för mina behov. Jag vill inte ha för långa koppel, jag vill ju inte longera hundarna, utan få dem att gå under kontroll, när jag t ex är hos veterinären, på utställning och på stan.

Jag tar fortfarande till rullkoppel när jag är på promenaderna med vuxna hund jag tagit till mig som jag ännu inte tränat klart med att ha lösa.