Hundmat och utfodring förr och nu av våra svenska hundar
En hund som får människomat är lika förkastligt som att ge sitt barn hundmat.
Grundreglerna som låg till grund för utfodring av hundar var ganska enkla.
Dräktiga och digivande fick däremot ofta en extra "godsak" bestående av getmjölk, grädde, filmjölk, ost eller liknande ett par gånger om dagen.
Till gamla hundar drog man ner på köttet lite och satte till lite kalk vid behov.
Var en hund tunn så ökade man matmängden, fick man inte i hunden större mängd tillsatte man lite olja, var en hund mager så drog man ner på portionen / mängden.
Där ligger grunden till en bra och vettig utfodring. Det är så själva behoven fördelar sig.
Kennlar (som var noggranna och la ner en hel del kunsap bakom utfodringen) på den tiden gav ofta slakterirester (vom, lever, njure o s v) i 20 - 25 % beroende på ålder och livssituation, sedan var det ris, potatis eller för de som hade tur, en eller två dagar gammalt bröd som legat luftigt och blivit lite torrt. I detta blandade man AD-droppar och kalk eller på senare år kafomavit eller dogevit, d v s ett kalkpreparat med inblandade mineraler och vitaminer som ett komplement till maten.
Vissa hänvisar till denna tid och vill därmed visa på att hundar är köttätare och att de mådde bättre då än nu. Detta är inte så klokt då det fanns åtskilligt med oseriösa hundägare och även kennelägare som enbart gav potatisskal och i bästa fall lite rester. Ingen idag levande veterinär som minns kommer skriva under på att det var bättre förr, de har sett rakitis hos hundar och lidit med dem, om de har haft hjärta i kroppen...
Ett enkelt torrfoder som innehåller allt en hund behöver är helt överlägset, anser jag.
Det jag menar är att det finns olika sätt att se på samma sak, utfodring kan vara så himla olika, trots att grundprincipen är den samma.
Uppdaterad 2014-05-21