HUNDVÅRD Yorkshire Terrier

SKÖTSEL

Till vardags kan man hålla en York nerklippt, så får den största möjliga chans att vara hund obehindrat. Det som Yorken är bäst på. Jag personligen föredrar en klippning där det mesta är helt kort, kanske enbart lite kort lurv kvar kring skallen och öronen som en utställningshund fast i vilket fall kort på nosryggen och kanske runt hela munnen. Det är min personliga åsikt så att hunden ser bra och för att slippa få så mycket jord, matrester och smuts i pälsen kring munnen. Lämnar man långt på skallen får man sätta upp det, klipper man kort där så är det bra om man klipper extra kort päls under ögonen så hunden inte behöver ha hår i dem. Klippintervaller som är lämplig för York brukar vara mellan 3 - 6 månaders mellanrum, beroende på hundens hårväxt. Vill man ha den i supersnyggt skick hela tiden blir det 1 - 2 månaders mellanrum.

Rasen kräver som utställningsshund massor av extra arbete jämfört med en nerklippt York.

Först börjar man med en riktig genomborstning, jag börjar fram och går bakåt, först med fluffborste med långa piggar (se utrustning), sedan med kam glesare kam och sedan tätare kamm. Kamningen är till för att kontrollera att det inte finns en enda knuta i pälsen, och hjälper till att slå i sär hårstråna till max. Jag tar ett litet parti i taget, gör allt som ska göras där och går sedan vidare bakåt, tills jag är klart. Starten är mustagen, sedan skalle, tofs, kinder, hals o s v. Var och en finner sin egen metod som fungerar bäst för dem.

Efter borstningen ska hunden badas. Se sidan om bad. Det som är speciellt för denna ras är att till vardags ska utställningshunden ha balsam i pälsen för att mjuka den och därmed få mindre slitage på pälsen till vardags. Naturligtvis ska man vara noga med öron och ögon, på denna ras är även insidan av örat till viss del behårat, därför bör även det håret tvättas, det kan vara svårt utan att få ner vatten i öran och därmed riskera kroniska öronproblem på hunden. Ett bra sätt är fetvadd i öronen tills dess föningen är avklarad. Den hjälper även till att dämpa ljudet för hunden av fönen, då unga hundar ibland kan tycka det är obehagligt, hunden slipper båda draget och oljudet rätt in i örat.

Efter badet kramar man ur vattnet med special duk, inte rufsar med en handuk.

Sedan ställer man hunden på halkfritt och torrt underlag, oftast upphöjd på ett bord i lagom höjd, och startar föningen. Jag går ett varv framifrån på hundens högra sida och sedan framifrån och bak på hundens vänstra sida och sedan börjar jag om på sista varvet och tar det sista tills hunden är "snus"torr. Lika som när man bortar, ett litet parti i taget, tills i första omgången det är halvtorrt, sedan andra varvet tills det är helt torrt.

Som utställningshund håller man sedan pälsen i rispapper, plast eller silkespapper. Man droppar / sprayar oftast i olja i pälsen innan man rullar in den i pappret, det ska bara vara en lätt antydan, håren ska inte simma i vätska. Det förhindrar att pälsen bryts eller slits mellan utställningarna. Inför utställning är det viktigt att man badar ut oljan riktigt ordentligt.

Jag använder silkespapper som jag köper på närmaste bokhandel. Jag använder vita papper, då vissa andra färger färgar hunden. Till dessa använda jag snoddar som jag köper på granngården, de som används till hästar normalt. Enkla att använda då de enbart behöver 2 varv kring påsarna som hänger. Dessa snoddar ska dock INTE användas direkt på pälsen, då de sliter.

Man kan också använda plast, det torkar inte ur pälsen lika som papper gör, därmed minskar behovet av olja i pälsen.

Jag själv rullar pälsen framifrån och bakåt, först hundens högra sida och sedan den vänstra. En bit i taget. Huvudhåret kan man till vardags ha antligen i snodd, eller i papper. Till utställning ska det naturligtvis vara i snodd med fin rosett. Till vardags är det viktigaste att håret inte hänger i ögonen så ögonen och dess hornhinna inte blir skadad och att hundarna kan se!

Läs mera om rosetter, tillverkning, stärkning m m här.

Efter rullningen är det en fördel om man har overall på hunden åtminstone när de är utomhus. En "billig" overall av fel kvalité kan göra mer skada än nytta. En förstklassig overall är totalt överlägsen.

Overallen sitter där för att skydda paketen, pälsen och minska risken att hunden fastnar i kvistar och liknande på promenaden.

Är hunden benägen att slita bort paketen så kan det vara bra att skydda dem från detta i en overall också, fast naturligtvis hjälper inte detta allena, de kommer åt pälsen ändå och kan riva sönder pälsen, man måste träna hunden att bli van och inte tycka detta är obehagligt på något sätt, ju förr, ju bättre.

Speciella kläder för att skydda hundar från att få papiljotter från att fara bort är gjorda i sådant tyg som andas, de skyddar inte mot vind, de skyddar inte mot kyla. De tillåter endast hunden att få ett så normalt liv som möjligt trots att man odlar utställnings pälsar. Dessutom ligger papiljotterna mellan huden och dressen, så det hela tiden finns det en luftspalt som förhindrar skavning, tryck eller liknande på hunden.

Denna typ av dress är alltså inte avsedda som kläder åt hundar.

York club i England har utmärkta sådana dresser. Välsydda, bra passform, bra kvalitet på tyget.

Man klipper idag örontopparna, jag själv är envis och trimmar dem, a la gammal modell. När du trimmar tar du enbart när pälsen är mogen, man kortar pälsen på den övre 3:e delen av örat. Observera att trimning efterlämnar några mm päls i kanterna och gör att örat ser lite större ut än när du klipper. Men färgen bibehålls bättre vid trimning än vid klippning. Varje metod har sina för och nackdelar. En hund som en gång varit klippt är det inte säkert att man kan trimma upp igen.

Vid klippning av öronen startar man gärna när valpen är liten, kanske t o m redan från 3 veckors ålder, men i alla fall från 6 veckors ålder. Man tar fortfarade ca 1/3 - del, fast enbart i mitten av örat, i kanterna av örat tar man man lite mindre, så örats klippning påminner om ett upp och nedvänt svagt markerat V ungefär.

Han Yorken hår inne i örat ska det ryckas bort, inte klippas! Man kan ta hjälp av en pincett för att nå de nedre håren.

Anledning till att det inte ska klippas är för att då blir det mer tillväxt framöver, istället för, som när man trimmar, mindre med åren. Sedan är öronhår på Yorkar (liksom andra hundraser och individer med öronhår) som på människor, det ökar naturligt med åren tills de blir riktigt gamla, då glesnar det ur igen.

Klorna kan med fördel också klippas i samband med badet, efter badet är klorn mjukare och därför lättare att klippa. Se mer om kloklippning.

Så är det tänderna som också ska skötas regelbundet, läs mer om det.

Runt könsöppningar kan man putsa bort lite päls, men låt inte ytan bli för stor. Strukturen kan förändras på hunden om den klipps i för tidig ålder, speciellt om man klipper nära huden, så det blir rena ull krullet, och det blir sedan vidrigt att hålla rent.

Som vuxen kan man även göra en kiss ränna under magen på hanhundar. D v s klippa rent på halva bröstkorgen i mitten, då hänger slöjorna ner på var sida och döljer det tomma området, samtidigt som hunden inte kissar lika mycket i sin päls.

Beräknar man att ha hunden som utställningshund ska man absolut inte klippa ner dem, framför allt inte när de är för unga! Det kan förändra strukturen på pälsen. Själv skulle jag inte vilja klippa ner en York före 2 eller ännu hellre 4 års ålder för att inte riskera förändrad struktur av pälsen.

Runt tassarna kan man putsa på en York inför utställning för att på så vis framhäva korrekta tassar och rörelser. Man kan också putsa under tassen, mellan trampdynorna, för att hunden inte ska halka och att det inte ska fastna smuts där. Börja docck inte med detta i för unga år, då blir det rena ullen mellan trampdynorna efter ett tag och pälsen slår inte ifrån sig något på egen hand utan MÅSTE hållas superkort klippt där resten av sitt liv för att inte må dåligt. När de är ynga är man duktig att skölja fötterna och enbart när det helt enkelt blis så mycket att hunden har besvär ska man klippa, och då behöver man till att börja med bara korta längden så trampdynan når underlaget när den går, inte närmare skinnet. När hunden blir äldre, 3 - 4 år, då tål pälsen bättre en nära nerklippning utan att förlora struktur på kuppen.

Lika kan man putsa på svansen, det kan vara ett extra bra sätt att få domare att uppmärksamma en bra svans, eller dålig... Ögonen fastnar lättare på en putsad svans än en oputsad svans, varför man inte bör putsa på en svans som inte är den bästa, d v s bra ansatt och så rak som möjligt på en York. Igen, man bör inte klippa för nära när hunden är för ung, heller vänta tills hunden är lite äldre för att inte riskera att förändra strukturen på pälsen.

Själva rullningen börjar när hunden är runt ½ - 1 år, beroende på om den är tidig eller sen i sin pälsväxt. Den ulliga varianten, som alltså har felaktig pälsstruktur, är oftast tidigare med att få långa strån som bör rullar tidigare, och det gäller också tillväxt mellan tassar, i öron o s v.

Silkespappret klipper man i bitar om ca 20 x 25 cm. Halva för unga hundar. Längre för riktigt stora Yorkar med långa strån.

Man viker pappret i mitten på längden, sedan viker man in en kand på vardera långsida, detta lägger man en pälstuss i, som man sedan viker så den till sist blir som en tepåse och drar en gummisnodd runt detta paket. Vanliga hästsnoddar duger utmårkt till detta. Dessa snoddar ska dock INTE användas direkt i pälsen, då de sliter något ohyggligt på pälsen.

Somliga viker pappret lite annorlunda, de viker hela längden en gång, sedan en gång till, sedan en sista gång åt andra hållet. Det ska hålla bättre, har jag hört. Jag har provat, smile, men får inte till det, det bara halkar ur i sidled innan jag hinner få dit någon snodd. Jag gör väl antagligen något fel eller så har jag får korta händer och fingrar.

Oftast sätter man i någon olja eller balsamliknande spray för att förhindra att pälsen torkar ut i detta paket.

Somliga säger att de rullar om hunden en eller två gånger om dagen, vilket jag betvivlar. Somliga var 2:a till 3:e dag, somliga säger en gång i veckan.

Själva rullningen skyddar pälsen från slitage och från att brytas av. Denna metod att rulla hundars behäng kan användas med gott resultat även på hundar av andra raser.

Jag viker papper så jag har klart tills det är dags, jag gör några kortare och några längre. Jag förvarar dem i en kopp respektive vas. I samma vas förvarar jag en av hundtandbortarna, det är så lätt att passa på att borsta tänderna på Yorken samtidigt som man ska rulla mustachen.

Uppdaterad 2018-06-28