Leptospiros

 

Leptospiros

Vaccination mot leptospiros ges ibland till hundar som ska åka utomlands och tillbakaföras till Sverige. Hundar som endast vistas i Sverige har inga behov av att vaccineras mot leptospiros. Om man behöver ha sin hund vaccinerad mot leptospiros så ska man upprepa den vaccinen 1 gång årligen.

Man bör kontrollera landet dit man ska och se ifall leptospiros vaccin behövs, man bör alltid hålla hunden strikt kopplad utomlands, så man inte riskerar smittor i onödan.

Leptospira serovar icterohaemorrhagiae, Leptospira serovar canicola, serovarerna grippotyphosa, pomona och bratislava är spiroketer som orsakar leptospiros.

Leptospiros orsakad av bakterier, serovarerna icterohemorrhagiae och canicola är numera ovanligt och ses framför allt hos valpar och ovaccinerade hundar (gatuhundar).

Bakterierna förekommer främst hos gnagare, men även hos andra däggdjur som ofta utgör en reservoar för bakterierna som då finns i njurarna och utsöndras med urin. Urinen smittar jord, grödor och vattendrag.

Leptospira serovar canicola orsakar oftast en subakut infektion hos hund som ger symtom på nefrit medan den akuta formen ger akuta kräkningar, cirkulationskollaps och uremi. Hundar som drabbas av den akuta formen dör oftast inom fyra dygn.

Serovar icterohemorrhagiae ger liknande symtom men ger oftare ett pre- akut förlopp med tydligare blödningstendens.

De vanligaste symtomen vid leptospiros orsakad av andra serovarer var i en kanadensisk studie slöhet, matvägran, kräkningar, smärtor i buk eller ländrygg, uttorkning och polydipsi / polyuri.

Symtomen kan alltså variera.

Hundar som överlever leptospiros har ofta kronisk njurinsufficiens och blir ofta kroniska smittbärare. Leptospiros är en zoonos och diagnosen är anmälningspliktig.

Ovaccinerade hundar kan bli allvarligt sjuka och t o m avlida.

Spiroketen är mycket känslig för torka, hämmas av PH under 6 eller PH över 8 och förstörs av temperaturer under 10°C och temperaturer över 34°C. Under gynnsamma, fuktiga och tempererade förhållanden, exempelvis i fuktig jord, kan spiroketen överleva i upp till sex månader, överlevnadstiden i ytvatten är flera månader och spiroketen trivs bättre i stillastående vatten än i strömmande. Bakterierna dör snabbt i outspädd sur urin, men överlever i basisk urin. Risken för leptospiros hos hund i Nordamerika ökar signifikant under sensommar och höst och är positivt korrelerad till regnmängden ca tre månader tidigare.

Olika serovarer brukar för enkelhets skull tillskrivas olika så kallade primära reservoarvärdar, även om grunden till värdpreferensen kan vara biologisk, immunologisk eller ekologisk. Hund anses vara primär värd endast för serovar canicola, medan serovar icterohaemorrhagiae har sin huvudsakliga reservoar hos råttor. Leptospiros kan smitta från hund till människa via direktkontakt via t.ex. saliv eller urin. Överföring av smitta kan ske genom direktkontakt med smittad urin, vid parning, intrauterint, genom bitsår eller genom förtäring av smittad vävnad.

I endemiska områden i USA anses hundar oftast smittas via jord eller vatten, som kontaminerats med urin från smittade vilda djur, och endast i undantagsfall från andra hundar. Epidemiologin påverkas framför allt genom intermittent utsöndring av organismer via urinen från kroniskt smittade individer. Hundar som överlevt infektionen kan utsöndra spiroketer i urinen intermittent i månader.

rekommenderas därför inte till valpar under 9 veckors ålder. Vaccin skyddar mot klinisk sjukdom men inte mot infektion eller smittspridning och förhindrar inte uppkomst av kroniska smittbärare. Vaccination skyddar inte heller mot infektion eller sjukdom orsakad av andra serovarer än de som ingår i vaccinet. I endemiska områden rekommenderas ofta vaccination innan sommarsäsongen eller 2-3 gånger per år.

En studie av Hartman och medarbetare (1984), av hundar som vaccinerats mot serovar canicola och serovar icterohemorrhagiae med ett inaktiverat bakterinvaccin, visar att efter den första vaccinationen, liksom efter varje revaccination, ses en IgM-produktion som når maximal titer ca en vecka efter varje vaccination och IgM-titern är inte längre detekterbar efter sju veckor. Detekterbara IgG-titrar ses först efter den andra vaccinationen och ligger som högst omkring en vecka efter vaccinationen men titrarna minskar till låga värden (1:20 i en ELISA-test) hos de flesta hundar redan inom ett halvår. Hos vissa hundar sjönk titrarna redan inom tre-sju veckor. Efter revaccination ett år efter de första två vaccinationerna sågs en mer markerad IgG-titerstegring som kvarstod med förhöjda nivåer ett år.

Sverige har låg förekomst av leptospiros hos alla djurslag inklusive hund. Leptospiros är anmälningspliktig och sedan 1997 har årligen 8-13 fall hos hund rapporterats till följd av påvisade antikroppar. Det framgår inte av rapporteringen om några av hundarna uppvisat kliniska symtom, om de endast vistats i Sverige eller om de testats just för att de vistats utomlands. De högsta påvisade titrarna (1:400-1:800) sågs hos två hundar år 2000 och två hundar år 2001.

I en italiensk studie var 30 % av nyligen infångade hittehundar seropositiva, 14 - 49 % av hundarna seropositiva i tre hundgårdar för hittehundar (varav två med bristande hygieniska förhållanden) medan seroprevalensen var låg (3,4%) bland de undersökta privatägda hundarna. De vanligaste serovarerna hos hundar som vaccinerats (mot ictero och canicola) var bratislava och grippotyphosa och dessa serovarer har också orsakat sjukdom hos vaccinerade och ovaccinerade italienska hundar.

I Glasgow var åren 1986 - 88 totalt 23% av ovaccinerade hundar seropositiva, främst mot serovar canicola, medan motsvarande siffra för Edinburgh var 12 % vilket visar att smittrycket varierar även lokalt. I samma studie påvisades växt av serovar canicola eller serovar bratislava i urinen hos 8 % av de provtagna hanhundarna.

I en studie från Grekland var 9,3% av hundarna seropositiva oavsett om de bodde på landet eller i Aten.

Leptospiros förekommer alltså med varierande prevalens i olika delar av Europa, och mer detaljerade uppgifter saknas ofta. Vaccination mot serovar icterohemorrhagiae och serovar canicola tillämpas i de flesta länder i södra och mellersta Europa.

Vaccin mot leptospiros (serovarerna canicola och icterohemorrhagiae) är ett tilläggsvaccin och ger ett begränsat skydd. Det finns idag ingen grund för att hålla hundar som endast vistas i Sverige vaccinerade mot leptospiros. (Detta är gamla nyheter. Se mer nedan).

Eftersom infektionen är allvarlig för hund och dessutom en zoonos rekommenderas emellertid vaccination minst enligt nuvarande (2010) införselregler (vaccination högst ett år innan utresan) om hunden ska medföras på Europasemestern. Årlig revaccination rekommenderas för regelbundet resande hundar. Revaccinationen bör helst göras straxt före resan, speciellt vid planerad vistelse i skog, lantbruksmiljö eller kennelmiljö där hunden löper extra stor risk att komma i kontakt med urin från gnagare eller infekterade husdjur. Om det har gått mer än ett halvår mellan grundvaccinationen (de första två vaccinationerna mot leptospiros) och resan, och om hunden ska vistas i riskmiljöer, bör en extra revaccination övervägas eftersom antikroppstitrarna förefaller gå ner snabbare efter de två första vaccinationerna än efter de efterföljande boostervaccinationerna.

 

 

221118 Vaccin i Sverige

Leptospiros härjar på Gotland i Sverige.

Rekomendationer är vaccinering av Gotlands hundar just nu.

Naturligtvis är det här för att stanna, och breda ut sig mer och mer i Sverige med åren. Vi kommer i framtiden att få lägga till ytterligare rutinvacciner på alla våra hundar i Sverige, tror jag.

Detta att främmande sjukdomar kommer att komma till Sverige är något som jag påtalat om och om igen genom åren. Jag började varna för detta runt 1999-2000.

Fler nyheter.

 

Uppdaterad 2022-11-18

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström