Herpes (virus) hos hund
Hundens herpesvirus typ - 1 = CHV - 1.
Herpes är artegen, den smittar inte mellan människor, katter, hundar o s v. Hundens sorts Herpes håller sig till hundar.
Herpes på hund är relativt vanligt förekommande.
Herpes trivs bäst i lägre temperaturer.
Sjukdomen som en gång inträtt i ett djur finns sedan kvar, man kan alltså inte bota det. Vid bl a stress, som t ex en dräktighet, bryter Herpes ut igen. Den finns alltså kvar i kroppen hela livet.
Utanför värddjuret lever inte Herpes lång stund, smitta sker alltså nästan uteslutande vid direktkontakt.
Man tror att det eventuellt kan finnas ett samband mellan herpes och kennelhosta. Detta debatteras.
Smittvägar
Herpes smittas bl a från en hund till en annan genom kontakt med smittad hunds slemhinnor till en frisk hund, t ex nysningar, pussar o d eller vid parning.
En valp kan bli smittad av mamman under dräktigheten, vid valpningen via blåsor i könsvägarna eller via nässekret från mamman eller av en annan smittad hund i kenneln / hemmet eller som varit på besök i hemmet.
Smittan sprids ut i blodbanorna till olika organ.
När en vuxen hund eller valp över 4 veckors ålder blir smittad med herpes kan den få en mycket mild infektion som inte behöver ge ett enda symtom, eller så kan den få lindrig hosta och rinnande nos. Detta gör naturligtvis svårt att veta ifall en hund bär på smittan eller inte.
Symtom
Hos vuxna hundar är inte sjukdomen farlig, men den är oftast dödligt för valpar under 4 veckors ålder. Ofta blir resultatet katastrofalt när en tik är smittad och får valpar.
Herpes kan också orsaka abort, speciellt om tiken smittas under dräktigheten men även om smittan fanns där före parning.
En liten valp under 2-3 veckors ålder har svårt att reglera sin kroppstemperatur, de har oftast en lätt undertemperatur. Detta gör det lättare för viruset att spridas från mun och svalg in i blodet och orsaka en allvarlig infektion i många organ. Följder som lunginflammation, svårigheter att andas, flöde från näsborrar, blödningar i slemhinnor, svullen och/eller öm buk, till sist kramper och död förekommer. Ibland dör valparna plötsligt utan att visa någon föregående symtom. Vanligtvis dör alla valparna i en smittad kull.
Valpen under 4 veckors ålder har vanligast symtom som slö och hängig, orkar inte dia och slutligen kan den dö. De som klarar sig kan ibland göra det med hjälp av medicin, de kan få bestående men för livet. Vanliga skador på överlevande är skador på nervsystemet, vinglig och t o m blind.
Diagnos
Säkrast diagnos är om man obducerar döda valpar. Man kan också ta svabbprob eller blodprov, men antikroppar är alltid knepiga att tolka, de lämnar ofta utrymme för frågetecken.
Behandling
Man gör inte så mycket på vuxna djur. Värme, lugn och ro. Mycket vätska. Ungefär som en vanlig förkylning. Det går ofta över fort på valpar över 4 veckor och hundar som är uppåt i åldrarna.
Får hunden en infektion efterpå så bör man ta hunden till veterinär och kanske sätta in antibiotika vid behov.
Valpar under 4 veckor däremot måste man få veterinär hjälp, det finns dåligt med hjälp, så en bra veterinär som håller sig uppdaterad är här värd sin vikt i guld. Annars är det ungefär samma som äldre djur, plus se till att de äter, framför allt dricker, luftvägar hålls rena så hunden kan andas t ex när den äter. Värme! Värme är en fiende till Herpes, då den trivs utmärkt i svalare temperaturer, som t ex små valpar har när de är under 3 veckors ålder.
Kan man få upp valparnas temperatur i normal temp för hundar, alltså 38,5 grader, så är det ett otroligt kraftigt skydd mot herpes! I den temperaturen trivs inte Herpes. Värmelampa, allmänt varmt rum eller värmedyna är här otroligt bra redskap i kampen mot Herpes.
Förebygg sjukdom
Man ska alltid försöka undvika främmande hundar när man ska para eller har dräktig och/eller digivande tik hemma. T ex bör man undvika hundutställningar, allmänna rastplatser och veterinärkliniker i onödan.
Man kan vaccinera en avelstik mot herpes, då första gången under början av löpet innan parning (oftast ca 7 dagar före beräknad parning) eller 7 - 10 dagar efter parning. Andra vaccination 1-2 veckor före beräknad valpning.
En del hundar är allergisk mot vaccinet, fast det är väldigt ovanligt.
Vaccinet fungerar så att det aktiverar tikens försvar mot Herpes, då får hon rikligt med antikroppar mot Herpes, vilket förs över via råmjölken till valparna och valparna får då ett oerhört värdefullt skydd under de första, kritiska veckorna.
Herpesvirus typ 1 (CHV-1)
CHV-1 orsakas oftast en mild luftvägsinfektion. Hos nyfödda valpar, under 2-3 veckors ålder, ger infektion med CHV-1 däremot en allvarlig, ofta dödlig, infektion (del i "fading puppy syndrome"). Infektion under dräktigheten kan orsaka resorption av embryon, abort eller dödfödsel. CHV-1 kan också ge genital infektion hos vuxna hundar. CHV-1 har mycket begränsad överlevnad i miljön och är känsligt för vanliga desinfektionsmedel och fettlösande medel.
CHV-1 smittar framför allt via övre luftvägarna vid direktkontakt men smittöverföring via könsorgan kan förekomma.
Det finns ett EU-godkänt vaccin mot CHV-1 som är avsett att användas till tikar i samband med dräktighet för att via maternella antikroppar skydda valparna under de riskfyllda första tre veckorna. Vaccinet är främst avsett för problemkennlar. Vaccinet skyddar inte tiken mot infektion och förhindrar inte att valparna blir smittade senare i livet. Vaccinet har funnits en tid i exempelvis Frankrike och Tyskland men tycks inte användas i någon större omfattning.
Infektion med herpesvirus är vanligt bland hundar i Europa och förefaller vara lika vanligt förekommande i Sverige. Valpdödlighet orsakad av CHV-1 förekommer sporadiskt i kennelmiljöer både i Sverige och i övriga Europa.
Vaccin mot CHV-1 fyller ingen funktion hos icke dräktiga vuxna hundar eller hos valpar.
Uppdaterad 2018-07-14
|
|