Stressad mamma

Vi har numera en förmåga att tro att hundar är små porslinsfigurer, eller dockor. Vi tillåter många gånger inte våra hundar att vara hund och vi vill inte ens ha en hund som fungerar som en hund gör.

Hundar har ibland råa instinkter som vi inte kan förneka. Att döma en hund för att den uppför sig som en hund är fel. Hundar är hundar och ska få vara hundar. Det är lika som de flesta hundar är märkligt intresserade av avföring från t ex katt eller människa. Det är hur hundar är. Äckligt, javisst, men ska vi då göra oss av med en hund för att den äter avföring eller ska vi se till att den inte får tillfälle att äta avföring?

Det är ägarens ansvar att se till att skydda sina hundar från lidande. Det innebär att förstå hur en hund fungerar och skydda både den och omgivningen från skada.

Vi måste vara försiktiga!

Under senaste månaderna (skrivet maj 2013) har jag fått höra av tre fall med ihjälbitna valpar av andra hundar. Mycket tragiskt. I inget fall rör det sig om annat än helt vanliga, trevliga hundar som bara följt sin instinkt. Redan i juni 2013 kom nästa rapport om 3 ihjälbitna valpar och en skadad ur samma kull!

En varning till er uppfödare som kanske inte varit med så länge. Denna romantiska idé om att alla hundar ska kunna gå runt kring varandra i alla lägen, oavsett omständigheter, behöver känna till varför tikar är så rädda om sina barn är för att faror hotar dom. Våra hundar är tama, men de har fortfarande instinkter som tar över mellan varven, och det är ju faktiskt så det ska vara.

T ex om man har valpar så behöver mamman känna sig trygg och skyddad för att valparna ska växa upp i en harmonisk miljö och få god tillgång till mjölk. Tikens mjölk minskar vid stress, precis som på oss människor. Vid stor stress kan t o m mjölkproduktionen upphöra.

En annan tik i familjen är ett extra stort hot, speciellt om hon är i dominant ställning. T ex har valpar själv, löper, har tidigare haft valpar medan den andra inte haft det förut eller är mycket äldre.

I sällsynta fall kan t o m en tik bita ihjäl sina egna valpar också, det brukar då oftast inträffa när valparna är nyfödda. Det verkar som det oftast är extremt dominanta eller extremt nervösa tikar som biter ihjäl sina egna valpar. Min egen teori om detta är att tiken får någon slags psykos, en blockering, så den helt enkelt inte förstår att barnen är deras egna. Det ligger något äckligt där som inte de tänker ta hand om eller befatta sig med.

Alla hundar kan bita ihjäl andras valpar. Hanhundar som biter ihjäl valpar gör det ofta genom "bytes-jakt-lek". Pipandet kan påminna om vilt för en hund.

Iband kan annan hund, ofta då hanhund, bli så stressade av glädje att de tar i för mycket med små sköra valpar.

Tikar som är dominanta vill vara ensam om att föda nästa generation. De vill utradera all konkurrens för framtiden.

Detta är alltså hur hundar fungerar, inte hundar som på något vis är konstiga eller störda. Är hundar störda så kan det naturligtvis vara ännu värre.

Har man raser som är mer "naturnära", jakthundar, urhundar, vinthundar o s v så är risken större för sådana naturliga beteenden som dessutom kan ses hos många andra vilda flockdjur och är i naturen strikt reglerat. Trots det så ska man aldrig någonsin lite på turen utan se till att förebygga. De vuxna hundarna i familjen hinner träffa valparna tids nog, när de har åldern inne och är under övervakning.

För att nämna ett senario: Hundar kan ha gått tillsammans vid tidigare kullar, och plötsligt en dag går det inte. En eller flera valpar får sätta livet till.

Tag varning och riskera inte livet på små oskyddade och oskyldiga valpar! Tro inte att eran hund inte är sådan, alla hundar kan vara hund! Detta är alltså helt normala hundbeteenden och kan hända när som helst, även om det gått bra flera gånger förut, t o m med samma hundar, där det gått bra många gånger och plötsligt går det inte bra.

Det händer även att mamman kan bli ihjälbiten. Då oftast av en annan vuxen tik, och sällan en hanhund.

I våra hundflockar har hundarna en hirarki, denna ändras hela tiden. Det som ändrar hirarkin är t ex; löp, digivning, införsel av ny individ, gammal individ som försvinner ur gruppen för att bara nämna några exempel. Någon blir gammal eller sjuk så den räknas bort av flocken o s v. Naturligtvis också tillgången till föda men det hoppas jag inte ska vara avgörande för våra tamhundar, då jag hoppas att alla hundägare ger sina hundar mat i tillräcklig mängd.

Sedan har hundar olika hirarki i olika situationer, en hund blir lätt ledare vid besök, kanske en annan vid matkoppen. På promenader kan ytterligere en annan vara boss. I bilen finner gruppen en ny ledare. Vid jakt ytterligare en annan. Så här varierar det hela tiden. Det säger sig själv att det är svårt för oss människor att förutse när balansen ändrats så olyckan är framme.

Var rädd om era små!

Updated 2018-07-13