ANNIKA

 

April April din dumma sill, jag kan lura dig vart du vill... Jag skämtar sällan. Jag luras ännu mer sällan. Jag tror på nästan allt som alla säger, tills jag märker vilka som ljuger. Alltså är jag lättlurad. Och detta är ingen skämt.

 

230121 Efter att jag insåg att jag var livrädd för ljugande myndigheter, p g a att jag inte ens hade en chans att försvara mig, så insåg jag att jag var tvungen att göra något. För att minimera risken att ha med myndigheter att göra så blir det max 9 vuxna hundar och max 2 kullar per år. Jag blev tvungen att flytta, i hopp om att komma till ett myndighetsområde där lögner och misshandel av människor och djur inte var praxis. Det var en MYCKET smärtsam process. Dessutom fortsätter det år efter år att vara så, varje gång jag hör hur "mina barn" flyttar om och om igen. Då blev mina porslinshundar att öka. Samlandet blev ett SAMLANDE. Det blev sjukligt. Efter ca 5 års intensivt samlande så lugnade det sig lite. Inga mer dubletter. Inga fler som jag inte egentligen tycker om. Oftast inte fler prydnader där hundar är med människor. Dubletter sorterades ut inifrån. Det är en process. En smärtsam process. Fortfarande samlar jag t ex plastleksaker som är hundar. Löjligt. Det är kanske det nästa jag sorterar bort, vem vet. Ont gör det i själen, varje dag. Livet känns meningslöst, men porslinsfigurerna kan i alla fall ingen ta ifrån mig på laglig väg.

 

230121 Januari 2023

Photo: Annika Hagström

 

221102 Hur bra är gatlysen? Jag har full förståelse för att folk känner sig tryggare med ljus omkring sig, eftersom det är så det är på de flesta ställen i Sverige idag. Jag har också förståelse för att brottslingar känner sig frestade att begå brott på mörka platser. Men så kan vi backa en bit. Människans hormoner och människans harmoni bottnar väldigt mycket i att vila i mörker och vara vaken i ljus. Är det då så konstigt att människor får sömnproblem bland alla gatlysen? Dålig sömn som leder till ohälsa, t ex högt blodtryck som leder till en hoper med risker för andra sjukdomar. Dessa hormonförändringar som kommer av konstgjort ljus, vad gör de med oss människor och vår hälsa? En annan sak som jag tänkt mycket på är att jag ÖNSKADE INGET HELLRE än att flytta ifrån gatlysen, asfalt och betong den dagen jag var gammal nog att flytta. Allt för att jag ville komma i harmoni. Att bo i mörker gör att jag hör på långt håll om någon rör sig nära där jag bor. Hundarna blir också extra vaksamma och skärpta när det blir mörkt. Hör de något onormalt reagerar de lika mycket som jag. Vi vet direkt när något inte är normalt av en eller annan anledning. Om jag tänder lampor kring huset och på tomten så ser alla oss, vi ser ingen som är utanför lampans sken. För oss är mörkret trygghet.

 

221101  Att jag aldrig sitter med hundar i knäet bygger på en missuppfattning. När jag har folk hemma hoppar jag upp och ner oavbrutet. Alltså inte läge för hundarna att hoppa upp i mitt knä, och det vet de. Hundar är inte dumma. När det gäller fotografering så vet alla som känner mig att jag HATAR att vara med på bild. Alltså finns det mycket få bilder med mig över huvud taget. Jag håller på att gå igenom gamla bilder. Från diskett-skivor, från bilder, från datorn. Jag hittade bl a gamla bilder med mig och hund. I detta fall med Pia´s Kymara Chey-Ling, en otroligt älsklig hund som är djupt saknad.

 

221031  Jag personligen HATAR lögner. Jag har förstått att det finns något jag hatar mer, det är djurplågeri. Jag har sett en hel del riktiga djurplågare genom åren. Det är på inget sett ett avtagande problem, utifrån min horisont. Det jag däremot har sett är en hoper med seriösa, duktiga uppfödare med mycket fin djurhållning som dragit ner eller helt slutat senaste 10 åren eller så.

 

221019  Jag tycks vara beroende av att få frågor för att få fram information och kunskap jag har i någon undanskymt vindling i min hjärna. Alltså är frågor ifrån andra värdefulla för att hemsidan ska bli så omfattande och förklarande som möjligt. Behöver jag veta vad ni heter för att ge goda råd? NEJ! Behöver jag veta vad ni har för hundras/ålder/kön o s v för att ge goda råd? Oftast inte. Behöver jag veta var ni bor? NEJ! Hos mig får man alltså vara anonym. Jag tror det är en av anledningarna till att jag får många förfrågningar. I dessa tider när jag hör fler och fler som är rädda att gå till veterinären för risken att bli anmäld, så behövs det nog någon som enbart är ute efter att hjälpa hundar. Det jag får höra om folk som varit med om "konstig" behandling hos veterinärer senaste ca 10 åren, har inte på något vis handlat om vanskötta hundar, utan ofta misstanke om att så kanske kan vara, veterinärer som letar fel, som inte finns. Som inte hittas. Det är alltså normala, hyggliga och oroliga hundägare som bara vill ha hjälp för sin hund som blir förnedrade och oroade helt i onödan. Man kan också se att det finns veterinärer som inte har hoppat på tåget att leta fel som inte finns, stor eloge till dessa djurvänner!

 

220919 Man ska snåla med vatten, ett gäng föreslag sägs nu. Man ska snåla med ström, ett gäng föreslag sägs nu. Man ska tänka över sin konsumtion, man kommer med förslag där med. Om man redan gjort allt detta då? Jag kan bara konstatera att vad det gäller att se till att inte slösa med Guds gåvor, har jag nog varit väldigt duktig på många olika sätt i väldigt många år. Bra för mig. Bra för jorden. Vad gör du?

 

Jag heter Annika Hagström och är född i södra delen av Dalarna, uppväxt i Stockholm till 20 års ålder, för att sedan återvända till min barndoms trakter i Bergslagen, jag bodde sedan där i 10 år, för att sedan hamna i Hälsinglands norra delar där jag nu bott sedan juli 1992. Jag skulle vilja flytta, men det ser ut som jag är fast här.

Vår nuvarande hemvist ligger ungefär i höjd med Trondheim, vi har 20 mil till Östersund om vi tar oss västerut. 7 mil till Sundsvall om vi tar oss norrut. 6 mil till Hudiksvall som är öster om oss. 5,5 mil till Ljusdal. 36 mil till Stockholm.

Jag bor söder om mittpunkten av Sverige, så rent tekniskt bor jag i södra Sverige. Däremot är min erfaranhet denna att sörlänningar räknar allt norr om Stockholm till Norrland.

Så kom till sist flytten tillbaka till Bergslagen 2018.

 

Sommaren 2013

Hösten 2016

Somaren 2017

 

Min bakgrund är alltså lite brokig geografiskt, men det som varit gemensamt är att jag alltid varit intresserad av djur. Djur av alla slag. Min första hund i min ägo var en brukshund 1976. Jag började med uppfödning 1980 och har sedan dess haft många olika raser. Mitt hundintresse begränsas inte av raser.

Här kommer några exempel på olika raser som jag levt med:

Jag har även genomgått många utbildningar, tränat och tävlat med hundar i alla möjliga grenar, och jag har därför massor av praktisk erfarenhet, och ett enormt plus i att jag intresserar mig för alla djur och är väldigt vetgirig. Jag läser enormt mycket periodvis. Så har jag kontakt med många erfarna och kunniga uppfödare runt om i världen som jag utbyter erfarenhet med, vilket betyder en hel del för mig.

Exempel på några utbildningar och andra aktiviteter som jag ägnat mig åt genom åren:

Jag har också hållit i en och annan utbildning och föreläsning genom åren. Jag har agerat som domare på inofficiella hundutställningar också.

 

Stundtals blir det mycket prata i telefonen, när jag geografiskt bor väldigt långt från några av mina bästa vänner och har stort kontaktnät med kollegor över hela världen.

Angående telefon, så har det skapat enorma problem för mig, då vi inte hade mobilmottagning i vår by och Telia klippte ledningen till vår by februari 2013 och satte upp en antenn som ersättning sommaren 2013 istället, som inte fungerade som den skulle, dessutom när det fungerade kostade de "skjortan" att ringa med den och dessutom slog ut andra mottagningar (TV och internet). Rena kaoset. April 2014 fick vi så Comviq mast här! Jag kunde säga upp Telia efter mer än 35 år som kund. Istället blev det comviq. F o m 13 april 2014 ringer jag igen gratis, billigare telefon än jag har haft på över 20 år! 145:-/månader och då har jag gratis surf, SMS, MMS och samtal inom Sverige till alla telefoner! Detta tack vare att vi fick comviq! Vilket lyckokast!

 

 

Kennelnamnet

Många frågar om och om igen, om vad kennelnamnet Pia´s kommer ifrån. På min tid kunde man bara se på mycket gamla papperslistor vilka kennelnamn som redan fanns. När de var utskrivna hade det kommit ut 1000-tals nya namn sedan listan skrevs ut. Då fick man sända in en ansökan med 4 förslag. Det gjorde jag. Alla namnen var upptagna! Det gick tillbaka till mig. Samma upprepades en gång till. Gången efter det fick jag en ansökan med 8 alternativ. Skrev i och sända in. Alltså Pia´s var LÅNGT ifrån mitt första alternativ. Icke desto mindre allt jag önskade av ett kennelnamn. Vad önskade jag då? Jag ville ha ett kort kennelnamn som lämnade möjlighet till långa egennamn på hundar. Namnet skulle vara internationellt gångbart, d v s inte innehålla Å, Ä eller Ö. Namnet skulle säga något om MINA hundar. Själv har jag aldrig velat framhäva mig själv, varför det ALDRIG för en sekund varit intressant för mig att använda mitt eget namn till kennelnamn. Dessutom har jag redan sedan jag ansökte om kennelnamn vetat att det finns en kennel i USA som heter Anikas kennel. Dessutom FICK VI INTE använda våra egna namn som kennelnamn på den tiden! Däremot fick vi använda andras namn som kennelnamn. Icke desto mindre så är INTE mitt kennelnamn taget från en människa, utan från en hund. När jag fick kennelnamn var det vanligaste namnet Pia på alla hundar av alla raser. Jag har alltid älskat alla möjliga olika sorters hundar och raser och modeller. Dessutom det viktigaste, den första Cavalier king charles spanieln som bodde hos mig hette Pia i stamtavlan. På den tiden födde jag upp Cavalierer. Alla var släkt med henne som föddes i vårt hem. Hennes mamma som också levde hos oss hette Grynet, det sökte jag också på, men det kennelnamnet fanns redan. Det var ett av de som blev "icke godkänt" av alla mina ansökta kennelnamn.

Cavaliererna nedan: den till vänster är barnbarn till Pia. De andra två är barn till Pia från två olika kullar och två olika fäder.

 

 

Jag och telefon

Jag önskar det fanns en telefon som man ringer ifrån och tar emot samtal på. Inga SMS, inga MMS, inte vara till tjänst som telefonsvarare dygnet runt. 

Jag har numera mobil, då vanliga telefonledningen klipptes till byn och antennen som skulle ersätta gamla ledningen inte fungerade.

Vi i vår by hade turen att efter något år få en mobilmottagning istället, tack vare Comviq.

Detta gör att jag kan ha telefon i alla fall, men det innebär inte att jag är med telefon 24 timmar per dygn. Jag lever ett liv. Jag pratar av princip inte i telefon på natten, ens om jag skulle vara vaken. Jag behöver min nattvila, även när jag är vaken, allt för att orka med dagarna. Jag har mina fasta stunder med mina hundar som jag inte tar ifrån oss, det är morgon, en timme mitt på dagen och kväll. Jag är alltså i det närmaste omöjlig att nå före klockan 10 och efter klockan 20 och en timme mellan 10-20. I övrigt försöker jag att ha ett öra på telefonen, eller kommer att ha igen, när jag fått ringsignal i telefonen tillbaka... Men även då händer det att jag är i källaren, ute på gården, på övervåningen o s v. Jag har sällan telefonen på mig, så folk får helt enkelt ringa igen, när jag är kring telefonen...

När jag sedan är nära telefonen så är det sällan jag hinner svara på de få signaler som går, innan signalerna bryts. Det vanligaste när jag svarar i telefonen är att det är för sent. Har jag då tid över så ringer jag tillbaka, är jag upptagen, får folk ringa igen... Förr han jag svara innan signalerna tog slut, men sedan de kortade signalerna så är det mer vanligt att jag inte hinner svara, detta trots att jag kan befinna mig i samma rum som telefonen. Jag är alltså långsam.

Jag är alltså lättare att nå än på gamla tiden, men svårare än de flesta numera. Vill ni ha tag i mig så måste ni ringa, och ringa igen om jag inte är nära telefonen igen.

Jag anses idag vara svår att få tag i, men så är det här. Mina hundar går före en telefon.

 

 

Jag åkte tidigare en del på hundutställning företrädesvis på sommaren, då är det trevlig att möta trevliga människor, kollegor och valpköpare. Men att umgås med mina hundar det är det som jag gillar bäst. Jag får också regelbundna besök, speciellt på sommaren, av en hel del valpköpare och andra hundvänner, som jag uppskattar väldigt mycket.

Från 2012 är utställningar nästan en plåga då folk blir otrevligare och otrevligare för vart år som går. Förr åkte jag gärna på norr, då folk där i regel var trevligare än på södra Sverige, men efter två upprepat otrevliga utställningar i norr 2012 + en hoper med totalt inkompitenta domare som står och svamlar värre än en 3 - åring om och om igen under senare år, så börjar jag krokna helt på utställningar.

Jag har sällan fodervärdar till mina hundar, eftersom jag har flera dålig erfarenheter vid tidigare försök, de få gånger jag numera lämnar hundar till fodervärdar, så är det ett mycket stort förtroende. Att försöka få en hund på foder från mig brukar inte löna sig, annat än för folk jag känner ett väldigt stort förtroende för. Hittar jag en bra fodervärd tycker jag dock att idén med fodervärdar kan vara ett bra system. Jag har själv med framgång varit fodervärd från och till under mitt liv (utan problem).

Från 2012 är det helt slut med flera fodervärdshundar, eftersom jag blivit grymt bestulen på allt för många hundar nu. Hundar som gjort ett otroligt stort hål i min framtida avelsplanering då deras blodslinjer inte går att ersätta.

Jag brukar inte tycka att frågor är dumma, snarare tvärs om, folk som frågar är smarta, så länge de tar till sig vad de lär, man måste kunna lyssna likväl som prata, för att få fullt utbyte av frågor och svar. Jag är glad åt att få hjälpa till med råd och dåd likväl som att få råd. Jag är alltid tacksam för kontakt från valpköpare, frågor och information.

Jag har mycket hjälp av flera av mina grannar i mitt dagliga liv, grannar som är helt fantasiska! Alltid finns där för mig, som en familj. Våren 2013 så har det glesnat ur med grannar vartefter, som kan vara mig behjälplig. En har flyttat för att få jobb. Två olika grannar har blivit änkligar och har därmed svårt att gå ifrån sina egna djur. Två grannar har dött. En har flyttad till sin nya familj. En granne har blivit gammal och sjuklig.

Jag har sommaren 2013 sålt mitt gamla hus. Det hus jag bor i är till salu, jag hopps att kunna flytta söderut nära mina föräldrar och min dotter med familj när mitt hus är sålt.

Jag har hundar för att jag älskar att LEVA med hundar, jag har inte mina hundar så de ska bo som kor i en ladugård, de bor tillsammans med mig, i mitt hem. Anledningen till att jag från början skaffade hund var att jag älskar att umgås med hundar, det har inte förändrats. Hundar sviker inte. Hundar ljuger inte. Hundar är trogna. Tillbaka till dem vill jag ge att umgås med dem och se till att de bästa individerna får avkommor för framtida friska och sunda hundar, friska och sunda såväl i kropp som i själ.

Jag vill föda upp hundar som är så bra så jag vill ha dem själv!

 

 

Vad kommer allt jag skriver om från? Ibland får jag frågor. Ibland får jag inpulser från vad jag ser och hör. Jag delar sedan med mig. Min hjärna arbetar för högtryck hela min vakna tid, oftast om oss, mig och min fyrfota familj och hur jag kan göra allt bättre år för år. Jag funderar över mina vänners situationer. I annat fall om hundar och djur i stort. Jag försöker hitta bra lösningar, jag gillar att lösa pussel, idag oftast i form av hundens fysiska och psykiska tillstånd. Jag är tålmodig. Jag kan och har funderat på vissa problem eller situationer i år i vissa lägen. Min hjärna arbetar obönhörligt. Ibland är allt en enda soppa. Att fästa ner saker "på papper" eller i skrift, som man får säga numera, gör att det är enklare att släppa den biten och gå vidare. Jag kan få många små delsegrar i en strävan att bli bättre, för att till sist nystat upp det hela så jag har hela situationen löst. Det är mycket tillfredsställande, tycker jag. Man kan säga att jag tävlar mot mig själv på att bli duktigare. Detta trots att jag avskyr tävlingar. Men tävla mot sig själv bryter nacken av det "fula" i tävlandet, risken att man mäter sig mot andra och dömmer sig själv och andra. I tävlan mot sig själv handlar det endast om att bli bättre hela tiden, en sund strävan som gör livet rikare och skojigare. Det är lätt att känna sig nöjd med sig själv och motiverad att bli bättre igen och igen. Mitt nyårslöfte till mig själv varje år är att bli en bättre människa och försöka bli duktigare med hundarna för vart år. Jag älskar att lära mig nya saker.

 

 

En människa, som jag, som har mycket lätt till att titta ur andra individers synvinkel, många gånger över mina egna behov, har lättare att lära oss hundar. Detta är en slags själslig känslighet som lätt kan utplåna en individ. Anledningen är att när man ser hur alla andra andra har det och kan sätta sig in i det så är det enkelt att minska synen på egna motgångar, då det ALLTID finns någon som har det värre.

Jag är alltså otroligt känslig.

Av många är jag misstolkad som hård, då jag måste hålla locket på alla ytterligheter (fysiska och psykiska) för att inte bränna ut mig, rent fysiskt. Av samma anledning är det inte ovanligt att folk misstolkar mig som kall, trots att det endast är ett sätt att skydda mig från att bli skadad.

Om man då, som jag, är sjuk, och måste hushålla med krafterna, så MÅSTE jag vara mer egoistisk för att inte mina hundar ska bli lidande. De är fullständigt beroende av mig, så som hundar är.

Många betraktar mig som hård/stark. Detta är skitsnack. Att jag skyddar mig själv genom att inte visa allt på utsidan gör endast att jag är till mindre besvär för omgivningen, och har INGET med hårdhet eller styrka att göra. Största styrkan jag besitter är jag TVINGAD in i för att överleva, det är att inte utöva starka känsloyttringar av något det slag, så mycket det är möjligt.

Sist när jag blev så trängd så det var fara för livet (hösten 2016) kunde jag inte helt lägga band på mig, ådrog jag mig kronisk skada i mage och tarm som verkar bli permanent så vitt det verkar ett halvår efteråt. Jag har alltså inte möjlighet att vältra mig i kraftiga känslor som gör mig upprörd, rädd och arg...

 

 

Jag skriver nästan endast på fri hand och det blir lite fel här och där i stavning etc. Jag skulle behöva något som korrekturläser åt oss, men det är för mycket arbete, tar för mycket tid, helt enkelt. Jag skulle behöva någon som min gamla kära vän Leif att jobba tillsammans med mig, någon med många eminenta kvaliteter i det svenska språket, någon med samma noggrannhet, någon med god dataförståelse o s v. I vilket fall, denna sida handlar om att jag vill ha ut så mycket information som möjligt, för att hjälpa andra. Båda djur och människor. Inte om rättstavning. Söker ni rättstavning, då har ni kommit till fel sida.

 

 

Det viktigaste för mig är att göra allt jag kan för att ge mina hundar ett innehållsrikt, friskt och bra liv.

Det handlar aldrig om mig, utan om att se till att hundarna får det bästa.

Att lotsas vara något man inte är gör ingen lycklig, eller lyckad. Det samma gäller hundar. En hund som inte får vara hund blir inte lycklig, den blir heller inte en lyckad hund. Däremot kan den bli en leksak till en egoistisk ägare.

Jag är på inget vis en egoistisk hundägare. Mitt mål är att ge varje hund det bästa liv den kan få. Det även om det ibland t o m gör att jag inte får leva med den.

 

 

Hemsidans riklighet

Jag är noga att visa de avvikelser som finns också på mina avelshundar. Jag vill att folk förstår vad som finns bakåt, det lär så mycket mer för framtiden, än att bara visa ett "perfekt" kort, eller två, på varje hund i härstamningen.

Vad lär man sig då på en enstaka bild? Ibland endast att det varit en perfekt handler och en perfekt fotograf. Men vill man romantisera och glömma baksidorna, så är det ju bra.

Jag är mycket för att ta fram allt för att lära folk. Även så bra hundar som mina har sina för och nackdelar, jag låter folk se dem. Detta gör att folk har lättare att visa på "vilka dåliga" hundar jag har, men det bjuder jag på.

PR mässigt så skulle jag heller ta fram en superbild på kropp och en på huvud på var och en, och inget mer.

Kvaliteten saknas inte här, jag har alltid satsat på hög kvalitet på mina hundar, alla mina hundar oavsett ras, kön, storlek etc. Mina hundar och inte alla tillbehör har alltid varit det viktiga för mig.

Däremot viljan att dölja problem är det klent om. Jag är givmild, inte för att jag bryr mig så mycket om människor, utan för att jag gör allt för att göra så bra det bara går för mina hundar och även för deras kommande generationer.

Detta kan naturligtvis användas till både gott och ont. Jag vill tro att sanning, förnuft och kvalitet segrar. Så naiv är jag, trots allt jag sett och hört och gått igen, utsatt av från andra människor.

Jag visar allt jag kan om mina hundar för mina rasers skull, för rasernas framtid och därmed för hundars framtid.

 

 

Människor står för elakhet, hundar för kärlek

Hundar gör mig inte illa, de gör inte andra illa. Det är människor som gör mig illa, och om mina hundar någon gång varit med om otrevligheter är det p g a människor.

Vi människor MÅSTE VÄRNA hundar, de har inget att välja på annat än att lita på sin människa, oavsett var människan utsätter dem för.

Först måste vi behandla våra närmaste hundar med respekt och kunnande. Sedan måste vi se till att hjälpa andra att hjälpa sina hundar. Sedan måste vi se till att hundar i framtida generationer också får en chans att leva lyckliga, långa härliga hundliv som friska och glada hundar i harmoni.

 

Vårvintern 2017

 

Jag HATAR att vara med på bild. Det har jag så länge jag minns. Dessutom har jag aldrig ansett mig som den viktiga så jag måste synas i allt.

 

 

Helger

Många, har jag förstått, känner sig själva, när de inte har en annan människa kring sig. Om jag inte hade något hund kring mig så skulle jag nog förstå allt det vissa andra pratar om, att känna sig ensam.

Jag känner mig inte ensam. Tvärs om har helger för mig blivit en stund, en paus i vardagen, som jag helt och hållet får ägna åt mina kära fyrfota familjemedlemmar, hundarna.

Det har med åren blivit väldigt kära dagar för mig. Jag känner stor lycka och harmoni under storhelger.

Däremot är det många år sedan jag firade helgerna.

Den enda sort av firande som vi har här är att vi roar oss med något extra kul på dessa helgdagar och vi har kungligt roligt, både två och fyrfota familjemedlemmar.

 

 

Lögner

Vad spelar ett ord för roll om det inte ligger något bakom ordet? T ex så hör jag ständigt detta Sir i tid och otid i amerikanska böcker, filmer m m. Trots det verkar det mig som om att nedvärdera sina medmänniskor är mycket vanligt bland dessa Sir-uttalande personerna. Det är bara falskt, i mina öron. Att om och om igen upprepa något man inte menar, det är falskt. Jag har genom åren hört vissa läkare lotsas vara förstående, lyssna och HÅLLA MED! Sedan när man har förklarat kör de sitt egen race, och tar inte minsta hänsyn till vad man sagt, tvärs om! Som om de inte hört ett enda ord av vad man sagt. Med detta sagt är de flesta läkare inte sådana, enligt min erfarenhet. Det samma händer tråkigt nog också bland barnavårdsarbetare m m. Vissa människor är väldigt respektlösa. Trots det kan de dölja det hela genom fagert tal och skylla på offret. Jag tycker det är viktigt att man menar vad man säger. Det är förljuget att lotsas vara artig och förstående, när man inte menar det. När det gäller sådan manupilation så ser hundar rakt igenom det. De låter sig inte luras av sådant. Ibland är hundar så mycket intelligentare än vad vi är.

 

 

Bo off

Anledningen till att jag vill och behöver bo "i skogen" är för att jag behöver det.

Det är antagligen jag var så intresserad av djur och krukväxter när jag bodde i Stockholm.

När jag flyttade från Stockholm till "landet" så ville jag komma undan asfalt, gatlysen och betong.

Mörker och skog tillsammans med det mesta som är naturligt gör mig lugn. Jag tror det även skänker djuren bra upplevelser.

Det är helt säkert att ju mer harmonisk människa, ju bättre är det för dess hundar.

 

 

Kort sagt, hundar är mitt liv, jag kan inte leva utan dem, jag skulle tappa allt intresse för att ens gå ur sängen om jag inte hade mina hundar. Mina hundar är helt enkelt mitt liv.

 

Vad är viktigt för mig? Hundar.

Vad berikar mitt liv och ger det innehåll? Hundar.

Vad kan jag inte leva utan? Hundar.

 

 

Uppdaterad 2023-01-21

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström