Fler bilder på Podengo SvVK nat utställning Timrå 151011

Man kan se hur hundarna har ont i fötterna av de stora kantiga rullande stenarna på underlaget, hur de breder ut dem så mycket som möjligt för att desperat försöka minska smärtan i fötterna av underlaget. Vissa höll upp ett ben så ofta de kunde. Hemskt! Stackars djur.

Jag själv brukar rehabiliteras i min smärta på ca 3-5 dagar. Denna gång tog det över en vecka. Att hela tiden halka och vicka på de stora stenarna var HEMSKT! Sedan försöka springa och visa hundar snyggt, jo, man kunde ju ha hoppats det hade varit möjligt...

Se de skarpa och vassa stenarna och hur stora de är jämfört med Ebbas stora fötter. Se också hur Ebba försöker spreta ut sina tår för att få större yta att stå på för att på så vis underlätta smärtan i fötterna.

Se storleken på stenarna jämfört med Buzz fötter, och hur han plattar ut sina fötter för att få större yta att stå på.

Se alla vassa stenar och hur Ebba (vänster tass) och Filippa (höger tass) spärrar ut sina fötter för allt de är värda för att underlätta smärtan. Se Filippas korta klor (man kan t o m se pulpan på bilden om man tittar noga) och Ebbas lite längre klor. Filippa som är pjoskig hade mer ont av underlaget än Ebba, som är tuffare i sitt sätt. Men ingen tvekan, båda led, liksom våra andra två hundar som var med för dagen, Buzz och Bonita. Tur de inte släppt lös en råtta där, då hade jakten kickat in och ingen av våra Podengos hade brytt sig om smärtan. På en kort stund hade de antagligen börjar blöda i fötterna om de hade fått jaga där! Sådana underlag ska man INTE ha skönhets utställning på.

Här nedan ser man sista bilden på halsbandet och det skräddarsydda kopplet som blev stulet på utställningen.

Tack för bilderna, det är så bra att ha bildbevis på sådana här dagar.

Tilläggas kan att vid hemkomsten så blev det blodtassar på altanen. När jag började titta efter så hade Filippa sår som blödde mellan trampdynorna!

Vid uppföljning juni 2018 så har vi tränat som tokiga, till sist kan jag ställa henne igen. Hon var tokrädd för utställningar efter denna hemska dag. När jag ställer henne nu är hon misstänksam, men går med på det hela utan att se ut som hon håller på att dö. 2 ½ idogt arbete har gett resultat. Men fortfarande reagerar hon negativt på vissa få personer och vägrar att gå fram till dem. Hon blev personlighetsförändrar denna vidriga dag. Enligt mitt sätt att se det borde klubben sättas dit för djurplågeri som anordnar utställning på detta vidriga ställe. Livslånga lidanden för enstaka individer är DJURPLÅGERI!

Updated 2018-07-13