Rödräv

Vulpes vulpes

 

Rödräv är ett hunddjur som förekommer i Palearktis och Nearktis.

 

Systematik
Domän: Eukaryoter - Eukaryota
Rike: Djur - Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur - Chordata
Understam: Ryggradsdjur - Vertebrata
Klass: Däggdjur - Mammalia
Ordning: Rovdjur - Carnivora
Familj: Hunddjur - Canidae
Tribus: Rävar - Vulpini
Släkte: Vulpes
Art: Rödräv - V. vulpes

Vetenskapligt namn: Vulpes vulpes

 

Utbredning

Rödräven förekommer i Europa, norra delen av Asien, i Nordamerika, i Afrika norr om Sahara, i Egypten och i norra Sudan. Under 1800 - talet infördes rödräv till Australien.

 

Underarter

Rödrävar delas upp i ca 45 underarter. Den svenska anser vissa vara en underart, medan andra anser det vara en variant av normalformen.

 

 

Utseende

Utseendet är givet, om inte, så se bilder. Kroppslängden är ca 75 cm, svans ca 40 cm. Vuxenvikt mellan 6,5 - 8 kg normalt. Honan i den mindre viktklassen och hanen i den högre viktklassen.

Man skiljer lätt mellan fjällräv och rödräv genom färgen och storleken, då fjällräven är vit och mycket mindre. Öronens storlek skiljer sig också rejält åt mellan raserna.

 

Läten

Rävens läte är ett hest och kort tjut, den kan ibland ha ett kort, skällande läte som då oftast avslutas med ett tjut. Den morrar och fräser som en katt, den gör också ett harklande ljud. Man har noterat 28 olika läten hos rödräven.

 

Kranium av Vulpes.

 

Habitat

Rödräven trivs i skog, på äng, åker och i städer. Första gången de iaktagits ha bosatt sig i städer var på 1940 - talet i Storbritannien för att sedan ha brett ut sig till andra städer. Efter andra världskrigen ökade rävpopulationen så pass att den fick leta sig fram till nya ställen att leva på, och då bosatte sig rödräven i stadsmiljöer.

 

Föda

Rödräven är allätare. Den jagar mest i gryning och på natten. I naturen (utanför stadsmiljö) lever de huvudsakligen på gnagare, men äter även växter och as. Vanligast är möss, sorkar, harar, höns och fiskar och ibland ägg. Den kan också ta rådjurskid, men än med sällan ungar från vildsvin eller t o m vuxna rådjur. I mycket sällsynta fall tar de grodor. I staden städar den as, och lever på kaniner och råttor, den kan också döda små husdjur och fåglar. Ibland har de tagit sig in i djurparker som inte varit tillräckligt skyddade och gjort skada. I städer lever de också ofta på avfall.

 

 

Revir

Rödrävens revir är mellan 5 till 20 km2, de största reviren finns främst i Eurasiens barrskogsregioner. De mista i tätbebyggda områden. Räven markerar sitt revir med urin och avföring, precis som en hund. I mitten av reviret ligger grytet. Grytet är oftast övertagit av grävlig eller kanin ursprungligen. När de får tag i ett bra gryt överges det sällan utan kan t o m inte ovanligt ärvas till nästa generation. Kring grytets huvudingång skapas flera flyktvägar att använda vid fara.

 

Livscykel

Stora delar av året lever rödräven en och en.

Januari brukar vara parningstid i södra Europa och i februari i norra Europa. En hona parar sig ofta med flera hanar. Efter parning stannar en hane och hjälper till med uppfödning.

Dräktigheten varar ca 3 månader, de får ofta 3 - 5 ungar. Upp till 13 ungar har noterats i extremt sällsynta fall. Födslovikten ligger på ca 80 - 160 gram som nyfödda. Ungarna öppnar ögonen när de är 12 - 14 dagar. Ungarna diar 4 - 6 veckor. De börjar titta ut ur lyan vid ca 1 månads ålder. Den vuxna hanen hjälper till genom att skaffa föda. Om honan dör händer det ibland att hanen övertar ansvaret. Vid 4 månaders ålder är ungarna självgående. De blr känsmogna redan vid ca 10 månaders ålder och lämnar mamman helt efter ett år.

Medellivslängden är omkring 12 år.

 

 

Fiender

Rödrävens naturliga fiender är varg, lodjur, kungsörn. Unga rävar har även berguven som fiende. Dessa naturliga fiender skördar dock inte många av alla de rödrävar som stryker med.

Parasiter som t ex rävskabb och smittsjukdomar är oftast rödrävens största fiende, om inte människan blandar sig i  En tredjedel av ungdjuren dör av smittor av olika slag.

Människans jakt är också den en fiende till rödräven.

Den inplanterade stammen av rödräv i Australien har orsakat stora störningar i miljön. Där bekämpas räven med gift.

 

Antal

På flera ställen har rödräven fullkomligt exploderat efter 2:a värdskriget fram till 1980 - talet. Man kan spekulera i varför. Som oftast är det troligen inte en orsak. Här kommer ett antal möjliga orsaker.

Sedan 1800 - talet har rävstammen minskat i stora delar av Sverige p g a rävskabb som återkommer regelbundet. Mellan utbrotten ökar rävarna i antal igen. Vissa observationer tyder på att allt fler rävar numera blir mer och mer motståndskraftig mot skabb med åren, naturligt resultat av lagen om urval borde vara den självklara förklaringen till det.

Förr var det vanligare att man jagade räv, då pälsen var eftertraktad, när pälsen inte längre är eftertraktad är intresset för att jaga räv litet till obetydligt.

 

 

Räven som näring för männiakor

Rödrävarnas fina skinn var tidigare värdefullt. I gamla tider var därför jakt på räv vanlig. Sedan startade även uppfödning av räv, antingen i mindre skala eller i rävfarmer. I pälsfarmer föder man upp en variant av rödräv som kallas silverräv.

Jakt i Sverige är tillåten än idag, då sker den under perioden 1 augusti till 14 april. Det finns olika jaktformer för räv. Grytjakt, drevjakt, klappjakt, lockjakt och vakjakt. Att hålla ner rävstammen anses nödvändig då räven kan gå hårt åt hare och rådjur.

I Storbritannien var rävjakt oerhört traditionellt, ett stort antal drivande hundar släpptes efter räv, ofta användes Foxhounds, tills räven togs av hundarna. Ett gäng jägare följde jakten till häst. Denna jakt är numera förbjuden i Storbritannien sedan 2005.

 

Engelsk rävjakt och parforsjakt

Engelsk rävjakt (fox-hunting) är ett antal jägare som rider efter en grupp hundar (så kallat hundkoppel) som jagar en räv, denna jaktform utövades enbart i anglosaxiska länder.

Parforsjakt är samma typ av jaktform, men då på jakt efter högvilt.

I England var det mest rödräv som jagades på detta sätt. I USA även gråräv, prärievarg och rödlo. Bland annat i Indien har guldschakal jagat på detta vis, men det har inte ansetts som det bästa objektet att jaga med denna jaktform, då risken att hundar skadas eller dödas är stor.

I England används ofta Foxhounds för denna jaktform, i USA främst American Foxhounds.

 

MR. BRIGGS HAS ANOTHER DAY WITH THE HOUNDS.
Mr. Briggs can't bear flying leaps, so he makes for a gap -- which is
immediately filled with a frantic protectionist, who is vowing that he
will pitchfork Mr. B. if he comes "galloperravering" over his fence --
dang'd if he doesn't.           John Leech, Punch. Briggs Pleasures Hunt.

 

Jakten går till så att hundarna spårar upp bytet och jagar det.

I Storbritannien rider obeväpnade jägare efter drevet, hunden ka döda bytet och överlämna det till jägarna. Har räven gått ner i gryt släppte man ner terriers för att antingen jaga upp bytet till de andra hundarna eller dödat räven på plats.

I USA däremot jakten lite anorlunda, då organisationen "The Masters Of Foxhounds Association of America"  har regler som säger att hundarna inte själva ska få döda viltet. Om bytet går ner i gryt i USA så har den därför kommit undan för den gången.

Den första rävjakten man känner till är från 1534 i Norfolk, jägarna var då bönder som försökte minska spridningen av sjukdomar genom att döda räv.

Skottland förbjöd denna jaktform 2002. England och Wales 2005. Allt omgavs av många olika vändor i bestämmande possitioner. Numera lever denna traditionella jakt enbart vidare i praktisk jakt på Nordirland i Storbritannien och på Irland.

Jaktformen har också varit föremål för jaktsabotage. Själva jaktformen har numera förknippats med överklassen, vilket inte har gjort folk mer välvillig till det hela, fast det var bönder som startade jaktformen.

Under hubertusjakt är det i stort samma jaktmetod, fast med falska dofter och falska rävsvansar istället för "äkta vara".

Jaktsätter tror man aldrig har utövats i Sverige.

Paraforcjakt heter i Fankrike Vénerie eller Chasse ā courre, det är en liknande jaktform som den engelska rävjakten. Paraforcjakt utförs till häst efter ett stort koppel med hundar. Man kan nder denna jaktform jaga olika slags vilt, man delar upp jaktformen i två grupper: Högvilt (grande vénerie) är kronhjort, dovhjort, rådjur, vildsvin och varg. Småvilt (petit véneri) förutom räv också hare, kanin och grävling.

Paraforcejakt utvecklades främst i Frankrike under medeltiden. Denna jaktform var adelns jakt, de ordnade stora, organiserade jakter och hade exakta sätt att kommunicera med jakthorn.

Särskilda jakthundar togs fram för ändamålet även i Frankrike, den främsta jaktrasen för denna jakt hette Chien Gris De Saint Louis, det är en utdöd hundras.

 

Räven som smittspridare

Rödräven är den största smittbäraren av rabies i Europa. I Västeurpoa har man sedan 1980 minskat rabiesförekomsten hos rödräv genom att utfodra vilda rävar med bete preparerat med vaccin.

 

Räven i mytologin

I berättelser beskrivs räven som listig och klok.

 

Staty av kitsune vid Inaritemmplet i
Tōdaiji i Nara. Kusu Moto Inari Kitsune.

 

Kitsune

Den japanska rödräven Kita kitsune (Kita rödräv) spelar en framträdande roll i japansk mytologi. Kitsune skrivs på japanska så här: . Kitsune betyder helt enkelt rödräv.

Den japanska rödräven förekommer i två underarter, Vulpes vulpes japonica som lever främst på Honshū, Honshū är den största av de fyra huvudöarna i Japan och sedan har vi den nordliga Vulpes vulpes schrenchi (på japanska Kita kitsune) som förekommer på Hokkaidō. Båda underarterna förekommer i den japanska mytologin.

 

Mytologi och folklore.
Prins Hanzoku terroriserad av en
niosvansad räv. Träsnitt av Utagawa
Kuniyoshi, 1800 - talet.

 

Kitsune hölls som en lyckobringare av kvinnligt kön, hon var förtrogen med guden Inari. I både sagor och legender hade hon även andra sidor. Många historier beskriver hennes förhållande till människan som fördelaktig för människan. Detta kunde lätt vändas till motsatsen.

Många berättelser skildrar Kitsune som Hengeyökai, det är ett väsen som har förmågan att anta mänsklig gestalt, ungefär som Tanukin. Du uppträder Kitsune som en särledes skön ung dam som gifter sig med en man utifrån ren kärlek. När maken upptäcker att han gift sig med en räv överger hon honom ensam med de gemensamma barnen. Så försöker maken lura tillbaka makan med olika metoder, en metod för varje olik berättelse.

Den mytologiska kitsune blir mäktigare ju äldre hon blir. Vid 100 års ålder för den en svans och då får den också förmågan att förvandla sig till andra skepnader. Hon för sedan ytterligare en ny svans vart 100´de år, tills hon har 9 svansar, då är svansantalet fulltaligt, hon får då förmågan att se hur långt som helst. Det fins aldrig mer än en niosvansad räv i världen åt gången och den räven är den mäktigaste av dem alla. Ibland kallas den mytologiska räven bara för kitsune, ibland för demonräv.

 

The Fox and the grapes, räven och druvorna,
illustrerad av Milo Winter 1919. Projekt
Gutenberg.

 

"Surt sa räven"

En räv misslyckades med att ta vindruvor som växte högt upp på en ranka. Han förklarade att han inte ville ha druvorna eftersom de var sura.

Man bortförklarar sitt tidigare begär, trots att alla är väl medvetna om att det bara är ett sätt att släta över dess egna tillkortakommanden.

I Sverige har vi sagt - Surt, sa räven (om rönnbären). Eftersom rönnbär faktiskt är sura så har ordstävet mist sin ursprungliga mening.

 

 

Tamrävar i Ryssland

 

 

I Ryssland pågår ett experiment, att avla Rävar till tamdjur. Detta är ett långtgående projekt som hållit på i över 50 år, vilket är en oherrans massa generationer för en Räv.

 

 

 

Uppdaterad 2014-04-30