Erik Ragnar Hagström

 

Född: 1915-10-01 i Ljusnarsbergs kommun. Död 2004-11-07. hans sista hem var Granlidens vårdhem i Grängesberg. Han begravdes i Hörken 19 november 2004.

Gift 1938 i Hörkens kyrka med Nanny Charlotta Grandelius.

Barn Kurt Ragnar född 1938-09-04.

 

Anställningar:

Bastkärns Gruf AB, arbetade i "verket" som förman.

 

Levnadsbeskrivning:

Ragnar föddes i Ljursnarsbergs kommun och bodde delvis hos sin mormor i Ställberg och senare i Bastkärn med undantag för ett par år som barn  i Östergötland, fram till att sonen köpte ett hus på Sandudden 1985, då han skaffade en lägenhet i Grängesberg 1986 och kom efter hjärnblödning år 2000 till Granliden.

Han började arbeta direkt efter folkskolan i Bastkärns Gruf AB där han på 40-talet ”bas för ”verket” och blev kvar där till nedläggningen i mitten på 80-talet. Efter nedläggningen verkade han som platschef för avvecklingen.

Ragnar var S ledamot i kommunalfullmäktige och ordförande i bl.a. kyrkorådet.

En insats var att han medverkade till att kyrkan i Kopparberg bevarades och inte (enligt prästens önskemål) byggdes om och förvandlades till en ”korskyrka”.

Dessutom hade han förtroendeuppdrag som övervakare m m.

Här var det fisket (med tältet på trampcykel till olika platser), litteraturen (främst ”arbetarförfattarna”), skidåkning (med stor framgång i amatörsammanhang) och tennis som gällde.

På helgerna spelades Canasta, bluffstopp, poängpoker och liknande spel och även lekar tillsammans med släkten, mest i det egna hemmet. Eget grönsaks - och potatisland odlades och innan centralvärme installerades höggs ved i skogen till vedspisen i bostaden i unga dar. Efter att han tog körkort  i början av 60-talet blev det resor med bilen också.

Efter pensioneringen ägnades även en stor del åt resor och hembygdens historia. Han deltog till exempel i pensionärsresor men besökte även Madeira och Grekland, inför resorna började han studera Engelska för att kunna prata med folk utomlands!

Fram till Nannys frånfälle var han aktiv inom Verdandi, han var också aktiv inom idrottsföreningen Fritidskamraterna och senare intresserade han sig för bl. a. dans och handikappsrörelsen.

Han var också fritidsombud för Folksam med stor framgång och hade till och med sitt foto som särskilt framgångsrik försäljare uppsatt i ”Folksamhuset” i Stockholm.

Musik och humor låg honom varmt om hjärtat och han sjöng gärna skojiga visor och deklamerade Fröding och Nils Parling och lyssnade med förtjusning på Kalle Sändare, Allan Edvall och liknande.

 

 

Ragnar slutar röka:

Min farfar slutade röka.

Farfar hade rökt i massor av år, sedan han var ung. Så som det var på den tiden. Ju mer det började diskuteras om att rökning inte var nyttigt, så började farfar fundera. Samtidigt så hörde han av många från många olika håll hur svårt det var att sluta röka.

Sedan en dag kände farfar att han skulle göra något åt sin rökning. Han bestämde sig för att ta ett uppehåll! Det låg kvar ett halvrökt paket med cigaretter i hans skrivbord på kontoret och ett i bilen.

Timmarna gick, dagarna gick, veckorna gick, månaderna gick, åren gick...

Efter ca 10-15 år bestämnde han sig för att han hade slutat att röka och gjorde sig av med sina 10-15 år gamla cigarettpaket.

När man efter detta frågade honom hur det gick egentligen, så sa han att visst kunde han känna något sug ibland efter att han lagt ifrån sig rökandes vana, men att det var inte speciellt ofta, och blev mer och mer sällan med tiden. Han var förvånad att han efter 10-20 år fortfarande kunde, någon enstaka gång, vakna av att han rökt i drömmen och vilja sträcka sig efter en cigarett, och skratta åt sig själv när han kom på vad han gjorde.

På det hela tyckte han inte det var svårt och att det var väldigt uppstressat kring hur svårt det skulle vara.

Min kommentar: Alla är olika, alltså är det olika för varje människa som försöker sluta röka, eller håller upp.

 

BACK

Uppdaterad 2022-04-10

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström