Utveckling av unghundar

Valpar och unghundars utveckling är olika. Vissa bara glider genom åldrarna utan att till synes vara annat än sitt vanliga jag. Vissa hundar ser spöken mitt på ljusa dagen överallt i vissa åldrar.

Ett gått råd, om hundar ska lånas ut eller säljas, undvik detta i spökåldern! Det kan plötsligt förändra hela deras personlighet. Hundar är oftast extra känsliga i de åldrarna för negativa och stressande intryck.

Rädslan har en funktion. Allt som valpen upplevt i späd ålder är sådant som den vet är ofarligt. Sedan kommer den in i första spökåldern, då blir allt de inte sett, hört eller tänkt på tidigare farligt, då man istället ska börja lära sig av egen erfarenhet vad som är farligt eller inte.

Om hunden skulle vara totalt orädd genom hela livet skulle den kunna tendera att bli rena Hulken, kanske inte precis den bästa sällskapshund som man skulle vilja ha.

En väl avvägd gräns mellan tuffhet och vekhet är önskvärd, då det inte är meningen att hunden ska löpa amok och ge sig på allt och alla.

Personligen anser jag att den tuffaste hunden är den trygga hunden, som är lugn i nästan alla situationer. Ingen normal hund är helt orädd för allt, men det är ibland svårt att se när vissa hundar reagerar, då de inte visar det. Precis som vissa människor går att läsa som en öppen bok av känslor medan vissa andra tror man är lugnast i världen då man aldrig ser dem bli osäkra och rädda, men det innebär inte att de också kan vara båda osäkra och rädda i vissa situationer. Att vara i total avsaknad av rädsla är inte naturligt.

I första könsmognadsperioden kan alltså hunden vara rädd för allt, eller för vissa saker, eller ibland inte rädd för någonting. Det är olika från individ till individ.

Vissa hundar blir rädd för postlådor, soptunnor, staket, taklampor, massor av självklara saker som funnits där i alla tider och defenitivt inte gjort hunden illa ens för en pytteliten stund.

Vissa blir skräckslagna för människor eller andra djur. De behöver heller aldrig ha blivit illa behandlade och inte har någon som helst negativ erfarenhet av detta.

Vissa hundar är bara som vanligt hela tiden.

Det viktigaste under denna tid som hunden är i spökåldern är att inget obehagligt händer dem, då är det lätt att det fastnar för livet i hjärnan på hunden.

I övrigt ska man bara leva som vanligt och gärna hjälpa hunden att förstå att det den är rädd för inte är otrevligt.

I andra könsmognadsperioden som oftast inträffar kring 9 månaders ålder, eller den ålder då den blir könsmogen, kan hunden komma in i perioder av rädsla men också stöddighet. De kan få värsta humörsvängningarna. Då kan bli båda jätte tuffa och jätte rädda på samma gång. Oftast går denna period tvärt över.

Det är inte ovanligt att hundar i denna situation blir stöddiga mot hundar av sitt eget kön. Vanligast är det på hanhundar. Det togs ofta förr som ett tecken på att man skulle tussa ihop den hanen med en elak hanhund som fick sätta unghunden på plats, detta ledde oftast till att när den unga hunden hade passerat sista könsmognadsperioden så blev den vuxen och uppträdde därefter, alltså blev elak mot andra hundar av sitt kön.

Man ska som vanligt istället se till att hunden inte utsätts för hårda mentala förhållanden, någon styggt får inte hända hunden under denna period, då får hunden vatten på sin kvarn, situationen var farlig. Detta brukar utveckas till otrevligt temperament framöver.

Vill vi att hunden ska utvecka trevliga, sociala beteenden så ser vi till att alla är snälla mot den, både hundar och människor, stora som små. Då får vi en trevlig, social och orädd hund för framtiden som kan lita på oss och varandra.

Kring 18 - 22 månaders ålder inträffar tredje och sista könsmognadsperioden, efter denna period är hunden vuxen mentalt. I denna period är det inte ovanligt att hundar gör sista försöket att sticka upp näsan och behöver bekräftelse på att den har en stark flockledare som den är trygg med.

Naturligtvis är inte en hund som är enbart 2 år mogen situationen att bli ledare, defenitivt inte bland människor där hunden ALDRIG blir vuxen situationen att bli ledare, heller inte bland en flock hundar, då hunden ännu är för ung och saknar livserfarenhet, men det hejdar i regel inte hunden från att göra ett eller flera försök. Som alla tonåringar tycker den i denna period att vuxna är "mossiga" och att de är bäst och vet allt.

I den åldern kan man ge dem ganska bryska besked om att de inte är boss. Har man lagt grunden till en bra uppfostran innan så räcker det i regel med en tillsägelse. Man ska däremot aldrig vara elak med en hund, och man får DEFENITIVT inte gå i kamp med hunden, då har hunden vunnit halva segern.

Var rädd om din hund och glöm inte att ha KUL med hunden! Den possetiva kontakten man får när man har kul tillsammans med sin hund överbygger många problem på livets väg, både i medgång och motgång.

Uppdaterad 2019-10-08