SLUMPEN

 

Slumpen är grunden i att förstå vad man kan förvänta sig när man planerar avelsarbete.

Förstår man inte slumpen, så greppar man inte hundavel.

 

Slumpen kan verka hipp som happ, vilket den naturligtvis inte är. Nyckeln till att förstå slumpen och hur pålitlig slumpen är, är att ha tillräcklig mängd data som underlag för att kunna dra rätt slutsats.

 

Som exempel kan vi nämna hur en hund blir till. Hälften kommer från mamman och andra hälften från pappan. Låt säga att två syskon får exakt motsatt arvsanlag från vardera förälder. De är alltså 100 % icke släkt i sådana fall. P g a antalet arvsanlag, miljoner och åter miljoner gener, alleler o s v, så är det omöjligt för en valp att inte vara 50 % släkt/samma som sitt syskon.

 

Vi börjar enkelt. Ett mynt har två sidor. D v s det finns två möjliga uppkomster. Två möjligheter. Vi kommer här kalla dessa sidor 1 och 2. Om du siglar en slant förstår vem som helst att det är i snitt varannan gång som den ena (1) eller den andra sidan (2) dyker upp. Trots det kan en sida komma upp flera gånger i rad. När man siglat en slant 100 gånger så får man fram ett ungefärligt snitt på utkomsten när man slår ihop allt. Alla dessa bitar är viktiga att förstå för att förstå hundavel.

Ta ett mynt och gör detta tills ni förstår logiken.

 

Ta sedan en tärning. Den har sex sidor. Vi har här värdena 1 - 2 - 3 - 4 - 5 - 6. Vi gör samma sak. Slå tärningen 100 gånger. Se hur slumpen slår och gör en jämförelse. Om du sedan vill ha upp Nr 1 lika ofta i båda experimenten så får du slå 3 gånger så många gånger med tärningen än med myntet. Anledningen till det är att det är 3 gånger så många varianter, 3 gånger så många värden i tärningen än i myntet.

Ta sedan en tärning och gör detta tills ni förstår hur detta fungerar.

 

Man förstår då att nr 1 på myntet kommer att komma upp många fler gånger i det experimentet än nr 1 på tärningen i det experimentet när man kastat lika många gånger med vardera.

 

Alla dessa små delmoment är viktiga att förstå, så plugga dem, testa framför ögonen på dig själv för att få det hela att sjunka in.

 

Parar man två hundar som har det man vill de ska ha så kommer ändå inte alla valparna att få detta. Parar man hundar som enbart har det man vill att de ska ha i generationer så får man till sist en typ av hundar som man eftersträvar. Man måste här begränsa sina krav. Låga krav på detaljer = snabb framgång. Många absoluta krav på flertal detaljer ger för många variabler, man måste "kasta tärningen" massor av fler gånger för att få fram det man vill få fram.

 

Om vi då översätter siffrorna till egenskaper på hund. Vi förutsätter då att alla fysiskt och psykiskt störda hundar är bortplockade ut avel för länge sedan, och bland resterande väljer vi här endast som exempel, dessa kan naturligtvis bytas ut mot vilka egenskaper som man själv vill, vitsen är att förstå principen:

  1. = typ

  2. = proportioner

  3. = storlek

  4. = ögonfärg

  5. = noslängd

  6. = pälslängd

 

Den som väljer att enbart följa nr 1 och 2 slaviskt i sitt avelsurval har större chans att efter några generationer enbart ha hundar med sin typ och bra proportioner.

Den som väljer att ta hänsyn till alla 6 egenskaperna har många, långa generationer att arbeta förrän de uppnår sitt mål, om de någonsin gör det.

 

 

Slumpen jämar ut sig med antalet och blir statestik;

 

Man ska ha dessa siffror i åtanke när man uttalar sig utifrån någon enstaka händelse.

 

 

Kuriosa

En uppfödare jag kände för många år sedan födde upp två olika raser, på 20 år inga kejsarsnitt, trots att det föddes upp flera kullar per år av vardera ras i kenneln.

Efter 20 års uppfödning utan kejsarsnitt så kom det 7 kejsarsnitt på raken!

Dessa var fördelade på båda raserna. Det fanns inget annat som hade hänt, före eller efter detta.

Troligen handlade detta bara om slumpen.

Mer om kejsarsnitt.

 

Uppdaterad 2022-04-10

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström