Skrattduvor/Turkduvor

 

Skrattduvor är en duva som lever vilt i Afrika.

Engelskt namn Ringed Turle Dove. Tyskt namn Lachtaube.

Klass Aves, ordning Columbiformes, familj Columbidae, släkte Streptopelia, vetenskapligt namn Streptopelia risoria eller Streptopelia roseogrisea.

Skrattduvan är vit, ca 28 - 30 cm lång. Vikt ca 160 gram. De lever normalt ca 10 - 15 år. Det finns dock enskilda djur som levt upp till 25 år.

Den är medfött orädd, tam av födsel. Är man inte elak med fågeln är den redan tam! Den är extremt lätt att handskas med.

Skrattduvan gillar att bada och duscha.

De är ganska klumpiga flygare. Av den anledningen är det ganska lätt att ta ut dem för flygning då de sällan vill rymma eller känner behov av långflygning.

Ljudet är "koo ko ko ko" eller skrattar "heh heh heh".

Den trivs bäst med minst en kompis av samma sort eller annan fågel, den är lätt att hålla tillsammans med andra snälla fåglar. De ligger gärna i bo korgar tillsammans och myser även när det inte är häckning.

De börjar lägga ägg redan vid 6 månaders ålder.

Hanen hoar, bugar och dansar under parningstiden.

Honan lägger vanligen 2 ägg, ruvningen pågår ca 14 dagar. De kan lägga en ny omgång med ägg vad 6:e vecka, men man bör inte låta det blir mer än 1 - 2 kullar under ett år. Låter man dem hållas kan det bli 3 - 5 kullar eller mer på ett år.

 

Duvor 24 maj 2013
Foto: AH

 

Turkduvan (streptopelia decaocto).

Turkduvan är ca 28 - 30 cm lång.

Isabellfärgad med ett svart halsband omgivet av ett smalare vitt band, röda ben. Näbb och ögon svarta.

Läte kookoo, koo.

Ursprungligen kommer den från varmare delar av sydöstra Europa till Japan. Under 1900 - talet spred den sig in över Europa. I väst nådde den Irland under 1960 - talet och i Norden har den nått norr om polcirkeln. Den fördes till Bahamas på 1970 - talet och spreds därifrån till Florida 1982. 1999 fanns den i 22 stater i USA. I dessa områden är det en stannfågel.

Turkduvans bo byggs av kvistar i ett träd. Den är ganska orädd och häckar ofta nära bostäder. Den lägger två vita ägg. Den äter mycket och betydande flockar kan samlas där det finns riklig tillgång till föda, t ex säd.

Turkduvan korsar i fångenskap med den domesticerade formen av Streptopelia risoria.

Den är klassad som sårbar i 2005 rödlista i Sverige. 2010 anges den som nära hotad i Sverige.

 

BURFÅGELN TAMDUVA:

Detta är oftast en blandning av de två vilda varianterna ovan.

Numera finns även en brokig variant. Får jag ta en gissning skulle jag tro den är framtagen med hjälp av vanliga tam duvan (så kallad brevduva).

 

 

Duvor
Foto och ägare: Katarina Mattsson-Ståhl

 

Den vita varianten är den som trollkarlar brukar använda i trollerikonster. En lämplig fågel få detta när de är extremt lätta att vänja vid allt möjligt, eftersom de är så orädda redan från födseln. Ytterligare en orsak att de är extra lämpliga som tränade fåglar är att de lever länge. Det jobb man lägger ner på att vänja den vid diverse skojigheter kommer man alltså ha nytta av i många år framåt. De har dessutom tillräcklig storlek för att synas väl även om publiken är lite längre bort från föreställningen, sedan har de inget utpräglat flygbehov eller flygintresse, så även om man har dem lösa i Guds fria natur är det sällsynt de visar minsta önskan att sticka.

Könen avgörs via deras beteende. Hanen dansar vid parningstid och ho-ho´ar och ko-ko´ar, intensivast ko-ko och ho-ho är under parningstiden, men förekommer hela året om fågeln är i god kondition. Både hona och hane kuttrar och skrattar.

Skrattet låter märkligt likt människans skratt. Skrattet används allmänt för att hålla ihop flocken.

Kuttrandet låter som ett snabbare skratt, därmed påminner det inte lika mycket om människans skratt. Detta används mycket när de mår gott i största allmänhet. Kuttrandet kan vara enbart kuttrande eller avslutas med ett avslutande Ho, se nedan.

Ko-Ko-Ko-Ko ljudet är 4-delat, 2 första delarna är relativt lika, det näst sista aningens längre och det sista ännu längre och aningens lägre. Det är ett allmänt revirläte, oftast använt för att markera flockens revir i stort.

Ho-Ho är hanens parningsläte som delvis också används för att markera revir, den enskilda hanens revir, bo, fru o s v. Ho-Ho ljudet är ett tvådelat upprepande. Det första och det sista är olika i längd, styrka och ljudnyans. Första och sista kan vara ett halvt ho-ande, men de mittersta kommer parvis.

Första Ho är kort, högre i ljudstyrka, enkelt, lätet frambringas under en otroligt kraftig inandning. Andra Ho är utdraget på en utandning, lägre, längre. Man kan samtidigt se hur hela bröstkorgen hävs och sjunker ihop i en enorm kontrast i och med ljudens övergångar.

Detta hoande är det enbart hanen som åstadkommer.

Övergångar mellan ljuden förekommer, som slumpmässigt då kan bli en ihop blandning av de olika andra ljuden.

2 ägg är det vanligast att de lägger.

Är fåglarna äldre är det möjligt att låta dem ligga i rede hela året, de trivs med det, de föder sällan upp många flera ungar längre när de är gamla, 10 - 12 år och uppåt. De lägger då gärna några ägg som de ligger på. Se dock till att ta bort äggen ifall de blir gamla och mörka i färgen. Tar man bort äggen lägger de i regel två nya.

Både hane och hona ruvar och tar lika del i uppmatningen av barnen.

Har man flera duvor i flock är det vanligt att de kollektivruvar, matar upp och fostrar. Det kan alltså förekomma både 2 och 3 duvor i redet (beroende på redets storlek) och massor av ägg från flera föräldrar. Det är trots det sällsynt att det blir mer än två duvungar per kläckning i alla fall.

Jag har haft åtskilliga tamduvor som blivit 20 - 25 år gamla, så den kortare levnadslängden antar jag gäller vilda duvor som av naturliga orsaker lever bland fler faror och har svårare att överleva när de blir äldre eller tillfälligt inte är i bästa kondition.

Ska man tämja dem är ett bra sätt att börja med god mat i handen som man lär dem picka i sig från handflatan, sedan för man fingret eller handen till bröstet på fågeln, under och upp, så kliver fågeln upp på handen när den äter. Den lär sig väldigt snabbt att komma och sätta sig i en utsträckt hand och förvänta sig godbitar. Detta bör vara grunden så den alltid vet vart den hör hemma och vart den ska återvända. Så är det bara att fortsätta därifrån.

 

BUR:

Minimiutrymme för skrattduvor och turkduvor (obs! vilda fåglar får inte hållas i fångenskap) i bur enligt Jordbruksverkets regler.

Enskild skrattduva 0,84 m².

Minsta yta per skrattduva vid grupphållning 0,1 m².

Minsta mått på längsta sidan 1,2 m. Minsta höjd 0,8 m. Minimilängd på sista sidan blir då ca 0,88 cm för 1 - 8 fåglar av denna storlek.

 


Foto: AH

 

Minimimått för en duva är alltså (fast man bör alltid ha minst två, de trivs inte ensam) just nu (2011) 0,84 kvm för en Duva av dessa sorter.

Minimimåttet ska vara 1,2 m och minimihöjd 0,8 m.

För dessa duvor i grupp är minimimåttet 0,1 kvm per fågel fast fortfarande samma som ovan.

 

MAT:

Maten till duvorna är allt möjligt, som alltid. De ska ha ett bra frö. Färskt grönt eller kokta grönsaker, gärna majs. Frusna blandade grönsaker tycker de om. Sand med snäckskal och kol. Kalksten, sepiaskal och saltsten. Talgbollar. De vill gärna ha Hirschkolvar. Vid ungar ska de ha uppmatnings foder (som också är en bra hjälp vid ruggning). Finhackade kokta ägg. Naturligtvis alltid tillgång till rent vatten, badvattnet är inte ok att ha som dricksvatten åt dem. De ska ha vattenautomat, då de annars förorenar vattnet och kan bli sjuka av det. Duvor skiter mycket.

Jag märker att mina duvor är extra förtjusta i frysta ärtor / majs / paprika blandningar.

 

Duvblandning Arnes Innehåll: Vete, röd sorgum, Vicker ärtor,
Vit sorgum, Mungbönor, Innerkornshavre, Safflor. 25 kg säck.
Tillverkas och marknadsföres av Imazo AB.

Fåglelfrön
Foto: AH

 

UTRUSTNING:

De ska ha naturpinnar att sitta på i olika storlekar och gärna av olika material. Rep, plast, trä, natur och även en och annan svarvad pinne. Tjockare och tunnare.

Anledningen till variationen av pinnarna är för att fåglarnas klor och trampdynor får det bättre då, men det ger också mental stimulans, klorna hålls kortare, slipas, trampdynorna får jämnare tryck, tårna får greppa mer och använda alla muskler. Fåglar kan lida av trycksår på undersidan av fötterna vid smutsiga och för släta och jämna pinnar. Klorna kan växa sig så långa så de inte kan greppa om en pinne! Gamla (eller sjuka) fåglar kan få kraftig kloväxt och kan behöva hjälp med kloklippning. Det finns också slip papper som man kan ha i botten eller trä över svarvade pinnar som är bra att ha till hjälp. Likaså finns det vissa speciella sittpinnar att köpa till burar som har extra slipande yta.

Placeringen av sittpinnarna är heller inte helt oviktig. Placera inte pinnarna så de bajsar i mat och vatten. Placera pinnarna så det finns flyg mån kvar åt dem, det är viktigt med en extra yta som är fri för flygning åt duvor eftersom de är lite klumpiga i sin flygning och vingarna är väldigt långa så de kräver en större yta fri för att kunna flyga.

Variation är perfekt för fåglarna! De har så begränsad yta att leva på så variation är bästa stimulans. Vid storrengöring 1 gång i månaden kan man passa på att byta ut vissa ringar, gungor o d.

Badkar. Tänk på att det måste vara tillräckligt stort för duvor tar plats och de vill gärna bre ut vingarna och plaska sig under dem.

De vill gärna ha bon att ligga i.

De gillar gungor och ringar att gunga i.

Ju större bur, ju bättre! Fåglarnas kondition är helt avgörande av hur mycket de får röra sig och mår därför extra bra ju större de har.

Placera gärna buren högt, i ett livligt rum, de gillar när det händer saker kring dem. De ska ha dragfritt, ljust, fast inte direkt solsken över hela buren.

Har ni andra husdjur som kan stressa fåglarna måste man skapa trygghet åt fåglarna så de inte stressas av t ex katter och hundar. Fasta väggar, plexiglas eller andra lösningar som fungerar för att fåglarna ska känna sig trygga.

Det är bra ifall ingen kan luta sig över buren eller sätta sig på buren. Fara för fåglar lurar ofta uppifrån.

Tillgång till att sitta lite ute eller i öppet fönster ibland och på det viset få lite ofiltrerad solljus på sig mår fåglar väldigt bra av. Se bara till att det finns skugga och lä i buren samtidigt.

 

SKÖTSEL

Inför hemkomst med ny fågel ska buren ställas i ordning med allt. Fågeln ska släppas in i den nya buren när allt är klart. Där ska den få lugn och ro och bekanta sig med bur och omgivning i ca en vecka utan nämnvärda störningar, endast ett minimum av plockande med buren.

Om fågeln ska släppas in i en bur där det går fågel eller fåglar redan kan man ha en bur stående intill nya buren första dagarna / veckan. Sedan kan man släppa in fågeln i nya flocken. Inför insläppet gäller samma som ovan, total rengöring och gärna ombyte av inredning i buren för att undvika att de fåglar som redan finns där hävdar revir för starkt mot nya fågeln.

Under första tiden är det särskilt viktigt med nattbelysning för att undvika panik på natten. nattbelysning över huvud taget är bra för fåglar för att undvika panik i mörker, även på fåglar som är vana vid miljön.

Städning är viktig. I naturen kommer sällan fåglarna i kontakt med sin avföring, sina döda fjädrar, sina tomma fröskal m m. Sådan "smuts" växer bakterier i och fåglarna kommer i kontakt med det i sin bur. Ju mindre bur, ju mer smuts kommer fågeln i kontakt med. Ju smutsigare bur, ju mer bakterier.

När avföringen torkar dammar den och sprids därmed i luften som fågeln andas in.

Merparten av alla infektioner som drabbar burfåglar kommer från sådan smuts.

Två duvor med rejält över minimimått på buren klarar sig med två rengöringar i veckan, och en storrengöring per månad. Större flockar eller mindre burar minst tre rengöringar i veckan och en storrengöring per 14 dar. De är storskitare.

De ska ha bad och gärna duschas dessutom, de älskar att duscha i ljummet vatten. Duscha gärna uppifrån så vattnet får falla ner på dem i en mjuk stråle. De sätter sig i position ganska snart när de ser flaskan komma! De kråmar sig och tar upp vingarna för att vattnet ska komma åt överallt. De njuter väldigt mycket av dessa duschar.

Vattnet ska inte stå i direkt solljus då det lätt bildas alger i vattnet av direkt solljus. Vattnet ska bytas minst en gång om dagen. Vattenautomaten ska rengöras vid varje vattenbyte.

 

SJUKDOMAR:

Städning är viktig. I naturen kommer sällan fåglarna i kontakt med sin avföring, sina döda fjädrar, sina tomma fröskal m m. Sådan "smuts" växer bakterier i och fåglarna kommer i kontakt med det i sin bur. Ju mindre bur, ju mer smuts kommer fågeln i kontakt med. Ju smutsigare bur, ju mer bakterier.

När avföringen torkar dammar den och sprids därmed i luften som fågeln andas in. Något som fåglar i stort sätt aldrig utsätts för i det vilda.

Merparten av alla infektioner som drabbar burfåglar kommer från sådan smuts.

Fåglar döljer sin sjukdom så länge det är möjligt. De kan plötsligt sitta uppburrad eller t o m endast sitta på botten utan att man sett några tecken tidigare. Då är redan slutet nära!

Det är viktigt att iaktta fåglarna och lära känna deras beteende, så man ser små tecken, som att de inte spelar lika mycket som de brukar, äter sämre eller slutar äta, kanske enbart sitter i skålen fast inte äter. De kan rota runt i matskålarna fast inte äta. Onormalt likgiltig. Minskar i vikt. Ovanligt lös spillning. Sitter uppburrade.

Det är bäst att kontakta veterinären så fort som möjligt för att ha en större chans att hjälpa fågeln.

 

Duvor
Foto: AH

 

Uppdaterad 2021-01-04

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström