Klicker

Klicker, possetiv förstärkning, "exakt beröm".

Själva idén bakom klicker är enkel. Det består av två delar.

1

Man berömer hunden när något är bra istället för att fy'a hunden när den gör något dåligt.

En idé som jag använt i många år, när jag uppfostrar egna hundar från start, d v s hundar utan negativ ryggsäck, så tiger jag ihjäl det dåliga och avleder vid behov, och berömmer det bra. Ibland fungerar det bra på hundar som är felaktigt fostrade innan också.

Metoden är gammal, om än inte ofta praktiserad bland instruktörer i det förflutna.

Jag själv hade förmånen att ha Cecilia Holmstedt till mentor och instruktör för flera av mina utbildningar. I hennes hundhandhavande fanns inte en enda negativ uppfostringsmetod. Något hon var väldigt kritiserad av på den tiden, men hon var ju enbart före sin tid...

2

Man ger berömmet exakt när hunden gör något bra, inte före, heller inte en stund efter, utan när det som är bra händer. Då får hunden chansen att fatta direkt vad som är bra.

Många gånger får hunden får sig att det är bra eller dåligt det som händer sen, av naturliga orsaker, det är vad vi lär hundar när vi berömmer dem efteråt. Det tror att avsluta eller det som händer efteråt är det som är bra.

Jag ska förklara. Ett standardfel folk gör är att ha kvarhållen bra och dåliga känslor och därmed samma signaler mot hunden EFTER att något har hänt som man uppskattar eller inte uppskattar att hunden gör. Detta är gott och väl när man uppfostrar lite äldre barn och vuxna människor, MEN inte alls tillämpligt på hund. Hunden lever i nuet OCH är OERHÖRT mycket snabbare i tanken än vi människor. När den avbrutit det bra eller dåliga och får possetiva eller negativa signaler från sin ägare efteråt tror den att det var rätt eller fel att sluta med det beteenden! Detta är en typisk inlärning, en klassiker, och ett väldigt effektivt sätt att hålla hunden kvar i fel beteende. Detta måste vi få hundägare att förstå, tajming är A - Ä i hunduppfostran.

Man behöver alltså inte gå omvägen via klicker för att göra det rätta, det bra med klicker är de klicker instruktörer som lär ut dessa två huvudregler, de kommer man långt med när man tränar hund. Klickern däremot kan man glömma, enligt min metod.

Klicker träning har jag väldigt lite erfarenhet av. Hittills har det inte intresserat mig. Trots detta ointresse har jag läst böcker om klicker (först och främst en bok skriven av en klicker tränare i USA innan metoden kom till Sverige) eftersom hundar intresserar mig. Jag har också sett program om klicker träning, video filmer, filmsnuttar på Internet (september 2011) och hört om andras erfarenhet, uppfödarekollegor, valpköpare, grannar m m.

Anledningen till att jag inte har varit speciellt intresserad av klicker träning är att jag inte har något behov av andra träningsmetoder då mina egna metoder fungerar utan problem på samtliga mina hundar, nuvarande och tidigare. Hade jag problem som jag ville lösa skulle jag säkert kunna tänkt mig att prova metoden.

Mina träningsmetoder bygger på i första hand hundens eget språk, jag tar alltså en genväg (eller snarare låter bli att ta en omväg i första hand) direkt till hundens instinkt utan extra inlärda moment emellan.

Själva "klickern" är en liten plåtsak som man trycker på så den "klickar". Ett extremt högt ljud för ett hundöra.

Jag har haft lite olika klicker bredvid örat när jag klickat, varje gång har jag fått ont i örat och det slår lock. Det kan ta lång tid innan locket släpper för öronen. Då ska det jämföras med hundens otroligt känsliga öra/hörande.

En välment vän gav mig en gång en klicker eftersom hon kommit fram till att det inte var mycket nytta med den för henne och hennes två hundar, då den inte gjorde någon nytta.

Jag knäppte till med denna bland mina hundar på skoj för att se hur de reagerade, mina hundar brukar ju tycka allt är kul, men inte denna gång. Mer än halva gänget tyckte inte om ljudet! Detta var första försöket. Vid nästa försök så var det färre som reagerade negativt och en reagerade positivt, vid tredje försöket var det endast två som reagerade negativt men däremot flera som reagerade positivt, de flesta var ointresserade vid tredje försöket.

Om jag t ex tappar en plåtskål i golvet, vilket sker flera gånger i veckan, så springer alla dit och tycker det är intressant, men ett skarpt klick var alltså obehagligt eller i bästa fall ointressant vid de första försöken.

Numera använder jag den till att träna mina småvalpar vid ljudet och se det som possetivt för att hjälpa hund och hundägare som kanske i framtiden vill använda klicker träning till sin hund.

Vitsen med denna klicker är alltså att man ska lära hunden att se ljudet som ett beröm (= godis i vanligaste fall), och därmed "slippa" säga duktig hund och / eller ge hunden en klapp, lekstund med favoritleksaken, godbit eller annat istället. Denna beskrivning är taget från flera olika källor med olika ursprung, bäcker, filmer o s v.

Man håller på tills hunden är helt besatt av detta ljud, den blir helt fixerad, en hund i denna sinnesstämning lever den under största möjliga stress. Sinnesstämningen är farlig för hälsan.

Beröm, fysisk kontakt, lek och mat är medfött trevligt för hundar och det beteendet bibehåller normala hundar med en normal uppfostran.

Enligt en annan klicker metod är kickljudet en förväntan inför kommande beröm-godis fick jag lära mig september 2011. Det är alltså olika klicker metoder som förespråkas här, eller olika sätt att vända orden.

Hunden är framavlad i syfte att knyta starka band med människan, läsa människan och förstå människan. Det är detta som skiljer vildhundar från tamhundar.

Man lär in ett stereotypiskt beteende, liknande en robot utan personlighet. Inlärningsmetoden är (så vitt jag sett och läst från många olika håll) den klassiska "Pavlos hundar" för er som är insatt i psykologi. Träningsmetoderna är misstänkt lika vissa tortyrmetoder på människa, som jag tolkar det hela, alltså en sort av hjärntvätt på hund.

Den typ av triggning man tränar in hunden på med klickern tar sin lilla tid att träna.

Min metod är att träna in med beröm eller en klapp, lekstund eller godbit, metod som är medfött bra för och därför intressant för hunden. Man kan däremed variera berömmet, man får en personlig hund som kvarhåller sin egen vinkling och nich, man producerar ingen robot. För mig känns det oerhört viktigt att var och en av mina hundar har sin egen personlighet som jag inte vill ta ifrån dem.

Beröm tilltalar hunden rent medfött, det är en av de saker som skiljer vildhundar från tamhundar. Fysisk kontakt ses som bra, det är ytterligare en sak som skiljer tamhundar och vildhundar åt. Mat är alltid välkommet för en normal hund som inte blivit "bortskämd" på fel sätt. Alla vill ju överleva och utan mat överlever man inte.

Däremot är det väl alltid välkommet med folk som aktiverar sina hundar och sig själva tillsammans, den nyttan gör säkert dessa kurser.

Jag har hört åtskilliga som gått kurser eller tränat metoden på egen hand, ingen hittills som jag känner är dock glad i metoden, MEN ingen hund har heller blivit direkt skadad av det heller, eller?

Två olika hundar av olika raser och med olika tränare och ägare, anser att de har däremot "förlorat" sin hunds personliget efter genomgångna kurser, de jobbar hårt för att få tillbaka personligheten hos sina hundar. Den ena hundägaren avbröt utbildningen, trots det så fick de jobba hårt för att få tillbaka sim vanliga hunds personlighet, var dennes erfarenhet. Han skyr naturligtvis metoden som pesten efter detta. Båda hundägarna menade att deras hundar desutom blev stressade och nervösa.

En del vill använda klicker för att hunden sedan ska kunna överlämnas till folk som inte är hundvana, då kan den ovana med hjälp av klickern styra hunden utan att ha så mycket hundkunskap (enligt en utbildare av service hundar med klicker metoden i Finland).

Jag vill nog hävda att en hund genomskådar en osäker hundägare i alla fall, klicker räcker inte för att lura hunden, hunden läser oss hela tiden, 24 timmar per dygn, om de får en chans att vara hela tiden med sin ägare (som är normalt för servicehundar), en svag ägare är dömt till att inte åtnjuta samma respekt från sin hund / hundar trots att de har en klicker och en klickertränad hund.

En del människor tycks tro att en liten detalj kan lösa alla deras problem. Så fungerar nog inte livet riktigt, tror jag.

Men ska tilläggas, ytterligare en gång, jag har aldrig själv gått någon kurs i klicker...

Klicker.

Photo: AH.

Det finns "klicker-experter" som påstår att:

• hundar reagerar bättre till ljud och akustiska signaturer än till det svenska språket/till ord. --- Vad är då ord? Jo, det är ljud och akustiska signaturer...
• hundar lär sig mera om signalen är den samma hela tiden. --- Detta är inte korrekt, då vissa ljud passar bättre i en situation, ett annat ljud kan passa bättre i en annan situation o s v. Att alltid använda en och den samma alltid i alla situationer gör INTE att hunden lär sig mera.
• beröm är bättre metoder än bestraffningar, --- en sanning så sant som den är sagt. Detta innebär inte att man måste göra hunden till en robot utan personlighet genom att bara ge den en sorts "beröm" hela livet igenom, från födsel till död.

Principen att göra hunden glad och när den känner som mest glädje sätter man in ett moment, t ex ett ord, ett ljud, en gest, en syn, och så repeterar man det om och om igen, så hunden till sist reagerar så som vi vill vid en given signal. Detta är ett sätt att hjärntvätta dem, så de reagerar utan ett ens tänka, känna eller reagera med annat än det inlärda. Gjorde vi så med ett barn skulle det antagligen ses som hjärntvätt, men människans accepterande av att hunden är till för oss människor gör detta till en acceptabelt behandling på hund. I dagens läge ses det t o m som önskvärt i många sammanhang.

Hundraser som betraktas som lättlärda är de som svarar fortast på denna inlärning.

Människans hjärna

Människans hjärna är inte alls i närheten så snabb som en hunds hjärna. Människans hjärna får fortare fram en reaktion till tummen (att klicka med) än till ord som ska formas och lämna munnen. Därför kan ett klick bli snabbare utfört än ett ord. Detta gör att om vi människor inte är duktiga att läsa våran hund/hundar så kan klickerljudet bli mer exakt i förhållande till händelsen man vill uppmuntra än ett ord.

Om vi kan läsa våra hundar så ser vi vad som är på väg att ske och kan sätta in beröm i rätt tid. Om vi inte har en aning om vad hunden håller på med så vi blir överrumplade av händelsen kan vi blir lite närmare händelsen med ett klick utfört av vår tumme, (om vi råkar ha en klicker i vår hand när händelsen händer), än med ett ord.

En klicker för att den ska vara snabb ska man alltså hålla på med träning, man ska alltså ha den i handen, om man inte har det tar det längre tid att ta fram den och klicka med den än att använda andra för hunden naturliga berömmetoder som alltid finns till hands för alla och en var utan tillbehör.

Ljud

Det finns många ljud som attraherar hundar, det finns många ljud som stressar hundar, det finns många ljud som gör hundar illa i öronen. Jag själv är extremt noga att vänja mina valpar och hundar från så många olika ljud som möjligt.

Här är några exempel och förklaringar på mina egna försök till att vänja hundar vid ljud.

T ex speldosor, de är ljud som brukar attrahera och göra hundar nyfikna.

De flesta hundvisselpipor har så dämpat läte att de ofta attraherar hundar.

Människors visselpipor har ofta ett för skarpt och högt läte, där kan man se att många hundar reagerar negativt och ibland med stress. Man kan se att vissa får ont i öronen.

Jag har prydnadshundar som skäller, ett plastigt skall-ljud. En del blir lite rädda först, men de flesta blir nyfikna.

Jag har prydnadsfåglar som kvittrar, det attraherar de flesta hundar.

Jag har något väldigt intressant, två olika fårvisselpipor. Alla mina hundar ÄLSKAR dessa ljud. Dessutom är de väldigt dämpade för människors öron, jag skulle vilka kalla ljudet milt, men de hörs på fantastiskt långt håll av hundar. Därav används de flitigt t ex på vallhundar på skotska hedar som är kända för sina vidder och sin kraftiga blåst. Den som tagit fram dessa visselpipa förstod sig på hundar djupt, brett och intimt.

De olika klickerljud jag provat är alla otrevliga ljud för i stort sett alla hundar.

En klicker jag har kan man via en knapp på baksidan ställa i tre lägen. Det är en dämpning av samma ljud. Alltså tre olika ljudstyrkor. Den som är mest dämpad har inte visat sig vara bättre än det högsta ljudet på samma klicker. Alltså det skarpa i ljudet kvarstår i hundens öron, trots att man dämpat ljudet till ett för människor tystare klick.

Men som sagt, jag vänjer mina valpar så de inte ska känna otrevliga känslor av dessa olika typer av ljud.

Här är några av mina varianter.

Min första klicker	Klicker med tre olika lägen

Mitt sätt att vänja valpar vid ljudet är enkel, när valparna är som mest igång och leker vilda lekar klickar jag på mycket långt avstånd. Detta gör jag när valparna är i livligaste åldern någon gång om dagen, oregelbundet. Jag använder olika klickerljud och varvar ofta. Jag kan även använda olika ljud vid samma tillfälle. Jag minskar avståndet mer och mer för var gång jag ser att ingen valp blir rädd. Till sist bryr de sig inte om ljudet alls. Därmed slipper de vara rädda för ljudet i framtiden, om ingen skrämmer dem för ljudet, då förändras naturligtvis förhållanderna.

Fårvisselpipor		Hundvisselpipor av olika slag

Ett annat ljud som jag tycker skulle vara super att använda, för att få ett intressant ljud, är ljudet av prassel. Jag lärde av min mentor en gång på 70-talet att man kunde ha en påse med godis i, så gav man godis från påsen, till sist behövde man endast prassla med påsen för att hunden skulle få god respons och därmed snabbt fattade att det var något bra, så gav man godiset i efterhand. Att godiset kom senare betydde inget, då prasslet gav signalen. Men DE FICK GODIS! Vi använde dessutom detta som ett alternativ till träning, inte en metod som skulle ersätta allt.

Prassel av plast eller papper är ljud som hundar spontant brukar bli intresserade av. T ex tidningar som prasslar, tidningar som knölas ihop och trycks ner i en gammal socka som hundarna får leka med. Som sagt, en plastpåse som prasslar när man ska ge hunden godis. Alla är ljud som i regel alla valpar dras till redan från första gången. Alltså ljud som är bra att bygga på som beröm.

Ett ljud jag vänjer mina hundar med är tut-ljud, som hundar också oftast medfött upplever negativt.

Det är viktigt för oss uppfödare att vänja våra valpar vid alla sorts ljud. Speciellt negativa. Så de kan gå ut i världen och få ett bra liv utan rädsla, oavsett vilka ljud de sedan blir utsatta för.

Lassie

Många hundägare vill ha en egen "Lassie". En hund som tänker självständigt och skyddar oss.

En hund som är tränad med klicker metoden blir i regel robotaktiga och har svårt att få att tänka självständigt, att vara hund.

Grunden för att hundar ska kunna vara i mental balans, som är en förutsättning för att hunden ska kunna värna om andra, är att få lära sig tänka självständigt och bara vara hund.

En hund som hela tiden ska programmeras att svara på en enda sak, som en robot, den väntar på signalen om de varit duktiga istället för att göra det som är naturligt för dem och skapar själslig balans för dem, att enbart vara det de är, en hund.

Tycker man inte om hundar ska man kanske göra om dem. Men ännu hellre, tycker man inte om hundar, ha inga hundar!

Egen erfarenhet

Jag har nu (2012) det tveksamma "nöjet" att leva med en hund som varit tränad med denna metod.

Hunden är djupt stört. Kan inte fungera normalt med varken människor eller andra djur.

Mina övriga, mycket sociala hundar, reagerar mycket negativt. De märker utan tvekan att tiken är svårt störd i sitt beteende.

Hunden själv är överstressad och sjukligt aktiv. Den har inte förmågan att stänga av. Något jag aldrig tidigare i mitt liv sett på denna ras. Jag tvivlar att denna hund kommer få ett normallångt liv. Att leva under så mycket stress hela tiden aktiverar diverse stresshormoner som bryter ner hunden. All överdrift är av ondo.

Man vill bara gråta när man ser hur störd den stackars hunden är. Den lider av höggradig hysteri.

Mars 2014 kommer så facit, hunden ifråga fick jag att bli lugnare, mer harmonisk. Jag placerade henne sedan i ett eminent hem, som haft flera pensionärer från mig, utan problem. Jag hade varnat dem från klicker ljudet och vad det ljudet väckte för slags hysteri i hunden och hur lång tid det tog för henne att släppa detta igen om det hände. Efter någon månad ringde matte till mig och grät! Karln hade öppnat en ölburk!!! Hunden blev hysterisk. Matte ville ha råd hur de skulle få henne att snäppa ur denna blockering. Efter detta bestämde de att ALDRIG MER en burk öl eller läsk i deras hus så länge hunden levde.

Dess värre blev hennes liv inte långt. Utan föregående sjukdom så var hon död en morgon. Hon blev endast 8 ½ år gammal.

Angående jag och klicker

Ljudet är jag en stor motståndare till. Det finns betydligt fler ljud som fungerar tilltalande för hundar rent naturligt som man kunde använda istället. Att använda ett så skarpt ljud är för hundens öra som att sparka hunden i ändan. Den som uppfunnit ljudet för hundens fostran skulle låtit hunden förknippa det med negativitet, då ljudet stämmer överrens med misshandel för hundens öron. Att tänka att hundar tilltalas av ett så hårt ljud med sin exellenta hörsel tyder på en okunskap om hundar och dess hörsel som gränsar till förståndshandikapp i empati med djur.

Tekniken är jag en ännu större motståndare till.

Det finns många ljud som är mer intressanta rent naturligt för en hund. Dessutom diskretare ljud, hundar är inte i närheten av den halft döva värld vi människor lever i.

Tekniken bygger på betingad reflex. Betingad reflex är en av metoderna som används för tortyr.

Den effekten har jag sett och levt med en hund som haft, den var tränad med klicker av en som kallar sig "hundpsykolog" och marknadsför sig som "expert" än idag. Hunden levde med stressbeteenden resten av livet så fort den hörde något som påminde om ett "klick". Stressen var så stor så den kan beskrivas som att tiken blev tokig/vansinnig. Dräglet fullständigt kastades kring henne. Det tog ca 30-60 minuter för att få henne att släppa detta helt, sluta flåsa varje gång det hade framkallats. Jag tror detta tillsammans med att hon knappt fick mat sina första 1 ½ år som bidrog till att hon bara fick bli 8 ½ år gammal, detta trots att hon var fullt frisk vid 8 års ålder och inte hade några sjukdomar under sitt liv, annat än psykiska, p g a klicker. Hon bara somnade in, hennes kropp hade väl tagit all stress som en kropp klarar under sin livstid.

Visselpipa	Klicker

Updated 2022-04-10

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström