INAVEL - LINJEAVEL - UTAVEL - TYPAVEL - MATADORAVEL

Inavel = mer än 25 % i inavelsgrad.

Linjeavel = mer än 6,25 % men mindre än 25 %. Namnet syftar till att man använder ett mindre antal hundar i botten som man återkommer till hela tiden, allt för att återskapa och / eller bevara vissa detaljer i utseendet som den uppfödaren anser särskilt viktiga för hundrasen.

Utavel = Under 6,25 %.

Typavel = Utavel där man tar tillvara en eller flera detaljer i utseendet som stämmer överrens med alla man använder i avel, trots att de inte är släkt. Detta är alltså den modärna typens linjeavel utan linjeavelns bi-effekter av negativ art.

Matadoravel = Det är att använda samma tik eller hane hela tiden på allt man har. Att grunda en kennel eller en ras på ytterst få individer, kanske t o m ett fåtal hundar som finns bakom allt och som är nära släkt och därför återkommer om och om igen.

	Inavel
	Linjeavel
	Utavel
	Typavel
	Matadoravel
	Exempel praktisk avel

Hundar som enbart utavlas generation efter generation får mer sällan svåra sjukdomar av ärftlig art om inte rasen är extremt högt behäftad med samma genetiska fel på alla blodslinjer.

Har man en ras med stor bredd bör man inte ta till inavel eller linjeavel alls.

Har man raser där det inte förekommer så många individer, se till att minst varannan generation sätta in en total utavel så man bryter denna inavel hela tiden och den får svårt att få fäste, helst ska man utavla hela tiden, om möjligt.

På numerärt små raser är linjeavel svårt att helt undvika.

På raser som är utrotningshotade (verkligen är utrotningshotad) är det näst intill omöjligt att inte hamna i minst linjeavels svängen.

Inavelsgrader är att bra hjälpmedel, något som jag tycker är bra, då det är fakta. I alla fall någorlunda fakta. Olika program får olika resultat. Det största skillnaden sker om man räknar inavelsgrad på några få generationer eller på väldigt många generationer, är den slutsats jag kommit fram till. Inavelsgrader i all ära, gamla systemet fungerar PRICIS LIKA BRA! Tar bara lite mer tid, OM man har ett fungerande inavelsprogram. I mitt fall, som inte har tillgång till ett fungerande inavelsprogram (från 2015) är gamla beräkningen MYCKET snabbare.

Personligen har jag alltid kollat inaveln på gamla viset sedan jag startade kolla procenten. Alltså dubbelarbete. Det första (manuellt) för min skull. Det andra (dataprogram uträkning) för att visa vad jag gör för parningar till allmänheten. Jag har ett eget program, så jag hela tiden har något som fungerar, utan att vara beroende av andras kompitens eller inkompitens. Det har jag utvecklat själv och det fungerar snabbt och väl, bara jag har en fungerande dator. I annat fall tar jag fram papper och penna. Det fungerar också.

Allt detta prat om inavelsberäkningar har haft MASSOR av vinster i aveln. Tidigare ansågs det vara fint med en viss inavelsgrad. Idag inser man att det inte för något bra med sig i längden, tvärs om.

Siffran som olika dataprogram visar är inte den viktigaste, utan den faktiska inavelsgraden är den viktigaste! Har man det i åtanke så är man på rätt väg.

Alla rasrena hundar har i botten ett fåtal hundar. Börjar man skrapa på 10:e till 20:e generationen på de flesta raser så ser man det. Vid varje generation kommer det slumpvis bli nya gen-bildningar eller kanske ska man säga gen-blandningar på varje individ. Då varje individ blir unik så kan man undra hur stor betydelse detta har nu.

Säljer man hundvalpar i stort sett enbart till sällskap, så kan man para samma hundar om och om igen. Om några av valparna i en ras det finns få av, eller om många av valparna i en ras det finns många individer av, går till framtida avel, så är dessa parningar förkastliga. De begränsar genpolen. Samtidigt är det så att alla raser är uppbyggda från ett fåtal individer i starten. Det är så rashundarna är uppkomna. Därför är det extra viktigt att inte inavla. Bland katter är denna begränsade start inte lika uttalad, då de har större möjligheter att korsavla mellan raser för förbätting. Samtidigt är det så att hundar har större tollerans mot inavel än vad katter har.

En gång i tiden hade vi en stor-vinnare (Apoco Ballybroke Billy Bunter) + tre bröder (Rozavel Wolf Cub+Rozavel Large As Life+Rozavel Praire Wolf) som bar stora delen av arvsmassan på Chihuahua bl a i Sverige. Dessutom är BillyBunter ett barnbarnsbarn till WolfCub.

En gång i tiden hade vi en stor domenans av tre hanhundar, far, son och sonson på strävhårig Tax i Sverige.

Kan man sina rasers historia så ser man hur raserna byggdes upp i Sverige.

Ett begränsat antal hundar finns det bakom alla rasers uppkomst.

Några chihuahua som jag har haft, här kan man se att dessa hundar har väldigt varierande inköp, på de första generationerna, se stamtavlan på hundens egen sida. Sedan länk till en sida lite längre bak, då ser man att flera hundar återkommer bakom dem alla.

Kollar man i dessa bakomliggande generationer på bara "mina egna" hundar så ser man att dessa blodslinjer finns bakom samtliga Chihuahuor av mina avelsmateral, eller hundar som jag tänkt att använda i avel. Detta trots att deras första generation/er är komna från flera olika delar av världen.

Uppdaterad 2022-04-10

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström