Eftersök

 

Eftersök är en otroligt givande hobby för alla hundar. Då det bygger på hundens naturliga instinkt kan den t o m ibland ge hundägaren en och annan kunskap om hur hundar tänker och känner, alltså hur de fungerar.

 

 

Att använda luktsinnet delar man oftast upp i tre delar. Sök, spår och eftersök.

Sök är fritt sök, när hunden använder alla lukter m m för att följa ett spår.

Spår ska hunden ha nosen i spåret hela tiden.

Eftersök på vilt kallas viltspår, det är en praktisk form, där hunden ska söka upp ett skadat vilt, då ska man inte begränsa hunden, utan den ska få ta till allt för att komma till det skadade viltet för att hjälpa den skadade individen.

Eftersök, då så kallat viltspår, är också en tävligsmodell av spår.

Eftersök på människor ingår i vissa hundutbildningar, t ex polis- och militär- hundar.

 

 

Det är naturligt för hunden att använda näsan. Alla raser har kontakt med sitt ursprung i luktsinnet, eller inget luktsinne, och i så fall är de sjuka och ska till veterinären. Då allt näsarbete bygger på naturligt beteende, så är det något som hundarna är familjär med via instinkt och därmed tycker är toppen!

 

 

Lukten är hundens allra första och sista sinne i livet. De följer dem allra minst ända från första andetaget, kanske längre, vem vet? Mer om luktsinnet.

 

 

Eftersök är jag en stor förespråkare för. Jag startar spår med mina valpar redan i valplådan. Det gäller ALLA raser utan undantag. Mer perfekt övning går inte att få, för valpar, tycker jag.

De valpar som har högsta konsentration i spåret är i regel de som växer upp med mest jaktinstinkt. Enligt mitt sätt att se det skulle jakthundsuppfödare ta med denna träning i sin utvärdering av valparna.

 

Varför har då hunden och ägaren så mycket ut av eftersök?

 

Enkelt, det tvingar hunden att vara hund, den är konsentrerad på en ansträngande men rolig och framför allt naturlig övning.

 

Hunden blir snabbt i psykisk balans när de får vara hund.

 

En hund kan bli oerhört upphetsad när de ser att man tar fram utrustningen till eftersök. När hunden väl startar söka kan den inte vara hysterisk, utan måste konsentrera sig på sin uppgift. Trots att det tar massor av energi så blir hunden inte uppspelt och ohanterlig.

 

Vill man motivera sig lite mer för att starta eftersök så går det att tävla med alla raser, alla raser kan delta på eftersöksprov. Det finns alla möjliga raser som har erövrat viltspårchampionat (som eftersök heter hos SKK m f), från Chihuahua till Grand Danois.

 

 

Viltspår

Några ord om viltspår.

Alla hundar som har ett luktsinne, d v s alla friska hundar, kan gå viltspår.

Jag kan på inget sätt påstå att det är ett "bevis" på att en hund är en eminent jakthund.

Däremot råder det ingen som helst tvekan om att vissa hundar är snabbare, vissa långsammare. Vissa mer spårnoga, vissa mer slarviga. Hundar har olika spårsätt. En av de långsammaste raser jag sett i viltspår var mina eminenta och högst spårnoga Basset Hounds, som aldrig missade ett enda spår!

Vill man tävla i viltspår/eftersök bör man läsa på regelverket innan man börjar träna hunden, så det blir rätt från början.

Det är så mycket enklare att träna rätt från början än att ändra på ett felinlärt beteende.

 

 

Korvsök

Man kan lägga spår, extra bra för blivande jakthundar, men kul för alla. 6 veckor är en utmärkt ålder att starta detta, men alla åldrar kan spåra och gillar att spåra.

Du kokar en liten korvsnutt, tar korvspadet och droppar efter marken / golvet, i änden av "spåret" lägger du korvsnutten. Släpp lös valpen/hunden!

Du kan hjälpa dem till att starta genom att dra fingret i början av spåret så de vill lukta där, sedan brukar det bära iväg med de små livliga rackarna.

Detta är extra lämpligt då det är ett medfött naturligt beteenden och varje hund för lite egen tid för att stå på egna ben, själv.

 

 

Vill man utvecka det hela lite mera så bör man ha en sele och en lång lina. Vanligt är att använda spårline på 15 meter. Selen sätter man på som signal att hunden ska dra iväg i spåret, direkt när hunden är klar byter man selen mot ett promenadband. Selen ska alltså inte användas före eller efter, utan endast under arbetet.

Detta av flera orsaker.

Dels så är det för att ge hunden signal att den har tillåtelse att föra, gå före, styra "resan".

Dels att den har tillåtelse att "ligga ann" i selen, dra lätt och leda sin ägare.

Dels så är alla selar mer eller mindre farliga att ha som promenadband då hunden kan stanna till och backa sig ur selar med blixtens hastighet och hunden är fri, kanske gör den det för att den blivit skrämd, kanske direkt bredvid en väg, kanske hamnar hunden framför en bil...

Selar är ett arbetsredskap, inte ett promenadband.

 

Spårlinan som ska vara 15 meter lång har ett syfte.

Dels ska den komma tillräckligt långt från ägaren för att jobba självständigt. Ju längre en "tam" hund är från sin ägare, ju mer kan den konsentrera sig på att bara vara hund utan att vänta på signaler från ägare. Detta ger oss hundägare att få se tjusningen av att våran hund vara hund.

Framför allt så ska den endast konsentrera sig på lukten från spåret och inte distraheras av andra lukter.

Idag finns spårlinor som är lätta och långa, det fanns inte förr, då det oftast var enbart stora hundar man använda till eftersök.

Förr använde jag därför en fiskelina, då en spårlina för stora hundar blev för tungt för en väldigt liten hund att dra på. Men så är man inte tvunget idag. Idag finns bra utrustning även för små hundar.

 

 

Uppdaterad 2020-01-23

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström