Dräktighet

Det är väldigt givande och intressant att följa en tiks dräktighet. Ju mer man lär, ju intressantare blir det.

Utfodring av tik som ska paras kan göra skillnad i om hunden tar sig, om den får tillräckligt stor kullstorlek för sin ras, om den får livskraftiga valpar. Redan flera veckor före parning gör sig tikens äggstockar beredda på det kommande förloppet. Man ska tillse att tiken är frisk, i god kondition och har ett korrekt hull redan innan tiken börjar löpa. Den ska därför ha ett förstklassigt foder. Människors mat är naturligtvis inte förstklassigt, eller ens i närheten av förstklassigt för en tik, och då verkligen inte för en tik som ska paras.

Första 5 veckorna under dräktigheten utfodras tiken med normala mängder mat. Från vecka 5-6 under dräktigheten och framåt ska utfodringsmängden ökas något varje dag, då ska också fodret delas upp på flera givor om dagen. Under vecka 6-7 av dräktigheten ska ökningen av fodermängden vara 25-50 %, beroende på kullstolek. Denna giva ska sedan ges till tiken dräktigheten ut.

Grovt kan man säga att fostrens utveckling under dräktighet är först bildas en kropp, sedan ska den ena efter den andra kroppsfunktionen bildas och kickas igång, sedan på slutet ska de växa för att ha tillräckligt med vikt för att överleva, sedan ska de fort ut för att inte bli för stora för att komma ut den naturliga vägen. Det är den normala utvecklingen.

Konsentrerad kalk som tillskott är bevisat något som rubbar hundens egna förmåga att ta upp kalk, så till den höga grad att tiken nästan alltid aldrig mer kan ta upp kalk själv.

Om en tik får kalkbrist, som t ex när den inte kan ta upp kalk, får den akut kalkbrist och förloppet är vanligen enormt snabbt och om man inte kan komma till veterinär snabbt så dör tiken så gott som alltid. Har man långt till veterinären kan man behöva sätta in direktverkande högkonsentrerad kalk till tiken för att öka chansen att den överlever. Flytande kalk eller bruskalk är det som verkar snabbast och därmed har störst chans att rädda hunden.

Man kan dock sätta in lite extra kalkgivor i form av mat, detta är så lindrig extra kalk så det inte stör på samma vis.

Tidpunkt när kalkuttaget börjar bli stort för tiken är från 45:e dygnet, då skelletten börjar utvecklas på valparna. Det är alltså när tiken är ca 6 ½ vecka dräktig som man kan börja smyga in dessa extra kalkrika och fettrika godbitar till den blivande mamman.

Mängden är avgörande. Till en dräktig liten tik, t ex en 5 kg´s hund, kan man ge en matsked vispgrädde (40 % fett), ett par matskedar filmjölk av någon art (normalt 4-5 % fett), en liten ostrullad med en liten smörklick i, äkta smör (80 % fett), smör i storleksordningen en lillfingersnagel.

Någon av givorna kan ges som "godis" en eller två gången om dagen. Ger man alla tre 1-2 gånger om dagen (totalt 3-6 givor per dygn) så är det en nästan en hel middag till tiken, då rubbas balansen, hunden får brister av alla möjliga slag. Detta ska alltså vara högst 2 gånger dagligen, om tiken är väldigt "gravid". En tik med liten kull behöver inte dessa tillskott alls.

Man kan också ge digivande tikar med många valpar sådana här extra kalk-fett boosters.

Dag 14-15 fastnar ägget i livmodersslemhinnan, då ser det endast ut som en mycket liten korv.

Dag 20 skapas hjärtanlaget, noshåla och huvudplatta. Vid det här laget börjar man skönja konturer av vad som ska bli kropp, hals, huvud och svans.

Dag 24 börjar framtassarnas tår separeras, taktila (känselsinnet) bildas, läppfollikar bildas och bröstbenet börjar färdigställas. Ögonlock bildas.

Dag 27 är alla tår färdigseparerade. Tungan är nu synlig. Hårsäckarna på kroppen är nu anlagda.

Dag 46 börjar valparna bli behårade på kroppen. Nosen börjar pigmenteras. Klorna börjar hårdna, först i toppen.

Dag 50 börjar valparna få finhåren på kroppen. Klorna är nu vita, hårda och färdigutvecklade. Huden börjar pigmenteras.

171817 Det är inte alltid lätt att tolka en röntgenbild. Speciellt inte bilden nedan då den först är trampad på, på vägen hem, och sedan är fotograferad. Bilden nedan är det 2 valpar på men tyvärr syns det inte så bra att det är två valpar på denna bild. Själva röntgenbilden i original syns det bättre på... Om man tittar på den synliga valpen med kraniet långt ner och ryggraden upp i en svag båge som blir svagare och svagare i färgen, därför att fostret ligger på snedden med svansspetsen mot motsatt sida av tiken. Sedan blir "ryggraden" tydligare i färgen igen, det är svansen på valp nr 2. Sedan försvinner den valpen mer och mer i skärpa mot vänster sida på bilden.

2 foster på 60:e dygnet.

3 veckors dräktig, rosa, spända och lätt svullna spenar. De har oftast lite lätt putande mage, normalt går magen lite uppåt strax framför kissen, men när hunden är dräktig går det lätt nedåt strax framför kissen.

Man kan nu också känna follikar (varje valps egen fosterblåsa) och räkna dem som svällt upp, där ligger valpar och växer. Lite senare under dräktigheten upphör man att känna follikarna för att de blir för svullna och därmed flyter de ihop som en enda stor tjocknad.

Tikens livmoder är formad som två horn. Oftast fyller tiken ut livmoderhornen bakifrån och framåt. Vid ojämnt antal foster ligger det oftast en mer valp i ena hornet än i det andra.

Detta ska föreställa en livmoder (om man tar till en rejäl portion fantasi) med två folliklar fyllda på var sida.

En tik som inte är dräktig har vid det här laget i stort sätt gått tillbaka till normal färg och storlek på spenarna.

Lätt illamående under denna period (2-4 veckors dräktighet) är inte helt ovanligt.

6 veckors dräktig, ryggen kan bli lite bredare i midjan, buklinjen brukar ha sjunkit. Alltså tjockare sett både uppifrån och från sidan. Spenarna är nu oftast ännu rödare och mer svullna. Kissen har ofta en kvardröjande svullnad. På icke dräktiga tikar har oftast spenar och kissen minskat till normal storlek i god tid före denna tidpunkt i dräktigheten.

Det finns tikar som är dräktiga vid 6 veckor, som t ex konstaterats med ultraljud, men som ändå inte får valpar, d v s att de resorberar sina valpar efter 6:e veckan.

På gamla avelstikar (avelstikar som haft flera kullar tidigare) är tecken på svullnad i spenar och kisse svår att se då de ofta är permament förstorade från tidigare kullar.

9 veckors dräktig, valpning, nu först kan man vara säker på att det var valpar, alltså när de kommer ut!

Man kan känna sparkningar i tikens mage, man kan ofta känna valparnas tassar, svansar, skallar, valparnas hårda skelett de sista två veckorna av dräktigheten. Är det kanske bara en kan den gömma sig längre in. Är det väldigt många får de lite utrymme att kravla runt, så rörelser kan då bli svåra att se och känna.

Det finns raser som har mycket bukfetma som lägger valpar så de är svåra att känna utifrån.

Det finns urhundsraser som lägger valparna så högt upp långt ut i dräktigheten för att kunna vara aktiva och jaga så länge som möjligt, så de är svåra att känna foster genom bukväggen på, men trots det ha stora kullar i sig.

Mjölken har redan kommit på vissa tikar, framför allt avelstikar som tidigare haft valpar, men mjölken kan också komma efter förlossningen.

Vanligast är dock att mjölk raderna har svullnat i slutet på graviditeten, alltså inte bara spenarna. Mjölken fylls på till spenarna bakifrån och framåt, oftast kan man se att ju fler valpar det finns i magen, ju längre upp är mjölk raderna svullna.

75 % av fostrets tillväxt sker under de sista tre veckorna av dräktigheten. Ca 25-30 % viktökning hos tiken är normalt vid en medelstor kull. Generellt man kan säga att det är större viktökning på små raser och mindre viktökning på stora raser.

Jag har också haft en tik som bara gått upp 9,6 % och fått en normalstor kull valpar, trots att tiken inte var smal efteråt, och heller inte valparna.

Valpar födda på 53:e dygnet efter första parning är egentligen inte levnadsdugligt (utifall det var den första parningen som "tog"), inte utan omfattande hjälp av uppfödare. De bör vara minst 55 - 56 dygn. Kommer de ut ca 10 dagar för tidigt kan man få dem att överleva, men det absoluta vanligaste är att de kommer behöva omfattande hjälp för att överleva. Valparna föds då till största delen hårlösa, ibland med lite dålig sugförmåga, de föds med oerhört liten kroppsvikt vilket gör att kuvösliknande förhållanden måste skapas åt kullen.

Jag har varit med om en sådan kull (Chihuahua född under 2012), här kommer en beskrivning av hur det var för mig.

I mitt fall var det 8 - 10 dagar kvar av dräktigheten. Då första parningen inte gav hängning så provade jag dagen efter och igen dagen efter. Sedan fick det vara med parningar. Alltså ingen exakt parning, varför variationen är där, 8 - 10 dagar kvar.

Detta är den tidigaste födda kull jag fått att överleva, alltså av 7 valpar överlevde 4. Detta återspeglas i de hårlösa partierna på de bilder som är tagna när valparna var riktigt små. Följ länk nedan till de 4 överlevande valparna, långt ner på deras respektive sida är det länk till var och ens fotoalbum, där kan man följa hur pälsen kommer fram mer och mer, men att det i början endast är hud som är mer eller mindre pigmenterad.

Min egen Chiquita som exempel:
Nyfödd
1 dag gammal
8 dagar gammal
17 dagar gammal
10 månader gammal

Den tidigaste normala förlossningen jag varit med om skedde på tikarnas 56:e dygn efter parning (endast en parning). Detta har hänt mig två gånger (skrivet 2013), båda gångerna var det Japanese chin, valpningen var lyckad och alla valpar levde och hade hälsan, allt fungerade normalt utan yttre hjälp från någon annan.

Den senaste normala förlossning jag varit med om skedde på tikarnas 70:e dygn efter parning (endast en parning på två av tikarna, och tre "parningar" på den sista, då de två första parningarna inte var hägning). Detta var Japanese chin (igen). Valpningarna var lyckade och alla valparna levde och hade hälsan. De klarade sig själv helt och håller, utan någon som hemst hjälp och utvecklades sedan normalt.

Man beräknar alltid att förlossningen kan ske ca 63 dygn efter första parning. Men när det gäller oro för överburna valpar beräknas alltid dräktigheten från sista parning.

Om man kontaktar veterinär anger man 63:e dygnet efter sista parning som preleminärt valpningsdatum.

Alltså de tre stadierna av dräktighet / havandeskap är den samma, första tredjedelen 1 - 3 veckor (hund), månader (människa) kan man vara illamående, känna spänning i brösten som på hund yttrar sig som lätt svullad och lätt rodnad, ibland t o m exptra känslighet när man rör dem. Mittra 3 veckorna / månaderna är oftast lugnast. Sista 3 veckorna / månaderna växer magen något enormt. 1 vecka för tidig förlossning på hund är som 1 månad för tidig förlossning på människa. Risken ökar för premature barn, extra värme, riklig matning, t o m mindre mängd i varje måltid fast oftare matgivor är här viktiga. 1 vecka över tiden är som på människa en månad över tiden, risken är mycket större att fostren växt sig så stora så hunden får svårt att föda ut dem den naturliga vägen!

Om en tik går in på 63:e dygnet rekomenderar jag flera promenader om dagen än innan, för att på det viset få kroppen att mogna till förlossningsstadie. Däremot bör man hålla sig i närområdet, då tiken kan bli orolig om hon kommer för långt från "lyan". Normalt ska ju hunden ut oftare de sista 3 veckorna då stora magen trycker på och hunden oftast vill småkissa oftare. På 63:e dygnet bör man öka de promenaderna ytterligare till ännu flera. Ruskas valparna igång mera så vill de ut och deras hormoner utsöndrar till mamman att hon ska starta förlossningen.

MÄNNISKA	HUND
1 månad	1 vecka
2 månader	2 veckor
3 månader	3 veckor
4 månader	4 veckor
5 månader	5 veckor
6 månader	6 veckor
7 månader	7 veckor
8 månader	8 veckor
9 månader	9 veckor
10 månader	10 veckor

Man har numera (juni 2013) kommit fram till att extremt fet människa får för tidigt födda barn, ju fetare, ju tidigare. Ibland så tidigt att det nästan är svårt att rädda barnen. Vi kan nog lugnt utgå från att det är det samma med hundar. Jag är starkt benägen att tro att så är fallet.

Jag har aldrig i mitt liv haft så feta hundar som jag hade med mitt föregående foder jag startade ge mina hundar från april 2009 och startade avvecka februari 2012, det var rena gödningsmedlet, hundarna fick matta och tråkiga pälsar m m, hela deras allmäntillsstånd försämrades sakta men säkert på flera olika plan, och så tidiga förlossningar har jag aldrig haft på hundar före eller efter denna period i vårt liv. Jag har lång och gedigen erfarenhet så det är många exempel från många olika raser från flera olika rasgrupper.

En kennel jag kände till som var aktiv på 90-talet fick ständigt för tidiga kullar på sina två olika raser. Förutom att få tidiga förlossningar så var det normalt för henne att ha feta hundar, ett välkänt faktum som skojades om i raskretsar. Längsta dräktigheten hos henne som jag känner till var 59:e dygnet.

Jag tycker ultraljud är ganska meningslöst de flesta gångerna. Att utsätta hundar för stress av att omges med främmande hundar vid en klinik när de är dräktighet, det kan rent framkalla abortering (eller liknande), då det kan vara oerhört stressande för en tik som är rädd om sin mage med bäbisar i.

Dessutom finns alltid smittrisk vid en klinik. Många går ju faktiskt dit för att deras djur är sjukt.

Resultaten från dessa ultraljud och det egentliga resultatet i slutänden är ofta väldigt tveksamt. Jag har hört många exempel på ultraljud, och extremt få som stämmer!

Sedan är det en fullkomligt onödig utgift, och onödig tidsspillan, som man kan lägga på en absolut bästa dräktighet som en tik kan få! Tiken ska ju faktiskt skänka er en kull valpar!

Det är en sådan apparat man lyssnar på foster i magen med, den utger en slags strälning, och ska därför användas med försiktighet. Igen, man borde inte utsätta tiken för en enda onödig risk under dräktigheten, bara för sin egen nyfikenhets skull.

Man kan lyssna på hjärtljud från foster via bukväggen. Helt ofarligt för valpar och mamma, görs själv i hemmet, utan stress och risk för smitta hos veterinärer. Dessutom ett billigt tillbehör, kostar mindre än en ultraljud undersökning.

Antingen skaffar man sig ett stetoskop och lyssnar med. Eller en "gammeldags" tratt. Den används alltså även idag men är en gammal, beprövad metod som fungerar. Ett tränat öra kan med dessa hjälpmedel höra hjärtljud från foster redan från en ålder av ca 4 ½ veckas dräktighet.

Stetoskop kan man få tag i om man ber en veterinär snällt att ta hem en åt dig nästa gång de ska beställa material till sin klinik, ifall veterinären är hygglig. Det är så jag fick tag i mitt första stetoskop, som jag sedan var dum att låna ut och aldrig fick igen, sedan fick jag tag i mitt andra stetoskop på samma sätt ca 20 år senare, fast en annan veterinär då jag hade flyttat. Ingen av veterinärerna ifrågasatte köpet, eftersom det inte går att skada hundar med det.

Numera har jag ytterligare ett stetoskop som jag köpt på biltema, det är väl till för att lyssna på motorljud med, men fungerar lika bra som det jag har innan. Fast ingen av den fungerar lika bra som mitt första.

Tratt att lyssna med vet jag inte hur man får tag i. Vet ni? Jag tar gärna emot tips, då jag gärna skulle vila prova båda metoderna för att jämföra vilket som är bäst, säkrast och lättast att lyssna med.

En skendräktig hund som har ätit på sig hela magen, har oftast mjuk i buken när man klämmer försiktigt på tikens buk.

Skendräktiga tikar brukar skenvalpa före de 63 dygnen har gått ut, oftast 1 - 2 veckor före, men de finns naturligtvis de som är skendräktiga tiden ut, men vanligast är då att de redan skenvalpat och tror de ligger med valpar, tar substitut istället för valpar, när de 9 veckorna har gått.

Enkla råd vid kendräktighet: Extra motion, bantningsmat, bort med alla valpsubstitut.

En skendräktig tik kan användas som amma, hennes mjölk är den samma utom att den inte har första dygnens råmjölk.

Samtliga mina Podengo P. har blivit skendräktiga efter första löpet! Rasen är framavlad för att vara duktiga att para/paras, föda och duktiga mödrar, d v s att ha kvar sina naturliga instinkter, så till den grad att de har hormoner i överskott.

En valp som är ensam i kullen blir oftast otroligt fet, växer extremt fort, man kan missta sig med att tro det blir en väldigt stor hund som vuxen, men en hundvalp växer inte till sig med att bli större än vad generna tillåter. Däremot kan man få en hund att bli mindre än vad generna säger genom att missköta valpen genom undernäring eller ibland genom att tikvalpar får valpar i förtid, i allt för späd ålder, då kan hormonerna störas som i sin tur kan störa tillväxten, stoppa den fortsatta tillväxten. Likaså kan storleken bli mindre p g a vissa sjukdomar eller mediciner.

Får man endast en valp kan den växa sig för stor i magen redan, så den blir för stor för tiken att få ut den normala vägen.

Under dräktighet kan tiken få en klar flytning som är ganska seg, det kan hänga en sträng ur kissen på tiken, det är heller inte ovanligt att tiken släpper strängen i samband med urinering, så slemmet syns som en sträng i urinfläcken efter tiken. Den flytningen är i det närmaste att betrakta som ett dräktighetssymtom.

Tikar kan ha tagit sig och sedan resorberar upp valparna, så trots dräktighet så går alla tecken tillbaka, det är ganska vanligt att tikar resorberar upp någon eller några valpar under en dräktighet. Detta är anledningen att fler och fler veterinärer vägrar säga hur många valpar de ser på ultraljud, utan endast ger besked om tiken är dräktig eller ej.

Ett gammalt knep vid oönskad dräktighet var att låta hunden trava i 9 timmar (motsols under fullmåne på en bergstopp), då aborterade tiken valparna. Anledningen till detta är att det motsvarar i naturen att hundflocken bryter upp från reviret och flyttar, mitt under flytt, utan trygg lya, passar det sig helt enkelt inte att få barn. P g a detta är det alltså inte det mest gynnsamma att ta hunden på ovanligt lång vandring under dräktighet.

Annat sätt att avbryta oönskad dräktighet är att inom snarast eller allra senast 2 dygn (max 48 timmar) efter parning ge tiken abortpiller. Ca en tredjedels piller till en hund på 10 kg. Fungerar för det mesta (jag har inte hört någon som misslyckats ännu).

Det finns också dagen-efter-piller (för människor) att köpa på apoteket, en tredjedels tablett för 10 kg hund, ska ges helst inom 24 timmar, men inte längre efter parningen än 48 timmar. Inga garantier finns för att detta fungerar.

Angående akut p-piller, jag har nu (år 2014) hört om det första fallet med en hund som gick ut med en kull trots tablett. Nu har man kommit fram till att kvinnor vägade över 75 kg har försämrad effekt från akut p-piller, kvinnor över 80 kg kraftigt försämrad effekt. Med tanke på att alla hundar idag ska vara lätt till kraftigt övergödda finns nog risken för att dessa tabletter har försämrad effekt även på hundar.

En tik som löper onormalt tätt kan få ett lägre antal valpar eller ingen valp vid parning under ett sådant löp. Ett friskt, normalt löp är alltid det bästa att para på. Det samma gäller torrlöp och andra onormala löp. Alltså avstå parning.

En tik som har lång resa till hanhunden (och inte är van vid långa resor) och / eller lämnas kvar i främmande miljö, speciellt då om den främmande miljön är en kennel och därför med många främmande hundar, kan avbryta löp eller i vilket fall skjuta upp löpet några dagar eller veckor. Flyttar man tiken i lite väl god tid innan höglöp är risken större för att den avbryter löpet eller senarelägger det. Ska man para långt bort är det bästa att se till att tiken är resvan, van att åka långa sträckor ofta, och att man åker första höglöpsdagen, så parningen blir på andra höglöpsdagen, det är ändå det optimala parningstillfället för en hund.

En dräktig tik som kommer in på främmande hundars revir kan kasta valparna. Därför kan det vara ogynnsamt att ta dräktiga tikar till andra kennlar eller hundutställning. Sedan är det ju klart olämpligt av smittorisk skäl också.

En hund som får följa på en lång resa under dräktigheten, även om de till större del ligger lugnt och tryggt i flyg, bil, tåg, buss, kan också uppfatta det som en stor flytt och avbryta dräktigheten på ett eller annat sätt.

Aborteras = kastar valparna normala vägen ut genom "bakdörren". Valparna kommer då ut i den utvecklingsfas de är i vid aborteringen.

Resorberas = tas upp av och bryts ner av i kroppen (livmodern), löses upp och återgår till kroppens eget material eller kommer ut som en tjock flytning.

Absorberas = tas upp av kroppen men finns kvardröjande spår av, alltså lämnar spår efter sig i kroppen på modern.

Så finns det ytterligare en variant, mumifieras. Det betyder att valpen blir stelnad, torkad, den kan sedan spontanaborteras (kastas), födas fram på vanligt sätt eller i mycket sällsynta fall kan de kvarligga i tikens kropp resten av livet. Detta är extremt ovanligt. En kompis till mig hade en tik som vid sista valpningen fick kejsarsnittas, då hittades två mumifierade foster som legat länge och blockerat ena livmoderhornet, de har alltså funnits kvar från någon av de tidigare graviditeterna.

Man får absolut inte med tvång försöka skilja en tik och en hanhund ifrån varandra när de sitter ihop.

Jag hade lagt ner ett stort jobb med att skriva om vikter på dräktiga tikar från 2010 till och med 2012, allt förlorat när min datorn havererade. Jag hade följt upp 18 parade hundar och deras viktkurva, av flera olika raser och olika storlekar (hos mig och hos mina vänner). Det var så pass klart att det skulle ha kunnat läggas ut nu, men det får vänta några år tills jag får en ny lista klar med exempel och hoppas att mina vänner hjälper mig igen för att få så stort och brett underlag som möjligt.

Till sist så har vi en lista för uppfödare som man kan jämföra med. Här ser man vad olika viktuppgången kan vara och att viktuppgången inte säkert speglar kullstorleken. Viktuppgång dräktiga tikar, exempel.

Skendräktighet startar vanligtvis ca 7-8 veckor efter höglöp. Alltså ca 1-2 veckor innan de skulle ha valpat om de blivit parade. Men det finns avvikelser. Ofta är då dessa avvikelser utlösta av något. T ex att de vill eller får ta hand om en mycket liten valp, kattunge eller liknande. Då kan tiken börja producera mjölk till "sin" baby oavsett var i löp-cykeln tiken ligger.