Avelsstrategier

Avelsstrategier

Grunden vid all avel

Var drar man linjen mellan vad man kan avla på eller inte? Jag kan endast se ett mycket enkelt svar på detta.

Alla individer som har eller ger fysiska och psykiska lyten hos hund ska INTE användas i avel. Alltså deffekter som gör illa hunden/hundar och/eller deffekter som förkortar hundens liv. Dessa SKA omedelbart tas ur avel, helst innan den ens används i avel. Så enkelt är det.

Ta den "fulaste" genomfriska och sunda hunden med en jättesund och frisk härstamning som du kan hitta, alltså den hunden som allra mest avviker från rasstandarden, så finns det ibland sådana individer som är att föredra i avel och ibland t o m kan vara önskvärda att använda i avel, för rasens bästa!

När man planerar en kennel och en avelsstrategi så är det bra om man vet varianterna och vilka fördelar och nackdelar som de olika modellerna medför.

När man har en kennel eller planerar en kennel så brukar man ha olika strategier om hur upplägget går till.

Vanligt är att man har en bra tik som man bestämmer sig för att starta uppfödning med för man vill ha något kvar efter den. Då blir det oftast ganska naturligt att man behåller en tiklinje som går direkt tillbaka till den första och fortsätter med den linjen generation efter generation.

Sedan finns det de som bara parar med gräddan av moset vad gäller hanhundar i världen och blandar och ger mellan tikar av alla linjer och kvaliteter.

Sedan finns det de som håller en hanlinje och köper in tikar från obesläktade linjer generation efter generation.

Tiklinje

Oavsett hur bra hanhundar man parar med så är det tikarnas kvalitet som måste vara högsta tänkbara, så kan man få fantastisk framgång med detta recept.

Har du mediokra tikar och parar dem med topphundar generation efter generation så blir det eventuellt mycket långsamt förbättringar. Även om man får en och annan mycket bra hund så är man snabbt tillbaka till mediokert vid nästa generation.

Tikarna är kennelns styrka.

Populäravel

Sedan finns det de som bara parar med gräddan av moset vad gäller hanhundar i världen och blandar och ger mellan tikar av alla linjer och kvaliteter. Ofta tror man då att man till sist ska få en stjärna till sist.

Detta ger ganska usel tilldelning på det stora hela, så de flesta hundarna blir inget som man kan vara stolt över som uppfödare, detta är inget framgångsrecept för avel.

Hanhundslinje

Sedan finns det de som håller en hanlinje och köper in tikar från obesläktade linjer generation efter generation.

Köper man in bra hundar utan allvarliga dolda fel så kan man ha framgång med denna metod.

Det man måste ha i åtanke är att tiken och hanhunden ger LIKA MÅNGA gener till nästa generation. Men hunduppfödningens framgång beror på mycket mer än gener.

Hutt och mutt avel

Sedan har vi de som bara parar hutt och mutt enligt regeln "man tager vad man haver".

Det är inte hundavel, det är valpproduktion.

Valpproduktion sker av två orsaker, dels för hundhandel, d v s en önskan att tjäna pengar. Dels i brist på bättre.

Har man inte råd med en seriös uppfödning borde man inte få kalla sig hunduppfödare.

Hunduppfödare har ansvar för liv. Dessutom har hunduppfödare ett förlängt ansvar. Vi anvarar inför hundarna OCH våra valpköpare, alla valpköpare.

Avelsdjur kan hålla dolda deffekter som värksvaghet, dålig könsdrift, dåliga moderskänslor, temperament som inte lämpar sig för en tik att lära små valpar.

Kort sagt, tiken lämnar sina gener + en del av sitt temperament under den så viktiga tidiga prägligen, sedan är hela aveln avhängig på tikens förmåga att para sig, föda och ta hand om valpar. Hanen lämnar hälften av generna.

Alltså blir det tiken lämnar till sina valpar större sammantaget. Alltså är tikarna VIKTIGAST i en kennel.

När man håller sig till en linje av släktingar så vet man också vad som finns på linjen och hur det fungerar.

T ex en linje släktingar kan t ex få bettfel som små men blir bra med tiden, medan somliga linjer får permanent bettfel om de en gång fått fel bett.

Vissa linjer har svårt att blandas med vissa andra linjer. Det är sådant man lär sig med tiden när man håller sig till ett släktled.

Man ökar alltså kunskapen om sina hundar än om man endast har olika obesläktade hundar.

Tillfällig sjukdom

När tillväxten av foster eller valpar blir störd så kan vissa delar i hunden bli eftersatta. Utvecklingen kan störas i den kritiska åldern när något är på väg att bildas eller utvecklas.

Exempel 1: Om tiken känner sig krasslig och kanske inte kan ge allt till sina valpar kring dygn 32 av dräktigheten så är det stor risk att inte gommen sluter sig som den ska, då det är kring dygn 32 som hunsfostret är i utveckling för att stänga gommen.

Exempel 2: Om valpen kanske är krasslig kring 4-6:e veckan så kanske inte testiklarna sjunker ner som de ska.

Exempel 3: Om valpen växer onormalt sakta (som hundar kan göra när de inte är 100 % bra) så kanske fontanell, tändernas utveckling och/eller navelhålet inte utvecklas som det ska. Dessa hundar kanske inte hade haft några fel alls om alla fått varit friska och krya.

OBS! Man ska inte ta det som om hundar med defekter ska användas i avel. Vi vet nu att även om en defekt är förvärvad så kan gener anpassa sig till detta och nedärva detta.

Updaterad 2023-01-03