Hundar är ofta rasister

Rasister = Behandlar en viss ras avvikande/annorlunda.

Anledningen till detta påstående är massor av olika iaktagelser. Här nämns bara några som exempel.

När man går på en hundutställning och går förbi där den egna rasen ställs ut så reagerar hundarna ofta med särskild glädje, jippiiiii - ras-fränder!

Till massor av olika detaljer.

Ett vanligt senario är en som t ex har två hundar av olika raser, de är världens kompisar, sedan kommer en tredje hund in som tillhör någon av rasena som tidigare finns, så kan de två ras-fränderna bilda gäng med den tredje utanför.

Ett speciellt variant på detta fenomen var min egen Kläpphällans Lovis som ung. När hon för första gången efter att hon flyttat från uppfödaren (vid 3 månaders ålder) träffade en hund av sin egen ras, så träffade hon sin kullbror, de var då ca 7 månader, så attackerade och bet hennes bror henne. Efter det så fick Lovis stora skälvan när hon såg en Chihuahua! Detta är samma som rasism, denna gång efter erfaranhet. När vi sedan började få en störra grupp Chihuahua i vårt eget hushåll (de flesta barn till henne själv) så försvann Lovis ovilja mot sin egen ras, däremot blir hon fortfarande oerhört lycklig när hon träffar Japaneser, oavsett var de kommer ifrån.

Otaliga fler är alla dessa hundar som lär sig särskilja en hundras som "elak" efter otrevliga upplevelser. Vissa kan då misstycka till en viss ras, en viss färg, en viss storlek o s v, och ibland endast till ras. Många gånger utökas och förstärks denna ovilja mot vissa hundar beroende på ägaren/förarens reaktion och förväntningar som hunden direkt känner av genom att läsa ägarens kroppsspråk. Vi människor säger så mycket med våra kroppar som vi inte själva är aktivt medvetna om.

När jag hade Cavalier king charles spaniel så hade jag speciell inriktning på enfärgade (solida = Ruby + Black & Tan). När vi var på utställningar och träffade flerfärgade Cavalierar (= tricolour + blendheim) brydde sig inte mina hundar något speciellt, men om de såg en Black & Tan eller Ruby, då blev de "till sig i trasorna"!

Jag har hört många exempel genom åren med en avvikande valp i en kull, t ex en Labrador med ett gäng svarta valpar och en gul. Så kan den gula bli särskilt behandlad. Jag har själv sett det många gånger. Tragiskt nog finns det i detta tema också några få hundar med agg till den avvikande valpen, då kan man behöva rädda den, om den ska överleva.

Angående blandraser uppfattas de oftast som okänd ras eller placeras i den gruppen där de är närmast i hundens ögon.

Detta är endast några exempel.

Sedan finns det något som inte alls är rasisim utan enbart ett sätt att man ytterligare förstå hundar.

Hundar är fenomenala att läsa andra hundar. Många reagerar lika på en enstaka individ beroende på hur den individen är. Detta är det typiska hundar är, de lever här och nu och reagerar spontant på det de har framför ögonen. Jag brukar kalla det direkt respons. Alla behandlas efter behov och/eller förtjänst, i varje enskilt ögonblick, med andra ord.

Updated 2018-07-12