Förstörda hundar, sabotage

 

Jag har fått hundar skadade av myndighetsföreträdare. Jag kommer så småning om berätta om några av de hundar som blivit direkt skadade av jbv och SKK´s inspektörer, trots att jag gjort allt som stått i min makt för att skydda mina djur.

 

Jag ska ta upp några öden som drabbat mina hundar. 

 

Max

Jag börjar med Max. Det snällaste bland snälla hundar, en riktigt rolig hund och en riktig clown! Han älskade att få folk att skratta.

Då jag använder vattenflaskor till mina hundar är många av mina besökare intresserad av detta. Detta var något som Max redan vid ca 6-7 månaders ålder hade snappat upp och så fort besökare började fråga om vattenflaskorna så sprang Max fram till närmaste vattenflaska närmast ögonen på besökaren och började dricka för att visa hur det gick till. Han fick mycket uppmärksamhet av detta, vilket han älskade. Med tiden började han dricka i alla olika vinklar man kan tänka sig, allt för att framkalla uppmärksamhet och ett eller flera skratt. Han bara ÄLSKADE detta.

Sedan kom en elak inspektör för jordbruksverket (jbv) och sa att hunden inte kunde dricka och skrek, pekade, gjorde utfall mot hunden för att få honom att sluta att dricka, hon höll på ca 10-15 minuter och skrek till mig att detta var djurplågeri. Jag fick inte en chans att försvara det hela. Hon vägrade att se vad som pågick. Hon hade ingen som helst känsla för var en hund är för något.

Till saken hör att det stod en skål med 5 liter vatten, nyfyllt i diskad skål, mitt i köket vid samma tillfälle! Max försökte hela tiden anstränga sig mer och mer för att få henne att bli glad. Utan resultat. Ju mer han ansträngde sig, ju mer försökte Max.

Efter denna traumatiska händelse så tittade han ledsamt när folk frågade om vattenflaskorna, såg ledsen ut och suckade och låg kvar. Han vågade aldrig mer visa hur det hela gick till. De som han visste var roade, när de kom så var det samma sak. De undrade om han blivit sjuk. Han var glad hela tiden tills det blev prat om vattenflaskorna. Då gick han och la sig och såg ut som hela världens sorger låg på hans axlar. Vi var många som försökte få honom att släppa det hela, men inte...

Alla fick naturligtvis höra vad som hade hänt honom, vad han blivit utsatt för. Vissa ville bara grina av sorg över stackars Max. De kände samma sorg som jag över denna glädje som hade kvävts hos honom av en människa som inte hade minsta känsla för hund.

Ca ett år senare placerade jag om honom av andra orsaker, där levde han bara ca 2 veckor, sedan blev han överkörd av en bil och dog.

 

 

200605 Hebbe

Jag fortsätter att skriva om mina hundar som jag fått skadade. Denna gång tar jag upp Hebbe.

Då det är oerhört smärtsamt att skriva om allt detta för mig så jag behöver en paus mellan berättelserna. Men idag ska jag fortsätta med Hebbe.

Hebbe hade en svår start i livet då han höll på att dö om och om igen från han kom till mig till han var över året. Detta var antagligen orsaken till att han blev steril.

Jag fick jobba väldigt hårt med honom då han blev rädd för händer eftersom jag tvingats att tvångsmata honom så han skulle överleva när han var en mycket liten valp.

Men redan vid ett års ålder så var han en lycklig och glad hund, och alla som följt honom under hans första tid var förundrad över att han var så glad och pigg.

Men sedan kom myndigheterna på sina inspektioner och fick för sig att utse honom som mobbingoffer.

Vid varje besök ställde de sig i cirkel kring honom och trängde upp honom i ett hörn, samma hörn varje gång, och sa att han var rädd. Han satt snällt och tittade på dem. När de släppte ut honom därifrån så var han alltid med runt och tittade överallt där vi var, fullt social, trots att han blivit så illa behandlad, varje gång.

Efter två besök på raken med denna behandling så ville Hebbe aldrig mer vara i det hörnet i det rummet där detta utspelade sig.

Efter ytterligare ett besök med denna behandling startade han att bli lite misstänksam när det kom främmande. Han tvekade lite.

Jag kunde inte se annat än att placera honom i ett sällskapshem för att han skulle slippa bli så illa behandlad och bli förstörd i sitt underbara psyke.

Tyvärr hann han bara leva ca 2-3 månader i det hemmet, så blev han sjuk och togs till veterinären och blev avlivad.

Mycket tragiskt alltihopa. En mycket stor sorg som jag har svårt att komma över.

Det är en extremt stor tragedi att vi djurägare inte har laglig rätt att skydda våra djur från djurplågeri när djurplågeriet utförst av myndighetspersoner.

 

 

Uppdaterad 2022-12-03

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström