Rasstandard för Yorkshire Terrier FCI 86

 

Grupp 3

FCI-nummer 86

Originalstandard 2003-10-29

FCI-Standard 2003-11-28; engelska

SKKs Standardkommitté 2003-10-08

 

__________________________

 

Yorkshireterrier

(Yorkshire Terrier)

 

__________________________

 

Nordisk Kennel Union

Dansk Kennel Klub

Hundaræktarfélag Íslands

Norsk Kennel Klub

Svenska Kennelklubben

Suomen Kennelliitto – Finska kennelklubben

__________________________

 

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

 

Användningsområde: Sällskapshund

 

FCI-Klassifikation: Grupp 3, sektion 4

 

Bakgrund/ändamål: Yorkshireterrier kan sägas vara ett bevis på brittisk uppfödarkonst. Rasen skapades med början under 1850-talet i Yorkshires ulldistrikt. Vävare och ullfabriksarbetare tog som hobby och med all säkerhet som extrainkomst, att föda upp mycket små, mjukhåriga terrier, som blev populära sällskapshundar hos besuttna damer. Den gamla engelska black-and-tan terriern, malteser, dandie dinmont terrier och skyeterrier nämns som mer än troliga ingredienser. Clydesdaleterriern eller, som den senare kallades Paysleyterrier nämns även i viss litteratur, men den var av senare datum och hade troligen bl.a. yorkshireterriern som ursprung, inte tvärtom. Yorkshireterrier ställdes ut redan på 1860-talet, visserligen först som skotsk terrier, men det ”drabbade” på den tiden de flesta terriervarianter norr om Midlands. Yorkshireterrier erkändes som ras 1886. Numera är den en av världens populäraste sällskapshundar. Den är likaså en mycket populär utställningshund.

 

Helhetsintryck: Yorkshireterrier skall vara en långpälsad hund. Pälsen skall hänga rakt och jämnt ned efter sidorna. Den skall dela sig i en bena, som sträcker sig från nosen till svansspetsen. Hunden skall vara mycket kompakt och nätt med mycket god resning och självsäker hållning och attityd. Den allmänna bilden skall ge intryck av en spänstig och välproportionerlig kropp.

 

Uppförande/karaktär: Yorkshireterrier skall vara en alert och intelligent dvärgterrier. Den skall vara livlig med ett stabilt sinnelag.

 

Huvud Huvudet skall vara tämligen litet med plan skalle.

 

Skallparti: Skallen får inte vara för framträdande eller rund.

 

Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart.

 

Nosparti: Nospartiet får inte vara för långt.

 

Käkar/tänder: Perfekt, regelbundet och komplett saxbett. Tänderna skall vara korrekt placerade och käkarna jämna.

 

Ögon: Ögonen skall vara medelstora, mörka, tindrande, med ett klart, intelligent uttryck och riktade rakt framåt. De får inte vara framträdande och ögonränderna skall vara mörka.

 

Öron: Öronen skall vara små, V-formade, burna upprättstående, och täckta med kort hår. De får inte vara för brett ansatta.

 

Hals: Halsen skall vara tillräckligt lång.

 

Kropp Kroppen skall vara kompakt.

 

Rygglinje: Rygglinjen skall vara plan.

 

Ländparti: Länden skall vara stark.

 

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara måttligt välvd.

 

Svans: Svansen har traditionellt kuperats. Kuperad svans: Svansen skall vara medellång. Den skall vara rikligt bepälsad. Pälsfärgen skall vara mörkare blå än på resten av kroppen, speciellt på svansspetsen. Svansen skall bäras något över rygglinjen.

Okuperad svans: Svansen skall vara så rak som möjligt och av sådan längd att helhetsintrycket blir välbalanserat. Den skall vara rikligt bepälsad. Pälsfärgen skall vara mörkare blå än på resten av kroppen, speciellt på svansspetsen. Svansen skall bäras något över rygglinjen.

SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.

 

Extremiteter  
Framställ: Frambenen skall vara raka.

 

Skulderblad: Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda.

 

Framtassar: Framtassarna skall vara runda med svarta klor.

 

Bakställ: Bakbenen skall vara raka sedda bakifrån.

 

Knäled: Knälederna skall vara måttligt vinklade.

 

Baktassar: Baktassar som framtassar.

 

Rörelser: Rörelserna skall vara fria och vägvinnande, parallella både fram och bak, med bibehållen plan rygglinje.

 

Päls:  
Pälsstruktur: Pälsen på kroppen skall vara medellång och alldeles rak (inte vågig), glänsande och med struktur som av fint silke (inte ullig). Pälsen på huvudet skall vara lång. Vid öronbasen och nosen skall pälsen vara mycket lång. Fram- och bakben skall vara välpälsade liksom svansen.

 

Färg: Färgen skall vara mörkt stålblå (inte silverblå). Den stålblå färgen skall sträcka sig från nackknölen till svansroten och färgen får inte vara uppblandad med gula, bronsfärgade eller mörka hår. På, bröstet skall tanfärgen vara mättad och klar. Tanfärgen skall vara mörkare i rötterna och sedan tona ut mot ljusare toppar. Pälsen på huvudet skall ha en mättad gyllene tanfärg med djupare färgton på sidorna av huvudet, ungefär vid öronbasen och på nosen. Tanfärgen på huvudet får inte nå ner på nacken. Tanfärgen får ingenstans ha inblandning av sotiga / mörka hår. Öronen skall ha mycket djup, mättad tanfärg. Fram- och bakbenen skall ha djup, gyllene tanfärg, någon ton ljusare i topparna än i botten. Färgen på frambenen skall inte nå högre än till armbågen och på bakbenen inte högre än till knäleden. Svansen skall vara mörkare blå i färgen än övriga kroppen, speciellt på svansspetsen.

 

Vikt: Vikt upp till 3,2 kg

 

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

 

Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

 

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

 

Svenska Kennelklubben

163 85 SPÅNGA

Besöksadress Rinkebysvängen 70

Telefon 08-795 30 00 Telefax 08-795 30 40

Telefon Informationsavdelningen 08-795 30 30

Sekreterare Standardkommittén 08-795 30 76

 

 

 

Updated 2018-06-28