Rasstandard för Yorkshire Terrier FCI 86
Grupp 3 FCI-nummer 86 Originalstandard 2003-10-29 FCI-Standard 2003-11-28; engelska SKKs Standardkommitté 2003-10-08
__________________________
Yorkshireterrier (Yorkshire Terrier)
__________________________
Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands Norsk Kennel Klub Svenska Kennelklubben Suomen Kennelliitto – Finska kennelklubben __________________________
|
|
Ursprungsland/hemland: | Storbritannien
|
Användningsområde: | Sällskapshund
|
FCI-Klassifikation: | Grupp 3,
sektion 4
|
Bakgrund/ändamål: |
Yorkshireterrier kan sägas vara ett bevis
på brittisk uppfödarkonst. Rasen skapades med början under 1850-talet i
Yorkshires ulldistrikt. Vävare och ullfabriksarbetare tog som hobby och med all
säkerhet som extrainkomst, att föda upp mycket små, mjukhåriga terrier, som blev
populära sällskapshundar hos besuttna damer. Den gamla engelska black-and-tan
terriern, malteser, dandie dinmont terrier och skyeterrier nämns som mer än
troliga ingredienser. Clydesdaleterriern eller, som den senare kallades
Paysleyterrier nämns även i viss litteratur, men den var av senare datum och
hade troligen bl.a. yorkshireterriern som ursprung, inte tvärtom.
Yorkshireterrier ställdes ut redan på 1860-talet, visserligen först som skotsk
terrier, men det ”drabbade” på den tiden de flesta terriervarianter norr om
Midlands. Yorkshireterrier erkändes som ras 1886. Numera är den en av världens
populäraste sällskapshundar. Den är likaså en mycket populär utställningshund.
|
Helhetsintryck: |
Yorkshireterrier skall vara en
långpälsad hund. Pälsen skall hänga rakt och jämnt ned efter sidorna. Den
skall dela sig i en bena, som sträcker sig från nosen till svansspetsen.
Hunden skall vara mycket kompakt och nätt med mycket god resning och
självsäker hållning och attityd. Den allmänna bilden skall ge intryck av
en spänstig och välproportionerlig kropp.
|
Uppförande/karaktär: |
Yorkshireterrier skall vara en alert och intelligent dvärgterrier. Den
skall vara livlig med ett stabilt sinnelag.
|
Huvud | Huvudet skall
vara tämligen litet med plan skalle.
|
Skallparti: | Skallen får
inte vara för framträdande eller rund.
|
Nostryffel: |
Nostryffeln skall vara svart.
|
Nosparti: | Nospartiet får
inte vara för långt.
|
Käkar/tänder: |
Perfekt, regelbundet och komplett
saxbett. Tänderna skall vara korrekt placerade och käkarna jämna.
|
Ögon: | Ögonen skall
vara medelstora, mörka, tindrande, med ett klart, intelligent uttryck och
riktade rakt framåt. De får inte vara framträdande och ögonränderna skall
vara mörka.
|
Öron: |
Öronen skall vara små, V-formade,
burna upprättstående, och täckta med kort hår. De får inte vara för brett
ansatta.
|
Hals: | Halsen skall
vara tillräckligt lång.
|
Kropp | Kroppen skall
vara kompakt.
|
Rygglinje: | Rygglinjen
skall vara plan.
|
Ländparti: | Länden skall
vara stark.
|
Bröstkorg: | Bröstkorgen
skall vara måttligt välvd.
|
Svans: | Svansen har
traditionellt kuperats. Kuperad svans: Svansen skall vara medellång. Den
skall vara rikligt bepälsad. Pälsfärgen skall vara mörkare blå än på
resten av kroppen, speciellt på svansspetsen. Svansen skall bäras något
över rygglinjen.
Okuperad svans: Svansen skall vara så rak som möjligt och av sådan längd att helhetsintrycket blir välbalanserat. Den skall vara rikligt bepälsad. Pälsfärgen skall vara mörkare blå än på resten av kroppen, speciellt på svansspetsen. Svansen skall bäras något över rygglinjen. SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.
|
Extremiteter | |
Framställ: |
Frambenen skall vara raka.
|
Skulderblad: |
Skuldrorna skall vara väl
tillbakalagda.
|
Framtassar: |
Framtassarna skall vara runda med
svarta klor.
|
Bakställ: | Bakbenen skall
vara raka sedda bakifrån.
|
Knäled: | Knälederna
skall vara måttligt vinklade.
|
Baktassar: | Baktassar som
framtassar.
|
Rörelser: | Rörelserna
skall vara fria och vägvinnande, parallella både fram och bak, med
bibehållen plan rygglinje.
|
Päls: | |
Pälsstruktur: |
Pälsen på kroppen skall vara
medellång och alldeles rak (inte vågig), glänsande och med struktur som av
fint silke (inte ullig). Pälsen på huvudet skall vara lång. Vid öronbasen
och nosen skall pälsen vara mycket lång. Fram- och bakben skall vara
välpälsade liksom svansen.
|
Färg: |
Färgen skall vara mörkt stålblå
(inte silverblå). Den stålblå färgen skall sträcka sig från nackknölen
till svansroten och färgen får inte vara uppblandad med gula, bronsfärgade
eller mörka hår. På, bröstet skall tanfärgen vara mättad och klar.
Tanfärgen skall vara mörkare i rötterna och sedan tona ut mot ljusare
toppar. Pälsen på huvudet skall ha en mättad gyllene tanfärg med djupare
färgton på sidorna av huvudet, ungefär vid öronbasen och på nosen.
Tanfärgen på huvudet får inte nå ner på nacken. Tanfärgen får ingenstans
ha inblandning av sotiga / mörka hår. Öronen skall ha mycket djup, mättad
tanfärg. Fram- och bakbenen skall ha djup, gyllene tanfärg, någon ton
ljusare i topparna än i botten. Färgen på frambenen skall inte nå högre än
till armbågen och på bakbenen inte högre än till knäleden. Svansen skall
vara mörkare blå i färgen än övriga kroppen, speciellt på svansspetsen.
|
Vikt: | Vikt upp till
3,2 kg
|
Fel: |
Varje avvikelse från standarden är
fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
|
Nota bene: |
Hund får ej prisbelönas om den är
aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som
menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
|
Testiklar: |
Hos hanhundar måste båda
testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
|
Svenska Kennelklubben 163 85 SPÅNGA Besöksadress Rinkebysvängen 70 Telefon 08-795 30 00 Telefax 08-795 30 40 Telefon Informationsavdelningen 08-795 30 30 Sekreterare Standardkommittén 08-795 30 76
|
Updated 2018-06-28