VITT

Ofärgat, opigmenterat, vitt.

Till viss del måste man förstå att "samma" färg till synes kan nedärvas olika på olika raser, då vissa färgen florerar i vissa raser, vissa andra färger i andra raser. En färg kan vara dominant men ändå domineras av en annan färg som lägger sig över den andra färgen.

Vitfläck har en egen gen. Renheten i vitfärg är en annan gen, avsaknad av pigment finns även i andra gener än vitfläck o s v.

Grundfärgen är själva basen i hundens färg. På det kommer ibland tilläggsfärger och sedan möster.

Vit päls kan vara resultat av olika gener.

Vitfläck som brer ut sig över hela hunden och som då döljer eventuella andra färger som finns under är den vanligaste varianten av vitt på raser med varierande färger, som t ex Chihuahua.

Äkta vita hundar kan vara bärare på alla möjliga arvsanlag av färger eftersom vitt är en dominant färg, vad de bär på för anlag beror på vad som (slumpvis) följt med från tidigare generationer.

Cream

Cream, creme, men även ibland sand och silver färgade hundar kan vara så ljusa att de förefaller vita. Det samma gäller också vid enstaka tillfällen hos lila och isabell färgade hundar. Man kan dock se en färg av annan nyans än vitt i rätt ljus på dessa hundar. Läs mer om Cream / Creme.

Vita hundar

En vit är en svart med en blockering av pigmentet, inget pälspigment bildas p g a denna blockering.

Vanlig vit är en rent vit hund med svarta pigment på nos, ögonränder och läpptänder. Kan ha både svarta eller vita klor eller både ock. Hunden kan naturigtvis också ha en svag nospigmentation i kombination med den vita pälsfärgen.

Denna färg kan bära på alla recessiva färganlag, parar man däremot bara vitt med vitt får man till sist homozygot korthår. D v s dessa föräldrar kan enbart ge vita avkommor, oavsett vad de parar.

Parar man enbart vitt med vitt kan man till sist få enbart homozygota vita. Detta gör att deras barn kan bara bli vita avkommor oavsett vad de paras med, alltså i första generation, direkt nedstigande led.

Det finns en vit färg som genetiskt egentligen är en enda stor, utbredd vit fläck, man tycker för ögat att det är ett vitt djur, medan det egentligen är en vitfläck som utbreder sig över hela djuret. Dessa hundar av en normalt flerfärgad hundras som paras med varandra kan ibland ge samma defekter som albinism.

Hos Merle (och dessa underarter). Homozygota Merle kan bli till synes vita men de behöver inte bli helvita, de kan till synes vara helvita, men ha en pytteliten fläck någonstans som avbleknar med tiden. De kan också vara vita med så mycket färg kvar att det gör det svårt att veta om de är homozygoter eller heterozygoter, speciellt om färgfläcken är röd / gul. Defekterna som följer med Merle är därmed vanligt. Läs om Merle.

Albino

Albinism är ännu inte påvåsad på hund. Albinism är total avsaknad av pigment, köttfägad nos, läppränder, hud, klor, trampdynor o s v, röda ögon. Totalt vit färg i pälsen. Detta ska vi vara glada åt då det är kopplad till deffenter, då främst ögon och hörselproblem.

Solid

Dominanta anlaget som genetiskt skrivs S ger solid hund.

Solid tar jag upp för att man ska förstå att varje vitt hårstrå inte betyder vita anlag.

Solid är motsatsen till vitt. Solid kallas en hund med bara färg i vilken färg som helst eller färger, med eller utan vilket mönster som helst, men inget som helst vitt eller endast obetydligt vitt.

En hund som bär en S allel (enfärgad) är inte vitfläck, trots det kan de ha lite vitt på sig beroende på vilken annan S allel den bär på.

Vitfläck

Vitfläckigt, alltså en vit hund med fläckar.

Vitfläck finns i olika varianter beroende på hur utbrett de vita fälten är.

Äkta vitfläckiga hundar har aldrig blå ögon. Vit hund eller övervägande vit hund med blå antydan kan antyda Merle, läs mer om Merle.

Mängden vitt kan variera från en krage mer eller mindre, vitt bröst, vit mage och fötter, och en vit svanstipp till en nästan helt vit hund med en lapp av vitt i ansiktet eller på huvudet och ibland vid svansroten.

Det finns hundar som är till synes vita, men egentligen är vitfläck, ofta är fläcken då mer eller mindre dold, detta är inte ett helt okänt problem hos Merle mönstrade hundar.

Om hunden inte har vitt på bröst, krage, fötter och svanstipp är det ingen vitfläck. Den har alltså ingen gen för vitfläck och ska därför inte räknas som vitfläck.

De raser där det finns färger att välja på bör man undvika för mycket vitt, speciellt om det vita är placerat på huvudet och öronen, då ökar risken för nedsatt hörsel eller dövhet.

Vitfläck bör undvika att paras med Merle, då risken finns att valparna ser ut som vitfläck men i själva verket är Merle, risk för felregistrering ligger och om hunden används i framtida avel kan skadorna bli stora på nästa generation då Merle är genkopplat till sjukdomar. Läs mer under Merle.

Ticksiga vitfläck misstas ibland för Merle eller dubble Merle. Om ingen förälder är Merle så är det ticks, inte Merle. En Merle vitfläck kommer ha Merle i de färgade fläckarna, inte de vita. En ticksig vitfläck visar ticks i vita områden, inte i de färgade.

Röda hundar som är vitfläck har fasta röda fläckar, ibland med blandade svarta hår eller toppar, på en vit bakgrund.

Vita färgen önskas på de flesta raser oftast så ren som möjlig, inga prickar eller skuggningar, utan rent vit. Läs mer under ticks.

Vitfläck är en äkta recessiv gen, det innebär att båda föräldrarna måste vara eller bära på genen för att ge vitfläckiga avkommor.

När man parar vitfläck med en som har väldigt lite vitt eller inget vitt alls, så brukar det bli mindre vitt på de flesta av avkommorna. Det vanligaste då är att de är färgade med (i fallande skala) vitt i bröst, ibland tår eller fötter, mage, hals, ansikte och / eller svanstipp. Det är vad man då kallar en "felfärgad" solid. T ex Cavalier drabbas vanligen av detta i kullar med en förälder solid och en förälder vitfläck. Man bör registrera dessa som solida, utan angivelse av det vita, då det inte är genetiskt samma vitfläck som normala vitfläck har. Detta vita anlag kallas minus - faktor.

De genetiskt brukliga namnen på vitfläck är som följer;

Solid = S = inget vitt eller endast lite vitt på ibland tår, svanstopp, front, enstaka gånger någon vit fläck i ansiktet.

Irish white = Irländskt vit = irish spotting = Sⁱ = vit krage, vitt i ansiktet, bröst / front / haka, buk, tassar / ben (= strumpor), svanstipp, inget vitt mellan manken och svansroten utan så kallad solid sadel. Ibland vit krage. Med eller utan bläs. Ger totalt ca 10 - 30 % vitt.

Piebald = S^p = piebald spotting = Ca 50 % vitt, hunden förefaller ha större fläckar färg på vit botten. Normal variation ca 30 - 90 % vitt.

Extreme white = S^w = extremt vit = antingen helt vit eller färg bara på huvudet eller kring ögon/öron. Ibland även en färgfläck vid svansroten = ger 90 - 100 % vitt.

Av allelerna Sⁱ + S^p + S^w krävs alltså dubbel uppsättning för att hunden ska bli i den färgvarianten som beskrivs, p g a att dessa varianter är recessiv. S räcker i enkel uppsättning för att hunden ska bli solid färgad, i och med att den varianten är dominant.

Anledningen till de engelska betäckningarna är helt enkelt att det inte finns svenska ord för dessa varianter.

Nospigment

Nospigment kan ibland avslöja vilken gen som styr det vita på en speciell hund.

Nospigment har en egen sida, se nospigment.

Dövhet

Ärftlig dövhet är vanligare hos vita hundar än andra hundar. Är de sedan blåögda ökar risken.

Hos ärftligt döva hundar saknas pigmentceller i innerörat hos hunden. Denna pigmentsförlust i innerörat är kopplat till vita hundar som är vita p g a alleler i S-locus.

Hos vissa raser där de flesta individer är S^w kan dövhet förekomma, dövhet förekommer då också ibland hos de mer färgade individerna på den rasen, fast inte lika ofta som hos S^w individerna. Som exempel kan nämnas Bullterrier, Dalmatiner, Malteser, Pyrenéer, Sealyhamterrier.

De mer färgade individerna är alltså mer sällan döva än helt vita individer, även om de mörkare trots allt har mer än normal förekomst av dövhet hos andra raser utan S^w allelen.

Angående Dalmatiner bör nämnas att rasen är en vit hund av den genetiska modellen S^w och F ger fläckarna i denna genetiska S^w individ.

Hos raser där piebald spotting S^p är den härskande med enstaka exemplar av S^w och där det också förekommer ärftlig dövhet är bl a Boston Terrier, Cocker Spaniel, Engelsk Setter, Foxterrier, Boxer och Pointer.

Man vet inte helt varför utbredning av vit färg ökar risken för dövhet. En hypotes är att pigmenterade celler som underhåller hörselhåren inte utvecklas normalt under fostertiden.

Det finns andra gener för vit färg än S-allelerna. Den vita färgen hos t ex West Highland White Terrier styrs av ett annat anlag av vitt som inte är kopplat till dövhet.

Merle

Hundar med merle, harlekin, dapple och liknande färgmönster, kort sagt alla mönster som har sitt ursprung i merle har lättare att bli döv.

Vissa homozygota Merle hundar ser vita ut och misstas då för vita hundar. Oftast har de en liten fläck någonstans som bleknar med åren, är den röd / gul så är mönstret svårare att se i en liten fläck än om fläcken är svart / blå.

Merle framkallas av ett dominant anlag, M, som bleker det normala pigmentet.

Svart och leverfärg blir blå. Röd och gul påverkas mindre eller inte alls.

Merle (eller ibland underfärger till Merle) förekommer bl a hos: Australian Shepherd, Border Collie, Collie långhårig, Collie korthårig, Shetland Sheepdog, Welsh Corgi Cardigan, Beger Des Pyrénéer Poil Long, Beger Des Pyrénéer Face Rase, Grand Danois, Chihuahua långhårig (ej godkänd färg), Chihuahua korthårig (ej godkänd färg), Dunkerstövare, Tax långhårig (alla tre storlekarna), Tax korthårig (alla tre storlekarna), Prazsky Krysarik, Australian Cattle Dog.

Bland de heterozygota Merlehundarna, Mm, är hörseldefekter vanligare än hos hundar med andra genetiska färgvarianter.

Av Merlefärgade Taxar som underssökts för dövhet i en studie i USA visade på att 37 % vara döva.

Av homozygota Merle hundar har alla mer eller mindre hörseldefekter.

Hållbar hud och skinn

Vita hundar med ljus hud är känsligare i skinn och hud. Deras hud är oftast mer eller mindre tunnare och får lättare skavsår, exem, svårläkta sår, mjäll o s v. Ljus hud ger en ulligare päls än mörk hud, ljus hud ger också färre täckhår. P g a detta hålls väta kvar längre i ljus hud än i mörk och orsakar lättare t ex våtexem i huden. Lättare p g a att huden är tunnare där också.

Glöm nu inte framför allt att vi först som sist ska komma ihåg att typ och temperament tillsammans med sundhet är mycket viktigare än vilken färg eller vilket mönster som helst, kloka hundägare, domare, uppfödare m m bör anstränga sig för att inte glömma detta.

Uppdaterad 2016-05-08