Fästingar

 

Allmänt

Samlingsnamnet på fästingar är Ixodida. Fästingen är klassad i en undergrupp med små spindeldjur. Det är några stora familjer inom fästinggruppen, hårda fästingar (Ixodidae), mjuka fästingar (Argasidae) och Nuttalliellidae.

Fästingar är parasiter, de lever på att suga blod från däggdjur, fåglar, ibland också reptiler och groddjur.

De hårda fästingarna har ett skal av kitin. Det är den sorten man vanligen menar när man parat om svenska fästingar. Den fästingen borrar sig fast och suger blod i flera dagar.

Den mjuka fästingen suger blod under några minuter, eller några timmar som längst. Den har överkroppen täckt av en oval skiva som är upphöjda i kanten. Dessa arter är 4 - 6 mm långa.

Nuttalliellidae förekommer bl a i Afrika.

Arten Ixodes ricinus är vanligast i Sverige. Den angriper framför allt hundar men också de flesta andra däggdjur och även fåglar. Denna art är 2 - 3 mm lång och platt, efter att sugit i sig fullt med blod i 9 dygn är fästingen ca 10 mm lång och rund som ett klot. Färgen på denna fästing är vit, blåaktig eller brun, kitinplåten på kroppens främre del är dock alltid mörkbrun och glansig.

I tropiska länder är fästingen ofta en plåga. Något som riskerar att komma hit med alla importer, resande hundar, gatuhundar och värmare väder.

 

 

Beteende

Fästingarna andas med trakéer i fullbordat tillstånd. Vid kininplåtens främre kant sticker en starkt utvecklad snabel fram och ser ut som ett huvud. Bakkroppen är otroligt elastisk.

Hårda fästingar, där håller de unga djuren sig gärna längst ut på topparna i gräs och buskar. När varmblodiga djur går förbi tar de sin chans. Väl "hemkomna" till matkällan letar de vinklar och vrår med tunn hud.

Snabeln har främst kraftiga hakar som den borrar sig in i huden med och sedan håller sig kvar medan den suger blod. Ett svagt bedövande gift sprutas in och därför känner oftast offret inte någon speciell smärta.

Oftast upptäcker man den när den är fullt äten, så den är på pass stor att man inte undgår att se den. När den ätit färdigt släpper den sitt tag, ifall man inte tagit bort den, och överger då sitt värddjur.

Den mjuka fästingen gömmer sig på dagen och kommer fram under natten för att suga blod. De liknar på detta sätt mer vägglöss.

 

Fulläten fästing

 

 

Livscykel

Tre olika värdar behövs för att fästingen (alla sorter) ska kunna fullfölja sin livscykel. Larvstadiet då larven har sex ben. Larven får med tiden åtta ben. Larven livnär sig på blod från små reptiler, fåglar och mindre däggdjur. Vuxna fästingar parasiterar på större däggdjur.

 

 

 

Att ta bort fästingar

De ska avlägsnas så fort man får syn på dem, ju förr, ju bättre. Har de inte bitit sig fast ännu kan man lätt kamma bort dem med en luskam. Annars drar man rakt ut, långsamt. Har man inte långa naglar så kan man ta en pincett eller en av alla otaliga fästingplockare som finns på marknaden idag. Vitsen är att komma så nära snabeln (framför huvudet) som möjligt.

Rycker man loss fästingen så han snabeln bli kvar i såret och förorsaka inflammation.

Smör, olja, nagellack o s v bör INTE användas, då blir fästingen skrämd och sprutar in mer gift i värden, detta kan förorsaka svullnad eller böld som kliar eller gör ont helt i onödan. Den kan då också försöka gräva sig djupare in i värddjuret och fastnar då till ännu mera.

 

 

Sjukdomsspridare

Fästingar är väldigt effektiva sjukdomsspridare. De vanligaste i Sverige idag är borrelios och TBE. Det finns också fästingburen tyfus.

Boskap kan drabbas av ehrlichios från fästingar.

 

 

Borreliainfektioner

Borreliainfektion på människor kan först visa sig som en ringformig rodnad som växer i storlek upp till en handflatas storlek. Problemet är att denna rodnad endast uppstår hos 50 - 75 % av de borreliasmittade.

Vet man att man blivit biten av fästing, eller ens hund blivit biten av fästing, och efter 2 - 30 dagar ser en sådan rodnad, ska man omedelbart kontakta läkare / veterinär.

Alla människor som blivit smittad av Borrelia för influensaliknande symtom, liknande sommarinfluensa. Utan behandling kan allvarliga, kroniska besvär som svår klåda, trötthet, aptitlöshet, njurpåverkan, svullnad, huvudvärk, nackstelhet och ledbesvär uppträda.

Läs mer om Borrelia på hund här.

 

 

Historia

En känd mjuk fästingart är giftvägglusen från Miana (Argas persicus) som förekommer i Iran och Egypten. I början av 1900 - talet kunde den göra hela byar obeboeliga.

Även i Europa (Italien, Frankrike och Tyskland) förekommer en art, Argas reflexus, som förekommer främst i duvslag. Dessa fästingar angriper ibland t o m människor.

 

Ett öra på en valp.

 

 

Rhipicephalus sanguineus = brun hundfästing

 

Allmänt

Brun hundfästing härstammar ursprungligen från Nordafrika.

Den drabbar sällan människor, utan biter främst hundar, därav senaste delen av namnet, brun hundfästing.

Fästingen har upptäckts i Sverige (januari 2012 i trakten av Sundsvall) och i Norge 2012, kommande till Norge med importerad s k gatuhund. Detta är något att ta på stort allvar.

 

 

Upptäck fästingen

Du ser inte med blotta ögat som amatör, inte ens med bilders hjälp, om en fästing är en brun hundfästing eller av annan sort.

Hittar du en hundfästing under fel årstid på din hund, sänd den för annalys. Din veterinär kan hjälpa dig med hur du ska gå till väga.

Hittar du onormalt många fästingar, sänd den för annalys.

Hittar du en fästing på din hund, kolla hundens säng, finns det fästing där, en eller flera, då är det onormalt, våra Svenska fästingar lever inte så, de sitter fast på hunden, sänd den för annalys.

 

 

Levnadssättet

Normalt lever inte denna fästing i Sverige då vårt kalla klimat gör att de inte kan överleva i naturen hos oss på vintern. De kommer främst från länderna kring medelhavet. Den är vanlig i klimat som är varma och med hög luftfuktighet.

Som larv eller nymf lever den ofta i hundens öron eller mellan tårna på hunden. Då är den så liten så den knappt går att se med blotta ögat.

Den tillbringar större delen av sitt liv utanför värddjuret. Den vill däremot gärna hålla sig nära värddjuret då den med jämna mellanrum vill kunna få i sig blod.

Den har förkärlek för trånga, mörka, fuktiga och mjuka platser.

Hundsängar är en plats där fästingen trivs. Springor vid trösklar, bakom lister, i garderober, i möbler, väggspringor, resväskor o s v är också trivsam för dessa fästingar.

Den överlever utan blod i upp till 18 månader.

 

 

Spridning av brun hundfästing

Hittar du en brun hundfästing på din hund så är i regel huset överfullt av fästingen redan. Varje fästing kan lägga upp till 4000 ägg.

P g a att den kan leva i upp till 1 ½ år utanför värddjuret och utan mat + att den lever större delen av tiden utanför värddjuret, är det möjlig att hunden bär och sprider denna fästing en lång tid innan man upptäcker förekomsten av den. Har hunden sedan vistas i kennel, hundutställning, allmän rastplats, hunddagis o s v så är faran överhängade att fästingen fått alla chanser att sprida sig ordentligt.

Det krävs bara en enda ägare som slarvar med isoleringen (som är ett absolut måste) och saneringen, så är hotet mot alla hundar i Sverige ett faktum.

En resenär som får i en brun hundfästing t ex i ett byxslag, i en resväska eller liknande, kan ta hem en enda en som kan sprida sig. Resenären behöver inte ens äga en hund.

 

 

 

Sanering

För att bli av med fästingen i sitt hem krävs professionell hjälp, det är inget en amatör med bästa vilja i världen klarar av.

Under saneringstiden, som kan ta upp till ett år, så skall hunden hållas absolut isolerad och under noggran behandling enligt veterinärs anvisningar.

 

 

Behandling av hunden

Behandling är nödvändigt, ju snabbare, ju bättre. Ibland kan man inte ens ha hunden i den normala miljön under saneringstiden för att vara säker på att man blivit av med fästingen, och förhindra så det inte blir rundgång.

Man måste vara extremt noga att issolera hund och miljö tills dess man är helt av med fästingen, vilket kan ta ett år. Täta efterkontroller är nödvändiga.

Veterinären ger hunden rätt medicin som är den bästa av det senaste på marknaden, får vi hoppas. Det gäller här att ha en veterinär som håller sig "up to date" med alla nymodiga sjukdomar i vårt land.

 

 

Sjukdomsspridning

Även denna fästing är spridare av sjukdomar.

Väldigt många av sjukdomarna som kan föras över till hunden med den bruna hundfästingen kan vara dödliga.

De vanligaste smittorna är två olika infektionssjukdommar, babesios och fästingfeber.

Båda sjukdomarna ger blodbrist och feber hos hunden. De kan också drabbas av ledinflammation och därmed problem att röra sig.

Förutom babesiois och fästingfeber kan hunden också drabbas av hepatozoonos. Det leder till lever och njurskador, brist på röda blodkroppar och lunginflammation.

Det går att behandla dessa tre sjukdomar, men det är överhängande fara att hunden får lida resten av sitt liv med skador efter detta, om den överlever.

Det finns ytterligare sjukdomar som kan spridas med den bruna hundfästingen förutom här nämnda tre av de vanligare sjukdomar smittade med bruna hundfästingens hjälp.

 

 

Förebygg

Om ni tar hem en hund från utlandet, ta reda på vad för smittor och sjukdomar som kan drabba hunden i det landet / de länderna.

Importerar ni en hund, kräv färskt veterinärintyg, alla vacciner för sjukdomar i det gällande landet, kräv behandling mot invärtes och utvärtes parasiter som förekommer i det landet innan införsel.

Hämtar ni den själv eller reser med er hund, kontrollera den dagligen, borsta igenom pälsen, gärna med luskamm! Kontrollera huden /skinnet mycket noga. Var extra vaksam i alla veck (bakom öron, i ljummskar, armhålor, svansrot, nedanför hakan, mellan tår och trampdynor). Fortsätt denna granskning ytterligare en tid efter att hunden kommer hem. Kolla den gärna på kvällarna!

Före resa med eget djur eller vid import, se till att alla vacciner och övriga förebyggande åtgärder (mot invärtes och utvärtes parasiter) är verksamma mot sjukdomar i det landet. Behandlingarna får inte vara för gamla.

Vid hemkomst, fortsätt inspektion och ta ytterligare en behandling när föregående klingar av mot invärtes och utvärtes parasiter.

Detta är oerhört viktigt för din hunds hälsa OCH inte att förglömma, alla andra hundars hälsa i framtiden och i kommande generationer...

Vi vill INTE ha nya sjukdomar till Sverige som hittills varit ovanligt förskonade från sjukdomar och smittor som är vanliga i många andra länder.

Att resa med hund eller importera hund är ett ansvar att ta på allvar.

 

 

181217 Jättefästing i Sverige

Ca 40 jättefästingar av typen Hyalomma rufipes har hittats från Skåne till Dalarna under 2018. Fästingen är mer aggressiv och aktiv än våra vanliga svenska fästingar. Hyalomma rufipes kan vara smittbärare av blödarsjuka och fläckfeber.

Tidigare i år kom det en annan ny fästing till Sverige, Hyalomma marginatum, även den en jättefästing, så bara i år har det kommit två nya fästingsorter till Sverige. Även marginatum är mer aggressiv än våra tidigare fästingar och bär dessutom på fler sjukdomar, som vi nu får leva med i Sverige.

Båda sorterna kan bli upp till 2 cm lång. Båda sorterna är jägare. De letar upp sina värddjur, till skillnad från våra tidigare fästingar som enbart sitter still och väntar på att tillfälle yppar sig.

Hyalomma har ögon och kan se dessutom, också till skillnad från våra tidigare Svenska fästingar.

Båda Hyalomma arterna kan vara smittbärare av blödarsjuka och fläckfeber.

 

Alla nya arter som etablerar sig i Sverige visar på vår framtid. Vi måste fatta att det är bara en tidsfråga tills vi får flera smittsamma sjukdomar och mellanvärdar för de sjukdomar som redan finns i Sverige som kommer hit och drabbar våra hundar.

Vi måste tänka annorlunda i framtiden när det gäller att skydda våra hundar.

 

Hyalomma marginatum

 

Uppdaterad 2018-12-16